• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Gnomeo och Julia – en barnvänlig Romeo- och Juliasaga

3 september, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Gnomeo och Julia
Betyg: 3
Biopremiär: 11 mars 2011
Dvd-premiär: 24 augusti 2011

Trädgårdstomtar som får liv när ingen människa ser dem är huvudpersonerna i Disneys ”Gnomeo och Julia”. Två gamla hus med var sin trädgård fylld med trädgårdstomtar spelplanen för den här animerade familjefilmen. På den ena gården vimlar det av trädgårdstomtar med röda luvor och på den andra gården har tomtarna blå luvor. De röda och de blå befinner sig i en urgammal fejk. Hat, våld och hämnd leder hela tiden till mer hat, våld och hämnd. När det skildras på det här sättet, med små trädgårdstomtar blir det tydligt hur vansinnigt det är att låta våld och hämnd styra livet. Helt enkelt ett briljant sätt att berätta Shakespeares klassiska tragedi Romeo och Julia för en yngre publik.

Ja det är förstås Shakespeares Romeo och Julia som inspirerat till den här Disneyfilmen. Filmskaparna har dock tagit sig en hel del friheter gentemot originalet.

Jodå, en del är kvar från ursprunget med balkongscenen och en del berömda citat. Dessutom har en del nytt kommit och som så ofta i de senare Disneyfilmerna förekommer en hel del blinkningar åt nutida kultur och nöje. Där finns en variant av Elton John och Shakespeare själv, som staty finns med. Där finns också en drift med Schwarzeneggers våldsfilm Terminator.

Den är snyggt animerad, trädgårdstomtarna som i ena stunden kan vara stela som figurer får en mängd uttryck i sina gester och ansikten när ingen människa ser dem.

Berättelsen är fartfylld, men lagom för att passa också de minsta barnen. Som alla animerade Disneyfilmer har den en del skämt som är för den vuxna publiken, för att den ska passa för hela familjen, men den här gången är det inte fullt så mycket som är tillrättalagt för de vuxna. Det är framför allt en varm film för de mindre.

De svenska rösterna görs av bland annat Christine Meltzer, Gustav Hammarsten och Nanne Grönvall.

Frågan är då: kan den klassiska kärlekstragedin berättas med ett nytt slut?

Läs även andra bloggares åsikter om Shakespeare, Gnomeo och Julia, animerat, recension, Disney

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Animerat, Disney, Gnomeo och Julia, Recension, Shakespeare

Recension av Jägarna 2

2 september, 2011 by Redaktionen

Titel: Jägarna 2

Betyg: 4

Premiär: 2 september 2011 i Norrland 9 september i övriga Sverige

Tro inte att Jägarna 2 handlar om norrländska män. Det är en film om makt och våld och berör oss alla och handlingen kunde lika gärna ha placerats i Småland eller Stockholmstrakten.

Filmen med Rolf Lassgård och Peter Stormare är en fristående uppföljare till Jägarna. Rolf Lassgård kommenderas mot sin vilja tillbaka till hemorten för att utreda ett brutalt mord på en ung kvinna. Återigen konfronteras han med hembygden och gamla spöken.

När Erik Bäckström (Rolf Lassgård) anländer presenteras med ett färdigt fall, alla är överens om att traktens lymmel Jari (Eero Milinoff) är förövaren men Erik ser igenom den hafsiga utredning. Tillsammans med Torsten (Peter Stormare) börjar han trots motstånd från lokala polisen att nysta upp fallet. Snart leder utredning honom till att dra obekväma slutsattser.

Filmen handlar om det våld en man är beredd att utöva för att behålla sin makt över omgivningen. Vi får tidigt veta vem mördaren är (i alla fall starka misstankar) på grund av att vi får se lite mer än Erik Bäckström. Vi får följa mördaren när han med hot och våld tvingar andra att tiga eller ljuga. Särskilt drabbade är hans närmaste. De lever i skräck och tystnad och vågar inte en sprata med varandra. Kollegor och jaktkompisar blundar för hans beteende. Raseriet ökar när hans ansträngningar bara gör det hela värre och han reagerar med ännu mer våld. Hela tiden tycker han att han är i sin fulla rätt att göra det han gör.

Filmen är ingen deckargåta, mer en thriller och är bitvis gastkramande. Rolf Lassgård är suverän i sin roll, han spelar med ovanlig skärpa och tempo. Peter Stormare är läskigt bra som Torsten, den lokala polisen som utreder mordet.

Jag har en liten anmärkning, Lo Kauppi spelar kriminalteknikern som Erik ringer för att hjälpa honom och jag har förväntningar på att hennes roll på något vis skall påverka handlingen. En stark kvinna som släpps lös bland männen. Tyvärr försvinner hon lika fort och hennes största bidrag blir att per telefon bekräfta Eriks misstankar. Snöpligt och lite obegripligt att Kjell Sundvall missar chansen att släppa fram åtminstone en kvinna som inte är ett offer för en man.

Jag ger betyget 4 för att det är en bra film om ett aktuellt problem. Filmen beskriver problemet med mäns våld på ett trovärdigt sätt, ända till slutet och den faller inte i fällan att psykologisera våldet. Den beskriver förövaren som en man som gör det han gör för att han anser att han rätt.

Det är också en välgjord film vars fantastiska naturbilder bär fram handlingen. Naturen är vacker men samtidigt hård och kall. Fint filmhantverk, helt enkelt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Rolf Lassgård, Peter Stormare, Jägarna 2, recension, film

 

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Jägarna 2, Peter Stormare, Recension, Rolf Lassgård, Scen

Recension av Det är aldrig försent, Larry Crowne

2 september, 2011 by Redaktionen

Titel: Det är aldrig försent, Larry Crowne

Betyg: 2

Premiär: 2 september 2011

Larry Crowne är en gullig historia med Julia Roberts och Tom Hanks i huvudrollerna.

Larry Crowne ((Tom Hanks) får sparken som tack för lång och trogen tjänst på en amerikansk stormarknad. Anledningen är att han inte har någon collegeutbildning. Han bor i ett hus han inte har råd med längre och katastrofen står för dörren.

Han beslutar sig för att börja på college, köper en scooter och är redo att börja ett nytt liv. Han läser ekonomi och en tar en kurs muntlig framställning där Julia Roberts är lärare.

Det mesta ordnar sig, han har varit kock i flottan och får jobb av ägaren till ett matställe han är stammis på. Hans granne säljer scootern till honom och ekonomistudierna gör klart för honom att han måste lämna tillbaka huset till banken och alla är väldigt snälla. Till och med den den galne japanska ekonomiprofessorn. Den enda som är grinig är Ms Tainot (Julia Roberts) men hon har det jobbigt hemma. Hennes man påstår att han bloggar men porrsurfar mest. Hon är olycklig och less.

Det här hade blivit oerhört trist om det inte varit för Gugu Mbatha-Raw som spelar Talia, den unga scootergängledaren som adopterar Larry och stylar om honom. Allt under pojkvännens vakande men välvilliga ögon.

Det finns humoristiska poänger men i längden blir det tröttsamt med allt det gulliga. Någonstans borde ta emot lite men icke. Tom Hanks har gjort mer utmanande filmer och den här kommer snart att vara bortglömd.

Hursomhelst är det en utmärkt film om du har en kväll över och inte känner för några större intellektuella eller moraliska utmaningar. Men mer än en två kan den inte få. Det är alldeles för lite krydda i den här anrättningen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Det är aldrig försent, Larry Crowne, film, premiär, recension

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Det är aldrig försent, Larry Crowne, premiär, Recension, Scen

Filmen alla hyllar: Apflickorna, här är recensionen

1 september, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Apflickorna
Betyg: 3
Premiär: 2 september 2011

Apflickorna är något så ovanligt som en film där unga tjejer bär upp historien utan att vara söta och goda flickor utan de är rätt elaka. I och för sig rätt söta, fast det är inte huvudsaken. De två huvudkaraktärerna Emma och Cassandra har en konstig relation: vänner, konkurrenter, förälskade och ändå fiender. Mellan dem pågår en ständig maktförskjutning och de mår definitivt inte bra, varken var för sig eller tillsammans, fast de till ytan ser söta ut och verkar välartade.

Emma börjar träna hästsporten voltige och där blir hon vän med Cassandra. Eller vän och vän. Cassandra bestämmer sig för att hon ska träna Emma i voltige. De har en skum relation som delvis verkar ha lite sexuell attraktion, fast hur långt de går får vi inte svar på i filmen. Det får vi ana oss till eller tolka själva.

Det är där filmens styrka och filmens svaghet finns. Mycket sägs inte rent ut, utan det händer i betraktarens eget huvud. Hur ska slutet tolkas? Ja det är upp till publiken själv.

Det finns flera sätt att se på filmen och att tolka den. Den kan ses som en skildring av flickors uppvaknande till unga kvinnor och att de utforskar sex och vänskap. Den som vill kan läsa en någon slags klasskamp, Cassandra kommer från ett välmående finare hus och Emma från betydligt fattigare miljö. Det är en del i DN-kritikerns tolkning av filmen, till exempel.

Det är en film som verkligen får de traditionella filmkritikernas uppskattning. I SVT:s morgonsoffa fick den fyra klappor och av Svenska Dagbladet fick den högst möjliga: betyg 6 av 6 möjliga.

Jag tror att en anledning till att filmen hyllas av rutinerade gamla filmkritiker-rävar är att det inte är en tydlig film. Det är också skälet till att en del upplever filmen obehaglig. Jag såg visningen i en salong som mest bestod av tonårstjejer. Flera av dem var väldigt konfunderade och visste inte vad de skulle tycka om filmen alls.

I centrum står förutom Emma och Cassandra också Emmas sexåriga lillasyster Sara som spelas av
Isabella Lindqvist som var sex år när filmen spelades in. Isabella är den som imponerar allra mest. Hon är som född framför kameran.

Skildringen av hennes pappa som vill stå emot den ökande sexualiseringen av småflickor är en sorglig beskrivning av något som pågår vårt samhälle idag. Pappan vill att hon ska få vara den lilla flicka hon är och inte ska behöva ha bikini utan baddräkt. Men alla andra flickor i simskolan har en bh som kallas topp för att inte riktigt erkänna sexualiseringen.

Betyg 3 betyder att det är en bra film, mycket bra. Varför den inte får ännu högre av oss beror på att en del av dialogerna har väl dålig tajming. Kanske var det tänkt som ett medvetet grepp för att det ska upplevas som mer naturtroget, men det kändes inte så alltid.

Bildmässigt jobbar regissören med många långa tagningar. Det fungerar ibland mycket bra men blir ibland för långsamt.

Apflickorna är en överraskande film och en film som tar flera överraskande vändningar. Det är en film du inte kan gissa hur något ska gå, otäck och bitvis träffsäker. Jag tror vi har sett debutfilmen av en kommande svensk storregissör. Fast vid några tillfällen var vändningarna svåra att tro på, det blev för mycket.

Apflickorna är Lisa Aschans långfilmsdebut. Hon har skrivit manus tillsammans med Josefine Adolfsson. Apflickorna var det femte och sista projektet inom Filminstitutets Rookiesatsning vars uppdrag var att stödja billiga filmer av oetablerade regissörer.

Förmodligen lär vi få se flera av skådespelarna i andra roller framöver också och speciellt lilla Isabella Lindqvist.

Relaterat: SVT Kulturnyheterna och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Apflickorna, film, filmrecension

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Apflickorna, Filmrecension, Scen

Smurfarna 3D – recensionen

31 augusti, 2011 by Redaktionen


Smurfarna 3D
Titel: Smurfarna 3d
Betyg: 2
Premiär: 2 september 2011

Skulle vilja tillägna ett stycke, för en mindre introduktion av skribenten, då detta är mitt första (och förhoppningsvis inte sista) inlägg här på Kulturbloggen. Jag är en rabiat cinefil, med ett oerhört brett intresse inom film!
Så självklart när jag blev tillfrågad om jag kunde tänka mig att skriva filmrecensioner hos Kulturbloggen så blev det ett tveklöst ja.

Regissören Raja Gosnell står bakom bland annat ”Scooby Doo”( Matthew Lillard, Freddie Prinze Jr. och Sarah Michelle Gellar), ”Ensam Hemma 3” (Macaulay Culkin) och ”Big Momma’s House” (Martin Lawrence). Inga typiska succéfilmer direkt med en rating på 4.7, 3.7 och 4.8 respektive hos IMDB.
Så med det i åtanke så var inte mina förväntningnar av Smurfarna 3d särskilt höga, men jag är svag för animerad film, och 2011 har vi sett flera bra titlar inom just den genren, som ”Kung Fu Panda 2”, ”Bilar 2” , ” Gnomeo och Juliet”. Så jag kände mig lagom entusiastisk inför denna film.

Filmen i sig är en inte en strikt datoranimerad film som ”Shrek” eller ”Bilar” utan det är en blandning av datoranimerade karaktärer (Smurfarna och co i detta fall) och live-skådespelare i riktiga miljöer.

Filmen påbörjar i Smurf-världen där Smurfpappan har en framtidsvision som blottar en hemsk framtid – En framtid där Smurfarna är fängslade och deras ärkefiende Gargamel har fått en enorm kraft. Efter lite action-sekvenser samnar Smurfarna i New York där resten av filmen utspelar sig.

Några av de live-skådespelare som är med i filmen är Neil Patrick Harris(känd från TV-serien ”How I met your mother” ) och Jayma Mace (känd från TV-serien ”Glee” och ”Ugly Betty” som spelar det unga gifta paret Patrick och Grace Winslow. Som i sin tur, följer runt Smurfarna resten av filmen och lovar att hjälpa de att hitta ett sätt att återvända till deras hemvärld och rädda den förutspådda dystopin.

Deras sökande leder de till en gammal bokhandel där de i en av deras egna serietidningar lyckas hitta en trollformel som ska föra de tillbaka, men det visar sig att även Gargamel(spelad av Hank Azaria) är på jakt efter samma sak.

Som röstskådespelare i den svenska dubben ser vi bland andra Loreen Talhaoui, de andra rösterna kunde jag tyvärr inte hitta någon information om. Jag har personligen svårt för dubbade filmer, oavsett hur pass kompetenta och duktiga de röstskådespelarna är. I det här fallet så är det oerhört tråkigt då filmen inte visas på originalspråk i Sverige. Jag vill inte spekulera i hur Sony resonerade när de fattade de beslutet att endast distriburera filmen på svenskt tal på bio. Förutom de nämnda live-skådespelarna hör man även Jonathan Winters, Katy Perry, Anton Yelchin, Alan Cumming och George Lopez som gör rösterna till Smurfarna, men detta då inte i Sverige.

Filmen i sig känns något stel och tråkig. Handlingen känns som ett försök till något orginellt då de tagit ut smurfarna ur deras hem-miljö, med de pittoreska svamphusen och en betydligt större mängd smurfar, det här försöket lämnar tyvärr bara en klyschig äventyrsfilm med skämt som känns torra och påtvingade. Trots det så gör Raja en film som ligger inom de förväntningar man kan ha på honom, filmen har förnurvarande 4.8 på IMDB, äpplet faller inte långt ifrån trädet och jag tror att Smurfarna bekräftade det ordspråket igen.

Läs även andra bloggares åsikter om Smurfarna, 3D, recension, filmrecension

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: 3D, Filmrecension, Recension, Smurfarna

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 456
  • Sida 457
  • Sida 458
  • Sida 459
  • Sida 460
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 504
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in