Trädet

Trädet
Betyg: 3

Fransk-australiska ”Trädet” är en rak, realistisk, minimalistisk skildring av sorg och sorgearbete där det ändå är svårt att känna att man sett något annat än ett godkänt stilprov, skriver TT Spektra i en recension som publicerats hos BLT.

Trädet handlar om en familj som bor ute på landsbygden i Australien. När pappan dör då han kör in i ett träd vid huset där de bor blir det en tuff uppgift för mamman – spelad av Charlotte Gainsbourg – att vara ensamstående med barnen i den australiska vildmarken. Ena dottern hade en nära relation till pappan och ser sig själv som det av barnen som stod pappan närmast. Hon upptäcker att pappans själ flyttat in i det stora trädet som växer tätt invid huset. Hon tillbringar mer och mer tid där. Hon avslöjar också för mamman att pappans själ finns där. Men ingen annan får veta eller kan förstå.

Det är en vacker film, men duktiga skådespelare och bilder och det svåra i livet att leva med en sorg och gå vidare. Den har många fina delar och träffande skildringar av grannar som inte orkar med trädet som förstår marken och som blir ett hot mot alla hus i grannskapet.
Jag tycker också om den respekt som ändå visas av många vuxna gentemot den lilla flickan som vägrar låta trädet huggas ned. En respekt för ett barn som inte visas alltför ofta i verkliga livet, skulle jag vilja säga.

Fast ändå känns det som om filmen inte riktigt kommer igång. TT Spektra formulerar det rätt bra:

”Trädet” är en rak, realistisk, minimalistisk skildring av sorg och sorgearbete, där det på ytan inte händer mycket och åskådaren själv måste fylla i luckan mellan tårarna och livets långsamma pånyttfödelse. En film som mycket sakta arbetar sig fram till ett starkt klimax men som inte efterlämnar andra känslor än att man sett ett godkänt stilprov.

Film.nu skrev om filmen:
Filmen som avslutade årets ståhej i Cannes heter “Trädet” och har Charlotte Gainsbourg i huvudrollen. En “Avatar” för de som föredrar familjedramer framför actionspektakel.

Betyg 4 i Svenska Dagbladet
Betyg 4 i MovieZine.

Läs även andra bloggares åsikter om Trädet, film, recension, sorg, Australien