Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik
Äntligen stog Lizzo på en svensk scen, och fick äran att avsluta dag nummer två på Lollapalooza. Stor show, med många dansare av alla möjliga storlekar, en show full med kärlek till sig själv och till andra.
Kulturbloggen bjuder på ett bildarkiv från showen.
Med två album i ryggen har Madminton etablerat sig som ett av Stockholms mest kreativa band. Den 21 april, släpptes nya singeln Mind Control vilket firas med releasefest på Under Bron med You Thant och Carl HS som support. Kulturbloggen fick en intervju med det högaktuella bandet.
Ni är aktuella med Mind Control. Kan ni berätta lite om vad låten handlar om och vad ni hämtat inspiration från?
– Låten handlar om magi. Utan tvekan finns det trollkonster och krafter utom vår förståelse. Besvärjelser som förhäxar en.
Jag läste någonstans att folk inte längre, åtminstone inte i samma utsträckning, lyssnar på musik baserat på genre utan efter humör eller sinnesstämning. Vilket sinnesstämning är Mind Control?
– Sinnesstämningen är förvirrad, elektrisk, magnetisk kanske? Romantisk eventuellt. Beroende på vad man tycker är romantiskt. Sinnesstämning och humör är ju väldigt temporärt, kanske innebär att den här låten kan vara temporärt aktuell för några ibland.
Ni har tidigare släppt två album—Tryin My Best (2019) och Get It Done (2022). På vilka sätt skulle ni säga att ert sound har utvecklats?
– Vårt sound utvecklas såklart ständigt som allt annat. Vår första och andra skiva är mixade av Charlie, och mestadels inspelade i replokaler. Den här skivan har vi gått vidare och valt att spela in allting analogt live i Tambourine Studios i Malmö, och istället valt att jobba med en extern producent, Joar Sylvan, vilket givetvis sätter en ny prägel på det. Vi har även valt att ersätta orgeln med piano på allt fler låtar och gått åt en ny lite mer ren riktning? Det låter bara allmänt bättre nu tycker vi.
Vad kan vi förvänta oss av ert tredje album?
– Jag tycker vi sa det bra senast, när vi blev intervjuade i höstas. Vad var det? Att nya skivan kommer kanalisera glamrockens hjältar och beröra nästan allt och alla (eventuellt, beroende på sinnesstämning).
Embryot till Madminton bildades i Prag. Är det några element från Prag som stad och dess kultur som präglat bandets identitet?
– Absolut, den frihet som andas där bär vi alltid med oss. Den är absolut nödvändig att återvända till i en stad som kan stundtals verka sluten och kall.
Kan ni berätta lite om hur det var i Prag under tiden då bandet bildades?
– Vi bodde i Prag under ett halvår med intentionen att spela in en skiva, och det gjorde vi (den finns om man letar på YouTube). Vi träffade massa inspirerande folk och spelade väldigt mycket med otroliga musiker därifrån. Det var en perfekt tid, och ur det kom vi inspirerade tillbaka till Sverige och satsade på Madminton.
Hur påverkades er kreativitet när ni återvände till Stockholm?
– Det blev nog så att vi blev väldigt säkra på vilken lucka vi skulle kunna fylla här. Det behövs mer Rock’n’roll.
Kan Stockholms kulturliv lära sig något från Prag?
– Att inte vara så självupptagna och ängsliga.
Er musik beskrivs ofta som retro utan att försöka låta som uppdaterade versioner av äldre rockband. Hur se ni själva på förhållandet till äldre estetiska former i modern musik?
– Hmmm vi vill vara progressiva utan att någonsin påstå att vi har kommit på något “helt eget”. Allt skapande är härmande i någon form. Rock’n’roll is here to stay.
Vad krävs för att en stil eller genre ska kännetecknas som nyskapande? Vilken skulle ni säga är den mest nyskapande musiken idag?
– Kanske musik som inte är sensationssökande i den grad att den inte försöker vara något den inte är.
Lyssna på Mind Control av Madminton:
Strångamålarevyn 2023, El-Trubb-El
Betyg: 4
Medverkande:
Skådespelare:
Ellinor Andersson, Lotta Frid, Ola Ödman, Stig Augustsson, Klara Dahlin och Emmie Sjöholm.
Revyorkestern:
Marcus Hasselberg, Filip Petersson, Pelle Lundblad, Regina Hasselberg, Nilla Dahlin.
Övriga föreställningar:
13 januari, 14 januari (två föreställningar), 27 januari, 28 januari (två föreställningar), 3 februari, 4 februari (två föreställningar).
I lördags eftermiddag den 7 januari var det dags att bege sig till Strångamåla medborgarlokal, cirka 8 km norr om Bräkne-Hoby i Blekinge för att se årets revy El-Trubb-El sign Strångamålarevyn. Temat för 2023 års upplaga det var liksom givet, de påtagligt höga elpriserna som under fjolåret och även inpå det nya året lär fortsätta vara en snackis. Vi kom att under eftermiddagen och ett stycke in på kvällen bjudas på 23 stycken revynummer av olika slag och varianter i två akter.
Till en början i den första akten var det ett makligt tempo, men så fort när Ellinor Andersson och Lotta Frid kör igång med sin tantfilosofi, där skämten avlöser varandra ökar tempot och skrattsalvorna haglar. Ola Ödman gör därefter en skön roll som präst, där han förklarar att kyrkan måste spara pengar. Oblaterna till högmässan är sponsrade av kinarestaurangen. Kyrkan tvingas dessutom att släckas ner i omgångar under mässan p g a, just det de höga elpriserna.
Prästen bjöd också på hyllningssånger till bortgångna Svenne Hedlund och Sven-Bertil Taube. Det var enligt mitt tycke ett uppskattat inslag i revynumret. Karaktären Ulla (Ellinor Andersson), låter meddela att hon är numera singel sedan Eilert lämnat jordelivet. Något som hon knappast beklagar i en klockren monolog som också den drar ner många skratt hos oss i den månghövdade publiken.
I pausen mellan akterna fick vi avnjuta kaffe med hembakat – och den populära lotteridragningen som jag hört talas om. Mycket av detta sköts nämligen av skådespelarna själva och det förhöjer den gemytliga känslan som Strångamålarevyn är så bra på att förmedla och som de blivit kända för. Man blev således inte besviken vare sig man, som undertecknad är här för första gången eller är återkommande revybesökare.
Andra akten fortsatte med att det nya politiska styret i Ronneby kommun, som fått ett skruvat namn i revyn, Samlag för Ronneby, kom upp på scen. De vill också spara pengar i dessa tider och därför är minsann de offentliga toaletterna avstängda – vilket vållar en del bekymmer. Tänkte inte på det, på den. Kul och tillspetsat, ett litet slag under bältet som ett revynummer ska vara.
De fem revymusikerna gör också bra ifrån sig, det märks under hela föreställningen men framför allt när de under några egna nummer i båda akterna får ta plats och det ger en bra helhet i revyn. En annan sak som verkligen ger skön karaktär åt årets revy är den stora åldersvariationen i ensemblen, värt att ha i minnet är att det inte är mer än sex skådespelare på scenen plus ljus- och ljudassistenten Henning Dahlin som gör flera bra inhopp under föreställningens gång.
Under föreställningens båda akter är det emellertid vissa mikrofon- och ljudproblem. Men hela ensemblen hanterar det utan att komma av sig någon gång. Kanske för att de utstrålar en smittande spelglädje hela tiden till den fullsatta publiken. Det gäller inte minst de talangfulla ungdomarna Klara Dahlin och Emmie Sjöholm, som bjuder på ett bra och sprudlande nummer. Slutbetyget blir således bra, att det var sydsvenskt januariväder på sin sämsta sida på vägen hem ändrar inte på omdömet. Rekommenderar således att, om du kan, gå och se Strångamålarevyn 2023.
Växjö Konserthus 2022-05-09 Betyg: 5
Ja, Mikael Wiehe, Mikael Wiehe,
dina sånger ska inte bli glömda.
Från gitarr till gitarr ska dom
spridas över stad och land.
Dom ska vagga oss till sömns
när våra nätter blir långa.
Dom ska marschera med oss
när dagen är här.
(för att parafrasera sången Victor Jara)
Hemkommen och nedvarvad efter konserten med Mikael Wiehe på konserthuset i Växjö. Det var lite vemodigt att se en avskedsturné med denne nestor av den svenska proggen.
Konserten bjöd på åtskilliga tillfällen till gåshud; Keops pyramid, Titanic, Sakta lägger båten ut från land, Victor Jara, Vem kan man lita på, Den jag kunde va, Som en duva, En sång till modet och en rasande version av Bob Dylans ”Masters of war” som i Mikaels översättning heter ”Ni som tjänar på krig”. Vilken låtskatt han försett oss med. Några låtar från senaste plattan fanns också med i setlistan, bland annat öppningslåten ”På livets hav” som var gripande och angav tonen för hela konserten.
De korta mellansnacken visade på ett spännande och intressant vis hur han drog kopplingar till dagsaktuella skeenden vilket gav många låtar en ny tyngd. Greta Thunberg jämfördes med Kassandra som gavs förmågan att se in i framtiden av guden Apollon, men som också blev förbannad av Apollon när hon inte gensvarade hans kärlek. Förbannelsen var att hon inte skulle bli trodd i sina spådomar. Låten som följde var Flickan och kråkan. Gåshud mina vänner, gåshud.
Konserten i Växjö var den tjugofjärde av den sjuttiofem spelningar långa turnén. Jag rekommenderar verkligen alla som, likt mig, har vuxit upp med proggen, Hoola Bandoola och hela den svängen, att skaffa biljett. Jag rekommenderar även alla som inte fått det med sig i uppväxten, som kanske fnyser lite överlägset, att gå och lyssna. Jag håller inte med om en hel del politiska slutsatser som Mikael Wiehe har dragit men jag vet att mycket av mitt intresse för politik och samhälle har fått näring ur hans texter.