Politik

Svenskarna – det missnöjda folket

15 november, 2009 by Rosemari Södergren

En blöt hinna ligger över asfalten på gatan utanför. Det blöta från regnet lindar in träden och gör dem hängigare, mörkare.
Det känns ända in i märgen att hösten har tagit greppet om landet.
Regnet har tillfälligt dragit sig tillbaka – men inget ljus syns. En blekgrå himmel och en dimma gör allt där utanför fönstret färglösare.
Det känns kallt.

Och jag bläddrar i morgontidningen, inget vill gripa tag i mig.
Och jag låter datorn mullra igång och jag sveper över tidningssajterna.

Alla berättar samma historia.
Mörkret har svept in över det svenska folket.

Sverigedemokraterna är enligt den senaste Sifo-undersökningen större än både centerpartiet och kristdemokraterna.
Sverigedemokraterna skulle, om det vore val idag, ta plats i riksdagen.

Fast det kanske de inte skulle.
Det är väldigt stor skillnad på att svara något i telefon, svara något som inte har direkt påverkan på riksdagens sammansättning – och att på en valdag stoppa in en valsedel i ett kuvert.

Att centerpartiet och kristdemokraterna ligger på gränsen till att överhuvudtaget få plats i riksdagen är i och för sig ett trevligt besked. Mitt i bedrövelsen. Tiden har sprungit ifrån dessa partier. De behövs inte längre. Bönderna behöver inte någon egen röst och att bilda parti efter religionstillhörighet är så 1900-tal.

Sverigedemokraterna in i riksdagen. Varför? Hur skulle det kunna ske?

Jag tror inte att det bara har med deras främlingsfientliga politik att göra. Jag tror att det alltid finns ett stort mått av missnöje bland svenska folket. Det finns alltid ett visst utrymme för partier att fånga upp missnöjesröster. Partierna i sig behöver inte vara missnöjespartier utan det viktiga är att de upplevs som något annat än de traditionella etablerade partierna. Ny Demokrati kunde på sin tid ta sig in i riksdagen. Piratpartiet fick många röster till EU-parlamentet. Även Miljöpartiet upplevdes i början som något nytt och annorlunda.

Det som gör att allt känns så grått, att det känns att hösten är här inte bara årstidsmässigt utan samhällsmässigt är Sverigedemokraternas politik och idéer.

När deras partiledare Jimmie Åkesson fick in en debattartikel i Aftonbladet reagerade många stenhårt och ville anmäla den artikeln för rasim. Tyvärr skapade en sådan jättereaktion att Sverigedemokraterna fick ännu mer framgång.

På Sverigedemokraternas hemsida står i ett pressmeddelande:

– Tusentals personer har ringt och mejlat partiet för att delge sitt stöd och sedan i måndags har över 500 medlemsbeställningar inkommit, vilket motsvarar en medlemsökning på ca 15%.

– Uppenbarligen finns det ett uppdämt behov hos det svenska folket att fritt få diskutera de här frågorna och jag kommer fortsätta att ifrågasätta och kritisera det svenska samhällets anpassning till islam, säger Jimmie Åkesson.

Och si där: det svenska samhällets anpassning till islam.

Det är vad de sprider: skräck för islam.
Inte anpassar sig det svenska samhället till islam.

Det går inte förbise: paralleller med hur nazisterna talade om judar är hur tydlig som helst.

Relaterat:
Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinionsundersökningar, centerpartietk kristdemokraterna, sverigedemokraterna

Oseriösa jobbcoacher förstör för alla bra jobbcoacher

10 november, 2009 by Rosemari Södergren

jobbcoach_kort
Vad behöver en arbetslös?
Hjälp, tips och stöd för att hitta ett nytt jobb. Det stödet kan se ut på olika sätt för att fungera bra.
Alla människor kan inte dras över en kam.

När jag var tonåring och gick i gymnasiet var arbetsförmedlingen en plats som förmedlade jobb.
Det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess och samhället ser mycket annorlunda ut sedan dess.
Sorgligt att tänka, det är inte århundranden sedan.

Men idag är arbetsförmedlingen ett ställe där ungdomar får gå kurser i att skriva en CV.

När högerregeringen tog över i Sverige skulle titeln på de som arbetar på arbetsförmedlingen ändras. De skulle heta jobbcoach.

Det behöver inte nödvändigtvis fungera sämre. En bra arbetsförmedlare fungerar som en jobbcoach, en person som coachar mig så jag kan hitta jobb, söka jobb och klara mig igenom intervjuerna som ger jobb.

Många på vänstersidan av politiken har reagerat med ryggmärgen när ordet jobbcoach dök upp.

Nu rapporteras det i medier om misslyckade rekryteringar av jobbcoacher. Om oseriösa jobbcoacher, ja till och med om personer med förflutet i kriminalitet eller inom farliga sekter som fått bra betalt för uppdrag som jobbcoacher.

En del kräver att generaldirektören för Arbetsförmedlningen avgår efter att ha rekryterat oseriösa jobbcoacher.
Generaldirektören anser sig inte behöva avgå, rapporterar Aftonbladet:

Kan du sitta kvar?
– Absolut. Det här har inget med mitt generaldirektörsjobb att göra. Det här handlar om hur vi ska ta hand om de oseriösa coacherna som inte följt sitt ansvar.
Kommer de arbetslösa som fått en oseriös jobbcoach att ersättas?
– Valet av jobbcoach görs av den arbetssökande ihop med en arbetsförmedlare. Om man märker att det inte var vad man förväntade sig ger vi all ny service man behöver.

För min del tycker jag inte det spelar någon roll om det är en arbetsförmedlare eller en jobbcoach som jag möter ifall jag skulle behöva ha stöd av arbetsförmedlingen. Det viktiga är hur den personen ger mig råd och stöd och support.

I mitt jobb på Naturvetarna samarbetar jag med karriärcoacher och jag har stor respekt för deras kunnande och det stöd de ger naturvetare i sin karriär.
Jobbcoach behöver inte alls vara något dåligt. De oseriösa har förstört ryktet och svärtat ned ordet.
Men det är inte tanken på jobbcoacher som är fel. Det är vissa rekryteringar som inte varit kloka.

Relaterat:
Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2
och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om jobb, samhälle, politik, jobbcoach, arbetsförmedling

Recension: In the Loop – på bio med fru Jonsson, P O Enquist och kulturministern

1 november, 2009 by Redaktionen

Ikväll var jag på Victoria för att se In the Loop med fru Jonsson. Jag hade glömt att jag sett den tidigare (men det är en annan historia).

Vi var ute i god tid och tog en kaffe på hyllan inne på biografen. Plötsligt pekar fru Jonsson ut P O Enquist och sedan kulturministern, Lena Adelsohn Liljeroth.

Jag blev imponerad eftersom jag aldrig känner igen kändisar. Enquist var en lång herre med vitt hår som stod pratade med några vänner. Kulturministern pratade i sin mobiltelefon utanför. Jag fick inte gå och tjyvlyssna. Fru Jonsson har inget tålamod med mina journalistiska böjelser och tycker alltid att det är pinsmat när jag ger mig på folk (i alla fall när hon är med). Jag fick alltså inga kommentarer eller annat skvaller.

Filmen är fantastiskt och för en gångs skull hade jag nytta av mitt taskiga minne. Jag fick ju se den två gånger med lika stor behållning.

Filmen handlar om hur England och USA drar världen vid näsan och går ut i krig med FNs hjälp. Det är en mycket svart komedi med massor av fula ord, översitteri, sexistiska angrepp på kvinnliga medarbetare och politiker som beter sig ungefär som vi tänker oss i våra svartaste stunder. Den drar tankarna till FRA-dramat där Centerpartisten Federley vek sig för partipiskan för och inte orkade stå emot trycket. Han röstade ja fast han sagt att han skulle säga nej och bytte sålunda hedern mot en fortsatt politisk karriär. In the Loop ger en bild av hur det skulle ha kunnat gå till.

James Gandolfino, från Sopranos är med. Han spelar pacifistisk general. Peter Capaldi (skotsk galning) är också med som någon slags politisk torped. Han är kolerisk och stöddig men rätar förstås in sig i ledet. Partilinjen är lag.

Övriga skådisar är en blandning av amerikaner och britter. Duktiga hela bunten, måste jag säga.

Filmen har fler poänger än vad jag kan räkna upp, gå och se den själva. Jag ger den fem, öh ja, fem av vad vi nu delar ut här på Kulturbloggen. Fem av fem sådana ger jag.

Undrar föresten vad kultuministern tyckte. Regeringen verkar ju fast besluten att dra oss djupare in i USAs krigsprojekt. Fast i ärlighetens namn vet jag ju inte vad hon skulle se. Hon kanske skulle se Coco. Oavsett vad hon skulle se tycker jag om att politiker är ute och delar samma verklighet som vi andra.

Sydsvenskan gillade filmen

Andra filmer som är aktuella den här veckan.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Recension, P O Enquist, Lena Adelsohn Liljeroth, recension, politik, FRA

Socialdemokraterna – ett parti för småföretagare

30 oktober, 2009 by Rosemari Södergren

Om socialdemokraterna ska ta initiativet i jobbfrågan och vara det parti som har bäst politik för att få fler människor i arbete, då måste s har en politik som underlättar och stödjer entreprenörskap.
Det pratades en del om det under torsdagens debatter och vad som framför allt diskuterades var att få fart på småföretagande.
Alla stora företag startar ju en gång som ett litet. Inte alla i och för sig, men oftast.

Själv vill jag att vi lyfter blicken lite till och börjar tala mer om entreprenörskap. Att stödja och möjliggöra för entreprenörer: både som egenföretagare och som anställd inom företag och för den delen redan mycket mer också i skolan. Men någonstans måste ju processen starta.

Det har varit svårt att få förståelse för att en entreprenör som startar eget inte nödvändigtvis bara drivs av lusten att tjäna pengar. Och dessutom borde det inte vara något fel att vilka tjäna pengar.

Ibland har det varit som förbjudet inom s att tala om att under företag blir det ju inga jobb. Därför är det ett bra steg som tagits under jobbkongressen när

De arbetsmarknadspolitiska riktlinjerna innehåller bland annat följande:

* Starta-eget-stöd ska även kunna ges till unga under 25 år och till dem som vill ta steget från anställd till egenföretagare .
* Entreprenörskap ska stimuleras i skolan.
* Företagare ska ha bättre inkomsttrygghet vid föräldraskap, sjukdom eller arbetslöshet.
* Framtidsprogram för de kreativa branscherna som sysselsätter allt fler: design, musik, mode, upplevelseindustri mm.
* Den växande privata tjänstesektorn ska utvecklas genom satsningar på innovationer, forskning och utbildning.
* Tillgången till riskkapital behöver stärkas, inte minst i de små företagen.
* Företag med statligt ägande ska vara förebilder i svenskt näringsliv.
* Fler näringslivsakademiker – etablerade forskare som verkar en period inom näringslivet. Det kräver bättre regler för tjänstledighet inom högskolan och att fler doktorander får möjlighet att arbeta i små och medelstora företag.
* Starkare marknadsföring ska locka fler stora evenemang till Sverige, utveckla besöksnäringen och öka strömmen av besökare.
* Kompetensförmedlingen ska erbjuda nyanlända en individualiserad, flexibel och yrkesinriktad svenskundervisning som kan kombineras med arbete och praktik.
* Kunskap som förvärvats i arbetslivet eller utomlands ska valideras enlig en enhetlig nationell modell.
* En kompetenskommission ska bidra till att utbudet av utbildningsplatser stämmer med framtida behov på arbetsmarknaden.
* Möjligheten till en överenskommelse mellan parterna och staten ska prövas, där rehabilitering och aktiva insatser för långtidssjukskrivna sker i arbetslivet.
* Arbetsmiljöarbetet och arbetslivsforskningen behöver stärkas.

Peter Högberg är en av de bloggare som är på s-kongressen och som bloggat kring frågan om företagande och s.

Andra bloggare som är på s-kongresen och som nyligen postat inlägg är: Johanna Graf och Åsa Lindestam om att välja sina krig och ett lyssnande ledarskap, Peter Högberg ännu en gång: nu om onsdagens kvällsdebatt. Ulrika Falk har skrivit om föräldraförsäkringen och Nathalie om skola. Esbjörn har postat ett antal reflektioner kring det som hänt under gårdagen, bland annat om Socialdemokraterna – det nya småföretagarpartiet.

Fler bloggar: Karin Bergh, Peter Andersson och Viktor Tullgren om jobben.

Thomas Östros och Luciano Astudillo intervjuas av Eric Sundström från Aip på jobbkongressen.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, jobb, entreprenörskap, jobbävning

Bloggare verkar vara välkomna på s-kongressen

29 oktober, 2009 by Rosemari Södergren

Socialdemokraterna har kongress i Älvsjömässans lokaler i Stockholm. Det har nog inte många missat. Det är mycket bevakning av det från medier.
Och här är många bloggare. Det är jätekul att se vilken utveckling det har blivit med bloggar och respekten för bloggare.
Bloggare har en egen avdelning här på s-kongressen med en stor affisch där det står ”NetRoots En progressiv bloggrörelse på Internet.”
En stor skärm visar förstås direkt från debatterna och diskussionerna inifrån kongresshallen.

En mängd bloggare sitter här nu vid sina laptops och skriver. I ett hörn finns en samtalshörna. Dit kommer politiker av olika slag och träffas oss bloggare för samtal och diskussioner. Tidigare idag var riksdagsmannen Tomas Eneroth här. Själv hade jag precis kommit hit då och hade inte koncentration att sätta mig och lyssna på och diskutera med honom. Men Peter Andersson och Peter Högberg

Men det känns som att dansa jenka. Två steg fram, tre steg bak, eller något sådant. Samtidigt som Socialdemokraterna har öppnat upp för och börjar förstå att det är bra med aktiva bloggare, bra med människor som är aktiva på webben, är det politiker i Tyskland som verkar totalt helpuckade, de verkar på fullt allvar fundera på att företag ska kunna ta betalt för att någon länkar till dem:

I framtiden kan det bli olagligt för kommersiella företag att indexera och länka till nyhetssajters artiklar utan att betala för sig i Tyskland. Den tyska regeringen uppges nu stödja flera stora mediaföretag som vill komma åt Google News.

Citatet är från Svenska Dagbladet.
Det är några tyska politiker som inte förstått vad Internet är. Hjärtat av webben är länkarna. Undrar om det ska bli förbjudet att peka på en tidning också.

Och i Storbritannien är det politiker som vill kunna stänga av människor från Internet. Suck, suck, suck …
Hur ska de hindra en Internetavstängd från att gå till ett Internetcafé?

Det känns som om vi inom Sverige kommit rätt mycket längre när det gäller insikt i vad webben är.

Ett par andra bloggare som träffat här i vimlet: Peter Andersson, Eva-Lena Jansson, Alexandra och Björn från Alliansfritt Sverige. På Arvid Falk har Gudrun Schyman debuterat som AF-bloggare.

Och Johan från s-buzz är här förstås. Det är ju han som håller i trådarna för arrangemanget kring bloggutrymmet här på s-kongressen.

Bloggare verkar vara välkomna på s-kongressen. Känns jättekul.
Och nödvändigt för att mota sådana konservativa krafter som de i Tyskland och Storbritannien.

Relaterat: Svenska Dagbladet och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, politik, netroots, Internet, länkar, Tyskland

Politik

Footer

Om oss