• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Krönikor

Är det mänsklighetens sista chans att ta tag i problemen?

27 november, 2011 by Rosemari Södergren

Det här är väl helgen då de flesta har nystädat och börjar julpynta, eller åtminstone börjar med att sätta upp adventsstjärnor i fönstren och plockar fram adventsljustakar och tänder det första ljuset. Medan stearinljusets låga fladdrar njuter många av doften av årets första lussekatter eller knaprar på pepparkakor.

Många, överraskande många, av mina vänner och bekanta på Facebook har i sin statusrad under denna första advent-helg visat bilder på sin adventsljustake eller på annat sätt uppmärksammat sitt adventspyssel.

Att vädret däremot inte alls är som svensk vinter utan någon form av stormväder från brittiska östkusten eller något gör att det känns lite konstigt. Ur DN:

Redan tidigt på söndagsmorgonen blåste det rejält i södra Sverige där adventsfirarna väntas få sällskap av stormen Berits lillasyster. SMHI har utfärdat en klass 2-varning.

– Det kommer att blåsa mycket hårda vindbyar i de större delarna av Götaland. Under sen eftermiddag och kväll blir det som blåsigast i Skåne upp längs västkusten, säger SMHI:s meteorolog Linnea Rehn till DN.se.

Fast alltid när vädret inte stämmer med vår förutfattade uppfattning om hur det ska vara skyller vi på klimatförändringarna och miljöförstörelsen. Lika ofta finns det någon som rotat i väderhistoriens statistik och kan visa att första advent 1733 var det minns ännu stormigare.
Så vem ska man tro på?

Är det som många aktiva inom miljörörelsen nu hävdar sista chansen att ta itu med klimatförändringarna. Tyvärr verkar många uppgivna inför alltihop.

SVT Nyheter:

Samtidigt som världens utsläpp fortsätter att öka träffas nu världens nästan 200 länder för att gemensamt hejda utsläppen och klimatförändringarna. Men förväntningarna är låga på mötet COP17 i Durban i Sydafrika mellan 28 november och 10 december.
Ingen tror längre på någon ”gyllene paragraf” som löser problemet. Nu är frågan – blir Kyotoavtalet förlängt?

Det är första advent då detta skrivs. Runt om i kyrkorna kommer lokalerna att fyllas mer än vanligt och prästerna kommer att tala utifrån ordet ”advent” som betyder ankomst, någon ska komma och vi räknar ned inför detta, en förväntan sprids i löften. En ankomst.
Inte vilken ankomst som helst utan själva livets byggsten, själva livet, själva grundkraften, sanningen och livsanden, symboliserad i den man som fick namnet Jesus.

Vad jag nu sitter och har lite ont i magen av är om denna väntan på en ankomst är en form av skygglappar? Skygglappar som fyller samma funktion som exempelvis kvällstidningarnas envisa ältande om hur viktiga varenda säljande detalj kring nöjeskändisar är.

Jo, det händer rätt ofta att kvällstidningarna säljer genom att skriva om vädret – men då handlar det om att skrämma upp folket ordentligt, med hot om att en storm som är ännu mycket värre än Berit är på väg. Kanske är det kvälltidningarnas tolkning av advent/ankomst?

Kvällstidningarna måste ju sälja – är argumentet. Men har de någonsin försökt sälja genom mer seriösa nyheter? Kan mänskligheten inte intressera sig för viktiga saker – eller är Noomi och Ola Rapaces skilsmässa så mycket mer säljande och viktigare än samhällsfrågor och klimatfrågor?

SVT sticker ut i medievärlden med fler fördjupande artiklar. När de nu rapporterat från det kommande klimatmötet berättar det om några som tagit konkreta initiativ för att motverka klimathotet:

Här tänker de verkligen skapa sin drömgård – men inte ensamma, utan liksom med 100 Hus i samarbete med många andra människor. John Higson räknar med att omkring 20.000 människor mer eller mindre direkt kommer att ha någon form av engagemang i Drömgården och att uppemot 100.000 kan komma att beröras på ett eller annat sätt.
Tanken är att människor ska kunna köpa andelar i verksamheter och boende på den 200 hektar stora gården. Hela gården ska drivas klimatneutralt, dvs utan nettoutsläpp av växthusgaser, med bl.a. solenergi, biogas och vindkraft samt pellets som tillverkas av träd som gallras ut i de omgivande skogarna.

Om jag vore präst och skulle predika kring ankomst idag skulle jag absolut tala om de människor som faktiskt försöker göra något för att världen ska fortsätta att snurra i många generationer till och som seriöst utforskar och testar metoder och sätt att leva på ett vettigare sätt. Att det finns sådana människor, det om något ger hopp.

Relaterat:
Expressen 1, Expressen 2 och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om advent, klimathotet, storm, medier

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: Klimathotet, Medier, storm

Det är inte Spotify artisterna ska rasa mot, det är upphovsrättslobbyn

24 november, 2011 by Rosemari Södergren

För musiklyssnaren är Spotify en bra tjänst. Vi kan lyssna på musik och testa för oss ny musik utan att det kostar skjortan. Det gamla systemet med cd-skivor var dyrt för den som gärna vill lyssna på olika band och artister.
På så sätt tror jag att Spotify och liknande musiktjänster gjort stor nytta för många musiker.

Men å andra sidan: musiker måste också betala hyra och dagisavgifter och handla mat. Hur får en musiker inkomst? Om vi ska tro på vad medier rapporterat idag är det inte några stora ersättningar artisterna får (mellan raderna kan vi läsa fram att det är musikbolagen som får de stora pengarna, förutom Spotify självt då förstås).

Ur SVD:

Nyligen hävdade den brittiske musikern och producenten Jon Hopkins att han fått blott åtta pund, eller cirka 85 kronor, för 90.000 spelningar. ”Fuck Spotify”, utbrast han på mikrobloggen Twitter.

Spotifys pressansvarige svarar:
Vi kompenserar upphovsrättsorganisationer, som sedan betalar förlag och låtskrivare, och skivbolagen (som i sin tur kompenserar artisten) för användandet av ett spår.

Det tycks gå rätt bra för Spotify annars. Nyligen presenterades uppgiften att tjänsten nu har 2,5 miljoner som betalar för premiumvarianten.

Det är ironiskt att det är artisterna som blir förlorarna i de flesta fall. Spotifys ägare liksom musikbolagens ledning ser säkert till att få bra löner och bra avtal för sig själva.

Ändå är det just för artisternas skull de flesta av oss är villiga att betala premiumavgiften till Spotify och för den delen ibland köper cd-skivor och går på konserter.

Jag ser det här som ett problem, ett stort problem som också har med det hemska som just nu är på gång i USA, där upphovsrättslobbyn är på väg att genomföra en lag som kan innebära döden för det fria Internet. SVT förklarar:
Snart kan en ny lag röstas igenom i USA som gör att myndigheterna omedelbart kan stänga ner sajter som inkräktar på upphovsrätten. I praktiken utgör lagen ett hot mot sajter som Facebook, Twitter och Youtube och för var dag växer nu kritiken mot den.

Lagen är rena rama cowboylagen: Marcin de Kaminski, verksam i Juliagruppen och rättsociolog, säger till SVT att om lagen går igenom kan amerikanska myndigheter kräva att sajter stängs ner omedelbart. Det räcker med en anmälan från en upphovsman. Först långt senare utreds det om sajten kan öppnas upp på nytt vilket gör att sajter skulle kunna ligga nere i flera dagar.

Internet är till sin natur en mångvägskanal. Jag inser att det är något som är väldigt svårt att ta till sig för ekonomiska makthavare i USA som väl alltid levt efter den enskilde storägarens rätt att ha totalmonopol. Att de inte förstår att de via sajter som Youtube får gratis marknadsföring är bara att beklaga.

Många har nu reagerat på den amerikanska lagen. Stop online piracy act (SOPA) ska göra det möjligt för USA:s myndigheter att blockera webbplatser och domäner som inkräktar på upphovsrätten. Här har snart en miljon skrivit under på ett upprop mot lagen.

Tidningen Journalisten skriver:

Vad lagen i princip går ut på är att spränga sönder internet och bygga ett nöjesfält med låsta portar ovanpå. Hela den online-säkerhetsstruktur som är inkapslad i domännamnssystemet, som hela internet bygger på, kommer att försvinna när USA-lagen och dess tjockbitspussel av filtrering, blockering och åtalshot (en enda länk till en livestream av en fotbollsmatch ska kunna ge upp till fem års fängelse) kommer att tvinga hela världens internet till självcensur.

Och den som ändå vågar stå på sig, efter felaktiga anklagelser från någon amerikansk copyrightägare (de så kallade ”patenttrollen” kommer att frodas som fästingar), måste inom 5–7 dagar opponera sig i amerikansk domstol vilket är en praktisk omöjlighet för de allra flesta.

Upphovsrättslobbyn har vant sig vid att de styr och ställer och bestämmer. Internet är ett hot mot deras totala monopol – och ett hot mot deras flod av intäkter. Det är samma upphovsrättslobby som gått med på att sluta avtal med tjänster som Spotify – men dessa avtal tycks mer gynna dem än musikerna.

Därför är det nog rätt dumt av artisterna att slå mot Spotify. Det är upphovsrättslobbyn som inte vill ge andra grupper inkomster, det är denna lobbyn vi borde gemensamt säga stopp till.

Ja, jag vet: lätt att säga, men svårt att genomföra. Men vi måste ändå börja tänka i de banorna, det är upphovsrättslobbyns girighet vi ska sätta stopp för, innan de sätter stopp för det fria Internet.

Relaterat:
Expressen, Dagens Nyheter, Dagens Nyheter 2, Dagens Nyheter 3.

Mer om SOPA: Computer Sweden, SVT Rapport

Läs även andra bloggares åsikter om Spotify, SOPA, upphovsrättslobbyn, USA, upphovsrätt, Internet

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: SOPA, Spotify, upphovsrättslobbyn, USA

DN:s kände teaterkritiker Leif Zern öser ur sig förakt mot bloggare

20 november, 2011 by Rosemari Södergren

Teaterkritiker på traditionella medier får inte skriva lika långa texter idag som förr. De måste dessutom lämna texten mycket tidigare än förr. Detta irriterar DN:s kände teaterkritiker Leif Zern så till den milda grad att han öser ur sig förakt mot bloggare. Det är bloggarnas fel att det blivit så, tycks han mena.

Angreppet mot bloggare förs i en opinionsartikel i DN söndag 20 november som ännu inte publicerats på Internet.

Hmm? Bloggare bestämmer väl inte över redaktionens arbetsvillkor? Vågar herr Zern inte angripa sina chefer?

I Teatermagasinet har jag skrivit om detta:

 

Teaterrecensionerna blir alltmer kortfattade i bloggarnas tidevarv. Men det finns en undre gräns vid vilken den professionella kritikens död är ett faktum, skriver Leif Zern i en opinonsartikel i DN söndagen den 20 november. (Artikeln är ännu inte publicerad på webben.)

Leif Zern, DN:s välkände stora teaterkritiker, går ut hårt mot bloggare som skriver om teater i sin artikel. Han tycks anse att vi är skulden till att normallängden på en teaterrecension har sjunkit från sex tusen (och ibland mer) tecken till tre tusen tecken, samtidigt som deadline har flyttat från sen eftermiddag till tidig förmiddag.

Han skriver:
Det som en gång i tiden var en skrivprocess är idag ett förpackningsproblem.

Leif Zern är uppfylld av förutfattade meningar och fördomar, verkar det som.
Han sätter tydligen likhetstecken mellan att blogga och att vara okunnig.
Tvärtom är det ofta så att den som bloggar om teater har gedigen erfarenhet, kunskap och utbildning inom teater. Om inte lika gedigen bakgrund som herr Zern, men han kan väl ändå inte mena att måttstocken för att duga som recensent är han själv.

Tomas O som driver Teaterstockholm.se har gått på Calle Flygares skola, exempelvis. Jag själv som driver Teatermagasinet och Kulturbloggen har förutom att jag gått Journalisthögskolan läst teatervetenskap på Stockholms universitet och dramatik på Göteborgs universitet.

Skillnaden är att Leif Zern och hans kritikerkollegor på traditionella medier är anställda av storföretag. Vi andra kämpar på som småföretagare eller så ägnar vi teaterbloggandet all vår fritid. Gör det oss mindre värda?

Varför skulle Leif Zern ha rätt att visa oss sådant förakt?

För det första är han extremt okunnig om teknik, verkar det som. Bloggverktyg är ett verktyg som kan fyllas med vilket slags innehåll som helst. Vi på Teatermagasinet och Kulturbloggen har valt att fylla det med ett redaktionellt innehåll som ofta kan platsa i tryckta tidningar också. Många gånger har vi helt klart högre kvalitet på våra recensioner än de ytliga recensioner som ofta publiceras i kvällspress.

Leif Zern höjer gamla tider till skyarna och skriver om när en teaterkritiker kunde få breda ut sina texter på många spaltmeter. Det går ju att göra i bloggar, breda ut texterna alltså. Tvärtemot vad Leif Zern skriver är alltså bloggar utmärkt lämpade för långa analytiska texter. Det finns inget begränsat utrymme. Leif Zern borde slå på kollegorna i kvällstidningarna i stället. Där kan man tala om korta och ytliga recensioner.

En stor skillnad mellan Leif Zerns teaterrecensioner och våra är att han tydligt och klart riktar sig till redan mycket kunniga. Vi skriver för en mer ovan publik. Min uppfattning är att de flesta etablerade teaterkritiker på de traditionella medierna mest skriver för varandra. Jag tycker att det verkligen finns plats för teaterrecensenter som liksom vi vänder oss till andra än de redan extremt insatta. Om Zern brann för teaterns fortsatta existens skulle han inte ösa förakt över oss utan tvärtom se oss som ett komplement. Om det bara fanns elefanter på savannen skulle det bli rätt ödsligt. Lejon, zebror och noshörningar behövs också.

Herr Zern skriver också:
Bloggprosans första offer är den historiska horisonten. Om det enda som anses vara intressant är nuet, försvinner behovet av att se verkets plats i ett större tidsperpektiv.

Jaha? Och det menar han att ingen som skriver i ett bloggverktyg kan göra? Han menar uppenbarligen att den som skriver i ett bloggverktyg inte kan sätta in ett drama i ett tidsperspektiv? Snacka om att diskriminera. Zern drar alla bloggskribenter över en kam och förutsätter att där inte finns någon som kan sätta något i ett tidsperspektiv. Vilka fördomar herr Zern ger uttryck för.

Leif Zern visar både okunskap och elitens typiska förakt för andra än sig själva i sin opinionsartikel i DN Kultur.

Jag erkänner att jag ofta hellre sätter ett drama (eller för den delen en film också) i ett samhällsperspektiv. Jag tycker ofta det är intressantare att fundera kring vad ett drama berättar om mänsklighetens villkor och om våra relationer till varandra än hur föreställningen förhåller sig till medeltiden. Att jag föredrar att sätta in ett drama i ett perspektiv kring vad den säger oss om våra liv, gör det mig till en sämre kritiker per automatik?

Leif Zern avslutar sin föraktfulla opinionstext med
Ingenting lever om det inte sätts i förbindelse med något annat. Frågan är om vi har tid med det. Eller om det enda som återstår är att markera närvaro, punktbevaka en syster av tre och sätta ett btyg. I så fall är den professionella kritikerns död inte längre en kliché utan ett faktum.

Att tiden blivit knappare, att utrymmet minskat – det beror inte på oss som skriver teater i ett bloggverktyg – det beror på vinstgalna direktörer på mediaföretagen. Men uppenbarligen vågar Leif Zern inte angripa de som är orsaken till problemet. Det är enklare att skjuta på de med mindre makt och mindre status. Fegt. Dessutom löser det inte problemen.

Läs även andra bloggares åsikter om teater, debatt, kulturpolitik, medier, Leif Zern

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik, Scen, Teater Taggad som: debatt, Kulturpolitik, Leif Zern, Medier, Teater

Lördagspolitiken: Därför vill jag ha Mats Odell

19 november, 2011 by Rosemari Södergren

Att jag tycker att Kristdemokraterna sviker det kristna uppdraget genom att liera sig med högerkrafterna är ingen hemlighet för den som följt mina tyckanden.

För Sverige, samhället, människor och världen tror jag att det bästa samhället uppnår vi med en politik som klarar balansgången mellan stat och individ.

När staten blir för stark får individen sitta emellan. Det har vi sett i avskräckande exempel som det forna Sovjet. Fast det beror egentligen inte på staten utan på individerna: de som får makt där blir egentligen lika egensinniga och känslokalla och egoistiska som de ekonomiska makthavare som liksom bankdirektörer inte kan se det orimliga i att de roffar år sig mer än alla andra.

Ett samhälle där det är stora klyftor mellan människor och grupper är alltid ett samhälle med problem. Människor mår dåligt i samhällen där en liten klick anser sig vara elit och värd mycket mer än alla andra. Det spelar ingen roll om denna elit kallar sig kommunister eller kapitalister.

För Sverige tror jag inte det är bra med denna stenhårda blockpolitik som tagit över politiken. Idag är det omöjligt för medborgarna att rösta fram ett mittenalternativ. Alla vi som skulle vilja ha en regering som styrs av partier som balanserar mellan höger och vänster kan visserligen rösta på Socialdemokraterna, som är det mesta mittenpartiet idag. Men kommer S att kunna få egen majoritet? Knappast. Och är det ens önskvärt? Men det finns inga äkta mittenpartier utöver S.

Folkpartiet liksom C och KD är minst lika höger som Moderaterna.

Men nu anar jag möjligheten av en spricka. En liten spricka. Men alla sprickor börjar med en liten spricka.

Mats Odell konkurrerar med Göran Hägglund om att få leda Kristdemokraterna. Kommande helg avgörs frågan. Mats Odell är om möjligt ännu mer höger än Hägglund.

Enligt DN finns det chans/risk att högeralliansen spricker om Mats Odell får ta över KD.

Ja, det är vad vi som vill ha demokrati önskar. Ge väljarna chansen att välja en mittenregering.
Låt inte Moderaternas maktbegär hindra folket att få den regering de vill ha.

—-
Under strecket:
Har ni sett senaste lögnen från Moderaterna förresten? De skriver på hemsidan:
Skatter ska betalas lika av alla

Det menar de förstås inte. Varför låter de i så fall den som är arbetslös, eller sjuk eller som har arbetat hela sitt liv och nu är pensionär betala högre skatt än de som arbetar. Pensionärer, sjuka och arbetslösa får ju inte jobbskatteavdrag vilket i praktiken betyder att de betalar högre skatt. Att Moderaterna använder känd metod från 1984 med nyspråk och kallar det för jobbskatteavdrag ändrar inte faktum. Den som drabbats av sjukdom eller arbetslöshet straffas med högre skatt, liksom den som arbetat hela sitt liv och går i pension.

För övrigt hoppas jag att libyerna som nu gripit Muammar Gaddafis son Saif al-Islam kan visa att de är civiliserade och kan ställa honom inför rätta istället för att avrätta/mörda på plats. Visa att de är bättre än den tidigare regimen.

Aftonbladet:
Han har länge varit efterlyst av internationella brottmålsdomstolen.
Nu har Muammar Gaddafis son Saif al-Islam gripits i sydvästra Libyen.
Det uppger övergångsrådets justitieminister, enligt AFP.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, Kristdemokraterna, Mats Odell, Moderaterna, Socialdemokraterna,

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: kristdemokraterna, lördagspolitiken, Mats Odell, Politik, samhälle, socialdemokraterna

Det är Moderaterna, KD och deras vänner som ska ställas till svars för Caremaskandalerna

13 november, 2011 by Rosemari Södergren

Alla jag talar med, överallt, är upprörda över misskötseln av äldre människor i de skandaler som kommit till allmänhetens kännedom. Att gamla människor får ligga med blöta blöjor är bara droppen som fått bägaren att rinna över.

Var jag än träffar människor är de upprörda. Alla säger att äldreomsorg är något som inte borde drivas av vinstintresse. Det är ett av de saker som ett samhälle ska värna om.

Vård, skola och omsorg har i svenska medborgarens sinne varit viktiga områden. En gång i tiden var vi till och med så bra på äldreomsorg att japaner skickades hit för att lära av oss. Idag borde vi skicka svenska politiker till Japan, förmodligen, för att göra studiebesök.

Upprördheten är stor. När jag träffar människor i den buddistiska föreningen, när jag träffar människor i Svenska kyrkan och bland alla mer än tusen bekanta jag har i Facebook.

Men det som gör mig orolig är att det verkar som om ilskan mest riktas åt riskkapitelbolaget bakom Carema och cheferna på Carema.

Kanske ligger det i den borgerliga pressens ägares intresse att det ska stanna därvid?
Det finns ju politiker som hårt drivit frågan att privatisera vård, skola och omsorg.
Den som är så dum att han/hon tror att omsorg om medmänniskor utförs bästa av vinstintresse, den har inte förstått mycket.

För övrigt undrar jag om det finns något konkret exempel på något land där vinstintressen styr och där äldreomsorg är bra också för de som inte är rika? Knappast.

För övrigt är det stor skam av de så kallade Kristdemokraterna inte hörs i frågan. Hur kristet är det att låta gamla människor ligga med blöta blöjor?

Hög tid för KD att byta namn till MD (Mamondyrkarna). Vilket intresse tycks Kristdemokraterna sätta i främsta rummet? Rätten att driva vinstdrivande företag? Är det viktigare än omsorg om medmänniskor?

Ikväll (söndag 13 november) blir det debatt om äldrevården i Agenda med
Maria Larsson (KD) och Lena Hallengren (S) möts. Dessutom kommer Caremas vd Carl Gyllfors till studion. Jag hoppas att frågan då äntligen lyfter till de som verkligen är ansvariga för den här utvecklingen, det vill säga de politiker som till varje pris vill privatisera allt i samhället och vill ta bort känslan av att vi hör ihop. De politiker som medveten monterar ned medkänslan för medmänniskor.

Många har skrivit om detta, bland annat Annarkia och hos  HumanLabRat, hos Jinge, och hos  Kaj Raving, hos  Erik Berg och hos Röda Berget.

Fler artiklar om vanvården av gamla finns i Aftonbladet och ännu mer i Aftonbladet, hos Rapport 1, Rapport 2, Rapport 3, Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2, Expressen 1, Expressen 2, Expressen 3.

Läs även andra bloggares åsikter om Debatt, samhälle, äldreomsorg, Carema, Moderaterna, Kristdemokraterna, Mamondyrkarna, alliansen, skandal, Carema, medkänsla, nonchalans

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: alliansen, Carema, Carmea, debatt, kristdemokraterna, Mamondyrkarna, medkänsla, nonchalans, samhälle, Skandal

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 59
  • Sida 60
  • Sida 61
  • Sida 62
  • Sida 63
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 103
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in