Ikväll var jag på Victoria för att se In the Loop med fru Jonsson. Jag hade glömt att jag sett den tidigare (men det är en annan historia).
Vi var ute i god tid och tog en kaffe på hyllan inne på biografen. Plötsligt pekar fru Jonsson ut P O Enquist och sedan kulturministern, Lena Adelsohn Liljeroth.
Jag blev imponerad eftersom jag aldrig känner igen kändisar. Enquist var en lång herre med vitt hår som stod pratade med några vänner. Kulturministern pratade i sin mobiltelefon utanför. Jag fick inte gå och tjyvlyssna. Fru Jonsson har inget tålamod med mina journalistiska böjelser och tycker alltid att det är pinsmat när jag ger mig på folk (i alla fall när hon är med). Jag fick alltså inga kommentarer eller annat skvaller.
Filmen är fantastiskt och för en gångs skull hade jag nytta av mitt taskiga minne. Jag fick ju se den två gånger med lika stor behållning.
Filmen handlar om hur England och USA drar världen vid näsan och går ut i krig med FNs hjälp. Det är en mycket svart komedi med massor av fula ord, översitteri, sexistiska angrepp på kvinnliga medarbetare och politiker som beter sig ungefär som vi tänker oss i våra svartaste stunder. Den drar tankarna till FRA-dramat där Centerpartisten Federley vek sig för partipiskan för och inte orkade stå emot trycket. Han röstade ja fast han sagt att han skulle säga nej och bytte sålunda hedern mot en fortsatt politisk karriär. In the Loop ger en bild av hur det skulle ha kunnat gå till.
James Gandolfino, från Sopranos är med. Han spelar pacifistisk general. Peter Capaldi (skotsk galning) är också med som någon slags politisk torped. Han är kolerisk och stöddig men rätar förstås in sig i ledet. Partilinjen är lag.
Övriga skådisar är en blandning av amerikaner och britter. Duktiga hela bunten, måste jag säga.
Filmen har fler poänger än vad jag kan räkna upp, gå och se den själva. Jag ger den fem, öh ja, fem av vad vi nu delar ut här på Kulturbloggen. Fem av fem sådana ger jag.
Undrar föresten vad kultuministern tyckte. Regeringen verkar ju fast besluten att dra oss djupare in i USAs krigsprojekt. Fast i ärlighetens namn vet jag ju inte vad hon skulle se. Hon kanske skulle se Coco. Oavsett vad hon skulle se tycker jag om att politiker är ute och delar samma verklighet som vi andra.
Andra filmer som är aktuella den här veckan.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Recension, P O Enquist, Lena Adelsohn Liljeroth, recension, politik, FRA