• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

filmrecensioner

Bildgalleri: Way Out West dag 1 PJ Harvey, Big Thief, Little Jinder, The Sacred Souls, The Kills och Sarah Klang

9 augusti, 2024 by Peter Birgerstam

PJ Harvey

Way Out West 2024
Dag 1
8 augusti 2024
Foto Peter Birgerstam

Då har musik- och filmfestivalen Way Out West i Slottsskogen i Göteborg dragit igång.
Här är ett axplock av foton från första dagens spelningar med bland andra PJ Harvey, Big Thief, Little Jinder, The Sacred Souls, The Kills och Sarah Klang.

PJ Harvey
Big Thief
Big Thief
Little Jinder
Little Jinder
Little Jinder
The Sacred Souls
The Kills
The Kills
Sarah Klang
Sarah Klang

Mer från Way Out West:

Filmrecensioner
Från dag 1: Realm of Satan – lite av en masterclass i ”show don’t tell”
Läs recensionen av Realm of Satan här

Vägen till ingenstans, en stark och tankeväckande dokumentär
Läs recensionen här: Vägen till ingenstans
Och här finns
Filmtips under festivalen

Arkiverad under: Musik, Scen, Toppnytt Taggad som: Bildgalleri, Filmfestival, filmrecensioner, Little Jinder, PJ Harvey, Sarah Klang, Way Out West 2024

Filmrecension: Gloria Bell

8 mars, 2019 by Birgitta Komaki

Gloria Bell
Betyg 3
Svensk biopremiär 8 mars
Regi Sebastiàn Lelio

Gloria Bell (Julianne Moore) lever singelliv. Ett bra liv med arbete på dagarna och dans på kvällarna på klubbarna i Los Angeles. Hon har vuxna barn och ett barnbarn och livet är ganska bra sedan skilsmässan för tolv år sedan. Men det räcker inte och hon drömmer om att träffa någon. En kväll på klubben träffar hon Arnold (John Turturro) och de dras genast till varandra. En het romans med både kärlek och vänskap uppstår. Det finns bara ett problem. Han är nyskild sedan ett år och har en exfru och två krävande döttrar i bagaget. En familj som trots skilsmässan vägrar släppa taget och ständigt kräver pengar och omsorger.

En film om relationer i livets andra akt. När förälskelse kan vara lika ljuv som i ungdomen men där många andra saker kommer in. Erfarenheter , plikter och komplikationer som kan hindra kärleken. Att Gloria och Arnold är på olika stadier i sitt singelliv belyses tydligt. Medan hon är fri och har gått vidare nästan som en tonåring är han fast i plikterna. Samtidigt saknar hon något egentligt innehåll sitt liv. Han har just börjat bygga upp en identitet utan familj. En nog så svår uppgift och livet är komplicerat.

Med premiär på kvinnodagen kunde Gloria Bell vara en bra representant för starka kvinnor. Men Gloria är alldeles för förstående och förlåtande och fast i en behaglig undergiven kvinnoroll. Hade hon varit man i samma situation hade hennes roll säkert varit annorlunda. Men visst klarar hon sig i livet och hon tar en härlig hämnd. Den blir det bestående minnet av filmen. Och Gloria Bell kommer säkert att finna en ny kärlek. Julianne Moore gör så mycket som går av rollen. En komedi som är underhållande för stunden men väldigt konventionell.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, filmrecensioner, Recension, Scen

Slutstation: Frihet – en angelägen film

26 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Slutstation: Frihet
Betyg 3
Svensk premiär 31 mars 2012

Slutstation: Frihet är en turkisk skruvad, absurd komedi om några kvinnor som gemensamt försöker ta itu med mäns förtryck av kvinnor. Filmen ingår i Folkets Hus och Parkers satsning World Wide Cinema.

Förra året hade 240 filmer premiär i Sverige. Av dessa var bara 18 från länder utanför USA och Europa. Dessa filmer
stod endast för en procent av biobesöken i Sverige förra året. Det vill Folkets Hus och Parker ändra på genom sitt nystartade filmprojektet World Wide Cinema. World Wide Cinema vill öppna upp biograferna för den film som idag inte visas på svenska biografer. Den stora men ganska osynliga publik som vill se dessa filmer idag är hänvisade till internet, slutna medlemsvisningar eller nischade festivaler.

Slutstation: Frihet tål absolut att visas för en större biopublik även om jag kan tänka mig att den är klockren för en turkisk publik.

Filmen börjat snyggt med vyer över den turkiska storstan och vi får följa Eylem, en  snygg ung kvinna som flyttar in i ett hyreshus. Övriga kvinnor i huset är nyfikna på henne och söker kontakt på olika sätt, men Eylem håller distansen. Hon vill inte ha med de andra kvinnonar att göra, hon är deprimerad, sur och arg, hennes pojkvän har dumpat henne.

När hennes närmaste grannkvinna blir misshandlad och skriker högt kväll efter kväll står Eylem till slut inte ut, hon går ner och säger till mannen på skarpen och det slutar med att hon polisanmäler den misshandlande maken. Det hjälper inte alls, snarare förvärrar det situationen. Mannen som tidigare bara misshandlat frun och låtit barnen vara ifred börjar misshandla sin tonårsdotter och polisen som kommer är bästa vän med mannen.

Kvinnorna i huset har alla på något sätt en misslyckad relation till någon man. Det lustiga är att de enda män som inte är hot mot kvinnor är antingen den riktigt gamle mannen som sitter i rullstol, en småpojke, en gravt alkoholiserad man och den mesigaste tjockisen av alla. Jag funderar lite på det dubbeltydiga i det budskapet.

Kvinnorna försöker bemöta männens förtryck med fredliga metoder – men det verkar lönlöst. Kampen triggas upp och våld verkar inte gå att undvika. Kvinnornas kamp utspelar sig i skuggan av den arabiska våren, som vi får följa i tv-bilder från nyhetssändningar som fladdrar förbi.

Filmen är oftast rätt oförutsägbar och handlingen överraskar och skruvas till med jämna mellanrum. Jag skulle inte bli förvånad om filmens regissör inspirerats av den spanske regissören Pedro Almodovar.

Ibland blir det dock för mycket och för många olika spår, jag har svårt att köpa riktigt allt. Det finns en rätt stor ologisk tankekullebytta i några av situationerna. Kvinnorna säger sig vilja stå upp för kvinnors rätt till självständighet, ändå finns det inget som de vill hämnas så mycket som att män inte vill gifta sig med dem.

Filmens turkiska titel är ”Kurtulus Son Durak”, vilket lär betyda Slutstation: Frihet. Jag kan inse att den är angelägen för den turkiska publiken, eller för publik i länder där kvinnoförtrycket är grovt. Men hur angelägen den än är tycker jag den tappade i slutet, där allt blev för mycket.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: filmrecensioner, Scen, turkisk, World wide cinema

Filmkrönikan: från övergivna pojkar till våldsamma män och alkoholiserade journalister

13 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Männen dominerar i veckans filmpremiärer, av sex filmer som recenserar i medier handlar fyra om män och deras värld, två av filmerna tar upp kvinnor och då framför allt som offer.

Männens och pojkarnas värld i veckans filmpremiärer handlar om den känsliga och starka filmen ”Pojken och cykeln” på Folkets Bio av de filmskapande belgiska bröderna Luc och Jean-Pierre Dardenne om den elvaårige pojken Cyril som överges av sin pappa – och det är den samhällsengagerade skådespelaren Peter Mullan som spelar en man med stora problem med sin inneboende aggresivitet i Tyrannosaur. Och så är det Johnny Depp som spelar alkoholiserad journalist i The Rum Diary som bygger på Hunter S Thompsons liv och bok.
Och så förstås den avpolitiserade nya versionen av Jan Guillous Hamilton med Mikael Persbrandt som Carl Hamilton.
Men det är tunt med filmer med starka kvinnoroller. Två filmer har kvinnor i huvudrollen.
Dokumentären Farmors tatueringar som handlar om folkmordet på armenierna under första världskriget. Filmaren Suzanne Khardalian har skildrat sin egen jakt på sanningen om sin farmor, som troligen hölls som slav som flicka.
Om kvinnor inte skildras som offer då är de istället stjärnor, som filmen om Marilyn Monroe.

Den film som tycks fått högst betyg bland filmkritiker är Pojken och cykeln, som av DN fick betyg 5. Mårten Blomkvist skriver:

Det finns många som skildrar elände, men inga som gör det som bröderna Dardenne. De är osentimentala och koncentrerade. Varje bild här berättar om Cyril – Doret är lysande – en elvaåring som just förstått att han är övergiven. Av lärarna, av Samantha och av fadern, då han kort visar sig (Dardenne­veteranen Jérémie Renier).

Andra regissörer har en tendens att bli omåttliga då de skildrar människor i svåra omständigheter, passar på att fylla bilderna med all världens ondska. Alejandro González Iñárritu gjorde det till exempel med ”Biutiful” (2010). Bröderna Dardenne koncentrerar sig alltid på ett öde. De berättar att livet är hårt, men dömer inte.

Också SVD gav betyg 5. Kulturbloggen har inte hunnit publicera vår recension av denna film ännu.

Vårt högsta betyg den här veckan, hittills:
Den film som hittills fått högst betyg av oss, av veckans premiärer, är Tyrannosaurus, som fick betyg 4:

Tyrannosaur är en stark film, fotot är realistiskt och skådespelarna är mycket bra. Mitt i det kalla växer en värme fram. Det finns goda krafter i solidariteten. Det jag kan värja mig emot är att en hel del i berättelsen ändå är förutsägbart, att jag inte blir så överraskad. Att budskapet kan fått ta över för mycket av det konstnärliga uttrycket, för att tala kulturkritikers språk. Därför är det svårt att sätta betyg på filmen, jag pendlar starkt mellan en stark trea och en något svag fyra, men bestämmer mig till slut ändå för betyg 4. Skådespelarnas starka insats avgjorde. De är så trovärdiga och det känns som om jag själv varit med i det som hänt.

DN gav också betyg 4.

Jag gissar att den film av veckans premiärer som kommer att klättra högst på biotoppen över besök är den nya Hamilton-filmen med Persbrandt. Den fick hyggliga betyg 3 av DN:

Att dramaturgin är lite trög och dialogen emellanåt haltar betänkligt drar ner betyget, men mitt tips är att man kommer att få upp ångan inför nästa Hamiltonrulle: ”Inte om det gäller din dotter” som får premiär till hösten.

Ideologiskt är det ganska underhållande att denne avpolitiserade Hamilton omges av ett scenario med vänsterpolitiserad kontext. Feministen i mig jublar över att Hamiltons Sverige har en kvinnlig statsminister (Pernilla August i högform). De socialdemokratiska besökarna kan gott sitta där i biosalongen och gräma sig över att de kastade ut Mona Sahlin med badvattnet. Dessutom är det skickliga regiarbetet för en gångs skull signerat en kvinna, vilket är ovanligt i actionfilmssammanhang.

Också SVD gav betyg 3, men håller dock upp en lättare kalkonvarning.

Aftonbladet var mer lättflirtad och gav betyg 4. Det är ganska ofta så, ju mer underhållsinriktat och ju mindre innehåll som fodrar tankeverksamhet, desto högre betyg av den kära kvällstidningen.

SVT gav betyg 2:

Filmmakarna har försökt göra människa av myten, men gjort det så halvhjärtat att resultatet bara blivit en anonymare variant av originalet. Hamiltons överklassbakgrund är bortretuscherad och gråtmildheten känns pliktskyldig, ett genrekrav snarare än ett karaktärsdrag.

Det märks i alla fall tydligt att jul- och nyårshelgerna är avklarade och nu är det full fart i vardagslivet som gäller. Sex filmpremiärer under en vecka visas att filmsäsongen är i gång och det är knappt två veckor kvar till årets första stora svenska filmfestival drar igång, Göteborgs Filmfestival. I år kommer Kulturbloggen att rapportera en hel del därifrån.
Ett litet spår vi ska följa upp där är att räkna hur många filmer som visar kvinnor i andra roller än som offer.

Kulturbloggens recensioner av veckans filmpremiärer:
My Week with Marilyn
Tyrannosaur
The Rum Diary
Farmors tatueringar

Fler recensioner av veckans prmeiärer:
DN: ”My week with Marilyn”
DN: The Rum Diary
GP: Pojken med cykeln
GP: Tyrannosaur

Läs även andra bloggares åsikter om film, filmrecensioner, filmkrönikan, Hamilton

Arkiverad under: Scen Taggad som: Filmkrönikan, filmrecensioner, Hamilton, Scen

Viva Las Vegas med Elvis – en saga att drömma sig bort med

18 februari, 2011 by Redaktionen

Viva Las Vegas
Betyg 3

Jag fortsätter min utforskning av filmarkivet hos Headweb. Förutom att det finns en hel del relativt nya filmer är det spännande att det på filmplatser på webben, som Headweb, finns filmer som inte går att få tag på annars. Nu har jag sett ”Viva Las Vegas” med Elvis Presley från 1964.

Viva Las Vegas, är regisserad av George Sidney. Det är kul att den hade vensk premiär den 30 mars 1964, nästan två månader innan filmen gick upp i USA.

Det är en film för den som vill se Elvis när han var som bäst, eller i alla fall mådde som bäst, Han var ung (28 år) och smal. Publikmässigt var filmen en framgång.

Elvis spelar racerbilföraren Lucky Jackson som kommer till Las Vegas för att delta i Las Vegas Grand Prix. Det enda som fattas är pengar till en ny motor till sin bil. Pengarna vinner han på roulette och allt ser bra ut.
Han träffar dock en ung vacker kvinna, en vackra Rusty (Ann-Margret), och får också en konkurrent om kvinnans gunst. En konkurrent som också är racerbilsförare men dessutom stormrik.
Lucky/Elvis blir knuffad i simbassäng och förlorar sin pengar och kan inte köpa motorn han behöver för att vinna tävlingen och han måste dessutom jobba som servitör för att få pengar till mat.
Den Rusty (Ann-Margret) är förälskad i honom men hon hatar tanken på att han ska köra racerbil.

Det är en förutsägbar romantisk berättelse med sång och dans och vackra bilder. Som scenen när Elvis och Ann-Margret, eller tja rollkaraktärerna Lucky och Rusty, har en date och hamnar på dansställe. Alla andra på dansgolvet har dovare färger på kläderna och Lucky och Rusty lyser hela bilden med sina klargula kläder.

Det är en söt, romantisk historia där Elvis är som bäst och givetvis med bra låtar, för den som gillar Elvis. Titelspåret ”Viva Las Vegas” är med förstås och också låtar som ”The Lady Loves Me”, ”Appreciation” och ”What’d I Say ”.

Här finns information om filmen hos Headweb.
Vill du ha en Elvishelg så finns det en hel hög av Elvisfilmer hos Headweb.

Läs även andra bloggares åsikter om Elvis, musikal, filmer, Headweb, recension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Elvis, filmrecensioner, Headweb, Musikal, Recension

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

I mästerlig monolog pendlas mellan rättfärdigande och rannsakande – Djävulens advokat i gästspel på Trixter

Manus: Rasmus Dahlstedt Regi: Peter … Läs mer om I mästerlig monolog pendlas mellan rättfärdigande och rannsakande – Djävulens advokat i gästspel på Trixter

Förledd: charm och mognad

Titel: Förledd  Författare: Elin … Läs mer om Förledd: charm och mognad

Kvinnorna på Weyward Cottage: Att falla nerför en trappa

Titel: Kvinnorna på Weyward Cottage … Läs mer om Kvinnorna på Weyward Cottage: Att falla nerför en trappa

Whiskey on the rocks vann Prix Italia

SVT:s Kristallen-belönade dramaserie … Läs mer om Whiskey on the rocks vann Prix Italia

Filmrecension: Vi dör i natt

Vi dör i natt Betyg 1 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Vi dör i natt

Sofia Andruchovytj och Nils Håkanson tilldelas Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris

Sofia Andruchovytj Foto: Olga … Läs mer om Sofia Andruchovytj och Nils Håkanson tilldelas Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris

Unik gärning formidabelt utförd – Shades of Gil Evans med Bohuslän Big Band på Skeppet

22/10 2025 Skeppet i närheten av … Läs mer om Unik gärning formidabelt utförd – Shades of Gil Evans med Bohuslän Big Band på Skeppet

Filmrecension: Springsteen: Deliver Me From Nowhere – snuddar någotsånär vid vad som gjort en ordinär man från New Jersey till den största rockpoeten i modern tid

Springsteen: Deliver Me From … Läs mer om Filmrecension: Springsteen: Deliver Me From Nowhere – snuddar någotsånär vid vad som gjort en ordinär man från New Jersey till den största rockpoeten i modern tid

Filmrecension: Frankenstein – finalen är oemotståndlig

Frankenstein Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Frankenstein – finalen är oemotståndlig

Pastellfärgat motstånd – Kvinnors Byggforum gör entré på nytt

Pastellfärgat motstånd – Kvinnors … Läs mer om Pastellfärgat motstånd – Kvinnors Byggforum gör entré på nytt

Lyckligtvis en annan pjäs än den man hade anledning att befara – Fear på Backa Teater

Av Mohammad Al Attar (översättning: … Läs mer om Lyckligtvis en annan pjäs än den man hade anledning att befara – Fear på Backa Teater

Filmrecension: Confessions of a Swedish Man – överraskande dokumentär som visar att det finns saker som kan förena över ideologiernas gränser

Confessions of a Swedish Man Betyg … Läs mer om Filmrecension: Confessions of a Swedish Man – överraskande dokumentär som visar att det finns saker som kan förena över ideologiernas gränser

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in