Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

samhälle

Palmes spöke – en engångsföreställning som borde ut på turné

by

Palmes spöke
Regi Nils Poletti
Stora scenen Dramaten 23 april 2012

Olof Palmes klassiska tal där han berättar varför han är demokratisk socialist ekade ur högtalarna.
Så startade föreställningen ”Palmes spöke”, en föreställning som i revyform granskar det svenska klassamhället. Olof Palme har nu varit död i mer än 25 år – ändå är hans tal skrämmande aktuellt. med undantag av att det inte finns så många kommunistiska länder kvar. Bilden av hur högerkrafterna ökar klyftorna och river sönder sammanhållningen i samhället är dock lika aktuell i dagens samhälle.

En liten stund in i Palmes tal kom ett spöke inklättrande från en loge på sidan av salongen. Palmes spöke som tog sig upp på scen och föreställningen började med fartfylld blåsmusik och in på scen kom fem roliga figurer, irrande lite fram och tillbaka: en kvinna med älghuvud, en hare, ett mumintroll, ett lejon och en safariklädd jägare. Figurerna får oss att associera till barnlitteratur – vilket ger en rolig stämpel på citaten som sedan lyfts fram på olika sätt.

DN:s ledarskribent Peter Wolodarski hade på ledarplats åsikter om den berömda klass-safarin. Den texten fick som väntat massor av kommentarer. Föreställningen bygger på dessa kommentarer, tal av Olof Palme och dikter av Jenny Wrangborg.

Barnboksfigurerna skärskådar citaten – på ett spännande sätt. Samma mening kan få olika betydelser beroende på vilket ord som betonas. De fem skådespelarna Janna Granström, Omid Khansari, Sofia Pekkare, Lotta Tejle och Martin Wallström bemästrade balansgången mellan det humoristiska och allvaret med mycket väl godkänt.

Det är svårt att göra revy, det gäller att balansera rätt så det inte blir löjligt och buskis. Regissören Nils Poletti lyckades behålla skärpa i innehållet och ändå behandla det med humor. Jag skrattade och ändå kände jag allvaret. Det är synd att det är en engångsföreställning – den skulle nog göra succé som turnerande föreställning.

Föreställningen ingick i helaftonen ”En fråga om klass” där Dramaten, Radioteatern och Sveriges Radio P1 Dokumentär i olika samtal, seminarier, debatter och föreställningar fokuserade på frågor kring det svenska klassamhället och de ökande klyftorna.

Här kan du se föreställningen, inspelad via Bambuser.

Relaterat: Artiklar om klassfrågor på teatern – i tidningen Arbetet och i Arbetaren

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kent Persson, oroväckande smart drag av Moderaterna

by

Eter att jag suttit på presskonferens på Dramaten om ett projekt där tio teatrar från olika länder gör en gemensamt föreställning om mäns våld mot kvinnor träder jag ut i slaskigt vårväder i Stockholm och kollar vad som hänt genom Facebook och ser då en lång rad gratulationer till Kent Persson, moderat politiker i Örebro och välkänd i den politiska bloggosfären. Kent Persson har fått jobb som partisekreterare för Moderaterna, medan den unga tjejen Sofia Arkelsten slutar med omedelbar verkan.

Det är toppnyheten på Aftonbladets mobilapp medan jag promenerar till pendeltåget för att ta mig till Kulturbloggens och Teatermagasinets kontor.

Jag konstaterar att utnämningen är ett smart drag av den alltmer pressade moderate statsministern Fredrik Reinfeldt. Om Reinfeldt menar allvar med att han tror att människor ska kunna arbeta också efter att de fyllt 65 år då måste människor inte sorteras bort när de fyllt 50. Kent Persson är 51 år och Reinfeldt sänder ut ett stark signal till övriga så åldersdiskriminerande personalchefer på olika parter och framför allt traditionella mediers redaktioner. Det är helt omöjligt för en kvinna över 40 att bli nyanställd på vare sig en svensk redaktion eller något centralkansli för ett politiskt parti. I stort sett.

Just det. Kent Persson är inte kvinna. Förmodligen är det rejält mycket lättare att bli anställd efter 50 för den som är man. Så signalen mot åldersdiskriminering är inte så stark, men ändå … Det visar i alla fall att ungdomar inte alltid är det bästa valet, människor över 50 kan ha någon kompetens.

Kent Persson är ett klokt val av Moderaterna av andra skäl. Kent Persson har som bloggare visat upp en prestigelös inställning som till fullo förstått nya mediers potential och generöst länkat till andra bloggar. Här är hans blogg. Det senaste inlägget gjordes den 16 april. Undrar hur det blir med den bloggen nu? Måste han lägga den på is när han är partisekreterare?

Det tråkiga är de att han står upp för en tråkig politik, den högerstyrda regeringens politik.
Jag ryser när jag kommer ut efter pressmötet där skådespelerskan Ylva Ekblad läst ur Éléonore Merciers bok ”Han bara slog och slog” som innehåller citat från telefonsamtal med kvinnor som ringt en jourtelefon för att deras män slagit dem.
Ryser på grund av de bilder in mitt inre som det upplästa satt igång. Ryser för att det snöblandade regnet är kallt. Ryser för att jag inser att den politik som ökar klyftorna mellan människor och samhällsklasser i Sverige inte på något sätt gett upp matchen om att få styra Sverige.

Om det fanns statistik om vilken politisk inställningen män som slår kvinnor har, då misstänker jag att det inte skulle väga över åt något håll. Eller? Jag vet inte. Men jag vet att den politik som förts i Sverige under de senaste åren har gjort de utslagna grupperna ännu mer maktlösa, ännu fattigare och jag vet att ur känsla av maktlöshet och att inte ha ekonomisk trygghet föds frustration.
Frustration är en grogrund för våld.

På något sätt känns det som att teatern och kulturen behövs ännu mer nu och att projekt där teater och konst föds ur verkligheten är nödvändiga.

Martin Moberg har också skrivit om bytet av partisekreterare hos Moderaterna:
Sofia Arkelsten ville se mer av öppenhet vad gäller partiernas kampanjfinansiering men det var inget seriöst menat utspel något som jag sågade igår. Kanske är det så att det blev för mycket för Arkelsten, som nu efter den mycket beska svadan väljer att kliva av banan?

Uppdatering:
Nu hör jag att den ålder jag läste inte stämmer, att han ska var 41. I så fall är valet av honom inte alls någon signal mot åldersdiskriminering.

Relaterat: Aftonbladet

 

Mer relaterat:

Bloggat: Peter Johansson om att DN & AB sågar Arkelstens utspel, Daniel Swedin på Ab:s ledarblogg om en bra dag på jobbet, Arkelsten, Alliansfritt Sverige om Arkelstens bloggande om Shell 14 ggr, Martin Mobergs betraktelser om Engströms misslyckande med arbetslöshetsbekämpningen, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Ab 1, 2, Expr, SvD 1, 2, DN, Nyheter24, SVT

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Chefen för arbetsförmedlingen gör inte sitt jobb: hon bör avgå

by

På något sätt borde väl Angeles Bermudez-Svankvist, Arbetsförmedlingens generalsekreterare, avgå. Hur fullföljer väl inte sitt uppdrag när hon hellre skickar pengar till statens kassa än hjälper arbetslösa?

Ur Aftonbladet:
Arbetsförmedlingen går med plus – trots tusentals människor i arbetslöshet.
På fem år har Arbetsförmedlingen skickat tillbaka nära 18 miljarder till statskassan.

Arbetsförmedlingen förmedlar inte jobb. Det är sant. Men myndigheten kan göra mycket för att underlätta för människor att få jobb. Det fanns en tid då Arbetsförmedlingen i samarbete med AMS arrangerade exempelvis massor av IT-kurser som gjorde att många, många kunde få vettiga jobb.

Den som chefar för Arbetförmedlingen är väl anställd för att myndigheten ska ge bra stöd åt människor så de kan få jobb – eller kan starta eget och försörja sig på det.
Varje människa som kan försörja sig själv är en vinst för samhället.

Med så hög arbetslöshet som vi har i Sverige är det stor skandal att Arbetsförmedlingen inte gör mer. Att återlämna 18 miljarder till statens kassa borde inte vara den myndighetens uppdrag.
Att inte använda dessa för vettiga projekt som hjälper människor att få jobb är att misslyckas med sitt jobb, det är att ge upp, att inte ens försöka.

Det finns massor att göra för den som har den allra minsta fantasi och engagemang.

Chefen för arbetsförmedlingen gör inte sitt jobb: hon bör avgå.

18 miljarder skulle kunnat ge många arbetslösa kompletterande kurser och utbildningar och Arbetsförmedlingen skulle kunnat ha anställt fler arbetsförmedlare med mera, med mera.

Kunskap är en nyckel för att få jobb.

En annan är att motverka åldersdiskrimineringen som gör att varken unga eller människor över 50 blir anställda.

—–
DN konstaterar samtidigt att inkomstskillnaderna i Sverige fortsätter att öka, trots att hushållens ekonomiska standard i genomsnitt ökade med 12 procent 2006-2010, mätt som relativ inkomst.
Det betyder att de som har det sämst fått det ännu sämre. Många av de som har det sämst är arbetslösa. Tänk vad 18 miljarder kunde förändrat för deras situation.
Det är läskigt att den styrande regeringen verkar så uppgiven inför den skenande arbetslösheten.

Relaterat:
Dagens Nyheter 1 och Dagens Nyheter 2 och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Att komma till Sverige från Palestina eller Burma skildras i dansteaterpjäsen ”Vi möts i en värld”

by

Vad händer när asylsökande, personer i exil eller flyktingar kommer till ett demokratiskt och stabilt land? Hur hittar de tillbaka till livet och har de några gemensamma drömmar? Det är frågor som dansteatergruppen Reality undersöker i projektet ”Oändliga verkligheter” där del 3 – ”” Vi möts i en värld” – har premiär 29 april.

I debatten kring dagens teaterkritik tas ofta upp frågan om teatern kan nå en ny publik och om teatern kan berätta något om människors liv idag. Projektet ”Oändliga verkligheter” tycker jag är ett bra exempel på när teatern försöker skildra människor i dagens värld på ett konstnärligt sätt.

Vi möts i en värld är en video dansteaterpjäs baserad på intervjuer med två unga tjejer som kommer från Palestina respektive Burma. Det är del 3 av dansteatertrilogin ”Oändliga verkligheter”.

Genom två parallella historier skildrar Reality de drömmar, frågor och den frustration som kan uppstå hos flyktingar och asylsökande i ett nytt land.

I ett pressmeddelande berättar arrangörerna:

Reality vill med sin föreställning arbeta för mångkultur och fred. Och genom föreställningen öppna upp för en debatt som kan bekämpa rasism, rädslor och förtryck.
Efter föreställningen kommer det finnas möjlighet till diskussion tack vare medverkan av våra samarbetspartner.

Manus och koreografi:
Paula Fuenzalida
Regi:
David Bascuñán Miranda
Medverkande: Catrin Rodosi Denise Olsson Paula Fuenzalida

Mer om föreställningen på dess Facebooksida.

Du kan läsa mer om projektet på dess hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Hallå: det finns inget skäl till att musikfestivaler ska stå för poliskostnaden när idrotten slipper

by

Idrottsevenemangen kan slippa undan kostnaderna för polisbevakningen, föreslår huliganismutredaren Björn Eriksson. Men för musikfestivalerna fortsätter ovissheten om vem som ska betala, berättar Dagens Nyheter.

Det är ju sjukt om idrotten slipper betala för polisinsatserna medan musikfestivalerna får betala.
Som det är nu är detta dessutom något som inte heller är konsekvent. Polisen avgör i vissa fall om en musikfestival ska överleva alls.

Joppe Pihlgren, samordnare för organisationen ”Festival-Sverige, Folkets hus och parker” som representerar 600 Folkets hus och parker och ett trettiotal av de största musikfestivalerna i landet där det både finns kommunala, ideella och kommersiella musikfestivaler som till exempel Stockholm Pride, Malmöfestivalen, Popadelica och Peace & Love säger till DN:
– Polisen är en del av infrastrukturen i samhället och borde i princip vara gratis eftersom vi har betalt detta via skattsedeln. Givetvis ska vi ansvara för vår del av säkerheten vid musikfestivalerna och sedan får polisen komplettera detta och stå för sina egna kostnader. I praktiken är det nu polisen som bestämmer vilka musikfestivaler som ska få äga rum. Ta till exempel festivalen i Luleå som fick sina poliskostnader ökade från 60.000 till 700.000 kronor. Och det finns liknande siffror från hela landet. Det är godtyckligt och orimligt.

Vad är det för samhälle som är reda att ta bort konstnaden för polisinsatser vid idrottsarrangemang som fotbollsmatcher med massor av huliganbråk men samtidigt ska ta betalt för sina insatser vid musikarrangemang? Vill samhället inte ha musik? Vad är det för ideal som styr?

Idrottens huliganers förstörelse ska vi betala med skattemedel men musikfestivaler ska inte överleva? Det är ju framför allt de mindre och mer alternativa festivalerna som inte överlever De stora publikdragande festivalerna kan ju alltid lägga på en femhundralapp på priset – och därmed blir det för dyrt för många med lägre inkomster att åka på festivalen.

Ett konstigt förslag från utredaren. Skärpning och se till att ge musikfestivalerna ett bättre besked.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,