• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

kulturdebatt

Är vi det förfärliga hotet mot teaterkritiken?

16 april, 2012 by Rosemari Södergren

Den fördjupade teaterkritiken, är den en genre på utdöende? Ja det menar panelen i ett seminarium som hölls på Lilla Scenen på Stockholms Stadsteater.
I panelen satt: Jenny Andreasson teaterregissör; Lars Dencik, professor i socialpsykologi, Roskilde Universitet; Christina Ouzounidis, dramatiker och regissör; Per Svensson, författare och före detta kulturchef på Expressen; Leif Zern, teaterkritiker Dagens Nyheter.
Moderator var Kerstin Brunnberg, ordförande Statens Kulturråd, före detta VD Sveriges Radio.

Ja det finns en del att säga om urvalet av panelen. Om ämnet är att den fördjupade teaterkritiken är på utdöende och hotet är alla som skriver på webben – då borde åtminstone något representant för nya medier vara med.
Per Svensson förlöjligade nya medier genom att säga att nya medier funnits i tio år. Suck …

Nå det lustiga var att den här debatten, eller snarare samtalet på scenen till nittionio procent handlade om papperstidningar. Teaterkritiker får inte längre skriva 6.000 tecken eller längre för att kunna analysera en teaterföreställning.
Hallå, ville jag ropa: ta då vara på möjigheten att publicera på Internet. DN har ju pricipen att det som ska publiceras på webben ska vara kortare och inte lika djuplodande som i pappret. Varför inte tänka tvärtom och ge teaterkritiker chansen att fördjupa sig på webben?

Fast att få mer utrymme garanterar inte att något blir bättre, påpekade Per Svensson och gjorde liknelsen med en sonett. En sonett blir inte bättre för att den får fler rader.

Frågan om för vem en teaterkritiker skriver togs också upp. Under seminariets början verkade alla i panelen tycka att det viktigaste är att den finns en fördjupad teaterkritik för regissörernas och dramaturgernas skull. För att de som skapar teaterkonst ska få kritik.

All annan kritik beskylldes för att vara ytlig och betygssättande.
Hallå hallå, ville jag ropa, men det fanns inte direkt utrymme för oss i publiken att säga något.

Att skriva för en annan målgrupp än regissörer och dramaturger behöver inte på något sätt betyda att teaterkritiken blir av sämre kvalitet. Bara för att målgruppen är allmänheten behöver inte kritiken bli ytligare. Inte på något sätt.

Själv skriver jag utifrån tanken att en föreställning ska säga människor något, om livet, om samhället, om klyftorna mellan människor på olika plan, om orättvisor, om existentiella frågor. Att något enbart är konstnärligt utan att det säger mig något om livet räcker inte för mig. Därmed har jag säkert en annan utgångspunkt än Leif Zern. Att jag jobbat med annat än att vara teaterkritiker och att jag har erfarenhet av ett arbetsliv utanför mediebranschen, det gör förmodligen mig mer lämpad att skriva teaterkritik, utifrån min utgångspunkt. Den som aldrig jobbat utanför medievärlden kanske inte kan bedöma en föreställning som handlar om industriarbetare eller undersköterskor, exempelvis.

Nu menar jag att olika slags teaterkritik behövs, både Leif Zern med kollegor och vi på Kulturbloggen  – och jag ser hur webben växer och hur det kommer fram många nya sajter som skriver seriöst om olika slags kultur: teater, film, litteratur, musik …

En lustig sak var att Leif Zern trots allt tror att framtiden kommer att rymma en kvalificerad teaterkritik. Den kommer att finnas på nätet sade han men:
– Förlusten är offentligheten, sade Leif Zern.

Ja men på vilket sätt är en text i en papperstidning som vi måste betala prenumerationsavgift för att läsa mer offentligt än webbpublicerade texter som vem som helst kan komma åt via sin dator, surfplatta eller smartphone?

Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet, var en av få ur publiken som fick tillfälle att säga något. Hon hävdade att Aftonbladet är väldigt bra på att ge utrymme för teaterkritik och hon efterlyste fler och andra deltagare i panelen i ett kommande seminarium. Kvällstidningar borde få vara med sade hon och så påpekade att Aase Berg som borde vara med, kulturskribent som skrev en debattartikel om att hon hatade teater. Aase Bergs berömda debattartikel som ingen ens iddes gå i svaromål på, inte ens bloggosfären orkade ens diskutera den. Varför ska hon få chansen än en gång?

Det är så typiskt. Åsa Linderborg representerar ju precis samma grupper som två av de som satt i panelen: Leif Zern och Per Svenssnon, mediefolket.

Varför är det ingen som tar med någon som representerar oss, vi som använder nya medier för att skriva om teater och annan kultur på ett bra sätt? Vi som uppenbarligen är hotet?

Jag var en av få som fick chansen att säga något. Jenny Andreasson, teaterregissör, sade att det var förfärligt att Stadsteatern betalt folk för att blogga om teaterföreställningar. Hon förtydligade det: hon menade att det fanns någon PR-person som fått betalt för att fylla en salong med bloggare som då måste skriva positivt.

Det vet ju varenda en som bjudit in ett antal bloggare till något att det inte går att säga åt bloggare vad de ska säga. Vilket jag påpekade. Alla de tusentals bloggare jag har träffat är rätt egensinniga och skriver vad de själva vill och tycker.

Eftersom en teaterkritiker ska tänka självständigt och tycka fritt, ja då har dessa förhatliga bloggare alltså samma egenskaper?

Ett bloggverktyg är bara ett verktyg som du kan fylla med vad du vill: dagboksanteckningar eller djupa analyserandde artiklar, ja vad du vill och det betyder också att det på webben kommer att växa fram alla möjliga slags webbplatser som skriver om kultur på olika sätt och det kommer helt klart att finnas sådana sajter som skriver om teaterkritik på ett djuplodande sätt. Ja egentligen är det ju rent av så att det är lättare att göra sådant på webben.

Scenbloggen har också skrivit om seminariet och

Läs även andra bloggares åsikter om Leif Zern, Åsa Linderborg, teaterkritik, kulturdebatt, kultur, teater

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik, Scen, Teater Taggad som: Åsa Linderborg, Kultur, kulturdebatt, Leif Zern, Teater, Teaterkritik

Den svenska kulturdebatten är ganska ofta ”gäsp”

11 januari, 2012 by Gästskribenter

Just nu håller Bengt Ohlsson och Sven Wollter att battla ut en liten strid om huruvida man måste vara vänster för att få hänga med finkulturkoftorna, eller om det går bra att vara någon annan färg än röd för att få vara med i gänget. Absolut inte, säger Ohlsson. Absolut, säger Wollter. Gäsp, säger jag.

Den svenska kulturdebatten är ganska ofta gäsp. Jag är kulturintresserad. Det betyder i korta ordalag att jag någonstans har ganska höga förväntningar på att få läsa om kultur i kulturdebatten. Den förväntningen krossas ständigt. Oftast påminner kulturdebattsidorna mer om vilken skvallerblaska som helst. Vem har sagt vad om vem? Vem är där de inte borde vara? Vem får inte vara med i coola gänget? Vem bråkar med släkten? Vem röstar på vad? Den enda skillnaden är att skribenterna är mer välformulerade än Se & Hör och gärna alluderar till Aischylos, citerar storheter och namedroppar mycket viktiga personer de brukar hänga med på rätt ställen.

Jag skulle vilja att debatten handlade lite mer om saker som faktiskt spelar någon roll. Jag vill läsa om kultur, kulturens förutsättningar och kulturens framtid. Jag bryr mig om kulturens kopplingar. Jag bryr mig om hur olika verk hänger ihop och kommunicerar genom tid och rum med varandra och med oss. Jag bryr mig om hur vi ska ta vara på och utveckla kulturen. Jag struntar faktiskt i vilka kulturskapare som har vendettor med varandra eller med sin släkt. Det intresserar mig inte alls.

Jag intresserar mig framför allt inte för vad folk röstar på. Kultur är en mänsklig upplevelse och nu tänker jag släppa en riktig kulturell debattbomb: Man är människa oavsett vilket parti man röstar på. Tänka sig! Kan ni redan nu känna chockvågorna som kommer att rulla ut över kulturdebattsidorna när de får nys om det?

Den gamla klassiska kultureliten för en tynande tillvaro. De har i princip lämnat walkover vad det gäller ordentlig kulturdebatt för att skriva litterärt glorifierade skvallerartiklar. Viktor Barth-Kron undrar i DN vem som kommer att ta över efter kultureliten. Det undrar inte jag.

Den kommer att tas över av alla de som aldrig tidigare haft en röst i det offentliga kultursamtalet. I och med den nya tekniken kan alla intresserade och initierad kulturkoftor utan bananskal in på kultursidorna ta över kulturelitens stafettpinne och springa in i framtiden.

Framtidens kultursamtal- och debatt kommer att ha betydligt mycket mer djup och bredd. Jag är inte synsk. Det är ingen utopi. Kulturbloggen är ett alldeles utmärkt exempel på att det redan håller på att hända.

Anna Troberg är författare och partiledare för Piratpartiet. Hon bloggar även på annatroberg.com och på Nyheter 24. Hon har tidigare varit bokförlagschef och har bland annat skrivit romanen ”Chefer från helvetet” (W&W, 2007) under pseudonymen Rosetta Sten. Följ henne på Twitter, Google+, Facebook och YouTube.

Tidigare artiklar på Kulturbloggen:

”Den motvilliga självbiografin” – Om Jeanette Wintersons motvilliga förhållande till det självbiografiska i ”Why Be Happy When You Could Be Normal?” och ”Oranges Are Not The Only Fruit”.

Läs även andra bloggares åsikter om Bengt Ohlsson, Sven Wollter, kulturdebatt, debatt, kulturvänstern, kulturhögern

Arkiverad under: Kulturpolitik Taggad som: Bengt Ohlsson, debatt, kulturdebatt, kulturhögern, kulturvänstern, Sven Wollter

Äntligen en partiledare som sätter fokus på kulturen

21 april, 2011 by Rosemari Södergren

Som ordförande för Socialdemokraterna kommer jag att stå upp för en kulturpolitik som utrustar människor med vingar, som uppmuntrar till eget skapande genom hela livet, som öppnar museer och kulturens arenor, som respekterar den kunskap, det engagemang, det djup och den bredd som landets kulturarbetare står för.
Så skriver Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt i en debattartikel i DN.

Kultur är viktigt: det är genom att höra andras berättelser, genom konst som talar till olika sinnen, genom teater, musik, bilder, foton med mera som vi utvecklar vår fantasi. Ett samhälle med många människor med fantasi kommer också att nå större framgångar inom forskning och innovation.
Förutom att kulturen fördjupar livets mening för den enskilde är kulturen viktig för samhället.

Äntligen en partiledare som sätter fokus på detta.

Sedan är det inte glasklart vad Juholts uttalanden betyder i förlängningen, rent konkret. Han skriver bland annat:

Under lång tid har det ansetts självklart att konsten och kulturen inte kan överleva och vara fri om den hänvisas enbart till marknadens krafter eller ett fåtal mecenaters välvilja. Likformighet, utarmning och kultur som elitprojekt blir resultatet. Kring detta har det också under lång tid funnits ett brett stöd i riksdagen. Nu är fältet upprivet.

När moderatledaren Fredrik Reinfeldt utsåg sin första kulturminister – dåvarande Timbrochefen Cecilia Stegö-Chilò – var det en tydlig stridssignal. Det skulle vara slut på samsynen och det offentliga stödet. Här skulle rensas och marknadsutsättas och bäva månde varje kulturarbetare. När hon fick avgå tonades revanschismen ner men i sak har regeringen valt att genomföra sitt systemskifte också inom kultur- och medieområdet.

En kultur som bara bygger på marknadskrafterna kommer att förlora i skärpa, i utforskning och experimenterande. Kulturarbetarna kan bli fegare, inte våga utmana. Det förlorar konsten och kulturen på. Vi behöver både provocerande konst och kultur som mer underhållande och lättsam.

Att satsa på kultur handlar om så mycket:
att alla har möjlighet både att uppleva kultur och att kunna skapa själva.
att företag inom kulturen har möjlighet att få ekonomi i sitt kulturarbete.
att kulturen är tillgänglig för alla, också människor med sjukdomar och kroppsliga svårigheter.

Det handlar om mycket annat än att bygga ett samhälle på bidrag. Kulturarbetare har redan idag möjlighet till rådgivning för att hitta sätt att få inkomster. Mer sådant. Mer stöd åt kulturarbetare att stå på egna ben.

Kulturrådet är en av de institutioner som förmedlar bidrag åt kulturorganisationer och kulturföretag. Det finns en risk med bidragssystem att de snabbt blir intecknade. De teatrar som fått stöd fortsätter att få stöd, för att kunna överleva. Men nya teatrar och kulturföretag har svårt att få in en fot och få stöd.

Därför är det viktigt att om ett nytt system för stöd åt kulturen ska byggas upp, då är det viktigt att detta sker på ett sätt som inte är konserverande och hindrar nya initiativ att komma fram.

Det här skriver Kulturbloggen för övrigt under på:

Jag vill utveckla det synsätt som innebär att ett levande och starkt kulturliv är en oerhörd tillgång för oss alla; intellektuellt, känslomässigt, demokratiskt. Det döljer inte att kultur kan ge nya jobb och ekonomiskt gynnsamma följdverkningar – men låt oss se det som goda bieffekter. Konsten gör oss heller inte nödvändigtvis till bättre människor eller löser samhällsproblem – men medborgarskapet blir fullödigare och livet rikare.

Röda berget har också reflekterat kring debattartikeln med rubriken: Kulturens uppgift är att göra majoriteten förbannad

Andra som reflekterat kring kulturpolitiken och debattartikeln:
Peter Andersson och Martin Moberg liksom Peter Högberg och Johan Westerhom och Det progressiva USA.

Läs även andra bloggares åsikter om kulturpolitik, Juholt, debattartikel, kulturdebatt

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: debattartikel, Juholt, kulturdebatt, Kulturpolitik

Stallet folk- och världsmusik kämpar för sin överlevnad

10 mars, 2011 by Redaktionen

Stockholms stads förändrade kulturpolitik har inneburit sänkta anslag till flera etablerade verksamheter. En av de drabbade är livescenen Stallet folk- och världsmusik, som arbetar för att stärka, främja, utveckla och sprida folkmusik, världsmusik och folkdans. Stallet drivs sedan 2000 av Riksförbundet för Folkmusik och Dans, RFoD. Nu har Stockholms stad har beslutat att 2011 halvera sitt stöd på totalt 600 000 och att helt ta bort det 2012.

Senast den 15 mars ska Stallet lämna in idéer till Stockholms stad för att försöka övertyga politikerna om att ändra sig. Den 9 mars samlade RFoD medlemmar och andra intressenter för att diskutera frågan och samla idéer.

Stockholms stad säger att de vill främja nya aktörer, producenter och arrangörer och omfördela medel från verksamhetsstöd till projektstöd. Stallets styrelseordförande Eva Åström Rune frågade sig om då inte risken är att man drar undan mattan för dem som hållit på länge och byggt upp en verksamhet.

Samtidigt framhöll hon att det inte är läge att sätta sig ned och tycka synd om sig själv. Syftet med kvällen var i stället att få fram nya konstruktiva lösningar för att öka politikernas intresse av att bidra till verksamheten. Lösningar som dessutom kan öka Stallets egna intäkter.

Det blev en lång diskussion och det kom fram många förslag, både sådana som Stallet funderat på själva och helt nya idéer. Några exempel:

  • Flytta ut på stan och utöka turnéverksamheten.
  • Utveckla samarbetat med konsert- och festivalarrangörer och musiker inom andra genrer.
  • Kombinera stora evenemang med exklusiva konserter på Stallet.
  • Bjud in kända artister och främja samarbetet mellan världskändisar och svenska musiker.
  • Höj biljettpriserna.
  • Öka marknadsföringen och synligheten.
  • Förläng öppettiderna och ha sommaröppet.
  • Utnyttja gården och utöka caféverksamheten.
  • Hyr ut till andra verksamheter.
  • (De två sista punkterna har tidigare inte varit möjliga, men ett nytt kontrakt med Länsmusiken öppnar nya möjligheter.)

    Lars Farago och Peter Bodén från Stallet lyfte fram de dilemman som gäller inte bara Stallet utan den fria kulturen generellt. Hur är det möjligt att bredda verksamheten för att nå en större publik utan att ge avkall på sin uppgift att lyfta fram okända artister och möta smala publikintressen? Hur mycket ska man satsa på det som är nytt och trendigt och hur mycket på att bevara det traditionella?

    Hotet är överhängande. Stallet måste visa sina ambitioner att föryngra och förnya sig nu – annars kan det vara slut med verksamheten om några år. Risken är att regeringen också beslutar sig för att dra in det statliga stödet. Det gäller alltså för Stallet att hitta vägar till förnyelse utan att tappa sin själ.

    Läs mer om Stallet på deras hemsida.

    Läs även andra bloggares åsikter om kulturpolitik, kulturanslag, Stallet, folkmusik, världsmusik

    Den här artikeln är även publicerad i Teatermagasinet.

    Arkiverad under: Musik Taggad som: Folkmusik, kulturdebatt, Kulturpolitik

    Vi glömmer den viktigaste frågan: hur hindra att kvinnor blir misshandlade?

    16 januari, 2009 by Rosemari Södergren

    gomda2901
    Den allra största debatten på kultursidorna senaste veckan har Liza Marklund-affären varit. Den står helt i särklass. Nu talar mannen ut, mannen som dömdes för att ha misshandlat Mia, som boken Gömda handlar om. Han trädde fram i tv, i SVT:s debattprogram.
    Aftonbladet säger att det är synd om honom och hans liv är förstört.
    [Läs mer…] om Vi glömmer den viktigaste frågan: hur hindra att kvinnor blir misshandlade?

    Arkiverad under: Scen Taggad som: Böcker, debatt, Dokumentär, Kultur, kulturdebatt, misshandel, tv

    • « Go to Föregående sida
    • Sida 1
    • Sida 2
    • Sida 3
    • Sida 4
    • Go to Nästa sida »

    Primärt sidofält

    Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


    Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

    Nytt

    Välgjort och spretande som ett aptitligt smörgåsbord – Dan Helström & Naturligt-vis med Kålhuuvet, Pop-Arne och vadaren

    Dan Hellström / … Läs mer om Välgjort och spretande som ett aptitligt smörgåsbord – Dan Helström & Naturligt-vis med Kålhuuvet, Pop-Arne och vadaren

    Recension: Hemliga Klubben på Gröna lunds lilla scen, får till en gigantisk ringdans.

    Hemliga Klubben har aldrig varit ett … Läs mer om Recension: Hemliga Klubben på Gröna lunds lilla scen, får till en gigantisk ringdans.

    Stockholms berättarfestival samlar 57 berättare från 17 länder den 25 juni–2 juli

    25 juni–2 juli 2026 fyller åtta dagar av … Läs mer om Stockholms berättarfestival samlar 57 berättare från 17 länder den 25 juni–2 juli

    Stockholm får en Deckarfestival i höst

    Ny deckarfestival tar över Gamla stan i … Läs mer om Stockholm får en Deckarfestival i höst

    Bo Kaspers Orkester släpper nytolkning av ”Dansa på min grav”

    Bo Kaspers Orkester firar 35 år som band … Läs mer om Bo Kaspers Orkester släpper nytolkning av ”Dansa på min grav”

    Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

    Titel: Modern tid Illustratör: Fabian … Läs mer om Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

    En av de mest nedtonade och intimaste skivor som släppts på senare tid – The Urge of Inner Feelings med Lilla Jazzkapellet

    The Urge of Inner … Läs mer om En av de mest nedtonade och intimaste skivor som släppts på senare tid – The Urge of Inner Feelings med Lilla Jazzkapellet

    Basistlegendar med rebellisk aura har lämnat oss – Nikke Ström 1951 – 2026

    Sedan jag nyligen skrev minnesord om … Läs mer om Basistlegendar med rebellisk aura har lämnat oss – Nikke Ström 1951 – 2026

    Filmrecension: Disclosure Day – grandios cirkus

    Disclosure Day Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Disclosure Day – grandios cirkus

    Bra idé, sämre genomförande. Svinen av John Ajvide Lindqvist

    Titel: Svinen Författare: John Ajvide … Läs mer om Bra idé, sämre genomförande. Svinen av John Ajvide Lindqvist

    Borde innebära ett rejält genombrott – Tack för maten med Victor Rydström feat. Robert Nordmark

    Victor Rydström Tack för maten … Läs mer om Borde innebära ett rejält genombrott – Tack för maten med Victor Rydström feat. Robert Nordmark

    Comic Con Stockholm Summer 2026

    Comic Con Stockholm Summer 2026 Mässor … Läs mer om Comic Con Stockholm Summer 2026

    Följ oss på Facebook

    Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

    Kategorier

    • ..
    • Intervju
    • Kulturpolitik
      • Krönikor
    • Litteratur och konst
    • Musik
    • Recension
      • Bokrecension
      • Dans recension
      • Filmrecension
      • Operarecension
      • Recension av TV-serier
      • Skivrecensioner
      • Spel
      • Teaterkritik
    • Scen
      • Dans
      • Film
      • Musikal
      • Opera
      • Teater
      • TV
      • TV-serier
    • Toppnytt

    Etiketter

    Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

    Annonser

    Shiba - urhunden med stil

    SPEL KAN SKAPA BEROENDE

    casino utan svensk licens Trustly
    För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

    Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
    På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

    PayPal casino utan licens
    För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

    För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

    Footer

    Om oss

    • Kontakt
    • Om oss
    • Sajtips – länkar

    Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in