Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: Det tredje mordet – enastående

by

Det tredje mordet
Betyg 4
Svensk biopremiär 27 april 2018

Vad är sanning och vad är en människa beredd att göra för att respektera sig själv? Och vem är fri, egentligen? Den japanske regissören Hirokazu Kore-eda har skapat en film som på ytan kan kategoriseras som en pusseldeckare men är mycket mer än så. Det tredje mordet är helt enastående och ger publiken mycket att fundera på. Den talar till publiken på flera plan, med dialog och drama, med foto och bildvinklar.

Detta drama/pusseldeckare skildrar juridikens förhållningssätt till sanningen – men för den som är öppen för vad som förmedlas på andra nivåer är det också en film om de existentiella frågorna, om synd och skuld och vad en människa är och med en hel del buddhistiskt tankesätt inblandat.

Handlingen kretsar kring den framgångsrike advokaten Shigemori som kallas in för att försöka rädda en man från dödsstraff. Takashi Musimi är en man i övre medelåldern som för trettio år sedan dömdes till fängelse för två rånmord. Nu väntar Misumi på rättegång för ett nytt mord som han erkänt. Att lyckas på domare och jury inte döma till dödsstraff är näst intill en omöjlig uppgift. Det är något som inte stämmer, känner Shigemori. Något i Musimis historia skaver. Dessutom ändrar Musimi sin historia varje gång de träffas. Shigemori gräver djupare för att hitta sanningen.

Egentligen borde Musimi fått dödsstraff redan då han dömdes för de två rånmorden trettio år tidigare, menar till och med den domare som tog beslutet att döma till fängelse istället för dödsstraff. Den domaren är Shigemoris pappa: Om han hade fått dödsstraff så hade han inte kunnat mörda igen.

Att leva i samhället som en före detta fånge är inte det lättaste. Vem ger arbete åt kriminellt belastade? Kanske är det bättre att låta sig bli dömd till livstids fängelse än att vara den allra svagaste i arbetslivet? Det japanska arbetslivet är hårt och krävande redan för den som har ett fläckfritt förflutet.

Shigemori gräver och hittar flera versioner av sanningen. Men är det sanningen han som jurist ska företräda eller ska han använda bästa möjliga strategi för att hans klient ska undslippa dödsstraff?

Fotot, bilderna, är en del av det mästerliga. Vad är en människa och hur stor skuld har vår miljö till vart vi hamnar i livet? Och vem är fri, egentligen?

Hirokazu Kore-eda har tidigare skapat starka familjedraman som Still Walking och Sådan far, sådan son. När han nu återvänder med en film finns samma stämnings-fyllda människoskildringar kvar även om filmen till formen är en pusseldeckare.

Filmrecension: Händelser i Ydre

by


Händelser i Ydre
Betyg 3
Biopremiär 27 april

Ydre är en av Sveriges minsta kommuner. Här bor Sven Inge Karlsson, kommunalrådet som personligen besöker de par som fått småbarn. Befolkningsstatistiken är bedrövlig. Kommunen kämpar för sin egen överlevnad, samtidigt finns en träindustri som blomstrar och ett svindlande skogslandskap att gå vilse i. Med Händelser i Ydre ger regissören Alexander Rynéus en nyanserad bild av landsbygden. Med humanism och värme skildras Ydre-folkets leverne – med lika mycket utmaningar som möjligheter.

I Gabriella Pilchers film Amatörer vill Lafors kommun göra en kommunfilm som visar upp ett Lafors i världsklass. Men slutresultatet blir förutsägbart, rasistisk och exotifierande med mångfaldiga röda stugor med vita knutar och renar som ser ut över vidder. Händelser i Ydre är den kommunfilm Lafors borde ha gjort. Här finns en mångfald. Soluppgång är den träindustri vars material köps in av NASA, sjönära tomter och succén med musikalen Annie som gick för fullt hus. Solnedgång är den ständigt sjunkande befolkningen, dyra mjölkpriser och världshuset som gång efter gång går i konkurs.

Ydre är kommunen som aldrig slutar att förvåna. Mot alla odds lyckas den likt humlan att lyfta från marken. I Händelser i Ydre följer vi paret som lämnat kommunen, men som ändå inte riktigt kan släppa taget om sin kära födelseort. Vi går i samma fotspår som tonårstjejen med drömmar om att bli musikalartist. En dag ser hon sin chans via stadens lilla teaterscen. Filmens fixstjärna är Sven Inge Karlsson, kommunalrådet som förutom att välkomna nya bebisar till världen kör turistbuss och pekar ut sin syrras Bondgård.
Ydre är ett litet samhälle men ändå sprudlar det av liv och rörelse. I fokus står de små ögonblicken och den vanliga människan. Skildringen av Ydre-bornas vardag blandas med myter om trolska skogar där jättar och Ur-kor en gång vandrat. De mytologiska elementen skär av från det vardagliga och tillför en mystik.

Händelser i Ydre är regisserad av Alexander Rynéus, Per Bifrost och Malla Grapengiesser. Filmen berättar med humor om en av Sveriges minsta kommuner. Nya utmaningar uppluckras när globaliseringens bieffekter ger för dyra mjölkpriser. Flyktingströmmar ställer nya villkor för kommunen. De måste sättas i arbete och kräver boende, skola och hjälp till integrering i det svenska samhället. Många historier berättas parallellt, ibland blir det långdraget och splittrat. Filmen har svårt att avsluta. Regissörerna borde dödat sina darlings för att få mera flyt i berättelsen. Men det är i sammanhanget parenteser. Händelser i Ydre är en landsbygdsskildring som skiljer sig från övriga. Det är kärleken till invånarna och humorn som tar regissörerna ända hem.


Petter Stjernstedt

Filmrecension: Ett veck i tiden – alltför ytlig och ojämnt animerad berättelse

by

Ett veck i tiden
Betyg 3
Svensk biopremiär 20 april 2018

Kanske hade jag för höga förväntningar på den här filmen. Det är i grunden en fantastisk berättelse, en varm historia med flera intressanta skådespelare som Reese Witherspoon, Chris Pine, Gugu Mbatha-Raw, Oprah Winfrey och Zach Galifianakis. Filmen bygger på Madeliene L´Engles klassiska science fiction-roman Ett veck i tiden [A Wrinkle in Time] son publicerades 1962. Boken vann det prestigefyllda Newbery-priset för Årets bästa amerikanska barnbok och blev en enorm succé internationellt, inte minst också för att den hade något för tiden och genren så ovanligt som en kvinnlig huvudperson. Romanen har nu alltså filmatiseras nu av Disney, med manus av Jennifer Lee som bland annat ligger bakom megasuccén Frost.

Tyvärr blev det en alltför ytlig berättelse med ojämn kvalitet på animationerna. Det känns som om filmskaparna haft mer fokus på att visa upp dataanimationer är att låta karaktärerna fördjupas. I vissa scener är data-animationerna riktigt bra, några världar i denna egentligen vidunderliga berättelse är välgjorda men i andra scener ser de väldigt billiga ut. Sämst fungerar animationerna för Reese Witherspoons karaktär.

Handlingen i korthet: Efter att hennes pappa, som är vetenskapsman, har försvunnit, skickar tre underliga varelser ut Meg Murry, hennes bror Charles Wallace och deras vän Calvin i rymden för att finna honom.
Visst, det är en klassiskt gullig berättelse, en familjefilm som fungerar hyggligt. Därför får den trots allt betyg 3. Men det är en svag trea.

Det saknar djup i berättelsen och vi lär inte känna karaktärerna tillräckligt för att leva oss in i handlingen. Det är för ytligt, helt enkelt. Jag får ingen wow-känsla.

Recension av tv-serie: Wild Wild Country – trovärdigt och starkt om fördomsfullhet och om hängivenhet och hjärntvätt

by

Wild Wild Country
Betyg 4
Tv-serie, dokumentär, premiär på Netflix 16 mars 2018
Regi: bröderna Mclain och Chapman Way

En fascinerande dokumentär tv-serie om när den indiske kultledare Bhagwan ville bygga en utopisk stad i Oregons ökan under 1980-talet. Om människors fördomar och hur samma händelser kan ses och tolkas på många olika sätt och om hur långt människor kan gå när de blir pressade. Om vad som händer i sekter eller slutna sammanhang och om hur långt det amerikanska samhället är berett att gå för att motarbeta det som bryter mot den amerikanska moralen.

Som svensk har jag ytterligare ett skäl till mitt intresse för serien. Det var till Bhagman och hans stad i Oregon som den svenske artisten Ted Gärdestad begav sig och stannade i flera år. Ted Gärdestad lär ha varit där under de år då konflikterna eskalerade mellan Bhagwans anhängare och den amerikanska omgivningen som ju mynnade ut i försök till giftmord, till planer att mörda en amerikansk politiker och från amerikanskt håll att förbjuda en stor grupp hemlösa att rösta i val.

Serien är känns mycket trovärdig. Regissörerna, bröderna Mclain och Chapman Way har lyckats på långa intervjuer med många viktiga personer för handlingen och utvecklingen av allt som utspelade sig, på båda sidor. Både anhängare till Bhagwan och amerikanare som bodde i området och politiker, poliser och jurister som var med i jakten på Bhagwans anhängare är med och får berätta om hur de såg på vad som hände.

Serien skildrar både hur anhängarna blir manipulerade av den religiösa ledaren och av varandra med det är också en skildring av samhällets jakt på denna grupps anhängare. Boende i området blev redan från början starka motståndare till den religiösa gruppen och var väldigt fördomsfulla från start. Bhagwans anhängare klädde sig inte som andra och hade en betydligt friare inställning till sex än gemene man i USA. Jag tänker på vad hur annorlunda allt kunnat bli om amerikanarna i trakten inte varit så fördomsfulla och istället tagit vara på de kommersiella möjligheterna. Människor kom till Bhagwans stad i Oregon från hela världen och med ett smartare bemötande skulle lokalbefolkningen kunnat tjäna en hel del pengar på den religiösa turismen.

Sandra Wejbro i Aftonbladet skriver: ”Wild wild country” är en fascinerande bild av fullkomlig ­hängivenhet och hur den kan löpa amok när ledarna ses som ofelbara.
Jag håller inte med henne helt i hennes tolkning. Serien skildrar visserligen vad som händer när människor binds samman med en religiös ledare men det är lika mycket en berättelse om hur amerikanska fördomar möter något som är annorlunda och tvingar ut dem i utanförskap.

Serien har också styrkan att anhängarna till Bhagwan skildras på ett sätt som jag upplever som ärligt och öppet. Några av de som var närmast Bhagwan under många år har ställt upp på långa intervjuer. Några inser så småningom om hur hjärntvättade de var och tar idag avstånd från Bhagwans religion och är engagerade i organisationer som hjälper människor att bryta med sekter medan andra fortfarande minns det som en viktig och kärleksfull period i sitt liv. Bhagwan ändrade själv sitt namn till Osho mot slutet – och som Osho har han fortfarande anhängare i världen fast han själv har dött. Han dog död 19 januari 1990 i Pune i Maharashtra, i Indien.

Filmrecension: Bakom masken – unik, säregen, vacker och stark film om krigets galenskap

by

Bakom masken
Betyg 4
Svensk biopremiär 13 april 2018

Bakom masken är en unik, säregen och stark film som inte liknar någon annan film. Snyggt och elegant foto, med en säregen och överraskande dramatik.

Handlingen börjar i oktober 1918 + första världskrigets fasansfulla skyttegravsstrider. Soldaterna såväl på franska sidan som på tyska sidan tar det lugnt, alla väntar på fredssignalen. Ingen vill riskera att bli dödad i krigets sista minuter. Men där finns en fransk officer i skyttegravarna med namnet Pradelle som inte är nöjd. Han vill inte sluta kriga och tvingar upp gruppens yngste och äldste soldat för att rekognisera i och skjuter dem och skyller på tyskarna – och så får han igång striderna. I den röran blir den unge soldaten Edouard Péricourt (spelas av Nahuel Pérez Biscayart) svårt skadad. Han överlever men med ett deformerat ansikte och förlorar talförmågan. I röran räddar han också livet på sin äldre soldatkompis Albert (spelas av filmens regissör Albert Dupontel).

På militärsjukhuset övertalar Edouard sin vän Albert att fiffla med dödsbevisen och ordna så att Edouard förklaras som död. Han vill inte återvända hem till sin far och sin syster. Han hatar sin far som är alldeles för sträng och som inte låt honom få utveckla sig som konstnär. Sin syster saknar han däremot men han klarar inte att återvända och dessutom vara så deformerad.

Edouard och Albert lever tillsammans i Paris och de hittar också en liten flicka, Louise (spelas av Héloïse Balster) som lever med dem och blir den som tolkar och översätter vad Edouard säger. Edouard är från överklassen och låter Albert slita och kämpa för att försörja dem medan han själv roar sig med att skapa masker åt sig själv, den ena mer fantasifull och lekfull än den andra. Edouard är en rätt egoistisk person som dels tar för givet att Albert ska försörja honom så är han också grym mot sin far och sin syster och låter dem tro att han är död. Men trots det får han mina, och förmodligen de flesta tittares, sympatier. Han är liksom många offer för kriget och krigshetsarna.

Edouard kommer på ett plan hur de ska lura till sig enorma summor pengar och sedan fly till Afrika. De ska ta uppdrag att göra krigsdokument, ta betalt i förskott och sedan fly.

Det är en fascinerande berättelse, en annorlunda berättelse med oväntade vändningar. Vacker, vemodig, mörk men ändå med hopp, sorglig och kärleksfull. Och framför allt är filmen ett starkt inlägg mot krig utan att skriva oss sitt budskap på näsan.

Om du sett mycket fransk film har du troligen sett filmens regissör Albert Dupontel i någon roll. Han är en etablerad och hyllad fransk skådespelare som gått över till att regissera och fick en stor succé med sin förra film ”Kärlek och brott”.

Lite fakta om Albert Dupontel:
Albert Dupontel föddes i Saint-Germain-en-Laye som Philippe Guillaume. Han började som stå upp-komiker i slutet av 1980-talet och fick mindre roller i filmer av Paul Vecchiali och Jacques Rivette. Hans genombrott i Frankrike kom 1991 med enmansföreställningen Sale spectacle på L’Olympia i Paris. Han debuterade som filmregissör 1996 med Bernie, som nominerades till Césarpriset för bästa debutfilm. Samma år nominerades Dupontel även för bästa biroll för Jacques Audiards Den diskrete hjälten. Michel Devilles La maladie de Sachs från 1999 gav honom en nominering för bästa manliga huvudroll. Dupontel har utmärkt sig med sin förmåga att spela i väsensskilda filmer, såväl i Gaspar Noés chockeffektsbaserade Irréversible som i breda komedier och prestigefyllda dramasatsningar. För sin femte långfilm som regissör, Kärlek och brott från 2013, fick han Césarpriset för bästa manus och nominerades för bästa regi och manliga huvudroll.

”Bakom masken” har haft stora framgångar och gjort stor succé i Frankrike där den haft mer än två miljoner biobesökare och fick 13 nomineringar till Cesar, det franska filmpriset.

”Bakom masken” är helt enkelt en unik, säregen, vacker och stark film om krigets galenskap med en lång rad duktiga franska skådespelare.