Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater

Från premiären av Hårda bud på Odenteatern

by

Hårda bud som spelas på Odenteatern är en klassisk fars om vita lögner och dess konsekvenser. Två godhjärtade men inte alltför klipska poliskonstaplar ska lämna ett sorgligt besked till ett par som väntar hem sin dotter. Med rädsla för att chocken ska bli för stor för paret drar de båda ut på beskedet och trasslar till det mer och mer för sig.

Det är en härlig samling karaktärer som gestaltas skickligt av Odenteaterns skådespelare: Magnus Borén och Klas Ahlstedt är de velande konstaplarna Blunt och Gobblede. Börje Ahlstedt den godmodigt huttande Balthazar. Carina Perenkranz (Judith från Comhem-reklamen) hans förvirrade hustru – ena stunden en gråtmild äldre dam och nästa tillbakaflyttad till den flirtiga servitrisen hon var i sin ungdom. Erica Lernehav är den stentuffa unga mamman som leder jakten på en misstänk pedofil som lär befinna sig i villaområdet och Stefan Eriksson den välvillige men lättretade pastorn.

Hårda bud full av missuppfattningar och förvecklingar och skämtar med både högt och lågt. Ibland blir det lite tramsigt, men dialogen lockar till några rejäla gapskratt när poliserna vecklar in sig mer och mer. Pjäsen, som är skriven av brittiske Anthony Neilsen, innehåller ganska mycket svart humor, men du behöver inte vara orolig – allt ordnar upp sig till slut!

Bild: Klas Ahlstedt och Magnus Borén som konstaplarna Gobble och Blunt. Foto: Peter Knutson

Se vidare på Odenteaterns hemsida.

Relaterat: Teatermagasinet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva på Teater Giljotin

by

Vad kan vara värre än dödsångest? Jo, ångesten för att fastna i sina egna malande tankar. I alla fall om man heter Ann Heberlein lever med bipolär typ 2. Det fick jag en inblick i genom monologen Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva (baserad på Ann Heberleins bok med samma namn). Monologen har getts som en del av 48-timmarsföreställningen Bli en dåre på Teater Giljotin och framförs två måndagkvällar till, den 11 och 18 april.

Skådespelaren Maria Kulhberg kommer in och presenterar sig som Ann och påbörjar en föreläsning i ämnet om självmord någonsin är försvarbart. Maria/Ann är välklädd och verserad, men ångesten lyser snart igenom. Monologen varvar saklig föreläsning med Anns egna upplevelser och självmordstankar. Monologen gör det tydligt hur livet för Ann blir närapå omöjligt att leva samtidigt som hon inte vill dö. Föreläsningen avbryts ett par gånger av att en läkare kommer in, ger Ann medicin, frågar hur hon mår. Hon erbjuds möjligheten att lägga in sig, men tackar nej, samtidigt som hennes blick är ett rop på hjälp.

Ann Heberlein har ingen förklaring till sin ångest. Egentligen har hon ju ”allt”: en bra uppväxt, utseende, intelligens, hon är teologie doktor i etik, skribent och debattör, hon har en man som älskar henne och tre barn.

Läs mer i Teatermagasinet.

Bild: Maria Kuhlberg. Foto: Henrik Dahl

Relaterat:

Recension i DN, SvD, DN-artikel om Ann Heberleins besök på Bli en Dåre.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Från premiären av Romeo & Julia på Dramaten

by

Sofia Pekkari. Foto: Sören Vilks.

Den 2 april var det premiär för Shakespeare-klassikern Romeo & Julia på Dramaten, en drygt tre timmar lång och härlig upplevelse. Publikens applåder ville aldrig ta slut. Handlingen är välkänd: Romeo och Julia möter varandra på en maskerad hos Julias familj, familjen Capulet. Romeo, som tillhör fiendesläkten Montague är förstås inte bjuden, men smiter in med sina två kamrater Benvolio och Mercutio. Det blir kärlek vid första ögonkastet. Men det är en förbjuden kärlek som i stället slutar i tragik och ond bråd död.

Christoffer Svensson. Foto: Sören Vilks.

Det är sjunde gången som Dramaten sätter upp Romeo & Julia. Regissör är John Caird, som har gjort ett stort antal Shakespeare-uppsättningar både på Dramaten och på Royal Shakespeare Company i England. Den här Romeo & Julia-uppsättningen är trogen originalpjäsen och kommer nära det sena 1500-tals-Verona i kläder och miljö. Det finns också, liksom på den elisabetanska teatern, publikplatser på scen. Göran O Erikssons svenska översättning från 1980-talet används och den fungerar bra fortfarande.

Romeo & Julia rymmer teaterns alla möjligheter att förmedla starka känslor, som kärlek och hat, en bild av en annan tid och samtidigt mana till reflektioner över nutidsskeenden. Christoffer Svensson och Sofia Pekkari är trovärdiga som det tonåriga paret – Julia som snart ska fylla 14 – och i skildringen av den första stora förälskelsen. Det finns också mer lättsamma och roliga inslag, speciellt i scenerna med Zardasht Rads Mercutio och Rikard Svenssons Benvoio samt med Mattias Silvells Peter. Romeo & Julia är en pjäs som alla någon gång borde se och Dramatens uppsättning är absolut ett bra tillfälle.

Läs vidare i min recension i Teatermagasinet.

Läs om John Cairds och ensemblens arbete med Romeo & Julia.

Läs mer om föreställningen på Dramatens hemsida.

Erik Ehn, Rikard Svensson och Martin Eliasson. Foto: Sören Vilks.


Balkongscenen ur Romeo & Julia på Dramaten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Fascinerande när Subfrau utforskar könsroller på scen

by


Jag såg Subtales – arior från medelklassen, av teatergruppen Subfrau som består av nio kvinnor som gästspelade på Stockholms stadsteater.

På scenen en stor, överdådigt stor dubbelsäng och upp ur den poppar soldater upp som är kvinnor, eller är de män, eller är de kvinnor utklädda till män?
Subfrau bildades för tio år sedan i frustration kring hur ensidiga kvinnors roller i teaterpjäser ofta är. Till sitt tioårsjubileum ville de göra ett något större projekt.

I programmet skriver de om sig själva:

Det roliga med Subfrau är att alla kommer från olika nordiska länder, vilket ger oss perspektiv på hur det är att leva i det maixmalt jämställda, högutbildade, välbetalda, välgörande och humanistiska konceptet som kallas välfärd. Det är här kvinnor sägs ha det som bäst.
Och ändå klagar vi? Och ändå går vi in i väggen? Hur kommer det sig att man kan bli utbränd när man bor i ett samhälle som både passar ens barn och ens föräldrar?

Subfrau ställer många frågor under föreställningen och genom att leka med könsroller visar det på att vi ännu har en bit kvar att gå. Småflickor som vill vara superhjältar, det väcker fortfarande förvåning, eller?

I Teatermagasinet har jag också berättar om föreställningen.

Här finns Subfrau på Facebook.
Här är deras hemsida.

Fotograf Malin Arnesson

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Dramaten viker en kväll till stöd för de katastrofdrabbade i Japan

by


Måndag 11 april har Dramaten en hel kväll tillägnad katastrofen i Japan, med flera spännande evenemang. Såsom tex musik av och med Maia Hirasawa, nyskriven dramatik, utställningar och videosamtal med personer på plats i Japan.

Ett pressutskick från Dramaten berättar:

Personliga berättelser från katastrofens Japan på Dramaten
Tetsudai [to help]

En månad efter katastrofen i Japan ordnar Dramaten en gränslös kväll till förmån för de drabbade. Med personliga vittnesmål från Japan, spännande möten, musik och nyskriven dramatik.

Detta händer:
Kantan – ett modernt No-spel Yukio Mishima (1925 – 1970) är en av Japans mest kända författare och dramatiker. En ung man söker upp sin gamla barnflicka för att få klarhet i vad han ska göra av sitt liv. Tornrummet. Kl 18.00 – 18.40.
Väggar. En dramadokumentär föreställning baserad på texter hämtade från bloggar, mejl, SMS och brev, alla på något sätt relaterade till katastrofen i Japan. I regi av Nils Poletti. Med musik av och med Maia Hirasawa, som skrivit låten Fragile med händelserna i Japan i åtanke. Stora scenen. Kl 19.30 – 20.15
Kejsar Fukushima av Jacob Hirdwall. En nyskriven enaktare med kärnkraftskatastrofen i fokus. Tornrummet. Kl 21.00 – 21.50
Origami med instruktörer. I Marmorfoajén mellan föreställningarna.
Möjlighet till videosamtal med några av de personer som bidragit med sina personliga upplevelser från Japan.
DJ:s som spelar modern japansk musik. I marmorfoajén mellan föreställningarna.
Utställning med Designers for Japan, ett internationellt nätverk av välkända grafiska designers som säljer affischer till förmån för välgörenhet. I foajén.
Bar kl 18.00 – 01.00 i marmorfoajén

GRATIS INTRÄDE. Insamling till förmån för Röda Korsets insatser i Japan görs på plats.

Mer information på Dramatens hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om ,