• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Bilder och intryck efter att ha varit på Top Gear Live på Globen

16 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Grymt snygga vita och röda bilar av märket Audi kör in på arenan i full fart, tvärstannar som på en femöring och snurrar runt ett varv på plats och kör sedan runt arenan igen, allt till publikens jubel.

Top Gear Live är en show som bygget på tv-serien Tog Gear. Showen har rest runt i Europa i ett par år men det är första gången den gör ett stopp i Sverige.

Eftersom showen kommer under vintertid finns det inte så många lokaler att välja mellan, det blev Globen. Det är förstås inte helt optimalt för en show med bilar som ska köra snabbt, vilket är en av huvudingredienserna. Det finns inte yta nog att accelerera till riktigt snabb hastighet.

Jag tror att arrangörerna är rätt vana vid att hantera små ytor för showen bygger mer på att vara underhållande. De två programledarna, James May och Jeremy Clarkson, är rätt otroliga som sådana stjärnor. De är två medelålders lätt överviktiga gubbar, men med en otrolig svada. De är gubbiga och drar en del skämt, men de håller sig precis på gränsen. De har humor och självdistans. Jag tror att en hemlighet med att de är så populära beror på att de inte är särskilt snygga och tjusiga utan just ser ut som vilken granne som helst.

För populära är de här showerna och framför allt tv-serien. Den brittiska originalversionen har sålts till 198 länder. 2010 såg 43 miljoner tittare Top Gear i Storbritannien. Flera länder har gjort sina kopior av tv-serien, det finns Top Gear-versioner i Tyskland, Kina, Korea, USA och Australien, exempelvis.

James May och Jeremy Clarkson hade för kvällen en svensk kollega, Martin Björk. De gjorde showen till en OS-tävling där de förde över traditionella idrottsgrenar till olika bilrelaterade tävlingar. Häcklöpning förvandlades till att häckarna skulle komma mot häcklöparen som fick hoppa över dem – och häckarna var förstås en supersnabb bil.

Curling går också att spela med bilar. Bilarna blev curlingstenarna som far runt på arenans golv.

Motorcyklar fick tävla i limbo i luften, genom att hoppa igenom ett hål som blir mindre efter varje lyckat hopp. (Ja jag vet, limbo är ingen OS-gren, så det blev några andra tävlingar som också tolkades i bilform).

Bilförarna var otroligt skickliga. När jag recenserar dans ser jag efter hur väl synkroniserade dansarna är och när jag recenserar teater ser jag efter hur tajmade skådespelarna är i sina repliker. De märktes att förarna kört tillsammans en hel del. I synnerhet numret där de körde in snabbt och vände och parkerade i rad blixtsnabbt var så samkört och så imponerande. Den sista bilen parkerade på vad som verkade var en tiondels sekund mellan två av de andra. Snacka om skicklig på fickparkering.

Jo, självklart ingick en skönhetstävling också där tio av de säkert mest eleganta vrålåken körde in på arenan. Där var en fantastisk vit Mercedes, där gled in en Bentley, en Ferrari, en Aston Martin …

Det var inte oväntat många män i publiken och favoritplagget var skinnjacka. Men där var en hel del kvinnor också, både unga tjejer och äldre damer och alla kom inte tillsammans med någon man. Det finns ett stort intresse för snabba bilar, helt klart. Ett intresse som inte märks så ofta i traditionella medier.

Showen var en timme och en kvart och sedan kunde de som köpt en finare biljett komma backstage och gå i en lång kö för att se bilarna på nära håll. Jag tycker en timme och en kvart var lagom långt, fast jag kan tänka mig att riktigt bilfantaster skulle orka flera timmar till.

Läs även andra bloggares åsikter om Top Gear, Globen, bilar, underhållning

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: bilar, Globen, Top Gear, underhållning

Dan Lennervalds ”Torsten Billman – Bildmakaren” – något utöver det vanliga

16 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Torsten Billman – Bildmakaren
Författare: Dan Lennervald
ISBN 978-91633-7644-3
Förlag ABF Norra Halland/Hallands Konstmuseum

Det finns konstböcker och det finns konstböcker. Sedan finns Dan Lennervalds ”Torsten Billman – Bildmakaren” som är något utöver det vanliga. Förutom den exceptionella kvaliteten på boken så är den en tegelsten i dess rätta bemärkelse – nästan femhundra sidor intressant text och bild i bästa möjliga tryckkvalitet.

Torsten Billman levde mellan 1909 till 1989. Att han var född storstrejksåret ser ut som en tanke när man följer hans konstnärskap för i centrum för detta finns arbetaren och det politiska engagemanget.
Billman fick sin konstnärliga utbildning på Valand i Göteborg där han också senare var verksam som lärare.

Billmans konstnärliga verksamhet var bred men som en röd tråd går arbetaren genom den. Själv var han sjöman under ett antal år vilket också skulle sätta spår i hans konstnärskap. Fantastiska bilder från sjömanslivet där man rycks in i bilden och blir som betraktare närmast delaktig i det Billman skildrar.
Dan Lennervald tillsammans med Hallands Konstmuseum och ABF har tagit fram en konstbok utöver det vanliga. Här finns Billmans rika konstnärskap skildrat inte bara i bild utan också i text. Ove Allansson skriver initierat om sjömansåren medan andra aspekter på Billmann skildras av medverkande som Arabs Margareta Ståhl, dottern Helena Billman-Hildingh och många andra.

Boken är exceptionell i sin bredd och sitt djup. Den ger en insyn och insikt i människan och konstnären Torsten Billmans liv och verk som oftast konstböcker inte gör. Den är en skönhetsupplevelse men också en källa till kunskap inte bara om Billmans konstnärskap utan om hans tid. Lennervalds redaktörskap gett oss en bok som man gärna återvänder till och finner nya upplevelser i.

Det är bara att gratulera Hallands konstmuseum och ABF att man vågat göra denna makalösa bok i en tid då kulturen ses snarast som en belastande kostnad om den inte kan vara profitabel eller tillräckligt ”chick” för den poserande storstadsmedelklassen.

Boken kan beställas genom ABF Norra Halland och kostar 495 kr. Väl använda pengar enligt undertecknads uppfattning.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Mer information om boken.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Skivrecension: Skansros – Rekviem till en dröm

16 mars, 2012 by Redaktionen

Band: Skansros
Titel: Rekviem till en dröm
Betyg: 4
Release: 21 mars 2012

Hur många ord kommer det ta innan jag jämför Skansros med Håkan Helström? 11! Men låt oss titta på Felix och gänget och försöka undvika 2000talets popkung. Skansros är en popkvintett från Göteborg, som, om allt går rätt till, kan vara ännu ett tillägg till vår stolta musiktradition här i väst. De startade dock redan 2006 och har redan ett självbetitlat album (inspelat i Björn Olssons legendariska studio) och många, många spelningar bakom sig.

Digipacken är ett konstverk. Omslaget är en bröllopsceremoni vid havet. Jag njöt av fotografierna av lycka och sorg och natur. De ackompanjerar låttexterna och ger ett perspektiv åt musiken: albumet är som en saga med sitt eget soundtrack och de kryptiska bilderna hjälper mig att fylla i handlingen. Ja, det är som om Michel Gondrys regi i Eternal Sunshine Of The Spotless Mind hade varit en musikkomposition och Kaufmans manus fungerat som låttexten. Fast på svenska. Tyvärr lyckas Rekviem för en dröm bara ibland nå upp till höjderna av denna vision.

Både låtstruktur och musik skapar en vag stämning och ett dunkel som i en dröm eller från ett fjärran minne. Man kan se hur delar faller bort och bildar tomrum, precis som i Gondrys film, och hur de åter byggs upp av det aktiva minnet. Musiken är en vimmelkantig resa in i Felix inre, där vi får ta del av hans döda drömmar och fantasier. Det krävs att man lyssnar flera gånger för att man ska kunna hitta vägskyltarna i skymningen.

Ja, albumet är ett ambitiöst projekt, det är ett album. Visionen är enorm. När Felix kom tillbaka från Berlin efter ett långt uppehåll satt bandet, som man säger ”instängda i replokaler och studior i drygt ett år”. Det är inspelat i Den Svenska Grammofonstudion av Staffan Person. Kompositionerna är fylligt arrangerade — med bl. a. gitarr, piano, orgel, bas, slagverk, synt och bakgrundskörande — och bygger på atmosfär och känsla. Elgitarrernas kontramelodier är livliga som på Känn ingen sorg för mig Göteborg. Durstämningarna, likt Brooklyns Real Estate, väcker alla våra sommarkänslor: svala brisar på stranden, disiga solnedgångar och skogarnas solfläckar. Musiken varierar väldigt mycket i stil också. Det är ibland episk rock, som U2 fast med drag från Broder Daniel. Det påminner om Mauro Scocco och hans Ratata, fast utan att 80talspopen betonas – det är lika flytande och känslosamt och alltid, som med Mauro själv, på gränsen till det patetiska. Eller ibland t.om. långt över gränsen. De tar ibland melodi och känsla från den svenska vistraditionen, jazzen och den klassiska musiken fast gör något eget av det. De är uppfinnigsrika och påhittiga och vissa spontana överaskningar kommer att få er att le. Skansros är lika storsinnade som de nämnda banden, och vill lika mycket, om inte mer. Dock kanske de vill för mycket just för denna gången?

Efter det mardrömslika instrumentella introt kommer det melodisk, bastung rock och ångest. Dessa inledande låtar, till skillnad från de ovanstående sommarstämningarna, är isigare, kallare, mer nattliga. ”Minnet av dig” och ”Se på mig” har drag av postpunk och psykadelia, fast med luftiga rockstrukturer och klassiskt ljudande arrangemang. De har kraftfulla refränger. Jag märker att jag fokuserar på Daniel Leanderssons bas i verserna, jag gillar verkligen när basen är markant, och den rullar på utmärkt här. Men när refrängerna kommer rycks jag med i ruset av alla ljud.

I låten ”Felix” blir det ett rejält uppsving. Det blir, så att säga, rock’ n’ roll. Allting kommer till sin rätt: text, sång och musik samarbetar helhjärtat utan något motstånd till varandra. Det är skivans verkliga poplåt, dess strålcentrum, en skön radiovänlig hit som jag kan köra på repeat. Ibland funkar det dock inte. Ibland tar en töntighet och ett amatöraktigt framträdande över.

Felix faller nämligen pladask inför den vackraste låten på skivan — ”Skriv”. Av all drömsk musik är den mest drömlik. Det är en ballad med bitterljuva pizzicatoarpeggios, ett töcken av vemodiga syntharmonier — ja, alltså, allt är fantastiskt. Det låter som ett svenskt naturlandskap (om Sverige hade varit en Enyalåt) med maskrosor i hagarna och svala lundar och rödmålade bryggor som bränner mot fötterna. Allt är underbart. Förutom sång och ord. Lyriken slår Håkans (det går inte undvika honom) mest patetiska alster i sorgsamhet men behåller inte charmen och den livsbejakande kraften, det känns inte ungdomligt och tonårsplågat, och upproriskt, som hos Håkan, utan tolvårigt — eller så är det jag som inte kan relatera till sättet att uttrycka sin kärleksläntan och rädsla för att bli avvisad? Detta är något de flesta av oss har genomlevt: i en säng med en mobil, stirrande på sitt eget sms i väntan på svar. Kom igen, kom igen, kom igen. Kanske är det en större historia bakom — men det känns som ett märkligt arrangemang för en berättelse om ett dåligt självförtroende. Jag märker dock att jag ser förbi bristerna och lyssnar på den om och om igen. Det är helt enkelt ett så vackert arrangemang. Jag önskar bara att jag kunde ropa hurra för allt, som man gör när man hör Neil Young sjunga i Buffalo Springfields lika drömska ”Expecting To Fly”, istället för att stå tveksam och undra hur den hade kunnat låta. Titelspåret lyckas dock komma nära den dåsiga mysiken.

Min tveksamhet återkommer flera gånger. Men de har lyckats att överleva sitt andra album, och har man lyckats med det så kommer man att vara kvar. Trots mitt tvivel och min motstridighet tycker jag att Rekviem till en dröm visar den svenska indiepopens möjligheter och öppnar upp för nya vägar, andra vägar än t.ex. Markus Krunegård, Kristian Anttila och andra svensksjungande popgenier har tagit. Det här kan nå ut till många och inspirera ny musik – om inte i resten av Sverige så åtminståne i Göteborg. Om vårt graderingssystem hade funkat på ett annat sätt hade Rekviem till en dröm fått 3.5 med två tummar upp (för att det är viktigt och för att det bör höras). Jag tror dock att när det väl kommer till det tredje eller fjärde albumet kommer bandet att ha producerat sitt första mästerverk. Lycka till!

Bästa spår: Felix. Minnet av dig. Rekviem till en dröm.

Text: Bojan Buntic

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

Little Bee av Chris Cleave – en bok att bli förälskad i

16 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Little Bee
Författare: Chris Cleave
Förlag: Brombergs
ISBN10: 9173373842
ISBN13: 9789173373845

Jag blir förälskad i romanen Little Bee direkt, för första sidan. När jag läst några kapitel och inser att det är en man som skrivit den blir jag förvånad.

Boken är skrivet utifrån två kvinnors perspektiv, båda berättar i jag-form: Little Bee som är en 19-årig kvinna från Nigeria som precis av misstag släppts ut efter att ha suttit inlåst två år i en flyktingförläggning i Storbritannien och Londonbon Sarah O’Rourke, en karriärkvinna i trettioårsåldern som driver ett nöjes- och sminkmagasin för kvinnor.

Little Bee som kommer från en by på landsbygden i Nigeria ser på företeelser i vår värld ur sin synvinkel och det är något vi har en del att lära av.

Vi får uppleva fördomar och förutfattade meningar som människor i västerländska medelklassen har om flyktingar. Hur människor inte tror på att det är farligt att återvända till hemlandet för en flicka som varit vittne till soldaternas övergrepp över en by. Att immigrationsmyndigheter inte förstår att hon riskerar livet.

Det är hemskt att läsa vissa delar. Kan det vara möjligt att Storbritannien låser in flyktingar i flera år medan de väntar på beslut om de ska få uppehållsstånd eller ska slussas tillbaka till sina hemländer?

Vi möter också den nyblivna änkan Sarah och via hennes perspektiv möter vi västvärldens medelklass som vill göra det som är rätt, men känner sig maktlös och uppgiven.

Bokens stora styrka är dess språk, bilderna är rentav poetiska och det är metaforer och bilder som gör att jag ser saker med nya ögon.

Men som alla förälskelse sker något när vi lärt känna föremålet för vår förälskelse. Antingen fördjupas förälskelsen till kärlek eller så svalnar förälskelsen av. När jag kommer längre in i boken blir det en ganska tragisk berättelse som inte ger mycket hopp. Det gör ont. Det är är en förälskelse som gör ont.
Den skildrar en historia som bör berättas och på ett sätt som känns äkta, trovärdigt.
Andra delen är dock mörk, kanske för mörk. Min förälskelse i boken förvandlas till ett gnagande obehag – som har med vad den faktiskt berättar att göra.

Brombergs blogg berättar mer om Little Bee.

Läs även andra bloggares åsikter om Chris Cleave, Little Bee, språk, bokrecension, Nigeria, immigration, invandring

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bokrecension, Chris Cleave, Immigration, invandring, Little Bee, Nigeria, språk

Premiär för Fursten på Uppsala stadsteater

16 mars, 2012 by Redaktionen

Fursten av Malin Lagerlöf

Urpremiär 15 mars 2011

Uppsala Stadsteater, Lilla scenen

När vi går in till föreställningen är det förstås premiärmingel. Över oss hänger ridån med ett citat av Jan Stenbeck – Fursten. .

När ridån går upp står vi på scenen och ensemblen står på åskadarplats. Vi får en kort monolog av Allan Svensson, berättelsen om hur Jan Stenbeck kom från ingenstans och blev sveriges första mediamogul,  ”pojken som definitivt inte var någon pojke längre”.

Jan Stenbeck kom från ingenstans men inte med tomma händer. Han stred om arvet och vann.

Det som följde ser vi fortfarande omkring oss. TV 3 och TV 4, Metro, Tele2/COMVIQ och kontantkort till mobiltelefoner.

På scen får vi följa Furstens väg till makt och berömmelser, vi är med när han strider, vinner och festar.

Som publik kastas vi mellan beundran och avsky. Vi följer Jan Stenbeck från att vara uppkomlingen och outsidern till utmärkelsen som årets företagare. Pengarna rullar in och han får en ledande position i näringslivet.

Vi får möta de som upphöjs och kastas åt sidan, I pjäsen är Fursten som en stjärna med oemotståndligt kraftfält.

Vi får också se ensamheten som uttrycks i längtan efter en hund. Det vilda festandet och sexuella utsvävningarna kan väl enkelt ses som ett försök att fylla tomheten. Osökt kommer en undran om vad som hade skapats om Stenbecks kreativitet och intelligens varit starkare än hans besatthet. Hade vi fått en svensk mediaversion av Steve Jobs? Det är förstås omöjligt att säga med säkerhet men intressant att fundera över.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Premiär, Uppsala stadsteater, media, Jan Stenbeck, teater

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Jan Stenbeck, media, premiär, Teater, Uppsala Stadsteater

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1237
  • Sida 1238
  • Sida 1239
  • Sida 1240
  • Sida 1241
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in