Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

mediekritik

Mediekritiska pjäsen Bruset invigde Radioteaterns vårtema där klassbegreppet ska granskas

by

Dmitri Plax pjäs ”Bruset” är en fascinerande och ruggigt rolig föreställning som bygger på de ord som flödar fram i mediebruset, ord och fraser som ofta förlorat sin mening för dagens människor.
Träffsäkert avslöjar ”Bruset” hur ord plötsligt kan få en ny betydelse när de setts in i en ny ordning för orden, eller en del av ordet plockas ut och sätts i ett annan sammanhang.

”Bruset” hade premiär i Radioteatern lördag den 3 mars och då var Kulturbloggen inbjuden för att lyssna på dramat i Radiohuset och samtidigt fira ugivningen av Dmitri Plax bok ”Re citat iver”. Pjäsen bygger på delar ur boken.

-Det är en viktig bok för mig som är resultatet av ett arbete jag gjort under de senaste tio år, sade Dmitri Plax inför premiärsändningen.

Dmitri Plax är konstnär och författare och han skriver på tre språk: svenska, engelska och ryska.

– Jag ville hitta ett sätt att nå samma konstnärliga mål utan att behöva översätta. Jag sökte mig till källan där språken kommer ifrån, till ordrötterna, berättade han.

– Som konstnär jobbar jag ofta i den gråa zonen mellan det verbala och det visuella.

I boken finns flera tematiska nivåer. Ett av dessa teman har bearbetats till föreställningen ”Bruset” som skildrar alla tomma ord och fraser.

– Jag är född och uppvuxen i ett land som inte finns längre. Allt var uppbyggt på skitsnack. Inget var vad det påstod sig vara, sade Dmitri Plax och fortsatte:
– Skitsnack är intressant språkligt sett. Och nu befinner vi oss i mediebruset hela tiden. De från början betydelsefulla orden börjar tappa betydelse.

Ja, ”Bruset” är en träffsäker mediekritisk ordföreställning som sätter fingret på politisk korrekthet och verkligen visar hur orden tappar sin betydelse. Regissören och skådespelarna har lekt med alla ord som flödar i mediebruset och visar hur det går att vrida betydelsen genom att ändra en del i ordföljden.

Ett citat ut föreställningen:
Att vara eller inte vara
är också
bara en vara

”Bruset” invigde Radioteaterns vårtema där teatern ska undersöka klassamhället och ställer frågor som: Vad är klass? Hur och när uppstår ett klassamhälle? Är klass något som behövs?

Stina Oscarson, Radioteaterchef, sammanfattar sina tankar om projektet i ett pressmeddelande:

”Jag räknar till 17 människor som en kall januarikväll sitter invirade i filtar längs Kungsgatan i Stockholm. Och jag som uppfostrats i tron att samhällets klyftor minskar står frågande. Jag läser att man uppskattar samhällets kostnad för en gängmedlem till 23 miljoner och hör entusiastiska uttalanden om att den uträkningen kommer att göra oss mer motiverade att lösa problemen. Jag undrar om det stämmer.

I Londons kravaller plundrades butiker. Men detta var inte de hungrigas uppror skrev Zymunst Bauman, utan de misslyckade konsumenternas som på detta sätt försöker ta tillbaka sin värdighet.

I FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna står att ”erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och deras lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen”. Går det att misstolka? Nej. Men har inte deklarationen snarare blivit ett vackert papper man viftar med för att stärka nationens varumärke än som man använder i praktiken?

Jag träffar en Irakisk skådespelare som levt 3,5 år som papperslös och lyft tunga kartonger i Årstaberg för några kronor i timmen. Han hörs nu i Radioteaterns uppsättning av Kristian Lundbergs Yarden, en av föreställningarna i Radioteaterns satsning Människor utan klass.

I Människor utan klass ingår följande produktioner:
Brott & straff av Fjodor Dostojevskij. Bearbetning och regi: Mattias Andersson
Bruset av Dmitri Plax. Regi: Dmitri Plax
Praktikplats Sverige av Osbourne Blandini. Regi: Peter Schildt
Yarden av Kristian Lundberg. Regi: Jacob Hirdwall
Jag lägger mina räkningar i tvättkorgen av Max Hebert. Regi: Reine Lööf
Saxofonmannen baserad på Gitarrmannen av Jon Fosse. Regi: Max Lundqvist
Grabben i graven bredvid av Katarina Mazetti. Dramatisering och regi: Åsa Melldahl
Reklamen är livsfarlig av Sven Lindqvist. Dramatisering och regi: Kajsa Isakson
En stjärnas fall av Clarice Lispector. Regi: Magnus Berg
De äger inte oss – vi äger dem! eller De misslyckade konsumenternas uppror av Erik Uddenberg. Regi: Suzanne Osten
Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf. Regi: Gunilla Bresky

Här kan du lyssna på Radioteaterns föreställningar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Second Opinion går numera hand i hand med traditionella medier

by

Second Opinion var en alert och rolig sajt när den startade. Den levde verkligen upp till sitt namn, att ge utrymme för andra synvinklar än det som filtrerar fram i de stora medierna.
Second Opinion letade aktivt bland bloggskribenter och gav utrymme för många bloggare att formulera mediekritik.

På senaste tiden har Second Opinion ändrar inriktning. Idag skriver ofta olika kända mediemakthavare på Second Opinion eller personer som redan har tillgång till de stora medierna.
Som exempelvis idag när DN:s Åsa Tillberg ges utrymme och skriver. Hon får skryta lite om DN. Åsa Tillberg, redaktionschef på DN, menar att redaktionen blivit bättre på att fånga upp snackisar och att göra layouten i papperstidningen mer aptitlig det senaste året.

Jan Helin, Aftonbladets chefredaktör, är en annan mediemakthavare som numer har ännu en megafon till sitt förfogande, via Second Opinion.

Brit Stakston är en duktig och kompetent konsult om sociala medier. Hon är har fått ett rejält genombrott och uttalar sig ofta i olika traditionella medier. Så när hon skriver i Second Opinion idag måste det också anses vara ett exempel på en av de som kommer till tals i vanliga medier.

Jag har lagt märke till den här ändringen av kurs ett tag hos Second Opinion.
Jag frågar mig nu om det är på grund av att det är lättare att finansiera en webbplats som samverkar med de traditionella medierna? Är det så sorgligt att det inte bär sig att ge utrymme för de röster som inte har tillgång till de stora medierna?

Second Opinion är ett namn som väcker förväntningar på att vi ska få höra andra åsikter och synvinklar än vad som kommer fram i traditionella medier.

Jag tycker inte Second Opinion riktigt lever upp till sitt namn längre. Second Opinion är idag mer en variant av Newsmill.

Jo jag har mailat Second Opinion och ställt frågor kring detta och fått följande svar redaktören Maria Bjaring. (De håller ju inte med förstås).

I dag har vi i Redaktionens val en artikel med en DN-medarbetare som är en uppföljning kring DN:s tidigare uttalade ändring i inriktningen samt en möjlighet att besvara kritik om att morgontidningarna har blivit ”självspeglande livstilsmagasin för den urbana medelklassen”. Jag anser inte det vara ”väldigt många artiklar med DN-medarbetare”.

Därtill har vi ett inlägg från Brit Stakston som bland annat belyser något vi anser vara intressant, relationen mellan medierapportering och sociala medier. Det är Brit Stakston andra inlägg på Second Opinion. Du har sammanlagt publicerat sex inlägg och är varmt välkommen att fortsätta göra det!
Om jag eller någon annan av oss på Second Opinion inte svarat på något mail kan jag inte annat än att be om ursäkt för det.

När det gäller vanliga människor har vi i dag gjort en ”Medverkan i media”, där vi ringt upp en ”vanlig” person som medverkat i medierna på ett utmärkande sätt och ställt frågor kring hur det gått till.

Därutöver har vi en artikel om Södra sidan vars redaktionella inriktning är att bryta journalistik där människor i förorten ofta skildras som offer, vi har en intervju med en utrikeskorre om läget i Syrien, om behovet av press- och yrkesetik när journalister använder sociala medier, paneldebatt om yttrandefrihet, ifrågasättande av SvD:s vaccin-granskning, kritik om bristande mediegranskning och publikkontakt av SVT och svar från SVT, om medieetiken och kring brottsmisstänkta som blir uthängda av medier, kritik från ungdomsorganisation om platt mediebild av unga, om klander av tidskrifter, om förenklade mediebilder av brottsbekämpning med mer med mera.
Så att det skulle vara en ”rejäl ändring av inriktning” håller jag inte med om.

Vi vill gärna att fler skriver på Second Opinion, oavsett om de upplever sig vara maktlösa eller anses vara mediekändisar. Så sprid gärna det!
Och hoppas att du upplever att din kritik tagits på allvar, även om jag inte håller med om allt.

Men jag håller ju inte med Maria Bjaring. Jag tycker för min del att Second Opinion inte är så mediegranskande som jag ansåg den vara i början. När mediemakthavare har erövrat den arenan ser jag inte sajten som någon Second Opinion.

Skäms svenska medier som jagade Juholts barn på skolgården och 80-åriga mamman på natten

by

Svenska medier och Aftonbladet i synnerhet har visat upp sin sämsta sida i samband med granskningen av Håkan Juholt.
Medierna, anförda av Aftonbladet, basunerade ut att Socialdemokraternas ledare har fuskat med ersättningen för sitt boende i Stockholm.
Det visade sig vara fel. Han hade inte brutit mot några regler. Det fanns inga tydliga regler.

Har medier bett om ursäkt, berättat att de tillsammans skapade en medieorkan av något som inte ens borde varit en lätt bris? Det är klart att de inte har. Att det nu dessutom visat sig att fler riksdagsledamöter gjort samma sak, det syns inte på några stora rubriker. Vi får verkligen hoppas att det inte beror på att dessa ledamöter är borgerliga? Det är också en gåta att medier var så tysta när det visade sig att Reinfeldt haft svart barnflicka.

En partiledare måste självklart vara beredd att granskas av medier och en ledare för ett stort oppositionsparti extra mycket. Men nu har Juholt och S fått betala dyrt för att medier slog upp något som inte riktigt var sant. Tyvärr tycks det vara väldigt många människor som bara hör med ett halvt öra på nyheterna eller bara läser löpsedlar. Skadan sitter nog rätt djupt. Många har bara hört att Juholt fuskade. De har inte hört att han inte bröt mot några regler.

Men det finns en del till i det här som är ännu värre och riktigt, riktigt illa. Juholt berättar för en journalist på Aftonbladet:
– Man skulle ha gett fan i min mamma. Där gick man för långt. Man ska inte åka hem till min 80-åriga mamma och dra av en blixt i nyllet på henne mitt i natten. Det ska man hålla sig för god för. Man ska heller inte söka upp mina barn i skolan och springa omkring med kamera. Det är jag som är beredd att bli nästa statsminister. Ge fan i min familj! Och det ska jag säga till dem jag träffar som är ansvariga utgivare. Men när det gäller granskningen av mig har jag ingenting över huvud taget jag kan kritisera.

Vad finns mer att säga? Det är en hyenajournalistik som förlorat all rim och reson när redaktionschefer skickat ut reportervargar till 80-åriga mödrar och skolbarn.
Vad tusan har dessa redaktionschefer för verklighetsbild? Man undrar ju.
Anser de att en 80-årig mamma har ansvar för sin vuxne sons uppträdande? Anser det att tonårsbarn ska svara för sina föräldrars beteende?

Så dåligt av dessa medier och jag tycker de redaktionschefer som stått bakom detta ska träda fram. Vi måste ha en chans att välja bort deras tidningar. Jag tycker de visat osedvanligt dåligt omdöme.

Relaterat: Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet och Expressen och Rapport.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Avigsidan med att Aftonbladet tar betalt för innehåll på Internet

by


Handeln med kokain skördar hundratals människoliv varje vecka Men den skitiga baksidan är borttvättad bland kändisarna på Stureplan.
Det är ingressen på en artikel som finns på Aftonbladets hemsida.

Att sprida kunskapen om de hemska avigsidorna med drogerna är viktigt. Att göra det är att ta ansvar för samhället, för medmänniskor. Men att stänga inne dessa artiklar så inte alla kan läsa dem, är att göra pengar på andras olycka.

Anhöriga till missbrukare lider svåra kval. En missbrukare kör inte bara sig själv och sitt liv i botten, missbruket påverkar människor omkring i allra högsta grad.

Jag förstår att redaktioner behöver inkomster. Själv idén med att ha vissa delar av en webbplats låst är i allra högst grad diskutabel. Att låsa in webben är att förstöra webben. Att dessutom ta betalt för denna typ av artiklar, vars innehåll borde spridas till många, många, det är ansvarslöst.

Jag kommer att ha svårt att ta ledningen för Aftonbladet på allvar när de någon gång i framtiden idigneras över någon skandal i samhället. När de låser in så viktiga artiklar som dessa om narkotikans fruktansvärda följder.
—-
För övrigt är jag lika frågande som alla andra kring vad som hänt med Kamratpostens chefredaktör och SVT:s barnprogramledare Ola Lindholm. Enligt tidningsuppgifter har polisen tagit ett prov på honom som visar att han har tagit kokain. Han hävdar med bestämdhet att han inte tagit kokain medvetet.
Han är jättearg på Expressen, han upplever att de jagat honom så mycket att han och hans barn mår dåligt. I en debattartikel på Newsmill skriver han:

Expressen anklagar mig för att ljuga, men sanningen är att tidningen har haft tillgång till sekretessbelagd information i polisutredningen om mig som jag själv inte fått ta del av. Thomas Mattsson, Expressens chefredaktör, jag kommer aldrig att förlåta dig dina beslut som har skrämt och stressat min fyraårige son och fått mig och min sambo att känna oss obekväma och stressade i vårt eget hem.

I sin blogg skriver Ola Lindholm::
Mitt rikskända kissprov kom tillbaka negativt för kokain, men positivt i små mängder för något som heter bensoylekgonin. Det indikerar att jag har haft kokain i kroppen. Det var chockerande att få det bekedet när man sitter och väntar på ett helt rent testresultat. Jag har under den tid som förflutit aldrig tvivlat på det. Efter ett sådant besked behöver man utreda vad som faktiskt hänt. Det har jag gjort. Och jag har helt rent samvete.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson svarar i sin blogg på Ola Lindholms kritik mot deras reporters jakt på Lindholm:
Han är känd som barnfavorit, men är nu åtalad för ringa narkotikabrott eftersom polistestet visade på kokainspår i kroppen.
Men Ola Lindholms sammanställning över kontaktförsöken är en utmärkt sammanställning över hur seriöst nyhetsreportrar bör jobba. Ett (1) mejl och fem (5) SMS på en hel månad är ju inte en särskilt intensiv jakt på medieprofilen. Två (2) försök till personliga möten och några obesvarade samtal till hans mobiltelefon är också helt normalt.
§ 13 i ”Etiska spelregler för press, tv och radio” rekommenderar att den som omskrivs ska få komma till tals. Det tar vi allvarligt på.

När det gäller mediers agerande förstår jag att Ola Lindholm upplever en hemsk situation. Jag såg löpsedlarna från Expressen i helgen där det stod med stora rubriker att testet visat på kokain. Om Ola Lindholm varit en vanlig medelsvensson skulle det aldrig tagits upp. En känd person får räkna med att bli bevakad på detta sätt.
Däremot reagerar jag på dubbelmoralen. Också Aftonbladet hade relativt stor text om Lindholm på sina löpsedlar. Indignationen kring narkotika är stor från kvällstidningarna.
Samtidigt tar då Aftonbladet betalt för artiklar om narkotikas fruktansvärda konsekvenser, artiklar som borde spridas till många.

Till Ola Lindholm skulle jag vilja hälsa: Sanningen gör er fria.
Det är ett klassiskt uttalande (bibliskt) och det ligger mycket i det. Sanningen må vara jobbig, men det är alltid bättre med sanningen.
Vad den än är.

Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ping Netroots

Liza Marklund – okunnig eller tror hon vi är dumma?

by

Bloggare har förändrat medievärlden. Tack vare bloggare som kan sina områden kan mediekändisarna inte dupera oss och föra fram sina åsikter outmotsagt längre.
Som nu när Liza Marklund I Expressen fått breda ut sig om några musiker som förlorat massor av intäkter på grund av fildelning. Enligt Marklund. Men när man granskar fildelningssajter finns inte skivan där alls. Den är helt ointressant för fildelare.
[Läs mer…] om Liza Marklund – okunnig eller tror hon vi är dumma?