• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Nowhere Boy – en film om John Lennons uppväxt

22 december, 2010 by Rosemari Södergren


Nowhere Boy har släppts på dvd för ett tag sedan. För en musikälskare som jag är det givetvis obligatoriskt att se filmen. Jag hann inte se den när den gick på bio så det fick bli en dvd-hyra istället.

Den handlar om John Lennon när han var 16 och 17 år och handlar mer om honom och hans relation till sin mamma och moster än om Beatles, även om både Paul och George hinner komma in i Johns liv och de spelar tillsammans i ett band, då döpt till Quarrymen.

Johns mamma var en livlig och varm människa, men skör med psykiska problem. John växte därför upp hos sin moster istället.

När filmen kom på bio fick den bra kritik, Aftonbladet var lite snål med betyg 3 men både Expressen och Kommunalarbetaren gav betyg 4 och Svenska Dagbladet gav betyg 5.

John var en tonåring, snodde skivor och rökte och raggade tjejer och var grov i mun, men han var väldigt frustrerad också och slogs en del. Filmen är bra och som ofta med brittiska skådespelare av hög kvalitet. Men den unge mannen som spelar John Lennon är rätt muskulös och kraftig, vilket inte riktigt är den bild jag har av John Lennon. Jag har alltid tänkt mig John Lennon mer smal och inte som någon slagskämpe. Å andra sidan är det här John Lennon som 16-åring. Han kan ha varit vild på att slåss då och lugnat ner sig som vuxen.

Fast hur sant allt i filmen är kanske inte är det viktiga, det är en film och regissör och producent måste ha konstnärlig frihet. Filmen är välgjord med bra musik och det är kul att se kläderna och livsstilen från 1950-talet i Liverpool.

Fler recensioner: Göteborgsposten, Helsingborgs Dagblad, Kulturnyheterna, MovieZine och Sydsvenskan.

Läs även andra bloggares åsikter om film, Beatles, John Lennon, recension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Beatles, John Lennon, Recension, Scen

Recension av Narnia: Kung Caspian och skeppet Gryningen

20 december, 2010 by Jonatan Södergren

Betyg: 3

Spänning, magi och lite kristen propaganda. Det är ingredienserna i den nya filmen om Narnia.

De som läst böckerna eller sett de tidigare filmerna vet vad det handlar om. Kung Caspian och skeppet Gryningen är den tredje filmen i serien om det magiska landet Narnia. Berättelsen börjar dock i England där de två yngre syskonen Edmund och Lucy flyttat in hos sin gnällige, men förtjusande, kusin Eustace. Det dröjer inte lång tid innan de sugs in i en tavla och hamnar mitt i äventyret.

Det har börjat sprida sig en mystisk, grön dimma över Narnia och Caspian har gett sig ut för att återställa balansen men för att lyckas måste han med sin besättning resa runt och samla in svärden från sju riddare.

Jämfört med andra magiska berättelser som Sagan om ringen och Harry Potter är Narnia-berättelserna lite snällare, lite mer pastelliga och kanske först och främst vänder sig till en lite yngre publik.

Filmen har biopremiär på juldagen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension Taggad som: Kung Caspian och skeppet Gryningen, Narnia, The Chronicles of Narnia, Voyage of the Dawn Treader

Sam Worthington pratar om uppföljaren till Avatar

19 december, 2010 by Redaktionen

Avatar 2 är filmen med högre förväntningar än någon annan film i historien. Sam Worthington som spelar huvudrollen Jake Sully i Avatar blev tillfrågad i en intervju om hur han ser på uppföljaren och hur processen går till.

”Just nu skriver [James Cameron] fortfarande vad han kallar “Bibeln” och detaljerar världen. När han har detaljerat klart världen – mer än vad han redan har i hans stora hjärna i alla fall – kan han fortsätta med att skriva manuset och vi kan utforska världen – saker som att gå under vattnet … i flytande berg.”

Angående vad han själv har tänkt kring uppföljaren och fortsättningen av berättelsen säger han:

”Jag har alltid skojat om att de var gifta och Jake Sully blev lat och Netiri sparkade honom i rumpan… Vad det nya dilemmat kommer vara? Är det bara människor som kommer tillbaka, eller något ännu större som hotar dem och deras värld? Vi kan titta tillbaka på vår värld och se att vi nu förstår att vi gör illa miljön, och vet vad vi kan göra åt det. Men vad gör vi för andra fel som reflekteras i våra liv?”

– Cinezine.se

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: Avatar, Intervju, sam worthington, Scen

Dvd-recension: Det vita bandet: Skoningslöst träffande

19 december, 2010 by Rosemari Södergren


Ute öser snön ner. Någon mer som är filmintresserad och lite krasslig och då slipper undan julstöket någon dag och kan ägna den åt att hyra någon film? Själv lyckades jag välja Michael Hanekes flerfaldigt prisbelönade skoningslösa film ”Det vita bandet”.

Handlingen utspelar sig i en protestantisk by i norra Tyskland 1913.1914 på randen till första världskriget. Det är en berättelse om några barn och tonåringar som sjunger i kyrkokören och deras familjer: baronen, förvaltaren. prästen, barnmorskan och bönderna.

Märkliga utstuderat grymma händelser inträffar. Byns doktor råkar ut för en svår ridolycka när han rider sin morgonritt och någon har fäst en nästan osynligt hård ståltråd så hästen stupar och doktorn blir svårt skadad. Baronens lille pojke blir svårt misshandlad och hus brinner. Jag kan inte berätta alla händelser, vill ju inte förstöra filmen.

Byns pastor har sex barn som han håller i hårda tyglar. När de två äldsta barnen – som är yngre tonåren . kommer för sent hem till middagen får hela familjen lägga sig utan mat. De två tonåringarna får också beskedet att de nästa kväll vid middagen ska få tio rapp med rottingen inför sina syskon och därefter ska fadern träda på dem ett vitt sidenband som de ska få bära fram tills han och hans fru åter kan lite på dem.
I sin totala självgodhet talar pastorn om att det smärtar honom att behöva straffa dem.

När äldste sonen börjar se trött ut på dagarna inser pastorn att sonen börjat få sexuella känslor och han får sova med händerna bundna för att inte kunna röra sin snopp. Pastorn är övertygad om att pojkar kan dö av att onanera.

Barnen tilltalar sin pappa med ”Herr Vater”. Ungefär ”herr fader”.

Barnen tar emot bestraffningarna tåligt, visar ingen ilska eller något hat gentemot föräldrarna. Det är en värld av disciplin som de tar för naturlig. Givetvis bubblar det då under ytan. Och de unga män som utsattes för denna sadism under sin uppväxt blev sedan de unga soldater som gick ut i första världskriget.

På baksidestexten står:
Ska vi fråga oss om dessa händelser var ett förebud för det som många år senare exploderade i Nazityskland? Föddes här fröet till de tragedier som sedan följde?

Jag tycker att det är att göra det lite för lätt för sig. Visserligen är den stenhårda disciplin som barnen levde under där något som många kan tycka är främmande idag. Men disciplin och maktutövning finns maktmissbruk finns av olika grader överallt och dessa maktens män, som pastorn har en tendens att vara svämma över i sin självgodhet. Filmen handlar om mycket mer än vad som mynnade ut i nazismens sadism. Filmen visar vad som händer när barns rätt till respekt kränks. Och det kan ske om och om igen, tyvärr, i olika religioner, i olika samhällsstrukturer …

Filmen är stark och jag kan inte riktigt komma undan. Scener ur den har bränt sig fast och jag ser dem in mitt inre då och då. Skådespelarna är mycket bra, bilderna skarpa och lämnar ändå kvar åt oss själva att tänka och fundera.

Jag håller helt med Malena Jansson i SVD:

Orsakssammanhang pekas inte ut utan antyds, publiken skrivs inte på näsan utan ges en lätt lätt vink. Och bjuds därtill, lite överraskande, på en smekning i form av en kärlekshistoria mellan den rart rundkindade magistern och den unga fnissiga barnsköterskan, vilket får filmen att enkelt kvala in som österrikarens mest ömsinta.

Johan Croneman på DN gav filmen betyg 4 när det släpptes på bio
Betyg 5 hos Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om Haneke, Det vita bandet, film, recension, dvd, Nazityskland, Tyskland, barn, ungdomar, sadism

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: barn, Det vita bandet, dvd, Haneke, Nazityskland, Recension, sadism, Scen, Tyskland, ungdomar

Kulturbloggen recenserar: Änglagård – Tredje gången gillt

18 december, 2010 by Redaktionen


Bio: Änglagård – Tredje gången gillt
Sverigepremiär: 25 dec

Så var de tillbaka igen, folket i den lilla inhemska byn i Västergötland. Efter 16 år bestämmer sig Fanny (Helena Bergström) för att återigen göra ett besök i byn. Detta efter det att hennes dotter, Alice (Molly Nutley), har tjatat om att få möta sina rötter. Så framåt sommaren dyker de upp och i sedvanligt bruk blir splittras byn upp i två läger och genast kommer allt gamalt groll upp till ytan. Fanny, som mognat till sig lite, vill en gång för alla reda ut allt. Vem som är far till vem osv.
Änglagård 3, som är regisserad av Colin Nutley, innehåller även denna många vackra naturbilder och musiken känns även den ganska oförändrad. För att hjälpa oss som tittare att komma ihåg de olika relationerna som byborna har till varandra och gentemot Fanny och Zack (Rikard Wolff), använder sig Nutley av otaligt många tillbaka blickar och klipp ifrån de två andra filmerna. Nutley har även lyckats samla samma skådespelar gäng, vilket även det höjer den nostalgiska känslan. Men det blir för mycket. Man försöker skapa ett djup med ytliga intriger. Det känns lite som ett evigt tuggande. Det enda som driver filmen framåt är de nya människorna. Det finns nämligen en ny generation bybor som ännu inte hunnit bli allt för miljöskadade.

Jag skulle vilja slå ett slag för Henning (Reine Brylofsson), byns präst som nu har börjat känna sig hotad av sin egen ”lärjunge” och deras samspel är något av få saker som har lite substans. Reine tolkar dennes brister och tvivel på ett strålande sätt. I övrigt så är filmen bara som en enda lång såpa och skulle nog göra sig bättre på tv.
2 av 5 räkor.

Relaterat:
Expressen och recension i Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Änglagård 3, Helena Bergström, film, recension, Colin Nutley, Rikard Wolff

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Änglagård 3, Colin Nutley, Helena Bergström, Recension, Rikard Wolff, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 606
  • Sida 607
  • Sida 608
  • Sida 609
  • Sida 610
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 637
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in