Vox Lux
Betyg 4
Vox Lux är den andra filmen av den unga skådespelaren och regissören, Brady Corbet, som åter visar att han är en mycket begåvad artist. Som en mycket ung skådespelare har han haft chansen att arbeta med några fantastiska regissörer som Michael Haneke (Roliga spel), Gregg Araki (Mysterious Skin) och Lars von Trier (Melancholia). Hans episodiska sätt och Willem Dafos röst som berättare på filmen är ett tecken på hur han påverkats av von Trier.
Filmen vill visa hur berömmelse kan förstöra oskulden.
Vox Lux börjar med en hemsk massaker i Colombine-skolan när en orolig pojke går i en musikklass och skjuter läraren och elever 1999. Celeste (Raffey Cassidy) är den enda personen som vill försöker lugna mördaren och hon är den enda överlevande, dock med en svår nackskada. Hon blir en ikon när hon skriver en sång med sin systers hjälp. Systern Eleanor, spelas av Stacy Martin (Nymphomaniac) är mer begåvad än Celeste. Sången leder till att den 14 år gammal Celeste hamnar i popmusikvärlden där hon råkar i händerna på en chef som spelas av Jude Law.
17 år senare kommer den då 31-årige Celeste (Natalie Portman) till sin hemstad för att ge en stor konsert när en annan massaker sker i Kroatien av ett okänt gäng som har använt sig av holografiska masker som liknar de masker som används i Celestes ikoniska musikvideo.
Den vuxna Celeste är en färgstark Lady Gaga-liknande konstnär och hon missbrukar av droger och alkohol. Av denna sorgliga, aggressiva och deprimerade person finns inte mycket kvar som påminner om den tidigare oskyldiga Celeste längre. Men showen måste fortsätta. Hon går upp på scenen och gör sitt bästa, trots att hon är in i märgen utsliten.
Filmen tar upp ämnen kring vad det kan krävas av en popstjärna för att vara bäst, och ställer frågan om en artist måste sälja sin själ till djävulen för att vara bäst.
Natalie Portman är bra när hon spelar utanför musikscenen men hon är tyvärr inte övertygande när hon sjunger och dansar på scen. Jag tron inte på att det är en Lady Gaga-liknande ikon, kanske på grund av att låtarna inte räcker till och koreografin är för enkel.