• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Stockholms filmfestival

Här är vinnarna på Stockholms filmfestival 2022

18 november, 2022 by Redaktionen

Foto: Press

Årets stora vinnare på Stockholms filmfestival 2022 är filmen Holy Spider av den svensk, dansk, iranska regissören Ali Abbasi som tar hem Bronshästen för Bästa film och där huvudrollsinnehavaren Mehdi Bajestani utses till Bästa manliga skådespelare för rollen som seriemördaren Saeed Hanaei, inspirerat av den verkliga ”SpiderKiller”. Frances O’Connor tilldelas pris Bästa regi för filmen Emily. Skådespelerskan Annabelle Lengronne utses till Bästa kvinnliga skådespelare för hennes roll i Mor och Son. Festivalens Isländska regissör Guðmundur Arnar Guðmundsson tilldelas pris i kategorin Bästa manus för sin film Beautiful Beings.

Ett pressmeddelande:
Juryns motivering till Bronshästen för bästa film:
– En banbrytande film som skapats med otroligt mod och ett mästerskap som lämnat oss andlösa.Vi blev både förstummade och fyllda med ett begär att skrika inombords på en och samma gång. En spark i ansiktet på ett förtryckande trossystem, en ögonöppnare och en emotionell cinematisk upplevelse som väcker en intern revolution i oss. För dess rörande uppträdanden, rå och kompromisslösa regi, briljanta och gripande manus så vill vi presentera en av de starkaste filmerna vi sett på länge med Bronshästen för bästa film: »Holy Spider« regisserad av Ali Abbasi.

Laura Poitras ALL THE BEAUTY AND THE BLOODSHED tilldelas Bronshästen för Bästa dokumentär.

Övriga priser, Bästa dokumentär, går till den Oscarsbelönade amerikanska regissören Laura Poitras för filmen All the Beauty and the Bloodshed. Bästa foto går till fotografen Andrés Ramírez Pulido för filmen La Jauria. Den internationella filmkritikerjuryn FIPRESCI har valt World War III av Houman Seyyedi till Bästa film.

Skådespelaren Sara Shirpey, senast sedd i SVT-serien En mot en, koras till årets Zalando Rising Star 2022. Regissören SaraKlara Hellström blir årets vinnare i talangtävlingen 1KM FILM och ett hedersomnämnande tilldelas regissören André Vaara.

Vinnarna på Stockholms internationella filmfestival 2022:

STOCKHOLM XXXIII COMPETITION
Bästa film: Holy Spider av Ali Abbasi
Bästa regi: Emily av Frances O’Connor
Bästa debut: Autobiografy av Makbul Mubarak
Bästa manus: Beautiful Beings av Guðmundur Arnar Guðmundsson
Bästa kvinnliga skådespelare: Mor och Son går till skådespelaren Annabelle Lengronne
Bästa manliga skådespelare: Holy Spider går till skådespelaren Mehdi Bajestani
Bästa foto: går till fotografen Balthazar Lab för La Jauria
Hedersomnämnande: Pilar Palomero för La Maternal

STOCKHOLM XXXIII DOCUMENTARY COMPETITION
Bästa dokumentär: All the Beauty and the Bloodshed av Laura Poitras

STOCKHOLM XXXIII SHORT FILM COMPETITION
Bästa kortfilm: File av Sonia K. Hadad

Det internationella filmkritikerpriset FIPRESCI
Bästa film: World War III av Houman Seyyedi

Zalando Rising Star Award 2022
Skådespelaren Sara Shirpey

1KM FILM
1KM FILM-stipendiat: SaraKlara Hellström
1KM FILM hedersomnämnande: André Vaara

NIKON SHORT FILM COMPETITION (60sek)
Trust av Mira Hilfon Liungman

Works in Progress
Pride is not available in your region – regi av Maksym Nachonechnyi

Wildcard
Simone Norberg för sin film Till Lydia
Tess Quatri för sin film Like There Is No Tomorrow
Vangelis Kollias för sin film How to Say Goodbye

Tidigare har priser delats ut så som Stockholm Visionary Award till stjärnregissören Sir Sam Mendes, Stockholm Achievement Award till FaresFares, Stockholm Lifetime Achievment Award till Sir Anthony Hopkins, Nikon Short Film Award till Mira Hilfon Liungman från Malmö och Stockholm Film Marathon gick till lärarstudenten Ida Kroner från Högdalen och filmälskaren Matilda Kanlén från Lindesberg. Sammanlagt delas 21 priser ut under Stockholms internationella filmfestival 2022.

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmpriser, Holy Spider, Stockholms filmfestival

Grattis Rhino och övriga vinnare av Stockholms filmfestival

18 november, 2021 by Redaktionen

Årets stora vinnare på Stockholms filmfestival 2021 är filmen Rhino av den ukrainska regissören Oleg Sentsov som tar hem Bronshästen för Bästa film och där den kontroversiella huvudrollsinnehavaren Serhii Filimonov utses till Bästa manliga skådespelare för rollen som den kriminella Rhino. Bästa dokumentär går till den svenska regissören Hogir Hirori för filmen Sabaya. Festivalens yngsta regissör, den kosovanska 20-åringen Luàna Bajrami tilldelas två Aluminiumhästar i kategorierna Bästa debut och Bästa manus för sin film The Hill Where Lionesses Roar.

Ett pressmeddelande berättar:
Vi gratulerar alla prisvinnare. Rhino är inte bara en utmärkt film, utan också en seger för Oleg Sentsov som efter fem år i ryskt fängelse äntligen kunde slutföra sitt filmprojekt, säger Git Scheynius på Stockholms filmfestival.

Övriga Aluminiumhästar går till Tatiana Huezo från festivalens fokusland Mexiko som tilldelas Bästa regi för filmen Prayers for the Stolen. Bästa foto går till fotografen Tim Curtin för filmen A Chiara. Den brittiska skådespelerskan Ruth Wilson, känd från tv-serien The Affair, utses till Bästa kvinnliga skådespelare för hennes roll i True Things. Den internationella filmkritikerjuryn FIPRESCI har sagt sitt och har valt franska Petite Maman av den tidigare Visionary Award-mottagaren Céline Sciamma till Bästa film.

Skådespelaren Edvin Ryding, senast sedd i Netflix-serien Young Royals, koras till årets Zalando Rising Star 2021. Regissören Emma Pål Brunzell blir årets vinnare i talangtävlingen 1 KM FILM och ett hedersomnämnande tilldelas regissörerna Erik Warolin och Pella Kågerman.

Vinnarna på Stockholms internationella filmfestival 2021:

STOCKHOLM XXXII COMPETITION
Bästa film: Rhino av Oleg Sentsov
Bästa regi: Tatiana Huezo för Prayers for the Stolen
Bästa debut: The Hill Where Lionesses Roar av Luàna Bajrami
Bästa manus: The Hill Where Lionesses Roar av Luàna Bajrami
Bästa kvinnliga skådespelare: Ruth Wilson för True Things
Bästa manliga skådespelare: Serhii Filimonov för Rhino
Bästa foto: Tim Curtin för A Chiara

STOCKHOLM XXXII DOCUMENTARY COMPETITION
Bästa dokumentär: Sabaya av Hogir Hirori

STOCKHOLM XXXII SHORT FILM COMPETITION
Bästa kortfilm: The Right Words av Adrian Moyse Dullin

Det internationella filmkritikerpriset FIPRESCI
Bästa film: Petite Maman av Céline Sciamma

Zalando Rising Star Award 2021
Edvin Ryding

1 KM FILM
1 KM FILM-stipendiat: Emma Pål Brunzell
1 KM FILM hedersomnämnande: Erik Warolin och Pella Kågerman

Årets jurymedlemmar till Stockholm XXXII Competition består av den afghanska filmregissören Sahraa Karimi som är årets juryordförande, filmregissören Ronnie Sandahl som är aktuell med Sveriges Oscarsbidrag Tigrar och den prisbelönta producenten Kristina Åberg. Läs mer om alla jurymedlemmarna här.

1 KM FILM är en kortfilmssatsning som riktar sig till lovande filmskapare verksamma i Sverige. Vinnaren får göra en kortfilm som visas på nästa års festival. 1 KM FILM är ett samarbete mellan Stockholms filmfestival, Svenska Filminstitutet, Filmtech, Chimney, Dagsljus, Terrassen Post och Scen & Film.

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt Taggad som: Rhino, Stockholms filmfestival, vinnare

Filmrecension: Flag Day – domineras av familjen Sean Penn

14 november, 2021 by Rosemari Södergren

Flag Day
Betyg 3
Regi Sean Penn
Visas på Stockholms filmfestival

En film som domineras av familjen Penn. Sean Penn spelar den ena huvudrollen och han är också filmens regissör. Hans dotter Dylan Penn spelar den andra huvudrollen och hennes bror Hopper spelar hennes bror Nick.

Filmen skildrar en dysfunktionell familj med en dotter som älskar sin pappa och den bygger på verkliga händelser. Pappa John Vogel var kriminell och definitivt en person utan gränser och med någon slags storhetsvansinne, med ett sjukligt behov att framställa sig själv som så mycket bättre och mer lyckad och framför allt rikare än han var. Dotter, Jennifer Vogel, älskade sin pappa och som barn förstod hon inte att han var kriminell. Frågan är hur mycket hon överhuvudtaget någonsin förstod det, trots att han fick långt fängelsestraff för ett bankrån. Som en annan kvinna i filmen vars far också svek henne uttryckte: ”Vi förlåter dem och tror på dem om och om igen”.

Handlingen bygger på en berättelse skriven av dottern, Jennifer Vogel, och allt skildras sett ur hennes ögon – och det är välgjort och konsekvent genomfört. Det är detta tillsammans med att det är skickliga skådespelare och en berättelse som berör som ger betyget. Men det är samtidigt en typisk Hollywood-produkt, för melodramatiskt, för känslofyllt patetiskt, för mycket hollywood-drama över filmen för att bli ett mästerverk. Det är synd, eftersom det är av värde att se att också kriminella män har finare och svagare sidor. Att de kan älska någon som John älskar sin dotter, att de inte är alltigenom onda. Alla människor har olika sidor inom sig, vilket tyvärr ofta glöms bort i vårt västerländska samhälle där människor kategoriseras i onda eller goda.

Sveriges Television skrev att filmen fick stående ovationer då den visades på filmfestivalen i Cannes:
Senast Sean Penn tävlade i Cannes blev hans The last face utbuad. I helgen var det premiär för hans nya film Flag day och enligt alla rapporter ska han ha fått stående ovationer i flera minuter.

Jag blir lite förvånad över det mottagandet. Publiken i Cannes borde ha lite mer krav på vad som anses så mästerligt att det blir stående ovationer. Visst spelar Sean Penn och hans barn Dylan och Hopper bra. Inte så konstigt att Dylan och Hopper är duktiga med två världsstjärnor till föräldrar. Deras mamma är skådespelerskan Robin Wright, känd bland annat från tv-serien House of Cards och för sin hyllade roll i Forrest Gump.

Kanske hade filmen blivit riktigt bra om inte huvudrollerna spelats av regissören och hans dotter. De har ett samspel som fungerar bra men också blir för mycket, för övertydligt. Men det är fascinerande hur skickligt Sean Penns karaktär John Vogel gestaltats både som ung man och åldrad man av Sean Penn.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Sean Penn, Stockholms filmfestival, Stockholms internationella filmfestival

Filmrecension: Vox Lux med Natalie Portman

19 november, 2018 by Redaktionen

Vox Lux
Betyg 4

Vox Lux är den andra filmen av den unga skådespelaren och regissören, Brady Corbet, som åter visar att han är en mycket begåvad artist. Som en mycket ung skådespelare har han haft chansen att arbeta med några fantastiska regissörer som Michael Haneke (Roliga spel), Gregg Araki (Mysterious Skin) och Lars von Trier (Melancholia). Hans episodiska sätt och Willem Dafos röst som berättare på filmen är ett tecken på hur han påverkats av von Trier.

Filmen vill visa hur berömmelse kan förstöra oskulden.

Vox Lux börjar med en hemsk massaker i Colombine-skolan när en orolig pojke går i en musikklass och skjuter läraren och elever 1999. Celeste (Raffey Cassidy) är den enda personen som vill försöker lugna mördaren och hon är den enda överlevande, dock med en svår nackskada. Hon blir en ikon när hon skriver en sång med sin systers hjälp. Systern Eleanor, spelas av Stacy Martin (Nymphomaniac) är mer begåvad än Celeste. Sången leder till att den 14 år gammal Celeste hamnar i popmusikvärlden där hon råkar i händerna på en chef som spelas av Jude Law.

17 år senare kommer den då 31-årige Celeste (Natalie Portman) till sin hemstad för att ge en stor konsert när en annan massaker sker i Kroatien av ett okänt gäng som har använt sig av holografiska masker som liknar de masker som används i Celestes ikoniska musikvideo.

Den vuxna Celeste är en färgstark Lady Gaga-liknande konstnär och hon missbrukar av droger och alkohol. Av denna sorgliga, aggressiva och deprimerade person finns inte mycket kvar som påminner om den tidigare oskyldiga Celeste längre. Men showen måste fortsätta. Hon går upp på scenen och gör sitt bästa, trots att hon är in i märgen utsliten.

Filmen tar upp ämnen kring vad det kan krävas av en popstjärna för att vara bäst, och ställer frågan om en artist måste sälja sin själ till djävulen för att vara bäst.

Natalie Portman är bra när hon spelar utanför musikscenen men hon är tyvärr inte övertygande när hon sjunger och dansar på scen. Jag tron inte på att det är en Lady Gaga-liknande ikon, kanske på grund av att låtarna inte räcker till och koreografin är för enkel.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen, Stockholms filmfestival

Filmrecension: Donbass

14 november, 2018 by Redaktionen

Donbass
Betyg: 3
Visas på Stockholms filmfestival
Regissör: Sergej Loznica

Filmen Donbass – som tagit sitt namn från den krigsdrabbade regionen i östra Ukraina, i praktiken kontrollerad av ryska separatister – var enligt festivalchefen Git Scheynius vad som startade ett av årets festivals teman: Democracy in danger. Donbass är Ukrainas Oscarsbidrag inför 2019 års gala och regissören och manusförfattaren Sergej Loznica vann tidigare i år Un Certain Regard för bästa regissör i Cannes. Loznica är sedan tidigare trefaldigt nominerad till Palme D’Or.

Därför var det väldigt spännande att i samband med gårdagens premiär få se honom på scenen på Sturebiografen; för att diskutera sin film och antidemokratiska krafter tillsammans med två journalister från Sveriges Radio. Visningen var fullsatt och många förväntansfulla ansikten väntade på att få se hans nya film.

Donbass är ett slags collage av olika scener som på olika sätt beskriver vardagen i östra Ukraina; som sedan 2014 varit indragen i ett blodigt, men nästan bortglömt krig mellan rysktalande separatister uppbackade av den ryska staten och den Ukrainska regeringen – vilken i praktiken inte har någon kontroll över den östra delen av landet. I bisarra klipp visas hur fake news konstrueras med hjälp av skådespelare som gråtande står framför konstruerade krigsscener och läser upp repliker ur skrivna manus, hur den nya ”staten” Novorossija beslagtar sina invånares bilar för att använda dem i kampen mot ”fascisterna” och hur reguljära ryska trupper integrerade i rebellstyrkorna skämtar med tyska journalister om att de ”kommer från en by alldeles i närheten” – trots att de inte vet namnet på orten de befinner sig i ens en gång. Med skicklig precision lyckas Loznica sätta fingret på situationen i landet och hur desinformation får invånare att lämna sina hem för att bosätta sig i bombkällare under miserabla förhållanden trots att inga bomber längre faller. Genom splittring och statsfinansierad propaganda infiltrerar den ryska staten de rysktalande invånarna i Donbassregionen och spär på gamla konflikter genom att utmåla EU och västliga krafter som ”fascister” – vilket snabbt vrider opinionen till fördel för autokraterna.

Donbass är en skickligt gjord film och måste vara oerhört befriande för befolkningen i Ukraina som kämpar åt det progressiva folket – men det som blir dess begränsning är dess subjektivitet – vilket jag förstår är omöjlig att komma ifrån. Problemet är att separatisterna utmålas som dumskallar utan förståelse eller orsak att handla som de gör under hela filmens gång och från svenskt och västligt håll – där Ryssland alltid är den stora boven – applåderas det utan eftertanke. Å ena sidan belyser filmen det absurda i vad som har kunnat hända med hjälp av desinformation och hybridkrigsföring, men å andra sidan ger den inget som helst skäl till varför majoriteten av invånarna i Donbass stöder utbrytandet ur Ukraina.

I Donbass har nästan alla ryska som modersmål, de ser sig som ryssar och om de skulle välja tar många Ryssland före Ukraina. Detta talas aldrig om. Heller nämns inte ursprunget till varför separatisterna kallar ukrainarna för fascister: att många ukrainare lierade sig med tyskarna under andra världskriget och att det än idag finns många nynazistiska krafter i västra Ukraina – dit bland annat medlemmar ur Nordiska Motståndsrörelsen rest för att lära sig om olika typer av gerillakrigsföring och att slåss med kniv. Detta har utan tvekan spätts på i mycket större proportioner från ryskt håll och det blir absurt när separatisterna kallar den ukrainska staten för fascistisk – men utan förklaring till bakgrunden av detta fenomen blir förståelsen ofullständig. Varje separatist kan inte vara en dumskalle och marionett till den ryska staten.

I slutändan är Donbass en intressant och mycket viktig film – men utan objektiv beskrivning om uppkomsten till konflikten. Även om autokratier och demagoger alltid bör fördömas, blir det farligt när den ena sidan i en konflikt är ”ond” och den andra ”god” – vilket lätt blir uppfattningen från västligt håll när Ryssland är inblandat. Ett krig är alltid mycket mer komplext än så.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Filmfestival, Filmrecension, Recension, Scen, Stockholms filmfestival

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 8
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Recension: Inte fullt – men fullträff: 5SOS och publiken bär varandra hela vägen

5 Seconds of summer på Hovet Betyg 5!!! … Läs mer om Recension: Inte fullt – men fullträff: 5SOS och publiken bär varandra hela vägen

Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

16/4 2026 Jazzkrogen Utopia nedanför … Läs mer om Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Fröken Julie Av August … Läs mer om Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Recension: Dina Ögon låter Människobarn andas – och Fållan lyssnar

Dina Ögon – Fållan (Kväll 1) - Betyg 4 … Läs mer om Recension: Dina Ögon låter Människobarn andas – och Fållan lyssnar

Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Solaris på Dramatens lilla scen - Betyg … Läs mer om Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

La belle année - Det vackra året Betyg … Läs mer om Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

The Mummy Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Urchin Betyg 3 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Nyårsfesten Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Jo Nesbøs Harry Hole Betyg 3 Premiär på … Läs mer om Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Je m’appelle Agneta Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Recension: Amanda Bergman på Cirkus, En röst som berör – men inte alltid väcker

Amanda Bergman, Cirkus, Stockholm, betyg … Läs mer om Recension: Amanda Bergman på Cirkus, En röst som berör – men inte alltid väcker

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in