Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik
Maia Hirasawa har gett ut en celloremix på sin låt ”Here in Your Arms”. Ett pressmeddelande berättar:
Maia Hirasawas naturskildring ”Here in Your Arms” har fått en ny skrud av producenten Robin Lynch.
”När Robin spelade upp sin nakna celloversion blev jag helt kär”, säger Maia.
Maia Hirasawa
Stockholm Music & Arts 3 augusti 2013
Betyg: 4
Maia Hirasawa bjöd på en konsert som har det mesta. Bra musik, texter som har något att säga, snyggt framfört, bra blandning och hon fick igång publiken trots sommarvärmen att både klappa takten och sjunga med.
Hon bjöd på en spellista med varierat innehåll, både nästa singel och en låt som hittills bara släppts i Japan och förstås hennes lugna version av The Arks Eurovision-låt ”The Worrying Kind”. För min del anser jag Maia Hirasawas version vara flera snäpp bättre. Hennes vemod förmedlar något som berör på djupet.
Det var fyra år sedan hon spelade i Stockholm senast. Anledningen till att det gått flera år är att hon bott i Japan och har en karriär där, men också att hon var i Japan när den stora jordbävningen och flodvågen drabbade japanerna. Hon berättade att hon har flera vänner som drabbades av katastrofen, fast som tur var överlevde alla, även om de drabbades av att deras hus förstördes.
– Njut av stunden, det är något jag lärt mig i Japan. Allt kan ändras fort, sade hon.
Sången ”What I Saw” bygger på dagboksanteckningar hon gjorde efter katastrofen med jordbävningen i Japan.
Scenbilden var oerhört snygg. Maia Hirasawa i helrött, med lång röd klänning och röd tröja, förutom i mitten av konserten då hon i värmen tog av den röda tröjan och hade vit tröja under medan bandmedlemmarna alla hade matchande helsvart klädsel.
Men när det gäller Maia Hirasawa må scenbild och musikarrangemang och sång vara välgjort – det perfekta tar inte bort det äkta uttrycket. Det känns att musiken och texterna kommer från det verkliga livet. Hennes mjuka stämma är både kraftfull och vemodig.
Hon startade konserten med ”Gothenburg”, hyllningssången till Göteborg och fortsatte med sången ”Please” som hon skrev när hon kände att hon tappat bort sig själv. Hon spelade också sången ”You” som handlar om att åka över halva jordklotet och sen bli dumpad. När hon spelade den, spröd och vacker och samtidigt kraftfull vid keyboarden är det dock svårt att tänka sig att någon skulle dumpa henne.
Hon avslutade känslofullt med en sång som handlade om när hon förlorade ett barn som dog i samband med födelsen.
– Den här sången är lite svår för mig att spela, sade hon. För många är den dag de föder ett barn den bästa dagen i deras liv. För mig blev det den värsta dagen,