Titel: Prinsessan Mononoke
Betyg: 4
Premiär: 14 oktober 2011
Allteftersom japansk populärkultur (som TV-spel, manga och film) växt sig allt starkare hos svenska medborgare har även Studio Ghibli fått en rättmätig plats i folks medvetande och filmhyllor. Det tydligaste exemplet är bland annat det östasiatiska konventet Uppcon som tar vid en gång om året i Uppsala. Där pysslar man, fotar men klär även ut sig till spel- och filmkaraktärer man gillar. Det finns även fler liknande event runtom i landet och mycket pekar på studions populäritet även hos oss landet lagom. Nu har man även valt att lansera den mycket efterfrågade ”Prinsessan Mononoke” med japanskt tal och svensk text här i Sverige. Och nog var det på tiden. Ursprungligen hade den premiär redan 1997!
Trots, eller kanske tack vare, sin långvariga frånvaro från våra biodukar lyckas man göra en lyckoträff med sin lansering. Inte bara för att man blidkar alla fans som länge efterfrågat filmen, utan även för att man också matchar det allt mer växande miljömedvetandet med sitt centrala tema om att människor måste leva i harmoni med naturen för att överleva. F
Handlingen kretsar kring en ung pojke vid namn Ashitaka som tampas med en förbannelse efter att ha dödat en vildsvinsgud med samma åsamka och fokuserar också på ett storskaligt krig mellan människor och djurgudar. Frågan handlar sällan om vem som kommer ut som vinnare, utan om hur man respektfullt kan leva sida vid sida.
Annars finns det också en annan vital huvudfråga i filmen, om våld över huvud taget. Vår huvudkaraktär, som just bär på sin förbannelse i form av svarta tentakler, får hela tiden lägga band på sig för att armen inte ska få leva sitt egna liv och döda såvöl människor och djur. Han får eftertänksamt och respektfullt förhålla sig till världen för att inte bli det monster han tidigare dödat och gjort allt för att förhindra dess destruktiva framfart.
Att dessa centrala och viktiga frågor dessutom är paketerade i ett så otroligt estetiskt tilltalande paket med vackra bilder och sköna ljudpålägg gör bara allting bättre; ett absolut måste för Ghibli-fansen men förhoppningsvis även en inkörsport för nybörjare till studions filmer. Eller östasiatisk kultur över huvud taget.
Läs även andra bloggares åsikter om Prinsessan Mononoke, Studio Ghibli, film, filmrecension, japan, japansk kultur, anime
Bra recension. För en bra film. För mig innebar “Spirited away” den perfekta inkörsporten till Miyazakis, Studio Ghiblis och i förlängningen animens värld och möjligheter. “Prinsessan Mononoke” är nästan för utåtriktat dramatisk för min smak. Men det går _inte_ att förneka filmens hänförande skönhet (regissör Miyazaki var inne och pillade på minst 80 000 av filmcellerna!), typ när den ståtliga naturguden glider fram över de skymningsmörka bergsknallarna. Eller musiken, som kanske är Joe Hisaishis allra mest framstående verk. Eller den bärande tanken bakom filmen, som löper som en röd tråd genom Miyazakis verk, egentligen ända sedan 1968 års “Hols – solens prins”. Och den som påstår att tecknad film inte kan vara engagerande, den har inte sett den här filmen.