• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Japan

Stockholm Music & Arts: Maia Hirasawa bjöd på en konsert som har det mesta

3 augusti, 2013 by Rosemari Södergren

maiahirasawa

Maia Hirasawa
Stockholm Music & Arts 3 augusti 2013
Betyg: 4

Maia Hirasawa bjöd på en konsert som har det mesta. Bra musik, texter som har något att säga, snyggt framfört, bra blandning och hon fick igång publiken trots sommarvärmen att både klappa takten och sjunga med.

Hon bjöd på en spellista med varierat innehåll, både nästa singel och en låt som hittills bara släppts i Japan och förstås hennes lugna version av The Arks Eurovision-låt ”The Worrying Kind”. För min del anser jag Maia Hirasawas version vara flera snäpp bättre. Hennes vemod förmedlar något som berör på djupet.

Det var fyra år sedan hon spelade i Stockholm senast. Anledningen till att det gått flera år är att hon bott i Japan och har en karriär där, men också att hon var i Japan när den stora jordbävningen och flodvågen drabbade japanerna. Hon berättade att hon har flera vänner som drabbades av katastrofen, fast som tur var överlevde alla, även om de drabbades av att deras hus förstördes.

– Njut av stunden, det är något jag lärt mig i Japan. Allt kan ändras fort, sade hon.

Sången ”What I Saw” bygger på dagboksanteckningar hon gjorde efter katastrofen med jordbävningen i Japan.

Scenbilden var oerhört snygg. Maia Hirasawa i helrött, med lång röd klänning och röd tröja, förutom i mitten av konserten då hon i värmen tog av den röda tröjan och hade vit tröja under medan bandmedlemmarna alla hade matchande helsvart klädsel.

Men när det gäller Maia Hirasawa må scenbild och musikarrangemang och sång vara välgjort – det perfekta tar inte bort det äkta uttrycket. Det känns att musiken och texterna kommer från det verkliga livet. Hennes mjuka stämma är både kraftfull och vemodig.

Hon startade konserten med ”Gothenburg”, hyllningssången till Göteborg och fortsatte med sången ”Please” som hon skrev när hon kände att hon tappat bort sig själv. Hon spelade också sången ”You” som handlar om att åka över halva jordklotet och sen bli dumpad. När hon spelade den, spröd och vacker och samtidigt kraftfull vid keyboarden är det dock svårt att tänka sig att någon skulle dumpa henne.

Hon avslutade känslofullt med en sång som handlade om när hon förlorade ett barn som dog i samband med födelsen.

– Den här sången är lite svår för mig att spela, sade hon. För många är den dag de föder ett barn den bästa dagen i deras liv. För mig blev det den värsta dagen,

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: indie, Japan, Maia Hirasawa, Musikfestival, Popmusik, Stockholm Music & Arts

Prinsessan Mononoke, centrala och viktiga frågor i otroligt estetiskt paket

10 oktober, 2011 by Redaktionen

Titel: Prinsessan Mononoke
Betyg: 4
Premiär: 14 oktober 2011

Allteftersom japansk populärkultur (som TV-spel, manga och film) växt sig allt starkare hos svenska medborgare har även Studio Ghibli fått en rättmätig plats i folks medvetande och filmhyllor. Det tydligaste exemplet är bland annat det östasiatiska konventet Uppcon som tar vid en gång om året i Uppsala. Där pysslar man, fotar men klär även ut sig till spel- och filmkaraktärer man gillar. Det finns även fler liknande event runtom i landet och mycket pekar på studions populäritet även hos oss landet lagom. Nu har man även valt att lansera den mycket efterfrågade ”Prinsessan Mononoke” med japanskt tal och svensk text här i Sverige. Och nog var det på tiden. Ursprungligen hade den premiär redan 1997!

Trots, eller kanske tack vare, sin långvariga frånvaro från våra biodukar lyckas man göra en lyckoträff med sin lansering. Inte bara för att man blidkar alla fans som länge efterfrågat filmen, utan även för att man också matchar det allt mer växande miljömedvetandet med sitt centrala tema om att människor måste leva i harmoni med naturen för att överleva. F

Handlingen kretsar kring en ung pojke vid namn Ashitaka som tampas med en förbannelse efter att ha dödat en vildsvinsgud med samma åsamka och fokuserar också på ett storskaligt krig mellan människor och djurgudar. Frågan handlar sällan om vem som kommer ut som vinnare, utan om hur man respektfullt kan leva sida vid sida.

Annars finns det också en annan vital huvudfråga i filmen, om våld över huvud taget. Vår huvudkaraktär, som just bär på sin förbannelse i form av svarta tentakler, får hela tiden lägga band på sig för att armen inte ska få leva sitt egna liv och döda såvöl människor och djur. Han får eftertänksamt och respektfullt förhålla sig till världen för att inte bli det monster han tidigare dödat och gjort allt för att förhindra dess destruktiva framfart.

Att dessa centrala och viktiga frågor dessutom är paketerade i ett så otroligt estetiskt tilltalande paket med vackra bilder och sköna ljudpålägg gör bara allting bättre; ett absolut måste för Ghibli-fansen men förhoppningsvis även en inkörsport för nybörjare till studions filmer. Eller östasiatisk kultur över huvud taget.

Läs även andra bloggares åsikter om Prinsessan Mononoke, Studio Ghibli, film, filmrecension, japan, japansk kultur, anime

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Anime, Filmrecension, Japan, japansk kultur, Prinsessan Mononoke, Scen, Studio Ghibli

Här kan du lyssna på albumet med Asobi Seksu, Deerhof, of Montreal med flera till stöd för jordbävningsdrabbade

5 oktober, 2011 by Redaktionen

A Benefit Album till stöd för jordbävningsdrabbade i Japan har nu släppts. Det var drygt ett halvår sedan som jordbävningen i mars 2011 drabbade Japan. Människor som drabbats har fortfarande behov av hjälp och ett stort antal artister har nu släppt ett album där intäkterna ska gå till de drabbade i Japan som behöver hjälp.

Albumet finns både att köpa digitalt men också i en specialutgåva i röd vinyl.

Ett pressmeddelande från musikbolaget berättar:

Out Now! Polyvinyl’s Japan Benefit Comp feat. of Montreal, Deerhoof and more

In early March, Japan suffered one of the largest earthquakes in recorded history, a tsunami, which devastated its northern coast, and a nuclear disaster the scope of which is not yet fully understood.

Soon after the news broke, Polyvinyl reached out to its family of artists — and friends of that family — to put together a compilation to raise money for the victims of this tragedy.
Japan 3.11.11 spans 23 tracks and includes rarities, live performances and remixes from artists such as of Montreal, Deerhoof, David Bazan, Xiu Xiu, Love Is All, Casiokids, Starfucker, Efterklang, Owen and many, many more.

Over the course of 80+ minutes, the album features a wide spectrum of music: from St. Vincent’s remix of ”Sex Karma” (a stand out track from of Montreal’s latest full-length False Priest) to a live cover of ”Video Killed the Radio Star” by gifted Japanese songwriter Shugo Tokumaru. Also included are a variety of hard-to-find tracks, including a previously unreleased song from experimental post-rock outfit Pele (”Pequod”) and an outtake from Starfucker’s new album Reptilians (”The Wisdom of Insecurity”).

The compilation also includes a few local Champaign, San Francisco, and Tulsa bands who will be organizing benefit shows in their areas to raise additional funds for those affected by the earthquake and tsunami.

All profits from sales of this benefit album will be donated to the American Red Cross to support the International Red Cross in their ongoing relief efforts in Japan.

Japan 3.11.11 is available now digitally and on limited edition 180-gram red vinyl (2000 copies): http://www.polyvinylrecords.com/store/index.php?id=1890

Här är låtlistan:
1. Deerhoof – Giga Dance (Live)
2. Love Is All – Pappas Tant
3. Efterklang – Alike (Opiate Remix)
4. Birthmark – Big Man
5. Kit – Brass Palms
6. Shugo Tokumaru – Video Killed The Radio Star
7. Asobi Seksu – Vicious Bears
8. Caithlin De Marrais – Sorry
9. Alright – Moving
10. Owen – Guest List
11. Pele – Pequod
12. Take Care – Living Forever
13. toe – Ordinary Day
14. Xiu Xiu – Hyunhye’s Theme (acoustic)
15. David Bazan – American Flags
16. XBXRX – want
17. Midstress – Too Many Shoes Not Enough Feet
18. Starfucker – The Wisdom of Insecurity
19. of Montreal – Sex Karma (St. Vincent Remix)
20. Casiokids – London Zoo
21. Lizard Police – Same Socks
22. Joan of Arc – Steady (Demo)
23. Common Loon – A Moment in Energy Transfers

Här kan du höra albumet:

[soundcloud url=”http://api.soundcloud.com/playlists/1159011″ height=”200″]

Läs även andra bloggares åsikter om Japan, Deerhof, jordbävning

Arkiverad under: Kulturpolitik, Musik Taggad som: Deerhof, Japan, jordbävning

1Q84 av Haruki Murakami, tankar och någon slags recension av första och andra boken

23 april, 2011 by Rosemari Södergren

Haruki Murakami har blivit en kultförfattare i västvärlden – och för den delen i Japan också. Hans böcker har sålt oerhört världen över och exempelvis romanen ”Norwegian Wood” har filmatiserats och släpptes på bio i våras. Nu har hans kanske allra mest omtalade bok släppts: ”1Q84”.
”1Q84” är en enda berättelse i tre volymer. De två första utkom i april i år, 2011.
När ”1Q84” släpptes i Japan sålde hela upplagan slut första dagen, och inom en månad hade den sålt i över en miljon exemplar.

Murakami är en mycket ojämn författare. Han skriver stundtals väldigt spännande, med fascinerande metaforer, men han blir ibland också övertydlig, tjatig, tar om samma saker. Hans böcker är ofta fartfyllda och spännande bitvis, men har också många delar som är sega, som känns mer som utkast och inte färdigförfattat.

Jag har nu läst de första två delarna av ”1Q84” och upplever att de är mer spännande är alla andra böcker jag läst av honom. Den handlar om två människors öden som löper parallellt: Aomame som är en trettioårig kvinna som är kampsportsinstruktör och yrkesmördare, fast hon tar bara uppdrag att mörda vidriga kvinnoförtryckande män. Tengo är lika gammal som henne och han är en matematiklärare som har ambitioner att skriva romaner. De två har träffats när de gick i småskolan, då gick de i samma klass.
Tengo får i uppdrag att skriva om en roman som är skriven av en 17-årig flicka. Berättelsen ”Luftpuppan” är en mystisk berättelse om en värld med två månar. Tengo liksom Aomame hamnar både i den världen, med två månar, en värld som är en slags parallellvärld till den vanliga världen. I den vanliga världen är det 1984 men i världen med två månar är det 1Q84.

Det finns en hel del mytiskt, mystiskt, fascinerande som Murakami lyfter på förlåten till och låter oss ana. Bara det att dra paralleller med 1984 ger ju upphov till ett sätt att tolka berättelsen.

Den kanske skummaste recension läste jag i DN, av Jonas Thente:

Men i denna – hittills – osmälta gryta av religion, metafysik och existentiella projektioner finner jag den häpnadsväckande kombinationen av buddism och keltisk – framför allt irländsk – ritualia och folktro. Irländarna hade förmodligen kallat little people för wee folk men menat ungefär samma sak. Fast bara ungefär, för vad Haruki Murakami har gjort är att skapa en helt ny mytologi av två gamla. Och han har vävt in dem i en ekande urban berättelse om alienation och rotlöshet.

Hur han kan få in buddismen i de första två böckerna, det är något jag skulle vilja höra honom utveckla. Jag är själv medlem i en buddistisk organisation sedan tjugo år tillbaka. Murakami är ovanligt västerländskt inriktad och ovanligt lite japansk för att ha blivit en världskänd japansk författare, eller bestsellerförfattare. Kanske är det för att han inte är så japansk som han slagit så internationellt?
Visst, det finns några korta passager i böckerna som kan sägas förmedla buddistiska tankar, men det är inte mycket. Eftersom jag läste Jonas Thentes recension innan jag började läsa de två första böckerna i berättelsen letade jag medvetet efter buddistiska passager i böckerna.

Nej, jag hittade inte särskilt mycket. Jag undrar om det är så att människor som inte själva är aktiva inom buddismen har en massa fördomar om vad buddism är och blandar ihop det med allt som är lita asiatiskt?

Fabian Kastner i Svenska Dagbladet skriver i sin recension:

Jag kan inte påstå att ”1Q84” är något mästerverk. Men jag gillar den. Den är spännande och underhållande, bitvis rent magisk. Som alla bra sagor väcker den förundran över tillvarons mysterium.

När jag läst ut den framåt småtimmarna går jag ut på gården och andas in nattluften. Jag kan inte låta bli att spana upp mot himlen. Där lyser förstås inte en endaste måne, eftersom det är en riktig skitnatt. Men ändå.

Malin the writer är liksom jag rätt skeptisk till en hel del i böckerna:

Det är inte jättespännande men jag vill ändå läsa vidare, inte för att jag direkt är nyfiken på vad som ska hända sen, utan mer på att jag väntar på att något riktigt stort ska hända överhuvudtaget. Det går lite långsamt, är lite segt. De första kapitlen var bra men sen blev det långa, långa, långa tråkiga dialoger. En person som pratar så länge att det passerar flera sidor.

En av Murakamis absoluta svagheter gör sig också ofta påmind i den här boken, och det är när han ska porträttera något erotiskt.
”Hur var Fukaeri klädd?”
”Klädd? I helt vanliga kläder. Jeans och en tunn, åtsittande tröja.”
”En som framhävde brösten?”
”Ja, nu när du säger det, så var det faktiskt så. Den framhävde hennes bröst väldigt snyggt. De såg ut som nybakade bullar.”

Jag tycker de första två böckerna var mer lättlästa och flöt på bättre än Murakamis andra böcker, men ändå känns det som att de i flera partier inte är färdigskrivna: de är för tjatiga, tar om samma saker och har inte de litterära kvaliteter som andra delar av berättelsen når upp till.

Här kan du provläsa ett avsnitt ur första boken.

1Q84 DEL 1 OCH 2
Haruki Murakami
Norstedts
Övers: Vibeke Emond
Första boken: ISBN: 9789113023083
Andra boken: ISBN: 9789113034577
Norstedts

Relaterat: Recension i Göteborgsposten och Boktoka

Läs även andra bloggares åsikter om Haruki Murakami, 1Q84, recension, Japan, bokrecension, böcker

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: 1Q84, Böcker, Bokrecension, Haruki Murakami, Japan, Recension

My Chemical Romance sjunger för Japan

14 april, 2011 by Redaktionen

My Chemical Romance släpper sin singel Sing i en nyinspelad exklusiv version via Itunes, varav alla intäkter går till jordbävnings och tsunami-offrena i Japan, berättar ett pressmeddelande:

På sidan www.singitforjapan.com kan man köpa en specialdesignad t-shirt och litografier, samt kolla på fansens egna videohyllningar till Japan. Bandet fick tusentals förfrågningar från fans via hemsidor, twitter och facebook, nu slog de slag i saken och spelade in Japan-versionen av låten Sing.

Låten kommer att släppas exklusivt via Itunes idag och alla intäkter går till röda korset och deras hjälpverksamhet i Japan. Låten är en nytolkning av Sing från deras senaste album Danger Days: The True Lives of The Fabolous Killjoys.

Det är bandets gitarrist Ray Toro som har arrangerat och producerat låten. Låten heter #SINGItForJapan eftersom fansen använde detta uttryck på Twitter när de kommunicerade med sina idoler. Låten spelades in i Los Angeles, mixades av Allen Sides och mastrades av Bernie Grundman.

Läs även andra bloggares åsikter om Japan, My chemical romance

Arkiverad under: Musik Taggad som: Japan, My Chemical Romance

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Sida 8
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Left-handed girl Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Dead Man’s Wire Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Filmrecension: JA! – svårt att se den som seriös

https://kulturbloggen.com/wp-content/uplo … Läs mer om Filmrecension: JA! – svårt att se den som seriös

Vitaliserande tillförsel av elastiska toner – Blue Heaven Big Band med Clas Yngström och Pierre Swärd i Hendrix-special

19/4 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Vitaliserande tillförsel av elastiska toner – Blue Heaven Big Band med Clas Yngström och Pierre Swärd i Hendrix-special

Jublades åt dansant och berörande 10-års fest – Spöket i Köket & Åkervinda i Musikens Hus

17/4 2026 Musikens Hus i Majorna … Läs mer om Jublades åt dansant och berörande 10-års fest – Spöket i Köket & Åkervinda i Musikens Hus

Filmrecension: Michael – underhållande, bortsett från en svacka i mitten

Michael Betyg 3 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Michael – underhållande, bortsett från en svacka i mitten

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in