Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Pusseldeckare

Bokrecension: Dolken från Tunis av Agatha Christie – puzzeldeckarnas puzzeldeckare

by

Dolken från Tunis
Författare Agatha Christie
Originaltitel The Murder of Roger Ackroyd
Utgivningsår 1926
Författare: Agatha Christie
Språk: Svenska
Nyutgiven: 2019-09
Översättare: Gudrun Ullman
ISBN: 9789189007130
Förlag: Bookmark Förlag
Serie: Poirot

Dolken från Tunis är Agatha Christies genombrottsroman. Boken har utnämnts av British Crime Writer’s Association till den bästa kriminalromanen genom tiderna. Det är en puzzeldeckarnas puzzeldeckare och jag tror inte läsare listar ut vem mördaren är förrän mot slutet.

Den belgiske detektiven Hercule Poirot har hamnat i en brittisk landsortsby där skvaller är bybornas huvudintresse. Ett mord inträffar och byns läkare får bistå Poirot i utredningen. Allt som händer under utredningen bollas mellan Poirot och läkaren och som läsare får vi höra deras summeringar av vad som hänt och vi kan själva följa med under utredningen och hela tiden sammanfatta och dra slutsatser.

En man vid namn Roger Ackroyd har hittats död i sitt arbetsrum med en mycket ovanlig dolk i ryggen. Mysteriet tätnar när alla i huset är lika övertygande oskyldiga som skyldiga – och det är en typisk utgångspunkt för denna form av puzzeldeckare som Agatha Cristie var så skicklig med.

Dolken från Tunis som ursprungligen publicerades 1926 är ett klassiskt låsta rummet-mysterium och ses som en grundsten inom kriminallitteraturen. På grund av sitt originella slut har boken haft en signifikant påverkan på deckargenrens utveckling i stort. Det är också en av anledningarna till att British Crime Writer’s Association 2013 röstade fram Dolken från Tunis till den bästa kriminalromanen genom tiderna.

Boken har omarbetades till en teaterpjäs 1928 under namnet Alibi. Pjäsen filmatiserades år 1931 och blev den första ljudfilmen baserad på en bok av Agatha Christie. En TV-film baserad på romanen, med David Suchet i rollen som Poirot, hade premiär i januari 2000.

Boken är lättläst med bra flyt men det jag var mest fascinerad av var miljöerna, det samhälle som Agatha Christie skildrar med de stora klassklyftorna och kvinnornas förtryckta roll, som hur en kvinna som fött ett barn måste dölja det för att få ha kvar sitt arbete.

Filmrecension: Det tredje mordet – enastående

by

Det tredje mordet
Betyg 4
Svensk biopremiär 27 april 2018

Vad är sanning och vad är en människa beredd att göra för att respektera sig själv? Och vem är fri, egentligen? Den japanske regissören Hirokazu Kore-eda har skapat en film som på ytan kan kategoriseras som en pusseldeckare men är mycket mer än så. Det tredje mordet är helt enastående och ger publiken mycket att fundera på. Den talar till publiken på flera plan, med dialog och drama, med foto och bildvinklar.

Detta drama/pusseldeckare skildrar juridikens förhållningssätt till sanningen – men för den som är öppen för vad som förmedlas på andra nivåer är det också en film om de existentiella frågorna, om synd och skuld och vad en människa är och med en hel del buddhistiskt tankesätt inblandat.

Handlingen kretsar kring den framgångsrike advokaten Shigemori som kallas in för att försöka rädda en man från dödsstraff. Takashi Musimi är en man i övre medelåldern som för trettio år sedan dömdes till fängelse för två rånmord. Nu väntar Misumi på rättegång för ett nytt mord som han erkänt. Att lyckas på domare och jury inte döma till dödsstraff är näst intill en omöjlig uppgift. Det är något som inte stämmer, känner Shigemori. Något i Musimis historia skaver. Dessutom ändrar Musimi sin historia varje gång de träffas. Shigemori gräver djupare för att hitta sanningen.

Egentligen borde Musimi fått dödsstraff redan då han dömdes för de två rånmorden trettio år tidigare, menar till och med den domare som tog beslutet att döma till fängelse istället för dödsstraff. Den domaren är Shigemoris pappa: Om han hade fått dödsstraff så hade han inte kunnat mörda igen.

Att leva i samhället som en före detta fånge är inte det lättaste. Vem ger arbete åt kriminellt belastade? Kanske är det bättre att låta sig bli dömd till livstids fängelse än att vara den allra svagaste i arbetslivet? Det japanska arbetslivet är hårt och krävande redan för den som har ett fläckfritt förflutet.

Shigemori gräver och hittar flera versioner av sanningen. Men är det sanningen han som jurist ska företräda eller ska han använda bästa möjliga strategi för att hans klient ska undslippa dödsstraff?

Fotot, bilderna, är en del av det mästerliga. Vad är en människa och hur stor skuld har vår miljö till vart vi hamnar i livet? Och vem är fri, egentligen?

Hirokazu Kore-eda har tidigare skapat starka familjedraman som Still Walking och Sådan far, sådan son. När han nu återvänder med en film finns samma stämnings-fyllda människoskildringar kvar även om filmen till formen är en pusseldeckare.