Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Folkmusik

Filmrecension: Celtic Utopia – en resa genom Irlands pulserande folkmusik-scen

by

Celtic Utopia

Celtic Utopia
Betyg 4
Svensk biopremiär 27 mars 2026
Regi Dennis Harvey och Lars Lovén

Folkmusik som sticker ut hakan, som är rebellisk – är huvudtemat för denna energiboost till film. Så kul att bjudas in till en resa genom Irlands pulserande folkmusik-scen. Vi får möta en lång rad av olika folkmusiker och höra dem berätta om konflikter och utmaningar som bubblar under ytan i nationen Irland och brittiska Nordirland.

Irland är en självständig suverän stat, medan Nordirland är en del av Storbritannien. Delningen skedde 1921 efter en väpnad kamp, där Nordirland förblev under brittiskt styre med en protestantisk majoritet, vilket senare ledde till den långvariga konflikten ”The Troubles” medan Irland domineras av katolska kyrkan.

Jag tror att många av oss ofta förknippar folkmusik med berättelser från förr och med musikinstrument av äldre utformning, men i den irländska folkmusik-scenen vimlar det av rebell-anda. En del är mycket tydliga med att de vill att Nordirland blir en del av Irland medan andra inte har lika tydlig övertygelse. Musiken kan vara både med äldre instrument men lika ofta med gitarr och moderna instrument. Sångtexterna sticker ut och är roliga, retsamma ibland och mycket politiska ibland.

Några av folkmusikerna är kritiska till den katolska kyrkan men att det samtidigt är katolska kyrkan som kämpade för Irlands självständighet. Det är kluvna känslor inför katolicismen. Några berättar att hur deras mamma eller någon annan kvinnlig släkting blev fråntaget sitt barn när de blev gravida utan att vara gifta. Det finns fortfarande familjer som fortfarande inte fått kontakt med barn som togs ifrån dem av de katolska prästerna.

Celtic Utopia visar hur musik, politik och historia är tre delar av samma helhet, de behöver varandra och förstärker varandra och genom folkmusiken kan frågorna spridas ut och diskuteras och funderas vidare kring – och ge styrka. gemenskap och samhörighet. Celtic Utopia är en film som spritter av energi och ger en förståelse för livet på Irland idag.

Medverkande musiker:
The Mary Wallopers, Negro Impacto, The Deadlians, Jinx Lennon, Poor Creature, Branwen, Lankum, Naoise Mac Cathmhaoil, Rising Damp, Young Spencer, Eoghan Ó Ceannabhain, Róis, Post Punk Podge, Susan Hughes, Tadhg Mulligan, Alfie Mulligan, Múlú, Niamh Moriarty, Cathail O’Mhaoil, Summer Newman, Eimear Nic Ionnrachtaigh och Eoghan Ó Garmaile.

Om regissörerna
Dennis Harvey är en filmskapare från Irland. Han är främst känd för sin kortdokumentär The Building and Burning of a Refugee Camp (2024), som vann en Guldbagge för Bästa kortfilm, utsågs av Franska filmakademin (Les César) till en av världens bästa kortfilmer 2024 och mottog flera andra utmärkelser.

Dennis skriver och regisserar huvudsakligen dokumentärfilm, men har även producerat och klippt sina egna verk. Hans första långfilm, I Must Away (2023), var en kalejdoskopisk essä om rörelse, inspelad under sju år i sex länder.

Hans andra långfilm, Celtic Utopia (2025) hade premiär i Locarno, där den vann Grand Prix i Semaine de la Critique.

Lars Lovén är dokumentärfilmare, journalist och dokumentärproducent för radio. Han regisserade dokumentären Fonko (2016), som skildrar den samtida musikscenen i flera städer på den afrikanska kontinenten, spårar dess rötter i kampen mot kolonialism och sätter den i relation till snabba samhällsförändringar. Filmen fick biografdistribution genom Folkets Bio och visades på festivaler i mer än 40 länder världen över.

Filmrecension: Som vi har älskat – en film om kärlekens många ansikten

by

Som vi har älskat
Betyg 4
Svensk biopremiär 27 mars 2024
Regi Gustav Ågerstrand

En dokumentär som känns äkta och som förmedlar musikens kraft och samtidigt låter oss möta människan som heter Sara Parkman. En modig film som visar något mänskligt som många kan känna igen sig i: längtan och sökandet efter kärlek.

Sara Parkman kan utan tvekan utnämnas till en av de mest spännande svenska musikerna. Genom sitt unika uttryck har hon revolutionerat svensk folkmusik och skivan Vesper gjorde hennes känd och hyllad. Att se henne spela på scen är att se kärlek till musik vibrera och stråla ut till alla närvarande. Men bakom denna stora kärlek till musik finns också en annan längtan hos Sara Parkman. Hon är på väg att fylla trettio år och har nyligen separerat från en relation. Hon längtar efter att hitta någon att bygga en sann och djup kärleksrelation med och som hon kan få barn med. Hon längtar efter barn.

Vad är kärlek egentligen? Som jag ser filmen visar den på flera olika former kärleken kan ta. Musik är mäktig och att stora musiker som Sara Parkman har ett särskilt extra djupt förhållande till musik, det är uppenbart. När hon spelar utstrålar hon stark kärlek. Musik är en viktig del i livet för många och kan ge både tröst, hopp och ny energi.

Sara Parkman har en fin vänskap med sina medmusiker och speciellt med Hampus som nyligen blivit pappa. Hampus och Sara skapar och skriver mycket musik tillsammans och trots att han blivit pappa och vill vara med sin baby verkar de ändå lyckas få tid att skapa tillsammans. Vänskap är också en form av kärlek.

En annan form av kärlek är den nära relation vi kan ha till släktingar. Vi får se Sara Parkman tillsammans med sin farfar och med sin pappa. Dessa relationer utstrålar också ett starkt band.

Jag tycker filmen på ett finstämt sätt visar på kärlekens många ansikten utan att peka med hela handen.

Filmen börjar med Sara Parkman spela musik och slutat med musik. Musiken är den stora kärleken som är mäktig och bär genom livet. En stark film. En mäktig film. En varm film. En film med mycket kärlek av olika slag. Och underbar musik som gör mig lycklig.

Bakgrundsfakta on Sara Parkman:
Sara Parkman är född 1989 i Västernorrland. Prästbarn i tredje generationen, folkmusiker, tonsättare och artist. Hon arbetar återkommande med att lyfta det undangömda men vitala i en samtida kontext och fick 2017 sitt genombrott då hon med Riksteatern gjorde uppsättningen Fäboland. 2019 släpptes albumet Vesper- en aftonbön för vår tid med vilket Sara vill skapa ett samtal om vikten av helighet, oavsett om det handlar om kyrkor, rejv eller terapirum. Med Vesper nominerades Sara till en grammis och mottog DNs stora kulturpris. Som vi har älskat tar avstamp i succén med Vesper och följer sedan Saras väg mot stjärnorna genom den kreativa processen i skapandet av nästa platta – Eros Agape Philia.

Om filmens regissör:
Gustav Ågerstrand, född i Växjö 1985, är regissör och filmfotograf. Han har en master i filmfoto vid Stockholms Konstnärliga Högskola 2021-2023, har studerat dokumentärfilm på Biskops Arnö 2011-2012 och har en kandidatexamen från Stockholms Dramatiska Högskola 2012-2015 i regi. Gustav har regisserat filmer som Tjuvgods (2013, hedersomnämnande Tempo Dokumentärfestival), Inuti ett träd (2015), dokumentärserien Det goda landet som nominerades till Kristallen för bästa dokumentär 2018 och dokumentärfilmen Leva tills jag dör (2022). Han har också arbetat som fotograf och inslagsproducent med Gift vid första ögonkastet.

Som vi har älskat – trailer from Folkets Bio on Vimeo.

Nu har artisterna till Folk & Världsmusikgalan 7 april i Norrköping släppts

by

När Folk & Världsmusikgalan kommer till Louis De Geer konsert och kongress i Norrköping är det nionde gången denna folk- och världsmusikens stora årliga manifestation arrangeras. Såväl etablerade stjärnor som spännande nykomlingar återfinns på galascenen där det är självklart jämställt vad gäller manliga och kvinnliga artister.

Ett pressmeddelande berättar:
Från den norska delen av Sápmi kommer en spännande konstnär och musiker Elle Márjá Eira som med hjälp av film och musik berättar historier om sin uppväxt i en renskötarfamilj. På hennes konserter, som beskrivs som både poetiska och politiska, får man uppleva starka visuella inslag i en folkelektronisk musikmiljö.

För första gången kommer uppmärksammade färgstarka duon Hazelius Hedin att vara med på gala- scenen. Deras repertoar omfattar allt ifrån medeltida ballader, äventyrssånger och kärleksballader till instrumentala danslåtar, både traditionella och nykomponerade.I år firar duon dessutom 10 år tillsammans och släpper ett nytt album.

Svensk folkmusik blir det också med den prisbelönta trion Ahlberg, Ek & Roswall, en av de mest spännande och populära akterna på dagens folkmusikscen som har gjort succé på flera av de största folkmusikfestivalerna. Deras musik kännetecknas av både pop- och barockinfluenser, en stor klanglig bredd och ett alldeles oemotståndligt sväng.

Kartellet är ett norskt danskompani som kännetecknas av ett fysiskt samarbete mellan män. Alla dansare i Kartellet har en stark individuell stil och utnyttjar sina kroppsliga färdigheter för att skapa en nära visuell upplevelse. Gruppens föreställningar utforskar begreppet man, manligt fysikalitet och lek. Ett våldsamt sådant.

Systerduon Abjeez (SE/IR) har turnerat i Europa, U.S.A och Kanada under de senaste 12 åren. Nu är det dags för deras uppträdande på Folk- och Världsmusikgalan. De blandar orientaliska grooves med reggae, ska, flamenco, latin och rock, och framför det med en trovärdig hip hop attityd. ”Abjee” är persisk slang för syster och ”syrrorna” är Melody (NYC) och Safoura Safavi (Sthlm) som skriver text, musik och frontar, backade av talangfulla musiker som alla präglar musiken på sina egna unika sätt.

Nästa duo, Långbacka/Bådagård, vill kalla sig för mer än bara en artistduo och ett produktionskollektiv. Det är också ett systerskap; en kraftkälla som skapar musik över gränser. Som om Regina Spektor flyttat till de nordiska fjällandskapen och lärt sig spela fiol.

Bandet Crash Nomada har uppmärksammats över hela världen för sin unika blandning av punk och olika sorters folkmusik. De har gjort sig kända för vilda spelningar och turnerat flitigt i Europa och Sverige. Som ett av Sveriges mest etablerade banden i sin genre har de ett grundmurat rykte som ett explosivt liveband.

Sohair Chkair är född i Damaskus och är en berömd och välkänd sångerska som turnerat i såväl arabvärlden som Europa. Hon tillhör den grupp musiker som var pionjärer inom den nya protestmusi- ken som växte fram i Syrien på 80- och 90-talet. Sen kom kriget – och hon tvingades att fly. Hon har bland annat medverkat i det omtalade projektet Min väg – Everybody is a refugee, där hon spelade tillsammans med Norrköpings Symfoniorkester.

Folk & Världsmusikgalan och Linköpings Folkmusikfestival har inlett ett nytt samarbete genom att förlägga båda sina evenemang på Louis De Geer konsert och kongress i Norrköping den 6–7 april. Det blir två dagar fullmatade med konserter, galakväll med prisutdelning, workshops, seminarier, VM i studentspelmanslag och mycket mer. Linköpings folkmusikfestival byter alltså både årstid och östgötastad 2018.

– Med Linköpings Folkmusikfestivals väldokumenterade fingertoppskänsla för både svenska och in- ternationella högkvalitativa folkmusikakter, innebär vårt samarbete en utveckling för genren. Med våra respektive kunskaper och kompetenser kan vi tillsammans skapa ett ännu bättre program och nå en större publik – säger Niclas Pereira dos Reis Lindblad från Riksförbundet för Folkmusik och Dans, verkställande producent och projektledare för galafestivalen.

Folk & Världsmusikgalan arrangeras av Riksförbundet för Folkmusik & Dans, Sveriges Spelmäns Riksförbund, Eric Sahlström Institutet, Svenska Folkdansringen och Kulturens Bildningsverksamhet.

Mer information på www.folkgalan.se

Stockholm Folk Festival: Symphonic Stomp ger svensk folkmusik en helt ny dignitet

by

folkfestivaldag2

Symphonic Stomp, Stockholm Folkfestival
8 augusti 2014
Betyg 5

Vad är en bättre bakgrund än den svenska sommaren, dagen som övergår mot kväll när Gävlesymfonikerna under ledning av Karl-Johan Ankarblom gjorde sitt uruppförande av “Symphonic Stomp”. En entusiastisk publik hyllade med stående ovationer musiker och dirigent.

Helt klart ger det här svensk folkmusik en helt ny dignitet. Att välja ut sjutton låtar ur den svenska spelmansmusiken och arrangera den för en symfoniorkester är ett vågstycke. Ett vågstycke som blivit fullständigt över förväntan.

Overtyren “Hins kall från Hårga”, har ett lågmält och ödsligt intro, som när Görgen Antonsson med sin fiol kommer in öka i tempo och stegras till en muskaliskt sprakande dans för att sedan mjukt glida övervtill “Djefulsdansen”. Jag har tidigare recenserat skivan som jag anser är årets bästa utgivning av folkmusik. Men att se det live, höra det live är något helt annat. Hela orkestern präglas av engagemang, spelglädje och nyfikenhet. Görgen Antonsson hanterar sin fiol som en del av sin kropp, han rör sig över scenen, blicken lyfter mot skyn, fyrar av ett bländande leende.

Musikaliskt förenade själar möts, Karl-Johan Ankarblom som färdledare är en upplevelse.
När de sista tonerna klingar ut i “Brännvinspolskan”, finns det ingen hejd på publikens jubel och jublet leder till ett härligt extranummer av Gärdebylåten.

Medverkande:
Gävle Symphony Orchestra
Dirigent Karl-Johan Ankarblom
Solist Görgen Antonsson

Stockholm Folk Festival: Arja Saijonmaa är mäktig

by

arjasaijonmaa_screen

Arja Saijonmaa på Stockholm Folk Festival
7 augusti 2014
Betyg 4

Arja Saijonmaa är mäktig när hon kliver ut på scenen på Stockholms Folk Festival som på öppningsdagen hade fri entré och där kryllade av publik, både unga och gamla, barnfamiljer och pensionärer och hundägare som passade på att ta med hunden på festival i den vackra parken kring Hässelby slott.

Den finländska sångerskan och artisten Arja Saijonmaa har en kraftfull och imponerande utstrålning på scen. För kvällen var hon iklädd vit långklänning med ett häng på som hon dramatiskt förde upp med handen. Konserten var en hyllning till visor och akustisk musik från olika delar av världen. Hennes orkester på åtta personer spelade alla akustiskt.

Första sången var en finsk tango som hon framförde på två språk och sedan blev det en brasiliansk samba. Ni kan väl tänka er att det var inte många i publiken som kunde stå still till dessa rytmer. Hon behövde inte göra något, publiken var helt med och givetvis sjöng många med i flera av sångerna. Det var mäktigt och det var starkt.

Arja Saijonmaa är en stor artist och trots att hon i dagarna släpper ett nytt album, sitt första nya album på femton år, bjöd hon på flera av de gamla sånger som hon vet att publiken vill höra. Självklart fick vi se henne framföra några av de finaste sångerna av den grekiske musikern Mikis Theodorakis och förstås blev avslutningssången Violeta Parras vackara ”Jag vill tacka livet”.

Mellan tangon och ”Jag vill tacka livet” fick vi höra visor och sånger från både Taube och visdiktare från skilda delar av världen. Det var en sådan där konsert där musiken fyllde hela mig och det var som om tiden stod stilla och jag ville inte att det skulle ta slut någon gång. Arja Saijonmaa är en så skicklig sångerska, som får ut det dramatiska och poetiska i varje sång. Men jag tror att den sång som var allra, allra vackrast var sången ”Min ensamhet” som är den första sången Arja Saijonmaa själv skrivit texten, musiken kommer från en fransk visa.

Konserten var enreleasekonsert för nya albumet ”Arja hyllar visan” som är enligt Arja Saijonmaas ord ”en hyllning till den akustiska musiken”. Och det var denna konsert också, en värdig hyllning till akustisk musik från hela världen.