Jan Mikael Håfström, född 1 juli 1960 i Lund, regissör och manusförfattare. Bror till Dan Håfström.
Håfström har bedrivit filmstudier i Stockholm och New York. Efter studierna arbetade han som regiassistent på SVT-Kanal 1 Drama och som manusförfattare. Han tilldelades en Guldbagge 2002 för filmmanuset Leva livet.
Fakta om Mikael Håfström från Wikipedia.
Vad som dock inte står där är att han nu har en film som visas på Stockholm Filmfestival med internationella skådespelare med i huvudrollerna, filmen ”Shanghai”.
Huvudrollen i Shanghai spelas av John Cusack som spelar Paul Soames, en journalist som anländer till Shanghai under 1940-talet. Han kommer dit för att utreda märkliga omständigheter kring en väns död. Shanghai är ockuperat av Japan som har nära förbindelser med nazi-Tyskland.
Paul Soames blir snart indragen i förbjuden kärlek och regeringskonspirationer och mord.
Bildmässigt sätt är den en skön film med härliga mystiska bilder från miljöer i Shanghai.
Jag gillar också att de den japanske stjärnan Ken Watanabe i en av de större rollerna liksom de två kinesiska skådespelarna Li Gong som Anna Lan-Ting och Yun-Fat Chow som Annas man Antony.
Filmfestivalen visar hur filmkulturen blir större i en värld av mångfald, mångkultur och globalisering.
En film det surrades kring bland filmkritikerna under onsdagen var den amerikanska ”Winter´s bone” om en 17-årig flicka som lever i ett område med riktig white trash. Hennes pappa tillhör en av samhällets riktiga utanförskapssläkten, vita människor som lever på brott och kriminalitet och som snortar kokain som andra dricker kaffe.
Jennifer Lawrence som spelar huvudrollen, Ree Dolly, lär vi se mer av. Jennifer Lawrence är född i augusti 1990.
Hennes pappa är alltså kriminell och lever på att tillverka knark och är inte hemma mycket. Mamman har blivit psykiskt utbränt och sitter bara som ett kolli och tillför ingenting. Ree får ta hela ansvaret för sina två småsyskon, se till att de och djuren får mat. Hon får lära sina småsyskon att skjuta ekorrar och att inte tigga mat.
Det känns i magen att se miljöbilderna på dessa white trash-miljöer med otapserade väggar, hus på gränsen att falla samman, madrasser utan lakan …
Pappan har blivit tagen av polisen och riskerar ett långt fängelsestraff. För att släppas mot borgen har han pantsatt det fallfärdiga ruckel där Ree bor med den sjuka mamman och syskonen. När pappan inte dyker upp till rättegången kommer borgensmännen för att ta huset. Det är fallfärdigt, men det är allt Ree och syskonen har och den enda plats hon kan ta hand om dem på. Hon beger sig på jakt efter pappan, eller pappans lik. Om han är död kunde han ju inte dyka upp till rättegången.
Det är en förfärlig resa bland ett utanförskap i USA som är svårt att tro på. Att leva i USA som underklass är svårt att förstå från vår svenska vy. Om en mamma är så helt deprimerad borde hon inte stanna kvar hemma utan för vård.
”The man who sold the world” är en film från Marocko som bygger på Dostojevskijs novell ”Ett svagt hjärta” och handlar om tjänstemannen X som ska gifta sig med en ung och vacker kabareartist. Men lyckan fräter honom inifrån, han kan inte tillåta sig själv denna lycka och blir galen.
Han faller mer och mer in i ett sinnestillstånd av mental förvirring och psykos.
I beskrivningen av filmen står att det är ett dystopiskt drama om individens sårbarhet i ett totalitärt styrt samhälle.
Den har dock flera bottnar. Tjänstemannen som kallas X bor sedan fem år tillbaka med sin vän Ney. De två är tätt knutna till varandra och älskar varandra, frågan är om de lever i en undertryckt homosexuell relation, om det är en tolkning av vad som utlöser vansinnet?
”Fuerteventura” är den fjärde filmen jag såg denna onsdag. Det är en svenskproducerad film av Mattias Sandström och Ivica Zubak.
Huvudkaraktären Jesper har gett sig av till Kanarieön Fuerteventura för att få distans till sin sorg efter flickvännens död i en bilolycka. Han dränker sina sorger i alkohol och sedan dyker det upp en kvinna som är en avbild av den döda flickvännen. Vad är dröm och vad är verklighet, vad är hallucination och vad händer?
Det var en film som jag hade svårt att riktigt uppskatta. Blandningen mellan det drömlika och det realistiska blev segt. Jag kan inte sitta fingret på varför. Det var bara min känsla, jag hade svårt att engagera mig i Jespers öde.
Relaterat:
Kulturnyheterna har skrivit om Shanghai.