Den ekonomiska krisen är inte grundproblemet

”Den ekonomiska krisen är inte så farlig för Sverige”, skriver Anders Bolling, utrikesredaktör i DN.

Bolling menar att när vi tittar i backspegeln om några år kommer vi att konstatera att finanskrisen inte var så hemsk som den beskrivits av samtiden.
Han angriper på så sätt medierna och den hysteri varmed de har målat fram skräckscenarier kring den ekonomiska nedgången. Han påpekar bland annat att hälften av varseln inte förverkligas. Det tycker jag har att göra med ett envist rykte som florerar: företagarna passar på nu under täckmantel av den ekonomiska krisen att göra sig av med fler än de behöver, kanske för att göra sig av med en del obekväma anställda?

Professorn på Handelshögskolan, Micael Dahlén, intervjuas i en annan DN-artikel, som skildrar hur musikindustrin idag börjar tjäna rätt bra på digital försäljning. Professorn syns på bild i pappersupplagan och han verkar vara långhårig, som en hippie. En ny bild av ekonomiprofessorer, alltså. Det är väl en bra ikon för vad som händer idag? Musikindustrin börjar anpassa sig till hur verkligheten ser ut och försöker inte tvinga på kunderna en gammal teknik och en vara som inte längre är attraktiv.

Ur DN:

Det har skett en radikal förändring av hur musik konsumeras och ingen räknar med att försäljningen av fysiska skivor ska öka till nivåerna på 1990-talet.

-?I stället kommer det att bli vanligare med prenumerationslösningar, till exempel generella prenumerationer (Spotify är ett exempel), spår Micael Dahlén, professor i marknadsföring vid Handelshögskolan.

Alltså: en del av den så kallade ekonomiska krisen handlar om en omstrukturering och att företag måste anpassa sig efter kundernas önskemål. Det handlar inte bara om musikindustrin, bilindustrin är ett skriande exempel på hur herrar i övre medelåldern styr och ställer och lever i sin bubbla och inte sett vart utvecklingen gått. Kanske de aldrig träffat en människa som bryr sig om miljöfrågor och när kunderna önskar miljövänligare bilar togs dessa kostymherrar och bensinälskare på sängen?
Och om det var nattsvart kris, hur kan då iPhone gå så bra?

En annan aspekt på finanskrisen är förstås det DN-reportern tar upp: medierna drar till med katastrofrubriker.
Varför? För att sälja förstås.

Det tredje är den gamla vanliga sanningen som gäller: det är inte en finanskris, det är kris i fördelningen.

Andra som bloggat om detta:
Edvin Alam, Mitt i Steget och Flyt!.

PS: Ett annat exempel på att vi måste lära oss att sälja rätt saker: Se hur bra det går för den svenska filmen ”Män som hatar kvinnor”.

Män som hatar kvinnor har hittills dragit in 600 miljoner kronor, och har setts av 6 miljoner människor. Det gör filmen till världens tredje mest sedda icke engelskspråkiga film i år.

Ännu ett exempel på att Timbofilosofen Idergard har fel att rusta ned kulturen i Sverige. I alla fall om man vill att Sverige ska fortsätta utveckla välfärden.

Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, politik, samhälle, finanskris, iphone, film, musik, musikindustri