Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

netroots

Nja, nu vrider DN allt till det och härligt med splittring inom högern

by


Miljöpartiets språkrör har sagt att dMP kan tänka sig att samarbeta med högerregeringen kring asyl- och flyktingpolitiken. För att få en långsiktig och stabil överenskommelse i dessa frågor och för att det är viktigt att Sverigedemokraterna inte har något inflytande i den politiken.

Men hur vrider DN:s pappersredigerare till det? Ni ser rubriken. Det är lätt att tro att MP är beredda att samverka närmare och i fler frågor. Vilket de inte alls har sagt ja till.

På samma sätt ser vi hur högermedier går till bred attack på flera fronter mot vänstern. Den facklig-politiska samverkan försöker högern komma åt. Trots att denna samverkan är något som fastställs i demokratisk ordning kongress efter kongress.

För min del tror jag att sociala medier är livsviktiga för människor som har andra värderingar än högern. För alla oss som inte anser att människans värde ligger i hur hög lön han/hon har och som inte tror att människans främsta drivkrafter handlar om 500 kronor mer i plånboken.

Via S-buzz hittar jag en hyllning till Netroots, progressiva bloggare i samverkan. Det är Åsa Westlund som skriver i Aktuellt i Politiken:

Efter Emelies inlägg var skillnaden stor mellan de borgerliga bloggarna och de rödgröna. De borgerliga försökte tiga ihjäl henne. Flera gick till personangrepp mot Emelie och hennes mamma. Hade inte nätrötterna lyft upp henne, hade inte den rödgröna digitala världen lyft in henne i medias och politikens finrum hade antagligen de borgerliga lyckats. Emelies blogg påverkade valrörelsen eftersom den var äkta och för att det fanns en rödgrön struktur på nätet som fångade upp, som skickade vidare, som försvarade.

Våra nätrötter, eller NetRoots som de kallas, har under flera år byggt upp vår närvaro i sociala medier. Inte styrt av någon utan byggt underifrån. Vanliga människor, precis som Emelie.

För övrigt hoppas jag att det här fortsätter växa, ur Expressen:

Alliansregeringen skakas just nu av inre stridigheter.
Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) har i hemlighet haft flera möten med alliansens tre partiledare – men oenigheten består, uppger regeringskällor för Expressen.
Splittringen är så allvarlig att alliansen på sikt riskerar att spricka.
Det handlar bland annat om ministerposter, den frostiga relationen till Miljöpartiet och om synen på Sverigedemokraterna.

För Sverige vore det bra om blockpolitiken sprack. Demokratin är värd mer mångfald i politiken är två sönderförhandlade diplomatiska block.

Röda Berget har också bloggat om den splittrade högeralliansen, liksom Peter Högberg.

Johan Westerholm har bloggat om hur högermedier försöker lägga sig i Socialdemokraternas interna angelägenheter.

Relaterat:
Svenska Dagbladet 1

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Snart kommer den, boken Netroots om den progressiva bloggrörelsen som sätter agendan

by


Netroots – En progressiv bloggrörelse som sätter agendan
Det är titeln på en bok om hur den rödgröna bloggrörelsen växt fram i Sverige. Boken lanseras i höst och jag tror den blir spännande att läsa.
Själv har jag skrivit ett kapitel i boken, om hur allt startade.
Fast det låter förmätet att säga att allt startade då. Men jag skriver om hur jag tillsammans med Johan Ulvenlöv och några andra hämtade Joe Trippi till Sverige för att hålla ett seminarium för progressiva bloggare i en stor lokal i riksdagen.
Joe Trippi var mannen som startade det sätt att jobba med sociala medier som sedan vidareutvecklades och blommade ut i full kraft under Obama-kampanjen.

Här är Joe Trippis hemsida.
Lite fakta om Joe Trippi från Wikipedia:

Joe Trippi (born June 10, 1956) is a long-time American Democratic campaign worker and consultant. A mainstay in presidential politics, Trippi has worked on the presidential campaigns of Edward Kennedy, Walter Mondale, Gary Hart, Dick Gephardt, and most recently John Edwards. Most notably, he served as campaign manager for presidential candidate and former Vermont governor Howard Dean.

Trippi is an alumnus of San José State University and a brother of Sigma Nu.

Här lite ur ett pressmeddelande om boken:

Netroots – En progressiv bloggrörelse som sätter agendan

Netroots samlar o?ver 600 progressiva bloggar och har pa? bara na?gra a?r vuxit fram som Sveriges sto?rsta na?tverk fo?r politiska bloggar.

Tongivande bloggare bera?ttar ha?r hur den mediala spelplanen har fo?ra?ndrats i och med bloggarnas intra?de och hur na?tro?tterna nu sa?tter agendan. Netroots utmanar ho?gerns monopol i media och pa? ledarredaktionerna, och kan ocksa? jobba runt ho?gerns ekonomiska resurser och inflytelserika lobbygrupper.

Till skillnad fra?n ma?nga andra bo?cker om sociala medier och bloggosfa?ren, bera?ttar den ha?r boken inte hur du ska go?ra eller presenterar facit. Du fa?r ista?llet veta hur na?tverket fungerar, dessutom med perspektiv och analyser fra?n oberoende forskare och utomsta?ende na?tverk. I boken finns ocksa? ett unikt textbidrag fra?n den amerikanska na?trotsro?relsen.

Boken ska presenteras oå måndag 5 juli på Hamnplan 5, Visby kl 09.30.
Om du är i Almedalen har du chansen då att träffa flera av de medverkande författarna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Tidningsföretagen sviker det journalistiska uppdraget

by

Fusk med mat på McDonalds.
Det senaste av undersökande journalistik som nått allmänheten.
Bakom avslöjandet ligger ett ambitiöst arbete av en filmare knuten till SVT.

För någon vecka sedan var jag på ett frukostseminarium där Expressens chefredaktör Thomas Mattson berättade om hur kvällstidningen jobbar i det nya mediesamhället. Själv jobbade jag på Expressen i ett år för grymt länge sedan då Bo Strömstedt var chefredaktör.

Då, under Strömstedts tid, gjordes många ambitiösa grävande jobb på Expressen. Och på redaktionen pågick en ständigt pågående diskussion om journalistik och om att granska makthavare.

Tomas Mattsson ägnade nittio procent av sitt anförande till att visa bilder på Bruce Springsteen tagna bakifrån, för att Expressen jobbat hårt för  att få vara med och fotografera och filma från scenen. Han var mycket stolt över det enorma arbete de lägger ned på att konkurrera med tv-kanaler inom nöjesområdet.

Jag satte nästan kaffet i halsen. Vart har det journalistiska uppdraget tagit vägen? Består det journalistiska uppdraget hos kvällstidningar idag enbart i  att vässa nöjesrapporterna? Som här bloggar Mattsson över en anledning till att Expressen knappar in på Aftonbladet, och det är ett filmklipp om Eric Saade.

Ja, idag har tidningsredaktionerna i stort sett abdikerat från det journalistiska uppdraget. Det är Public Service i SVT och på SR som verkar ha några ambitioner kvar att granska makthavarna seriöst.

Systematiskt köttfusk på ICA
Ännu ett exempel på SVT:s journalistik.

Jag ser att SR:s ledning också ifrågasätter de kommersiella medierna, fast ur en annan aspekt: de skriver i en debattartikel:

20 år efter att Sverige öppnade för kommersiella radio- och tv-sändningar håller allt på att vändas bak och fram. De stora privata mediebolagen – TV?4, Expressen, Aftonbladet, Dagens Industri med flera – kräver kontroll och förbud riktade mot public service.

Utgångspunkten är inte att värna yttrandefrihet och publicistiska värden utan marknadens frihet som sådan.

De kommersiellt ägda medierna verkar vilja lägga munkavle på public service. Varför? För att själv kunna fortsätta ännu mer med målet att sälja sitt nöjesbaserade budskap utan konkurrens? Och helst vill de göra detta utan att det finns något alternativ som gör genomarbetade seriösa granskade reportage?

Det finns nog ytterligare en orsak till att de kommersiella nöjesmedierna som Expressen och DN är emot public service: genom att spruta ut nöjesreportage hoppas de göra befolkningen så inbäddad i nöjeslivet att han/hon inte orkar engagera sig i samhällsfrågor. Och vips har de kommersiella tidningarna räddat kvar högerregeringen vid makten.

Det är inte omöjligt att till och med detta står på agendan.

I vilket fall som helst: idag står publik service för den sista återstående journalistiken.

Johan på Mitt i Steget har tagit upp tråden från debattartikeln:

Därför har sociala medier en roll att fylla, att dels fylla ut utrymmet som de allt mer politiserade nyhetsredaktionerna lämnar bakom sig men även balansera nyhetsflödet så att en hypotetisk slutsumma blir oförändrad.

Inom bloggvärlden pågår just nu en debatt och diskussion kring hur fria bloggare är.  Netroots är ett nätverk av snart 700 bloggare som är emot högerregeringen, en del av dessa Netroots-nätverkande bloggare är med i något av de rödgröna partierna, andra inte.

Erik Laakso var med i början, då Netroots bildade och var en av de aktiva. Han hoppade av för ett tag sedan och är kritisk till hur Netroots utvecklats. Jag tycker det är bra att folk säger vad de tänker. En fri debatt och fri diskussion är viktig. Fast jag håller inte med honom i allt. Tvärtom tycker jag att han borde vara kvar och jobba inifrån och förändra istället.
En del har reagerat starkt på vad Laakso tar upp. Det måste han å andra sidan också räkna med. Några av de som svarat med ilska har till exempel sagt att det är valår i år och därför ligger de själva lågt med kritik mot det egna.
Rätt eller fel?
Själv vill jag alltid känna mig fri att tänka, fri att diskutera, fri att yttra mig. Jag vill inte lägga någon censur på mig själv.
Fast å andra sidan finns det andra hänsyn jag tar.
Om jag har en konflikt med någon privat eller på jobbet skulle jag inte lyfta in det i bloggen, även om konfliktens rot är något som skulle kunna intressera andra. För jag är rädd om de inblandade människorna och skulle dessutom inte själv vilja bli uthängd av någon på webben om vi är i konflikt.

Däremot om konflikten eller snarare diskussionen, handlar om politik eller samhällsfrågor, då har det ett allmänintresse. När det inte handlar om personliga vendettor.

Men ett hel del av de politiska bloggarna har anknytning till något parti. Om de då lägger band på sig själva för att det är valår: hur trovärdiga blir de då? Eller är det själva vitsen kanske, de är öppna med var de står och därför kan alla bedöma deras inlägg utifrån det?

Erik Laakso skriver:

Detta sista menar jag är fullt möjligt om man vågar tro att de som kallar sig socialdemokrater, i första hand omfamnar dessa starka värdegrundande ord som bygger varumärket. Men i ett parti där det är synnerligen vanligt att avfärda åsiktsmotståndare med glåpord om att de inte är “riktiga sossar” så finns det dåliga förutsättningar för att våga tro på att även personer som tycker olika i sakfrågor, är lika lojala socialdemokrater. Det är en av anledningarna till att jag inte gör något så barnsligt som att VDN-märka min blogg. Jag bygger nämligen relationer hellre än symboler.

Det har tagit upps en hel del på sista tiden att politiker som använder sig av sociala medier måste börja använda dem för att lyssna och kommunicera och inte främst för att hamra in sitt budskap. Ulf Bjereld tar upp en fara med detta, vänder på hela resonemanget och menar att frifräsande bloggare kan vara ett hot mot partierna. Han skriver i Expressen:

Men Stakston och Laakso gör det lite lätt för sig när de hävdar att partierna skall släppa kontrollen eller ”våga släppa varumärket”. Strategin att ”släppa varumärket” – att låta väljare självständigt bedriva politisk verksamhet i partiets namn – är hämtad från USA. Men skillnaden mellan svensk och amerikansk politik är stor. De svenska partierna dominerar det politiska livet på ett helt annat sätt än i USA och de amerikanska partiernas varumärken är vagare i sina konturer.
Åsiktsskillnaderna mellan en demokrat från Texas och en demokrat från liberala ostkusten kan vara större än åsiktsskillnaderna mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. En grupp demokrater som beter sig politiskt omdömeslöst skadar inte Demokraterna som parti lika mycket som en grupp socialdemokrater skadar sitt parti om de beter sig olämpligt. De politiska riskerna för partierna att släppa sina varumärken är därför större i Sverige än i USA.

Jag kan ju göra det lite lätt för mig nu och avsluta med:
Det viktiga är att vara ärlig.

Fast det är inte bara en klyscha. Som bloggare vinner man nog på att vara ärlig.
Och nej, bloggare kan inte ersätta journalistiken.
Det journalistiska uppdraget att granska är krävande, tar tid och resurser. De flesta bloggare måste försörja sig på ett arbete och kan bara blogga på fritiden.
Att granska makthavare är ett viktigt uppdrag. Och det är mer än sorgligt att de stora tidningshusen mer och mer abdikerar från detta uppdrag.


Relaterad blogg: Kristen Vänster och Claes Krantz och Krassman och Tokmoderaten och Stakstons debattartikel i Expressen och JMW Kommunikations blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kulturbloggen är beviset på att Erik Laakso har fel

by

Socialdemokraterna är, liksom de övriga partierna, skrämda av att släppa kontrollen. Nyheter släpps aldrig ut i ett spretigt bloggnätverk eftersom risken finns att någon skriver om ämnet innan det ”fick” skrivas om. Alltså lämnar man aldrig ut saker till andra än de man litar benhårt på. Netroots har cirka 550 registrerade skribenter, men det är högst ett dussin av dessa som räknas som så pålitliga att de inkluderas, får förhandsinformation och riktade inbjudningar.

Skriver Erik Laakso i en debattartikel i Expressen.

Erik Laakso är bloggare, som höll upp med att blogga i många månader och kom nyligen tillbaka.
Han är en av de jag gillar mycket inom s-sfären och tillsammans med honom och Anders Löwdin startade jag projektet Arvid Falk (som tyvärr ligger i dvala eftersom vi alla tre måste försörja oss och därför inte hinner med det.)

För ett tag sedan fick några bloggare följa med Mona Sahlin på en liten bussturné tillsammans med en stor mängd traditionella medier.

Det fanns bara plats för några få bloggare och för att sprida ut detta över landet, så inte bara stockholmsbaserade bloggare och inte vara de allra största och högst rankade skulle få följa med bjöd Johan på S-buzz in några olika.
Själv kom jag med i slutet.

Nå: Kulturbloggen är den sista bloggen som går i någons ledband. Därmed kan jag vissa på en stor felaktighet i Eriks resonemang.

Kulturbloggen är definitivt inte pålitlig på det sättet och ingen av oss som skriver här har några uppdrag inom S.
Däremot vill vi inte ha en fortsatt högerhärva i regeringsmakten. Men det gör inte ett dugg mer pålitliga.

Dessutom är det väldigt vanligt med att inte alla medier bjuds in till allt.
Det är tvärtom väldigt vanligt att inte alla medier får komma på alla presskonferenser.

Jag var på en presskonferens förra sommaren med Eryka Badu dit bara några handplockade journalister fick komma.

Det är synd att Erik låter sig utnyttjas av Expressen, som ju kommer att ta varje chans att hitta kritik mot S och bloggare som vill ha bort högerhärvan.

Alexandra har också bloggat om Erik Laaksos debattartikel utifrån en annan synvinkel:

Jag är Socialdemokrat. Mona Sahlin är Socialdemokraternas partiledare. Självklart tillhör jag Sahlins ”hejarklack”. Det här året är ett valår. Det är ett ödesval. I höst vill jag se en rödgrön regering med Sahlin som statsminister. Det innebär en viss förändring på bloggen HBT-sossen.

Bloggen har blivit en del av valrörelsen och eftersom jag vill att vi vinner valet har jag, av naturliga skäl, tonat ner min kritik gentemot vissa förslag som Socialdemokraterna och de Rödgröna har lagt (och som jag inte håller med om). Jag har även tonat ner min kritik vad gäller vissa av företrädarna för Socialdemokraterna och de Rödgröna. Det är helt och hållet mitt eget beslut (och jag har inte tystnat helt i min kritik). Oavsett politisk färg, tror jag att många bloggare gör som jag detta år.

Självklart måste en bloggsamverkande gruppering som Netroots vara öppen för de som bloggar och samtidigt är partipolitiskt aktiva eller på olika sätt närmare knutet till något rödgrönt parti. Det är väl ganska naturligt?

Vad Netroots gör är förser bloggare med information och tips – ofta handlar det om tips om vad andra Netroots-bloggare bloggat om. Det är alltid upp till var och en vad han/hon vill göra av det.

Själv har jag vid flera tillfället lyft fram frågor som inte är helt i linje med officiella s-linjen. Jag får av och till arga mail från uvar som tycker att Kulturbloggen borde skriva mindre om rockmusik och mer om vissa politiska frågor. Men det är inte från Netroots utan från uvar långt från Netroots.
Men det är inget vi på Kulturbloggen tar hänsyn till.
Vi bloggar om det vi vill.

Som till exempel har jag fått en hel del kritik från en del s-aktiva för att jag är emot slöjor. Jag är nämligen helt övertygad om att Gud/gud/brahman/allah inte alls tycker att kvinnor behöver dölja sin kropp. Jag har fått arga mail från muslimer på grund av det.

Men jag har aldrig någonsin fått någon påpekan om detta från Netroots eller från Socialdemokratiska partiet.

Så jag förstår inte alls hur en annars så klok person som Erik Laakso kan påstå att vara pålitliga bloggare får följa med på Netroots-arrangemang.

Mary på Mina Moderata Karameller är en annan bloggare som också går sin egen väg, även om hon är tydlig med var hon hör hemma politiskt:

Hur är det att vara politisk bloggare? Är det bara att gå sitt partis vägar och vara en hejarklack till partiledaren som Laakso menar? Går det att styra bloggare överhuvudtaget kan man fråga. Svaret är som vanligt – det beror på. Det handlar till syvende och sist om syftet med varje blogg och det kan bara varje bloggare svara på. Vi har våra egna agendor allesamman. Det är inget självändamål att bara vara emot allting som sägs som vissa vill göra gällande. Heller inte att bara vara med – det gäller att agera på det man själv tycker.

Relaterat: Erik Laakso


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

En rolig resa med Mona Sahlin

by

Jag fick erbjudandet att få följa med en dag i Mona Sahlins valliv. Några bloggare och ett stort gäng journalister fick följa med i en buss där Mona Sahlin tillsammans med SSU:s Jytte Guteland skulle besöka bland annat högskolan i Gävle.

Rent sakpolitiskt var det mycket lyckat. När vi kom till det första stoppet i Gävle gjorde Mona Sahlin ett utspel där Socialdemokraterna lovar att satsa på utbildning, både för unga och för människor i olika åldrar. Fler platser på högskolor, satsning på komvux och dessutom: de rödgröna vill återinföra 25:4-regeln vid antagning till högskolan.
Dessutom införs aktivitetsgaranti från första arbetslösa dagen för unga.

Flera mycket bra satsningar på unga och på utbildning.

En annan sak som var mycket lyckat var att få flera timmar till att prata bloggande och annat IT-nördigt med bloggvänner. Dessutom var flera av representanterna från ”gammelmedier” trevliga och rätt nyfikna på vad vi håller på med. De ställde frågor och var intresserade av vårt bloggande.

Men ett litet trist moln på himlen fanns ändå där och förmörkade dagen. En av mina bloggvänner som jag verkligen uppskattar mycket – Erik Laakso – publicerat ett inlägg i sin blogg där han skriver att han hoppar av från Netroots.

Netroots är en samling för hundratals bloggare som har det gemensamt att de inte vill ha ett samhälle med en högerregering. För övrigt finns där såväl människor från olika partier till partilösa.

Styrkan tycker jag är just att det inte krävs partibok.

Erik skriver:

I samband med att portalen öppnades upp på det sättet registrerades bloggar som jag har mycket svårt att stå sida vid sida med. Jag tycker visserligen att Anders Svensson som är aktiv i Socialistiska partiet, är en trevlig nätbekantskap och en duktig skribent, men vi står allt för långt ifrån varandra för att jag vill känna den kopplingen som Netroots ändå ger. Sedan när bloggaren Jinge gick med i nätverket så kom det sista steget som gjorde att jag inte längre ville vara med, det har bara tagit lite tid att verkligen verkställa beslutet.

För mig är styrkan just att vi inte är likadana och inte har gemensam partibok.

Jag hoppas Erik ändrar sig och kommer tillbaka, för han är en skön bloggare och en person jag verkligen gillar. Han är precis sådan som de andra jag gillar i Netroots: öppen, rak, smart och säger vad han tycker och står för det. Precis som jag tycker de flesta Netrootsbloggare är, vilket är en anledning att jag trivs med det gänget.

Dessutom har jag lärt känna en ny bloggare under resan, Aurora som bloggar på Gullbergiana. En annan bloggare jag inte träffat live förut är Martin Moberg, som visade sig vara en pigg och smart ung man.

Jag håller för övrigt med Erik Laakso om att det ska bli spännande att följa den nya sajten Möjligheternas land, och jag hoppas den verkligen blir en interaktiv sajt där många skickar in sina klipp.

Möjligheternas land är en sajt där det finns filmklipp där olika människor fått berätta vad möjligheternas land betyder för dem. Tanken är att sajten ska öppnas för att alla som vill ska kunna skicka in egna klipp.

Krassman har också bloggat om Möjligheternas land:

På sajten kommer vi presenterar en lång rad med berättelser från olika människor där de beskriver vad ett rikare liv betyder för dom. Berättelser från Sverige som handlar om att ge människor möjligheter att skapa och påverka sitt eget liv.

Bilden till det här lägget är förresten plåtad av Claes Krantz, duktig fotobloggare från Göteborg.
—–
Apropå den folkomröstning som de rödgröna vill arrangera i Stockholm om förbifart Stockholm och /eller satsning på kollektivtrafik: nu vill högerpartierna hävda att det strider mot grundlagen att utlysa en folkomröstning ovanifrån.

Okey: i så fall: låt oss göra en namninsamling och kräva en folkomröstning.
Jag vill ha satsning på bra vägar och jag vill ha en rejäl satsning på kollektivtrafik. Låt oss som bor här få rösta.

Relaterat:
Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,