En blöt hinna ligger över asfalten på gatan utanför. Det blöta från regnet lindar in träden och gör dem hängigare, mörkare.
Det känns ända in i märgen att hösten har tagit greppet om landet.
Regnet har tillfälligt dragit sig tillbaka – men inget ljus syns. En blekgrå himmel och en dimma gör allt där utanför fönstret färglösare.
Det känns kallt.
Och jag bläddrar i morgontidningen, inget vill gripa tag i mig.
Och jag låter datorn mullra igång och jag sveper över tidningssajterna.
Alla berättar samma historia.
Mörkret har svept in över det svenska folket.
Sverigedemokraterna är enligt den senaste Sifo-undersökningen större än både centerpartiet och kristdemokraterna.
Sverigedemokraterna skulle, om det vore val idag, ta plats i riksdagen.
Fast det kanske de inte skulle.
Det är väldigt stor skillnad på att svara något i telefon, svara något som inte har direkt påverkan på riksdagens sammansättning – och att på en valdag stoppa in en valsedel i ett kuvert.
Att centerpartiet och kristdemokraterna ligger på gränsen till att överhuvudtaget få plats i riksdagen är i och för sig ett trevligt besked. Mitt i bedrövelsen. Tiden har sprungit ifrån dessa partier. De behövs inte längre. Bönderna behöver inte någon egen röst och att bilda parti efter religionstillhörighet är så 1900-tal.
Sverigedemokraterna in i riksdagen. Varför? Hur skulle det kunna ske?
Jag tror inte att det bara har med deras främlingsfientliga politik att göra. Jag tror att det alltid finns ett stort mått av missnöje bland svenska folket. Det finns alltid ett visst utrymme för partier att fånga upp missnöjesröster. Partierna i sig behöver inte vara missnöjespartier utan det viktiga är att de upplevs som något annat än de traditionella etablerade partierna. Ny Demokrati kunde på sin tid ta sig in i riksdagen. Piratpartiet fick många röster till EU-parlamentet. Även Miljöpartiet upplevdes i början som något nytt och annorlunda.
Det som gör att allt känns så grått, att det känns att hösten är här inte bara årstidsmässigt utan samhällsmässigt är Sverigedemokraternas politik och idéer.
När deras partiledare Jimmie Åkesson fick in en debattartikel i Aftonbladet reagerade många stenhårt och ville anmäla den artikeln för rasim. Tyvärr skapade en sådan jättereaktion att Sverigedemokraterna fick ännu mer framgång.
På Sverigedemokraternas hemsida står i ett pressmeddelande:
– Tusentals personer har ringt och mejlat partiet för att delge sitt stöd och sedan i måndags har över 500 medlemsbeställningar inkommit, vilket motsvarar en medlemsökning på ca 15%.
– Uppenbarligen finns det ett uppdämt behov hos det svenska folket att fritt få diskutera de här frågorna och jag kommer fortsätta att ifrågasätta och kritisera det svenska samhällets anpassning till islam, säger Jimmie Åkesson.
Och si där: det svenska samhällets anpassning till islam.
Det är vad de sprider: skräck för islam.
Inte anpassar sig det svenska samhället till islam.
Det går inte förbise: paralleller med hur nazisterna talade om judar är hur tydlig som helst.
Relaterat:
Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen
Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinionsundersökningar, centerpartietk kristdemokraterna, sverigedemokraterna