David Dencik

Idioten
Av Fjodor Dostojevskij
Dramatisering och regi Mattias Andersson
Scenografi och kostym Ulla Kassius
Ljus Charlie Åström
Peruk och mask Linda Hyllengren, Nathalie Pujol
Komposition och ljuddesign Anna Sóley Tryggvadóttir
Premiär på Dramaten 22 oktober 2015

Fjodor Dostojevskijs roman Idioten placeras mitt i dagens samhälle och tolkas av stjärnregissören Mattias Andersson utifrån situationen i Sverige nu, 2015. Idioten publicerades ursprungligen i en rysk tidskrift mellan 1868 och 1869. Den skildrar en man, Furst Mysjkin, som är av förnäm släkt och har en viss förmögenhet men han har samtidigt en svår psykisk sjukdom. Han är oerhört snäll och därför utnyttjas han av människor omkring honom. Samhället då var hårt, med klyftor mellan människor och att vara snäll är kanske inte samma sak som att vara god, att vara för snäll kan betyda att vara så mesig att det onda får större spelyta. Mattias Andersson sätter som alltid in klassikern i vår tid och gör den i allra högsta grad aktuell för oss idag.

David Dencik som spelar Furst Mysjkin gör det mycket bra och alla i ensemblen är som klippt och skurna för sina roller. David Dencik har medverkat i flera uppsättningar på Dramaten under 2000-2007 och har därefter medverkat i en lång rad filmer och tv-serier som Tinker Tailor Soldier Spy, The Girl with the Dragon Tattoo och Gentlemen.

– De flesta som läst Idioten minns ofta första kapitlet i boken tydligast. Antagligen eftersom de aldrig kom längre. Där berättas det om Furst Mysjkin, hur han efter många år i utlandet återvänder hem till St. Petersburg, på tåget från Polen. Dagen innan kollationeringen befann jag mig för ovanlighetens skull just på tåget från Köpenhamn till Stockholm. Plötsligt slog det mig hur livet och konsten (återigen) sammanföll. Likt Mysjkin återvänder jag nu också ”hem” efter flera år i utlandet, efter flera år utan att stå på scen. Hem, inte bara till Stockholm, inte bara till scenen, men även ”hem” till Dramaten, där jag befann mig under många år i vad som känns som en helt annan tid i mitt eget liv. Likt Mysjkin kan jag känna mig främmande inför denna återkomst, likt Mysjkin känns det både bekant och obekant på en och samma gång. Olikt Mysjkins öde, kan jag bara hoppas på att det inte blir min undergång, säger David Dencik om sin roll i ett pressmeddelande.

Regissören har tillsammans med scenografen Ulla Kassius skapat ett stilistiskt rent scenutrymme med stort djup, där alla medverkande i föreställningen finns med hela tiden, de sitter längst bak eller vid sidan av det som händer för tillfället. Sättet att spela är medvetet övertydligt att det är spel, det är långt ifrån den naturalistiska scenmetoden där vi ska bli övertygade om att det är verkliga människor. Det blir starkt och passar bra för denna tolkning av Idioten som också talar till oss genom scenbilder.

Skådespelarna spelar ofta medvetet mot publiken där vi kan känna oss inkluderade, de talar direkt till oss eller nästan direkt. Föreställningen handlar om vårt samhälle, vår värld – och samtidigt har Mattias Andersson valt att låta rollerna ha sina ursprungliga namn och Mysjkin har titeln furste, något ingen i Sverige idag skulle tituleras. Vi får på så sätt en direktlänk in till 1800-talet och känner hur samma existentiella och politiska frågor som var aktuella då är lika aktuella för oss idag. Vi är människor precis som de var då. Frågor kring godhet och humanitet och klyftor i samhället fanns då och finns idag.

En ovanligt stor andel av publiken denna premiärkväll var unga människor, uppskattningsvis i gymnasieåldern. Mattias Anderssons föreställningar får ofta många unga att komma till teatern och upptäcka scenkonstens unika sätt att säga något och få igång våra egna tankar och känslor. Mattias Andersson har när han verkat i Göteborg fått invånare att i stort sett gå man ur huse för att fylla salongerna. Han har också hyllats av teaterkritiker.

Första delen för pausen var intensiv och gick blixtsnabbt. Plötsligt var det paus och en och en halv timme hade gått. Andra delen mynnade mot slutet ut i lite för många politiska tal och monologer, det blev övertydligt.
Måste man verkligen peka med hela handen för att förklara sitt budskap?

I ett pressmeddelande berättar Mattias Andersson att han utifrån Fjodor Dostojevskijs klassiker Idioten vill undersöka vilken relevans romanens etiska, politiska och existentiella frågeställningar har i vår samtid. En polyfoni av röster och texter från 1869 till 2015 skapar ett scenkonstverk om godhetens problematik och provokation.

– Jag vill skapa ett helt samtida samtal med publiken om begreppet godhet. När vi visar upp en mellanmänsklig handling av godhet på scen, till exempel att någon hjälper en annan människa, skänker bort av sin egendom, bemöter aggression med mildhet eller öppnar sitt hem för en annan, så startar det olika reaktioner. Många ser det som hopp om människans förmåga till altruistisk empati. Andra vill omedelbart problematisera att hjälparen egentligen är ute efter egen vinning. En tredje att personen gör detta enbart för att iscensätta sin persona som ”god människa”. En fjärde kallar det korkad naivitet. Och dessa reaktioner och perspektiv på godheten hoppas jag blir synkrona med vår skiftande blick på Furst Mysjkin genom föreställningen, säger Mattias Andersson.

Medverkande
Furst Mysjkin David Dencik
Ardalion Carl Magnus Dellow
Ganja Ardalan Esmaili
Varja Ellen Jelinek
Adelaida Melinda Kinnaman
Aleksandra Tanja Lorentzon
Totskij Per Mattsson
Nastasia Marall Nasiri
Lizavjeta Marie Richardson
Ivan Andreas Rothlin Svensson
Aglaja Jennie Silfverhjelm
Nina Kicki Bramberg
Rogozjin Björn Bengtsson
Ippolit Alexej Manvelov