Teaterkritiker på traditionella medier får inte skriva lika långa texter idag som förr. De måste dessutom lämna texten mycket tidigare än förr. Detta irriterar DN:s kände teaterkritiker Leif Zern så till den milda grad att han öser ur sig förakt mot bloggare. Det är bloggarnas fel att det blivit så, tycks han mena.
Angreppet mot bloggare förs i en opinionsartikel i DN söndag 20 november som ännu inte publicerats på Internet.
Hmm? Bloggare bestämmer väl inte över redaktionens arbetsvillkor? Vågar herr Zern inte angripa sina chefer?
I Teatermagasinet har jag skrivit om detta:
Teaterrecensionerna blir alltmer kortfattade i bloggarnas tidevarv. Men det finns en undre gräns vid vilken den professionella kritikens död är ett faktum, skriver Leif Zern i en opinonsartikel i DN söndagen den 20 november. (Artikeln är ännu inte publicerad på webben.)
Leif Zern, DN:s välkände stora teaterkritiker, går ut hårt mot bloggare som skriver om teater i sin artikel. Han tycks anse att vi är skulden till att normallängden på en teaterrecension har sjunkit från sex tusen (och ibland mer) tecken till tre tusen tecken, samtidigt som deadline har flyttat från sen eftermiddag till tidig förmiddag.
Han skriver:
Det som en gång i tiden var en skrivprocess är idag ett förpackningsproblem.
Leif Zern är uppfylld av förutfattade meningar och fördomar, verkar det som.
Han sätter tydligen likhetstecken mellan att blogga och att vara okunnig.
Tvärtom är det ofta så att den som bloggar om teater har gedigen erfarenhet, kunskap och utbildning inom teater. Om inte lika gedigen bakgrund som herr Zern, men han kan väl ändå inte mena att måttstocken för att duga som recensent är han själv.
Tomas O som driver Teaterstockholm.se har gått på Calle Flygares skola, exempelvis. Jag själv som driver Teatermagasinet och Kulturbloggen har förutom att jag gått Journalisthögskolan läst teatervetenskap på Stockholms universitet och dramatik på Göteborgs universitet.
Skillnaden är att Leif Zern och hans kritikerkollegor på traditionella medier är anställda av storföretag. Vi andra kämpar på som småföretagare eller så ägnar vi teaterbloggandet all vår fritid. Gör det oss mindre värda?
Varför skulle Leif Zern ha rätt att visa oss sådant förakt?
För det första är han extremt okunnig om teknik, verkar det som. Bloggverktyg är ett verktyg som kan fyllas med vilket slags innehåll som helst. Vi på Teatermagasinet och Kulturbloggen har valt att fylla det med ett redaktionellt innehåll som ofta kan platsa i tryckta tidningar också. Många gånger har vi helt klart högre kvalitet på våra recensioner än de ytliga recensioner som ofta publiceras i kvällspress.
Leif Zern höjer gamla tider till skyarna och skriver om när en teaterkritiker kunde få breda ut sina texter på många spaltmeter. Det går ju att göra i bloggar, breda ut texterna alltså. Tvärtemot vad Leif Zern skriver är alltså bloggar utmärkt lämpade för långa analytiska texter. Det finns inget begränsat utrymme. Leif Zern borde slå på kollegorna i kvällstidningarna i stället. Där kan man tala om korta och ytliga recensioner.
En stor skillnad mellan Leif Zerns teaterrecensioner och våra är att han tydligt och klart riktar sig till redan mycket kunniga. Vi skriver för en mer ovan publik. Min uppfattning är att de flesta etablerade teaterkritiker på de traditionella medierna mest skriver för varandra. Jag tycker att det verkligen finns plats för teaterrecensenter som liksom vi vänder oss till andra än de redan extremt insatta. Om Zern brann för teaterns fortsatta existens skulle han inte ösa förakt över oss utan tvärtom se oss som ett komplement. Om det bara fanns elefanter på savannen skulle det bli rätt ödsligt. Lejon, zebror och noshörningar behövs också.
Herr Zern skriver också:
Bloggprosans första offer är den historiska horisonten. Om det enda som anses vara intressant är nuet, försvinner behovet av att se verkets plats i ett större tidsperpektiv.
Jaha? Och det menar han att ingen som skriver i ett bloggverktyg kan göra? Han menar uppenbarligen att den som skriver i ett bloggverktyg inte kan sätta in ett drama i ett tidsperspektiv? Snacka om att diskriminera. Zern drar alla bloggskribenter över en kam och förutsätter att där inte finns någon som kan sätta något i ett tidsperspektiv. Vilka fördomar herr Zern ger uttryck för.
Leif Zern visar både okunskap och elitens typiska förakt för andra än sig själva i sin opinionsartikel i DN Kultur.
Jag erkänner att jag ofta hellre sätter ett drama (eller för den delen en film också) i ett samhällsperspektiv. Jag tycker ofta det är intressantare att fundera kring vad ett drama berättar om mänsklighetens villkor och om våra relationer till varandra än hur föreställningen förhåller sig till medeltiden. Att jag föredrar att sätta in ett drama i ett perspektiv kring vad den säger oss om våra liv, gör det mig till en sämre kritiker per automatik?
Leif Zern avslutar sin föraktfulla opinionstext med
Ingenting lever om det inte sätts i förbindelse med något annat. Frågan är om vi har tid med det. Eller om det enda som återstår är att markera närvaro, punktbevaka en syster av tre och sätta ett btyg. I så fall är den professionella kritikerns död inte längre en kliché utan ett faktum.
Att tiden blivit knappare, att utrymmet minskat – det beror inte på oss som skriver teater i ett bloggverktyg – det beror på vinstgalna direktörer på mediaföretagen. Men uppenbarligen vågar Leif Zern inte angripa de som är orsaken till problemet. Det är enklare att skjuta på de med mindre makt och mindre status. Fegt. Dessutom löser det inte problemen.
Läs även andra bloggares åsikter om teater, debatt, kulturpolitik, medier, Leif Zern
Jonny Disenfeldt säger
Han kanske får betalt per bokstav den stackaren ?
Bo säger
Det finns såna elitister i mängd inom kulturen.
Horace Engdahl är en annan som dissade bloggar
nyligen trots att han säger sig inte läsa dom…
Ingrid från Bokbaren säger
Såhär skrev jag om saken.”Vem ska recensera”
http://bokbaren.com/?p=1368