Macbeth
Betyg 2
Svensk biopremiär den 8 januari 2016
Om fotot skulle betygsättas blir det allra högsta betyg. Fotot i brungrå toner är helt mästerligt i denna filmatisering av Shakespeares berömda drama Macbeth. Bilderna är som konstverk och det är lätt att bara betrakta dessa dimmiga skotska vyer och drömma sig iväg, långt bort från filmens handling. Och det är väl inte riktigt meningen med en film. Men handlingen och dialogerna håller inte riktigt måttet för att räknas som samma mästerverk som fotot.
I regi av Justin Kurzel med den rätt egensinniga skådespelaren Michael Fassbender i rollen som den galna kungen Macbeth är handlingen förlagt till ett av de skotska inbördeskrigen, oklart när men någonstans mellan 1200-1400-talet. Men Fassbender själv säger i en intervju med Dagens Nyheter att han tänker sig den Macbeth han spelar som en samtida krigsveteran, med posttraumatiskt stress. Att skådespelaren vill sätta in sin karaktär i ett nutida perspektiv behöver inte vara negativt. Människan är sig lik genom årtusendena ändå, det är ju därför draman av Shakespeare från 1500-talet fortfarande kan säga oss något om vad det är att vara människa.
Grundhandlingen i Shakespeares Macbeth skildrar den duktiga krigaren Macbeth som på väg hem från kriget tillsammans med sin vän Banquo möter tre häxor som förutsäger deras framtid. Macbeth ska bli kung men Banquo ska bli far till en lång rad av skotska kungar. Macbeth hjälper spådomen på traven genom att döda kung Duncan. Macbeth blir vald till kung. När han väl är kung blir han mer och mer paranoid. Eftersom han inte har några barn blir det mer och mer troligt att häxornas spådom ska bli sann också när det gäller Banquo.
Han spelar mot den franska aktrisen Marion Cotillard som gör lady Macbeth. I denna version av Justin Kurzel har lady Macbeth tonats ned betydligt mot hur hon brukar framställas. I många tolkningar är hon den mest drivande och maktgalne. Inte i denna film. Hon stöder mordet på kung Duncan men sedan är hon nöjd och försöker lugna ned Macbeth, försöker förmå honom att vara nöjd med att vara kung.
Regissören har valt att låta filmen börja med en begravning av ett barn, ett barn till Macbeth. Att förlora ett barn kan skapa stor ångest, så visst kan det vara en förklaring till varför Macbeth blir psykiskt sjuk. Kanske är häxorna också något som är hallucinationer? Visst är det en tolkning av Macbeth, fast jag tycker inte det fungerar i filmen. Det blir för luddigt, lika dimmigt som bilderna är dimmiga, fast när det gäller bilderna blir det sevärt men som drama förlorar det stinget.
Shakespeares språk är något som varje regissör som sätter upp hans draman måste ta ställning till. Ska den vackra diktformen behållas eller ska karaktärerna tala modernt språk? I Justin Kurzels regi blir det ett mellanting, de talar ålderdomligt men av och till med modernt uttal.
Det kommer att bli mycket av Shakespeare på både film och teater i år, 2016. Det är 400 år sedan William Shakespeare dog. Macbeth kommer bland annat att sättas upp på Maximteatern i Stockholm i höst med Mikael Persbrandt som Macbeth. Jag förväntar mig en mer trovärdig tolkning då. Nu håller filmen inte, tyvärr. Fotot höjer den och det vackra språket – men i övrigt är det väldigt seg. Tyvärr.
I rollerna: Michael Fassbender, Marion Cotillard, Paddy Considine, David Thewlis, Sean Harris, Jack Reynor, Elizabeth Debicki
Regi: Justin Kurzel