• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

fattigdom

Why Poverty – stark serie dokumentärer i SVT om fattigdomen i världen

2 december, 2012 by Redaktionen

Vi som växte upp andra halvan av 1960-talet och följde den politiska utvecklingen under 1970-talet, minns hur England med flera kolonialländer exploaterade sina kolonier i bland annat Afrika. Runt om i Sverige demonstrerades mot detta. En radikal svensk ung generation krävde självständighet för de länder som i åtskilliga år blivit bestulna på sina råvaror, levt under förtryck och fattigdom.
Flertalet kolonier blev också självständiga stater, men fattigdom och arvet från kolonialtiden levde kvar och autonomi är inte detsamma som politisk demokrati eller välstånd för alla.

För var och en som följt SVTs filmvecka på temat, ”Why powerty”, och som minns den så kallade frigörelserörelsen på 60-70-talet finner snart att kolonialism/imperialism har fått ett annat mer klädsamt ansikte. Vi har ett konsumtionsinriktat samhälle där vår livsstil helt klart beror på att det finns länder som producerar våra varor mer eller mindre gratis.

”Why Powerty” är en viktig fråga att ställa, vi måste förstå orsakerna, säger Eva Hamilton, VD på SVT inför temastarten. 71 länder har under veckan visat samma filmer, haft debattprogram, kortfilmer och inslag om fattigdomen i världen. Det är en otrolig manifestation där Public Service visar musklerna genom att kunna sända bra informativ, skickligt och bra gjord film utan inslag av konsumentinriktad reklam.

Hur skulle det sett ut om filmen ”Välkommen till världen” hade avbrutits av ett inslag med en välmående mamma vars enda bekymmer var barnets blöja eller bambamat.

Why Powerty besvaras i sista filmen, ”Vi fattiga”. Det är regissören, Ben Lewis, som gjort en historisk exposé över fattigdomen fram till idag. Filmen är en mixning av animation och intervjuer och oerhört välgjord. Om jag skulle säga att lösningen på problemen är närstående, ljuger jag. För sanningen är som en av de ekonomiska experterna säger, att fattigdomen idag har ett annat ansikte och att det lång väg att gå. Att ge människor pengar i handen har använts i tusentals år gentemot fattiga, utan att det förändrat. Och de länder som idag tar sig ur den absoluta fattigdomen, diskvalificeras av internationellt kapital som flyttar till andra mer fattiga och låglönearbetande människor.

Antalet fattiga i världen har minskat, säger en av de intervjuade, men andra påpekar att glappet mellan fattiga och rika har ökat. Den fattiga hälften av mänskligheten har mindre än 3 procent av hushållens inkomster, en ökning till 5 procent skulle minska ojämlikheten betydligt. Utflödet från fattiga länder motsvarar 100 miljarder dollar det är 8-10 gånger mer än det totala biståndet per år i dollar räknat. Att gränserna blivit öppnare gäller bara kapital och rika. En herrfrisör från Indien skulle inte ens få inresetillstånd till ett västland än mindre arbete.

Det finns lösningar som fri utbildning, möjlighet att tjäna pengar på sin mark, försörja sig av odling och skapa produktion utifrån behov. Men när det hittas mer radikala lösningar tar de rika och medelklassen över utan att spilla av sig till de lägsta. För oss som är vana vid en relativt stark medelklass, kanske resonemanget om att en lösning är att västvärlden skapar en fattigmansklass likt den i de fattiga länderna. Det är knappast en utveckling vi vill se men en bit på väg är vi trots detta idag. Huvudsvaret på varför fattigdom är bristande jämlikhet, inte mellan könen utan mellan länder och levnadsvillkor och möjlighet att påverka sitt system.

Men även om västvärlden tar för sig av de fattiga länderna är det också i Väst som kampen kan föras delvis. Vi minns några av oss, Bob Geldofs gigantiska Live Aid-gala 1985 där det samlades in miljoner till svältkatastrofen i Etiopien.

Bono har alltid haft ett socialt engagemang och tillsammans med Bob Geldof är de två namnen synonymt för kampen mot fattigdom. Från Live Aid till Make poverty history har de bett om våra pengar. Men har deras konserter och kampanjer haft någon effekt, frågar sig filmens upphovsman, Bosse Lindquist, som följt paret under några år i deras arbete.

Att det inte var så enkelt att bara starta en insamling till mat och vatten insåg Bob Geldof ganska snart. Inte minst kritisk var rösterna i de länder man ville hjälpa som upplevde att de blev överkörda och utan möjlighet att vara delaktiga. I samarbete med Bono startades en mer genomtänkt och politiserad lobbystrategi som gick rakt in i de stora rummen och beslutsfattarna i världen. Bono fick Clinton att officiellt säga att USA skulle efterskänka skulderna till de fattiga länderna, men till den slutliga uppgörelsen var det betydligt hårdare. Geldof och Bono har idag kontor och medarbetare i de länder man arbetar för och har insett betydelsen av att samverka för att nå mål. Se filmen som är välgjord, spännande och ett historiskt dokument om vad man kan och inte kan göra. Men frågan om det haft några effekter fick den svar! I Agenda söndagen den 25 nov svarade Hans Rosling, professor i internationell hälsa, menade att den formen av insatser kan ha effekter och fick det genom att merparten av västvärldens skuldkrav till utvecklingsländerna avskrevs.

Brian Hills, Välkommen till världen, visar under vilka otroligt olika villkor vi föds till runt om i världen. Han reste runt i värden för att se en ny generation födas och han ställer frågan ”vad är värst, att födas fattig eller att dö fattig?” 130 miljoner barn föds i världen varje år. Om barnet föds i Kambodja är sannolikheten att familjen liver på mindre än 7 kr om dagen. I Sierra Leone ett av Afrikas fattigaste länd är chansen att nå ett års ålder hälften så stor om i övriga världen. 78 utbildade barnmorskor på en befolkning på närmre 6 miljoner. Ett nyfött barn i den här regionen har ungefär samma överlevnadschanser om ett barn som föddes i Europa på 1700-talet.

Ett par filmer till förtjänar att tas upp här, Ljusets Mödrar av Mona Eldaief och Jehane Noujaim, var ljuset i mörkret. Frågan blev, är det kvinnor som skall rädda världen. Två nomadkvinnor från Jordanien väljs ut att åka till Indien till Barefoot College för att lära sig montera solfångare och använda solenergi. De är bägge analfabeter och lever i socialt system där mannen har makten. Men filmen visar att när kvinnor får kunskap och inser att kunskapen leder till något bättre för alla så går de efter hård kamp segrande ur striden. I det område där en av kvinnorna bor drivs hela beduinsamhället med energi från de solfångare hon lärde sig göra i Indien. Byn fick inte bara bättre miljö utan också en hållbar miljöutveckling.

Afrika är den kontinent som har den bäst gynnsamma ekonomiska utvecklingen enligt FN, men hjälpen kommer från mer samvetslösa partners som ser möjligheten i råvarutillgångar och jordbruksmark. Länder erbjuds stora ekonomiska ersättningar för att låta kinesiska och amerikanska intressen ta över driften och kontrollen över naturtillgångarna. Man lovar utbildning, sjukhus och bättre standard för de människor som är med och jobbar. Men när t.ex. Malis nye president sa stopp till utländsk medverkan stoppade de internationella bankerna de utlovade lånen till Mali. Bönder som sålt sin jord blev utan pengar och intressenterna for vidare till Nigeria där det fanns ett större intresse från regeringen att sälja ut jordbruksmarken.

Zambia har en av världens största kopparfyndigheter. Ändå lever större delen av landets befolkning i armod. Pengarna från kopparn försvinner till rika länder i västvärlden. Filmaren Christofer Guldbrandsen beskriver ett ruttet system och besöker vinnaren – en välmående by i Schweiz. Där bor nämligen Ivan Glasenberg, chef för gruvföretaget Glencore en av storägarna till koppargruvorna i Zambia.

Kina är det ekonomiska undret parallellt med Indien. Där förenas politisk diktatur med total kapitalism. Det innebär att människor på landet lever fattigt och slitsamt, jobbar hårdare för att ge sina barn bra utbildning och framtid. Men i ett land där pengar är makt och kontrollen obefintlig ökar antalet s.k. privata universitet/college dit ungdomar med låga betyg får betala dyrt för att registrera sig utan att få den utbildning de lovats. Examensbevisen skrivs ut utan att eleven ens behövt delta i lektioner. Ofta saknas både lokaler och lärare. I Kina kallas de välutbildade ungdomarna för Myror och filmen Myrornas Krig, visar hur svårt det är att vara ung och få ett jobb också i Kina.

Världen är ojämlik och förutsättningarna att lyckas beror på var i världen vi föds. Vi talar om de stora problemen med ungdomsarbetslöshet i Sverige och Europa och övriga västvärlden. Men vi ser bara våra problem för ungdomsarbetslöshet är ett problem världen över. Allt fler unga människor utbildar sig, skaffar akademiska examens. Men det innebär också att konkurrens hårdnar inom gruppen, för det är de bäst lämpade, de med bäst kontakter, sociala förutsättningar som klarar sig bäst. Däremot är det helt klart lättare att vara ung arbetslös i Sverige än i Kina eller Indien.

Vi kan bidra var och en i liten skala, som att sluta köpa billiga kläder tillverkade i låglönefabriker i Kina eller Pakistan, kräva bättre villkor för de människor som arbetar i fabrikerna och 20 kr till för en T-shirt kan innebära utbildning för barn till arbetare i Pakistan eller färre timmar barnarbete.

Vill ni se Why Powerty och skapa en egen uppfattning. Se filmerna i lugn och ro. Gå in på SVT Ply Why Powerty.

Vill ni se en lite humoristisk och rolig film på temat Why powerty se då Wilbur, Indiens första Youtubestjärna som åker till slummen i Calcutta och förklarar fattigdomen på sitt sätt.

Läs även andra bloggares åsikter om dokumentärer, film, SVT, fattigdom, internationellt, globalt

Arkiverad under: Scen Taggad som: Dokumentärer, fattigdom, Globalt, Internationellt, Scen, SVT

Det är inte finanskris, det är brist på fördelning

4 augusti, 2009 by Rosemari Södergren

fattigabarn300
Det är inte finanskris, det är brist på fördelning. Jag blir mer och mer övertygad om att det är så. Expressen har haft en artikelserie som berättat om hur fattigt en del barn i Sverige har det.
Det är samma sak varje gång någon berättar om vilken fattigdom som finns i vårt välfärdssamhälle, direkt poppar det upp några högermänniskor och menar att svenska barn är bortskämda.
Har man mat och kläder så spelar det ingen roll om barnen i villakvarteren kan byta iphone var tredje månad, ungefär så brukar anhängare av ökade klyftor resonera.

På ett sätt har de ju rätt. Lyckan sitter inte i många prylar. Men att aldrig få komma på semester, aldrig ha något extra, kan vara tungt. Det handlar ju inte om att en del barn inte har lyxprylar, det handlar ju om fattigdom, som Expressens artiklar visat.

En annan sida av det är att det idag är svårare än tidigare att resa sig ur fattigdomen. Att många unga idag inte ens får in en fot på arbetsmarknaden och inte kan jobba sig uppåt, det är en stor svaghet i samhället idag. DN berättar om en svensk ort där var fjärde ungdom är utan jobb:

Hofors har högst ungdomsarbetslöshet i landet.­ Av kommunens ungdomar saknar var fjärde ­arbete och allt fler lever på socialbidrag. ”Folk går hemma och tycker att de inte är värda någonting”, säger Karin Landström som är 20 år och arbetslös.

Och det i sammanhanget platsar Fridolins debattartikel som hand i handaske. Ja det är nog ännu värre än att vara fattig att inte ens få en chans. Och så matas ungdomar av en falsk bild att det går att lyckas och bli jättejätterik.

Fridolin skriver i en debattartikel i Expressen:

En kvarts miljon unga lever i fattigdom i Sverige visar Kvällspostens serie ”Fattiga barn”. Men berättelser om lyckade stjärnor som Zlatan och Robyn gör att vi blundar för problemen, menar Gustav Fridolin, 26. ”Vi inbillar oss snart att alla kan gå från förorten till vräkiga villan. Fast statistiken visar att det inte på ett halvt sekel varit så svårt som nu.”

Zlatans exempel visar dessutom på det jag alltmer är övertygad om: Det är inte finanskris först och främst, utan det är brist på fördelning.
Det finns finansiella muskler att köpa fotbollspelare för en miljard kronor, då finns det finanser. Frågan är bara vem som bestämmer över dem och var de satsas på.

En annan grupp barn som är ännu mer utsatt är de ensamkommande flyktinbbarnen. På DN Debatt vädjar Migrationsverket, Rädda Barnen och barnombudsmannen att fler kommuner ska ta emot dessa barn:

I år beräknas 1?800 asylsökande barn komma till Sverige utan sina föräldrar eller andra släktingar. Det är mer än fyra gånger så många barn som det kom för fem år sedan. Barnen har flytt från krig, förföljelse och andra svåra förhållanden och deras högsta önskan är att få stanna i Sverige. Många av barnen har förlorat hela sin familj och kommit till ett nytt land där de inte känner någon. De kan varken tala språket eller orientera sig i den nya och främmande tillvaron.

Situationen är ohållbar. Drygt 250 barn sitter just nu fast i tillfälliga boenden i ankomstkommunerna Malmö, Mölndal, Sigtuna och Solna i väntan på att bli placerade i en kommun. Eftersom alltför få kommuner tar emot de ensamkommande barnen blir många kvar i flera månader, utan ordentlig skolgång och tillräcklig vuxenvägledning i boenden som är avsedda för några nätter. Detta är orimligt och ovärdigt. I väntan på ett beslut måste de här barnen behandlas humant.

Jag har själv i flera år varit god man åt sådana här ensamkommande flyktingbarn, som kommer till Sverige utan föräldrar och i en del fall är föräldrarna dessutom döda. Systemet som vi tar emot dem på har många brister. I debattartikeln skriver debattörerna att fler goda män behövs för dessa barn. Jag tror inte på det. Jag tror på kontaktpersoner eller familjer. Jag har varit god man och sett hur byråkratisk den ”befattningen” är. Man blir i barnens ögon bara en representant för den svenska byråkratin. Dessa barn behöver familjeboenden.

Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, solidaritet, ungdomar, god man, invandring, fattigdom, Migrationsverket, Barnombudsmannen

Arkiverad under: Scen Taggad som: fattigdom, god man, invandring, Politik, samhälle, solidaritet, ungdomar

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterkritik: Folkoperans premiär av Askungen lockade till fler skratt än man kan tänka sig

Askungen Musik Gioacchino … Läs mer om Teaterkritik: Folkoperans premiär av Askungen lockade till fler skratt än man kan tänka sig

Recension av tv-serie: Taelgia – spännande, mänsklig och förenklar inte problemen

Taelgia Betyg 4 Premiär 22 september … Läs mer om Recension av tv-serie: Taelgia – spännande, mänsklig och förenklar inte problemen

Milad Alamis film Motståndaren utsedd till Sveriges Oscarbidrag 2023

Vid en pressträff i Filmhuset i … Läs mer om Milad Alamis film Motståndaren utsedd till Sveriges Oscarbidrag 2023

Vertikalt expanderande sång möter duktig jazzkvartett från Portugal – Sou Anna av Anna Lundqvist Lisboa Cinco

Anna Lundqvist Lisboa Cinco Sou … Läs mer om Vertikalt expanderande sång möter duktig jazzkvartett från Portugal – Sou Anna av Anna Lundqvist Lisboa Cinco

Filmrecension: Past Lives – en av årets mest medryckande filmupplevelser

Past Lives Betyg 4 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Past Lives – en av årets mest medryckande filmupplevelser

Bokrecension: Hedersförtryck – Berättelser från Sverige och världen

Hedersförtryck - Berättelser från … Läs mer om Bokrecension: Hedersförtryck – Berättelser från Sverige och världen

Sex nominerade till Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris 2023

Sex nominerade till Kulturhuset … Läs mer om Sex nominerade till Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris 2023

Omvälvande genreöverskridande kompositioner blandar det sorgliga med det sköna – Everyone´s Too Sad For Everything med Erik Dahl Ensemble

Erik Dahl Ensemble Everyone´s Too Sad … Läs mer om Omvälvande genreöverskridande kompositioner blandar det sorgliga med det sköna – Everyone´s Too Sad For Everything med Erik Dahl Ensemble

Scenografi, orkester och Feline Andersson plusfaktorer i rörig saga som relaterar till samtida maktstrider – Wicked på GöteborgsOperan

Manus: Winne Holzman (baserad på roman … Läs mer om Scenografi, orkester och Feline Andersson plusfaktorer i rörig saga som relaterar till samtida maktstrider – Wicked på GöteborgsOperan

Teaterkritik: HOMAN är en lek med rörelser till skratt, skam och perfektion

HOMAN Koncept Vejdren Grind och Vincent … Läs mer om Teaterkritik: HOMAN är en lek med rörelser till skratt, skam och perfektion

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
    • Kulturdebatt
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/
nya casinon utan svensk licens
Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.
Casinogringos
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar
Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in