Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Politik

Polismyndigheten i Västerbotten vill ta bort de demokratiska rättigheterna för poliser

by

polisbil
Det finns en och annan person inom svenska myndigheter som har noll koll på vad demokrati innebär. Och som inte har någon respekt för de medborgerliga rättigheterna.

Dagens Nyheter idag:

Tre poliser i Västerbottens län förbjuds att engagera sig politiskt i sina hemkommuner. Det kan rubba allmänhetens förtroende för polisen, menar polismyndigheten.

Så feltänkt av polismyndigheterna. Alla medborgare har rätt att rösta i val, har rätt vill valhemlighet, har rätt att yttra sig, har rätt att engagera sig politiskt. Att skära ned på dessa rättigheter förbereder vägen för diktatur, censur och fascism.

Det är tydligt att de demokratiska rättigheterna är något vi ständigt måste återerövra. Ständigt kämpa för. Angrepp på demokratin sker om och om igen i alla möjliga former.

Erik har kommenterat detta på Arvid Falk också.

Den ekonomiska krisen är inte grundproblemet

by

pengar260

”Den ekonomiska krisen är inte så farlig för Sverige”, skriver Anders Bolling, utrikesredaktör i DN.

Bolling menar att när vi tittar i backspegeln om några år kommer vi att konstatera att finanskrisen inte var så hemsk som den beskrivits av samtiden.
Han angriper på så sätt medierna och den hysteri varmed de har målat fram skräckscenarier kring den ekonomiska nedgången. Han påpekar bland annat att hälften av varseln inte förverkligas. Det tycker jag har att göra med ett envist rykte som florerar: företagarna passar på nu under täckmantel av den ekonomiska krisen att göra sig av med fler än de behöver, kanske för att göra sig av med en del obekväma anställda?

Professorn på Handelshögskolan, Micael Dahlén, intervjuas i en annan DN-artikel, som skildrar hur musikindustrin idag börjar tjäna rätt bra på digital försäljning. Professorn syns på bild i pappersupplagan och han verkar vara långhårig, som en hippie. En ny bild av ekonomiprofessorer, alltså. Det är väl en bra ikon för vad som händer idag? Musikindustrin börjar anpassa sig till hur verkligheten ser ut och försöker inte tvinga på kunderna en gammal teknik och en vara som inte längre är attraktiv.

Ur DN:

Det har skett en radikal förändring av hur musik konsumeras och ingen räknar med att försäljningen av fysiska skivor ska öka till nivåerna på 1990-talet.

-?I stället kommer det att bli vanligare med prenumerationslösningar, till exempel generella prenumerationer (Spotify är ett exempel), spår Micael Dahlén, professor i marknadsföring vid Handelshögskolan.

Alltså: en del av den så kallade ekonomiska krisen handlar om en omstrukturering och att företag måste anpassa sig efter kundernas önskemål. Det handlar inte bara om musikindustrin, bilindustrin är ett skriande exempel på hur herrar i övre medelåldern styr och ställer och lever i sin bubbla och inte sett vart utvecklingen gått. Kanske de aldrig träffat en människa som bryr sig om miljöfrågor och när kunderna önskar miljövänligare bilar togs dessa kostymherrar och bensinälskare på sängen?
Och om det var nattsvart kris, hur kan då iPhone gå så bra?

En annan aspekt på finanskrisen är förstås det DN-reportern tar upp: medierna drar till med katastrofrubriker.
Varför? För att sälja förstås.

Det tredje är den gamla vanliga sanningen som gäller: det är inte en finanskris, det är kris i fördelningen.

Andra som bloggat om detta:
Edvin Alam, Mitt i Steget och Flyt!.

PS: Ett annat exempel på att vi måste lära oss att sälja rätt saker: Se hur bra det går för den svenska filmen ”Män som hatar kvinnor”.

Män som hatar kvinnor har hittills dragit in 600 miljoner kronor, och har setts av 6 miljoner människor. Det gör filmen till världens tredje mest sedda icke engelskspråkiga film i år.

Ännu ett exempel på att Timbofilosofen Idergard har fel att rusta ned kulturen i Sverige. I alla fall om man vill att Sverige ska fortsätta utveckla välfärden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Välfärd byggs inte av fegisar – dags att skicka Timbro på praktik hos Apple

by

gitarr300

Är välfärd att sitta still och bli förbisprungen och tappa allt? Att sitta still och bara sopa undan det värsta är uppenbarligen definitionen av ordet ”välfärd” för högerns tankesmedja.
Ja, tyvärr är det så högers ideologiskrivare vill styra Sverige.

Dra undan fötterna för allt det som byggt vår välfärd. Jag kan knappt tro att det är sant. Men, Timbros filosof Idergard skrev om det i DN Debatt häromdagen. Han vill på fullt allvar ta bort kultur och fritid från kommunernas budgetar. Trots att det idag är inom dessa områden det skapas många jobb idag. Men Idergard tycks tänka: Varför bygga en grund för kommande entreprenörer inom sport och kultur?

Jag tog upp det i Kulturbloggen:

Idergard har uppenbarligen aldrig hört talas om att fotboll är en fritidssysselsättning som idag omsätter en miljardindustri.
Svenska speltillverkare har högkonjunktur och nyanställer och omsätter dubbla mot Hollywoodfilmer för spelet till filmen.

Den svenska musikindustrin bygger på att alla ungdomar, oavsett familjens ekonomi, kan lära sig spela ett musikinstrument. Med Idergards filosofi kommer bara överklassens kids att bli musiker och idrottsmän? Räcker de för att skapa entreprenörer? Hade Zlatan blivit stor inom fotboll om han var från överklassen? Kanske, kanske inte. Det må vara osagt. Men självklart måste det vara bättre för svensk framtid om entreprenörer inom musik och idrott kan rektryteras ur en bredare bas. Vi har inte så stor befolkning: vem som helst borde väl begripa att vi skapar bättre förutsättning om fler har chansen?

Eller kanske Idergard tänker sig en framtid där svensk export till 90 procent består av äldreomsorg?

Många med mig har reagerat så klart, bland annat Erik Laakso:

Det pågår en långtgående attack på välfärdssamhället som princip. “Skattemedel ska inte betala vuxna människors nöjen” brukar det heta. Det faktum att många vuxna människor aldrig skulle ha en chans att ta del av kultur, idrott, rekreation och underhållning utan ett väl fungerande välfärdssamhälle. Ett samhälle där folkbildning faktiskt är lika viktigt som utbildning, där kulturell hälsa förebygger mental ohälsa och där friska idrottande kroppar avlastar kostnaderna i vården längre fram i livet faktiskt är lika viktiga delar i en helhet. Välfärdens kärna är inte verksamheterna utan människorna. Det har Timbros moderater glömt

För ett tag sedan läste jag om att Apple tänker investera sig ur lågkonjunkturen. Kanske borde Idergard skickas på praktik till Apple?
En sak är säker: välfärd byggs inte av fegisar.
Sitta still och bara låta kommunerna ägna sig åt äldreomsorg bygger ingen framgång.
För skolan tänker väl sig Idergard inte som en kommunal angelägenhet, den är väl tänkt privatiseras, eller?

Pennelinas Ordbruk har också kommenterar Idergards debattartikel:

Det är så dumt att jag knappt finner ord! Ska kultur och fritidssysselsättningar bli något som är ämnat endast för dem som har pengar? Det är de ju snudd på redan, så hur ska det bli om det blir ännu snävare budget att verka utifrån.

Jo, Pennelina har ju rätt. I den kommun där jag bor, Sollentuna, styr högern. Och där kostar det rätt mycket att ha ett barn på musikskolan för ett instrument. Tänk en ensamstående förälder som har tre barn, om alla tre ska spela ett musikintrument kostar den undervisningen 4.500 per termin, ungefär. Det är mycket pengar för en lågavlönad.

Peter Andersson har också kommenterat, liksom Tingeling och HBT-sossen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Thomas Idergard – en äkta bakåtsträvare – bevare Sverige för hans mentalitet

by

zlatan1251

Att höja skatten behöver inte automatiskt betyda att kommuner får mer att röra sig mer för medborgarnas bästa. Det beror ju helt på hur resurserna används. Om de används till höga löner på tjänstemän är det inte säkert alls att det är någon garanti för en bättre service åt medborgarna.
Så när Timbros Thomas Idergard på DN debatt skriver ”Kommunerna kan spara utan att dra ned på välfärd”, tänker jjag: jovisst, så är det. Välfärd beror inte bara på resurser utan hur vi fördelar dem och vad vi prioriterar.
Men när jag sedan läser inledningen på texten inser att Idergard förstås står för en riktig samhällsbevarande syn på saker och ting och han har inte sett något av vart utvecklingen är på väg. Han har uppenbarligen inte hört talas om svensk musikexport, svenska spelundret med mera. Han har inte förstått under vilken strukturomvandlingen samhället står och vilka slags jobb som Sverige har en chans att bli bra på ur internationell synvinkel.
För det är där, på den globala arenan vi måste konkurrera om jobb.
Idergard:

Genom att dra in på verksamheter som kultur och fritid kan kommunernas välfärdsservice bevaras under krisen. Ungefär var femte kommunal utgiftskrona går till verksamheter som inte berör välfärd och utbildning. Det överstiger med råge det som kommunerna behöver spara för att nå balans 2010. Det visar en ny undersökning från Timbro. Rege­ringen måste skapa incitament så att statsbidrag går till välfärdens kärna och inte till dyra satsningar inom fritid och kultur, skriver Thomas Idergard, ansvarig för Timbros välfärdsprogram.

Dyra satsningar inom fritid och kultur?
Idergard har uppenbarligen aldrig hört talas om att fotboll är en fritidssysselsättning som idag omsätter en miljardindustri.
Svenska speltillverkare har högkonjunktur och nyanställer och omsätter dubbla mot Hollywoodfilmer för spelet till filmen.

Suck, suck, suck …

Rabulist, Veronica Palm och Robert Noord har också bloggat om detta.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Det är inte finanskris, det är brist på fördelning

by

fattigabarn300
Det är inte finanskris, det är brist på fördelning. Jag blir mer och mer övertygad om att det är så. Expressen har haft en artikelserie som berättat om hur fattigt en del barn i Sverige har det.
Det är samma sak varje gång någon berättar om vilken fattigdom som finns i vårt välfärdssamhälle, direkt poppar det upp några högermänniskor och menar att svenska barn är bortskämda.
Har man mat och kläder så spelar det ingen roll om barnen i villakvarteren kan byta iphone var tredje månad, ungefär så brukar anhängare av ökade klyftor resonera.

På ett sätt har de ju rätt. Lyckan sitter inte i många prylar. Men att aldrig få komma på semester, aldrig ha något extra, kan vara tungt. Det handlar ju inte om att en del barn inte har lyxprylar, det handlar ju om fattigdom, som Expressens artiklar visat.

En annan sida av det är att det idag är svårare än tidigare att resa sig ur fattigdomen. Att många unga idag inte ens får in en fot på arbetsmarknaden och inte kan jobba sig uppåt, det är en stor svaghet i samhället idag. DN berättar om en svensk ort där var fjärde ungdom är utan jobb:

Hofors har högst ungdomsarbetslöshet i landet.­ Av kommunens ungdomar saknar var fjärde ­arbete och allt fler lever på socialbidrag. ”Folk går hemma och tycker att de inte är värda någonting”, säger Karin Landström som är 20 år och arbetslös.

Och det i sammanhanget platsar Fridolins debattartikel som hand i handaske. Ja det är nog ännu värre än att vara fattig att inte ens få en chans. Och så matas ungdomar av en falsk bild att det går att lyckas och bli jättejätterik.

Fridolin skriver i en debattartikel i Expressen:

En kvarts miljon unga lever i fattigdom i Sverige visar Kvällspostens serie ”Fattiga barn”. Men berättelser om lyckade stjärnor som Zlatan och Robyn gör att vi blundar för problemen, menar Gustav Fridolin, 26. ”Vi inbillar oss snart att alla kan gå från förorten till vräkiga villan. Fast statistiken visar att det inte på ett halvt sekel varit så svårt som nu.”

Zlatans exempel visar dessutom på det jag alltmer är övertygad om: Det är inte finanskris först och främst, utan det är brist på fördelning.
Det finns finansiella muskler att köpa fotbollspelare för en miljard kronor, då finns det finanser. Frågan är bara vem som bestämmer över dem och var de satsas på.

En annan grupp barn som är ännu mer utsatt är de ensamkommande flyktinbbarnen. På DN Debatt vädjar Migrationsverket, Rädda Barnen och barnombudsmannen att fler kommuner ska ta emot dessa barn:

I år beräknas 1?800 asylsökande barn komma till Sverige utan sina föräldrar eller andra släktingar. Det är mer än fyra gånger så många barn som det kom för fem år sedan. Barnen har flytt från krig, förföljelse och andra svåra förhållanden och deras högsta önskan är att få stanna i Sverige. Många av barnen har förlorat hela sin familj och kommit till ett nytt land där de inte känner någon. De kan varken tala språket eller orientera sig i den nya och främmande tillvaron.

Situationen är ohållbar. Drygt 250 barn sitter just nu fast i tillfälliga boenden i ankomstkommunerna Malmö, Mölndal, Sigtuna och Solna i väntan på att bli placerade i en kommun. Eftersom alltför få kommuner tar emot de ensamkommande barnen blir många kvar i flera månader, utan ordentlig skolgång och tillräcklig vuxenvägledning i boenden som är avsedda för några nätter. Detta är orimligt och ovärdigt. I väntan på ett beslut måste de här barnen behandlas humant.

Jag har själv i flera år varit god man åt sådana här ensamkommande flyktingbarn, som kommer till Sverige utan föräldrar och i en del fall är föräldrarna dessutom döda. Systemet som vi tar emot dem på har många brister. I debattartikeln skriver debattörerna att fler goda män behövs för dessa barn. Jag tror inte på det. Jag tror på kontaktpersoner eller familjer. Jag har varit god man och sett hur byråkratisk den ”befattningen” är. Man blir i barnens ögon bara en representant för den svenska byråkratin. Dessa barn behöver familjeboenden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,