• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Action

Filmrecension: Jurassic World – Fallen Kingdom

5 juni, 2018 by Rosemari Södergren

Jurassic World – Fallen Kingdom
Betyg 3
Svensk biopremiär 8 juni 2018

En film som pendlar mellan skräckfilm och drama. I de delar den är som bäst ställer intressanta frågor av existentiell art. En film som hade vunnit på högre kvalitet på dialogerna, som sänker filmens helhetsintryck ett steg. Det är bara för klichéartat och ibland för förutsägbart. Om vi ser en av de allra farligaste dinousaurier i en bur och en av filmens hjältekaraktärer säger att den absolut inte får komma lös – då vet vi att den kommer att springa bärsärkagång efter ett tag. Jag är också trött på filmer med för många meningslösa jaktserier som där dinosaurier jagar människor som springer för livet.

Är forskare som var först med att utvinna kraft ur en atomkärna ansvara för följderna när andra forskare utvecklade deras forskning till att konstruera vapen som dödat oändligt många människor? Det är en av flera, faktiskt, intressanta frågeställningar som nya dinosaurie-filmen Jurassic World – Fallen Kingdom berör. En annan aktuell fråga som dyker upp efter att ha sett filmen är hur vi ska hantera AI, artificiell intelligens: när människor skapar något som liknar det som är levande. Ett tema som tv-serien Westworld dyker djupt in i.

I Jurassic World – Fallen Kingdom handlar det framför allt om dinosaurierna, förstås. Utan att avslöja någon spoiler så finns det ytterligare en fördjupning i ämnet, som säkert kan utvecklas och bli väldigt intressant i uppföljaren. För en uppföljare blir det förstås.

Jurassic World: Fallen Kingdom är är uppföljaren till Jurassic World (2015) och är regisserad av den spansk-amerikanska regissören Juan Antonio Bayona och skriven av Colin Trevorrow och Derek Conolly med Steven Spielberg som producent. Filmen är den femte delen i Jurassic Park-serien och den andra delen i den nya planerade Jurassic World-serien.

Det har gått tre år sedan den extravaganta nöjesparken Jurassic World förstördes av okontrollerade dinosaurier. Dinosaurierna lever på ön Nublar som de inte kan ta sig ifrån. Nu hotas dinosaurierna och kan utrotas för andra gången från jorden, eftersom ön har en vulkan som vaknat till liv. Owen (Chris Pratt) och Claire (Bryce Dallas Howard) blir övertalade att delta i en räddningsexpedition. Den stenrike Lookwood har en isolerad ö dit dinosaurierna ska flyttas.

Så klart kan det inte gå så lätt. Det finns alltid människor som drivs av enorm girighet och varför inte sälja dinosaurierna till stenrika diktatorer och andra hänsynslösa personer?

Om du gillar att se dinosaurier på film är den här filmen givetvis ett måste för dig. Det är ännu fler dinosaurier med än på någon av de tidigare i hela serien. I många scener har animatroniska dinosaurier använts för att kunna representera djuren på ett mycket verkligare sätt. Animatronic innebär en animation i 3D. En animatronic är en sorts robot gjord för specialeffekter, främst inom film. Roboten är ofta täckt av ett färgat ”skinn” (gjort av gummi, till exempel latex eller gmfoam). Insidan av roboten är uppbyggd med ett skelett som kan vara gjort av exempelvis metall, och maskinen är kopplad med sladdar och kan styras med kontroller.

Filmen ställer flera moraliska frågor. Har dinosaurier som kommit till genom kloning samma rätt att existera och skyddas som andra utrotningshotade djurarter? Dinosaurier var utrotade: var det rätt att väcka dem till liv, är det rätt att ändra på historiens gång? Eftersom vetenskapen ännu inte klonat fram dinosaurier blir frågorna symboliska och handlar om människans vetenskapliga framsteg på andra sätt. Allt människan skapar kan förändra livet, världen – och hur ska mänskligheten anpassa sig till den förändrade världen?

Filmen är två timmar och åtta minuter och är tillåten för sjuåringar i vuxens sällskap (annars elva år). Jag är tveksam till att låta sjuåringar se så mycket våld. För min del hade filmen blivit flera steg bättre om våldet begränsats. Det är nästan otäckt att inse att vi som sitter i publiken kan sitta och tänka ”äntligen” när den farliga dinosaurien tuggar i sig en av de vidriga personerna.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Action, Filmrecension, Jurassic World, Recension, Scen

Filmrecension: Mad Max: Fury Road – ok för sin genre men mycket skjutande och bomber är det

13 maj, 2015 by Redaktionen

madmax

Titel: Mad Max: Fury Road
Betyg 3
Svensk biopremiär 14 maj 2015

Mad Max: Fury Road är en rejält upphaussad fjärde film om Max Max. Den första, med Mel Gibson, i huvudrollen kom 1970. Statens biografbyrå beslöt vid sina granskningar 1980, 1982 och 1983 att filmen och dess två första efterföljare inte får visas offentligt i Sverige, trots distributörens förkortningar. Beslutet gällde fram till år 2005. Däremot har den visats på svensk TV och är tillgänglig hos videouthyrare.

När George Miller, hjärnan och regissören bakom de kultförklarade Mad Max-filmerna nu är tillbaka med en ny fjärde film om vägkrigaren Max Rockatansky (den här gången med Tom Hardy i rollen som Max) är det inte alls fråga om något visningsförbud, tvärtom är det med ett stort intresse från såväl filmkritiker som publik filmen nu visas.

maxmaxtomhardyMax är en ensamvarg i en härjad värld där mänskligheten förstört miljö, naturen och det mänskliga. De få platser där det finns vatten och jorden inte är så förstörd att det går att odla något de har beslagtagits av onda män som regerar med en extrem machokultur. Det är smått ironiskt att den vidrigaste makthavaren, evige Joe, ser ut som en medlem i den typ av hårdrockband som klär ur sig i äckliga masker – och när evige Joes soldater åker omkring och bombar och skjuter med kpist gör de detta ackompanjerade av hårdrockgitarrist som sitter upphängd på ett av krigsfordonen.

Mad Max har bestämt sig för att vandra ensam för att överleva, men han hamnar i skottgluggen mellan den vidriga diktatorn evige Joe och en liten grupp kvinnliga rebeller ledda av Imperatorn Furiosa (spelad av Charlize Theron).

Miljön är en mörk och ödslig öken, en postapokalyptisk mardröm, som hämtad ur ett tv-spel. Generation tv-spel är väl också den främsta målgruppen för filmen som består av mycket skjutande, många bomber exploderar, mycket våld är det. Den första halvtimmen av filmen består nästan enbart av skjutande och skjutande. Det är rätt tröttsamt och inte alltid helt lätt att veta vem som attackerar vem eller varför. Det är en ful värld, det är äckligt och vidrigt.

Evige Joe är en kombination av hårdrockare och en religiös fundamentalist. Hans soldater är hjärntvättade och tror att de efter väl förrättade krigsarbete ska antingen komma till underbara Valhall och leva där i lättja eller återfödas igen och åter få chansen att kriga väl och komma till Valhall. Driften med extrema fundamentalister som ISIS är uppenbar.

Denna machokultur där alla kämpar för Evige Joe och på hans villkor, för att han ska kunna ha ett harem av kvinnor och kunna få fram barn som är friska, är uppbyggd på att avgrundsegenskaper. Jag undrar varför alla sådana här filmer som utspelar sig i en värld efter världens undergång alltid måste vara så förutsägbara. Världen är alltid som en öken och mänskligheten är förråad, förvildad och ingen konflikt kan lösas på något annat sätt än med våld och mord.

madmaxfuriosaNå för att vara denna form av film är den välgjord. Miljön måste vara till stor del uppbyggd digitalt – och det är välgjort, åtminstone i den filmversion jag såg. Jag slapp tack och lov att se 3D-versionen. Berättelsen har några överraskande bitar – och de starka kvinnorna är en av filmens behållningar. Tom Hardy är bra i rollen som Max Rockatansky och Charlize Theron är bra i rollen som den kvinnlig rebelledaren.

Att action kan vara väldigt tröttsamt och bra för kisspaus, det visste jag redan förut – och den här filmen har några sådana lämpliga kisspauser. Men den är, för sin genre, en av de bättre, både när det gäller överraskningar rent dramamässigt, miljöerna, fotot och skådespelarnas insatser. Därför får den ändå betyg 3, vilket är högt för sin genre. Men jag förmodar att den som är ett stort fan av den här formen av action sätter högre betyg.

Fredrik Sahlin på SVT ger betyg 3:
Om man nu bortser från det ovedersägliga faktum att jag blivit 30 år äldre än sist, och att det bara finns en Mad Max, och det är en ung Mel Gibson, är återbesöket ändå förvånansvärt kärt.
Gamla fans kommer att känna igen sig, men får nu ”Mad Max – extra allt”. George Miller, som regisserat alla fyra, har låtit göra basgångarna ännu fetare, fordonen tyngre, miljöerna maffigare, storskurken storskurkigare, und so weiter.

Rekvisitörerna och kostymörerna ska för övrigt ha en extra eloge för imponerande uppfinningsrikedom, som bara genom sin närvaro ger stycket en behövlig nyans av smågalen humor.

Aftonbladet gav också betyg 3.

Mad Max - Fury Road

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Action, fantasy, Filmrecension, Mad Max: Fury Road, postapokalyptisk, Scen, Tom Hardy

Filmrecension: Hamilton – Men inte om det gäller din dotter – En klassisk hjältefilm

3 september, 2012 by Rosemari Södergren

Hamilton – Men inte om det gäller din dotter
Betyg 3
Svensk biopremiär 7 september 2012

Det här är en klassisk rak actionfilm med Hamilton som en stark hjälte. På ytan är det en enkel actionfilm: ett barn kidnappas och varken de svenska myndigheterna eller de amerikanska kan eller vill egentligen ta itu med brottet. Amerikanarna sätter tillgången till olja före allt annat. Enda chansen att rädda den kidnappade flickan är att Hamilton sätter ihop en egen liten grupp som tar sig in i kidnapparnas näste.

Om du tröttnat på de filmer där Hamilton vacklar och brottas med sitt psyke då har du en film för dig. Hamilton, spelad av Mikael Persbrandt, är tillbaka på sitt arbete inom den hemliga militära tjänsten. Han har kommit över katastrofen då hans familj utraderades i en hämndaktion. Han är nära vän med Ewa Tangly, en kvinnlig chef på Säpo och han är gudfar åt hennes dotter.

Filmen tar ut en del politiska svängar och den tar upp aktuella nutidsfrågor, främst kring terrorism. USA är ”the bad guy”, liksom fundamentalistiska muslimska terrorister men det finns också rättrådiga muslimer, annars vore det inte en film som bygger på Jan Guillous böcker.

Ett skrämmande fråga som är värd att fundera på efter filmen är hur övervakade människor är idag med kameror och satelitkameror.

Visst, Hamilton – Men inte om det gäller din dotter – är inget stort drama, det är en rak actionfilm, men som sådan är den godkänd. Ett extra plus får den för att det alltid är roligt när en rad duktiga svenska skådespelare är med, som Lennart Hjulström som DG och Reuben Sallmandet som Pierre Tanguy och Frida Hallgren som Ewa Tanguy, att rollerna inte ställer allra högsta krav på skådespelarnas insats är visserligen sant, men det är en hygglig actonfilm utan större dramatiskt djup och med en del politiska släggor.

Läs även andra bloggares åsikter om Hamilton, Jan Guillou, Mikael Persbrandt, action, film, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Action, Filmrecension, Hamilton, Jan Guillou, Mikael Persbrandt, Scen

Safe House – ännu en medioker actionrulle med alldeles för mycket pangpang

12 februari, 2012 by Jonatan Södergren

Safe House
Betyg 2
Sverigepremiär den 15 februari
Regi: Daniel Espinosa

Återigen en amerikansk actionfilm som inte imponerar särskilt. Filmen är stjärnspäckad med Denzel Washington och Ryan Reynolds i huvudrollerna och med birollsinnehavare som svenska skådespelarna Fares Fares och Joel Kinnaman. Denzel Washington är en bra skådespelare och det är kul att se honom, men filmen i sin helhet är alltför förutsägbar för att vara intressant.

Ryan Reynolds spelar en ung CIA-agent som får ett svårt uppdrag i Sydafrika och Denzel Washington spelar den erfarna landsförrädaren som Reynolds rollfigur ska bevaka. Handlingen blir en katt och råtta-lek i Sydafrika mellan korrumperade agenter. Tyvärr har filmen inte tillräckligt med nerv för att kompensera att det egentligen enbart är ännu en medioker actionrulle med alldeles för mycket pang-pang och explosioner.

Safe House är dock hyfsat välgjord men det är alltför mycket våld som inte fyller någon särskild funktion för handlingen. En film med för tunn historia hjälps inte upp av duktiga filmstjärnor.

Foto: Jasin Boland

Läs även andra bloggares åsikter om Denzel Washington, film, filmrecension, action, CIA, Joel Kinnaman, Fares Fares

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Action, CIA, Denzel Washington, Fares Fares, Filmrecension, Joel Kinnaman, Scen

Recension av ”22 Bullets” hos Voddler

16 januari, 2011 by Rosemari Södergren

22 Bullets
Betyg: 3

Beskrivning av 22 Bullets från Voddler:

Efter en lång, brutal och framgångsrik karriär som hitman i Marseilles maffia, håller sig Charly (Jean Reno) nu på den smala vägen. I tre år har han levt ett lugnt och lyckligt liv med sin fru och två små barn. Men så en vintermorgon blir han attackerad, och lämnas till synes död med 22 kulor i kroppen. Otroligt nog överlever Charly, och han ger sig efter Tony – den ende man som skulle våga försöka döda honom. Tony gjorde bara ett misstag: han misslyckades.

Titeln säger att det är en våldsam film, vilket de är, men ändå håller regissören det blodiga på en rimlig nivå.
Filmen startar med att pendla mellan starka scener. Charly (Jean Reno) kör en bil på vacker fransk landsbygd utanför Marseille med sin lille son i lågstadieåldern som sitter i baksätet. De lyssnar på operasång i bilradion och sjunger båda med, lika falskt båda två. De skojar och nojsar och det flödar av far och son-känslor. De stannar vid en liten marknad, sonen väntar vid marknaden medan Charly gör ner i ett p-garage. Det är där ett gäng svartklädda personer med rånarhuvor kommer och mejar ner honom.

Det är gråtmilda scener när vi ses Charly ligga övergiven i garaget och blodet rinner från skottsåren och den lille sonen står ensam på marknadstorget som blir tommare och tommare. Det är filmens knutpunkt, relationen med sonen och familjen. Mot alla odds överlever Charly, läkarna kan plocka ut de 22 kulorna. Han haltar och tappar känseln i höger hand, men han överlever.

Charly inser att även om han lämnat gangsterlivet lever han under hot och han gömmer sin familj och börjar leta efter de som försökte döda honom. Hans hämnd är grym. Samtidigt börjar en kvinnlig polis, Marie Goldman (spelad av Marina Foïs) att skugga honom. Hon vill också hitta den som försökt mörda honom.

Det dras paralleller mellan poliskvinnan Marie Goldman och Charly. Marie Goldman har också en liten son som hon är djupt fäst vid. Hennes man var också polisman och dog i tjänsten, mördad av någon i Marseille-maffian. Det finns en spännande gnista mellan poliskvinnan och Charly, som dock bara vi anar. Charly är djupt fäst vid sin fru, sin mamma, sin dotter och sin son. Det är för sin kärlek till sin familj som han tar på sig hämndens roll.

22 Bullets har mycket foto och Jean Reno är bra i rollen som Charly. Den som liksom jag gillar honom bör inte missa 22 Bullets. Jag har sett ett antal franska filmer om maffian och de tenderar att vara blodiga och actionscenerna tar alltför över i för hög grad, det blir för mycket action bara. 22 Bullets håller sig från det, även om det är en del våldsamma scener och några biljakt blir det inte för mycket mer än i en av slutscenerna när Charly kravlar bland taggtråd.

Den brittiska tidningen The Telegraph gav betyg 3:

Directed with extravagant zest by Richard Berry, its many memorable characters, adrenalin-charged action sequences and heart-stopping car chases make for a guilty pleasure

Kulturbloggens betyg: 3 +

Här kan du läsa om 22 Bullets hos Voddler.

Läs även andra bloggares åsikter om Voddler, film, recension, Jean Reno, 22 Bullets, Marseille, action

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: 22 Bullets, Action, Jean Reno, Marseille, Recension, Scen, Voddler

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Lennart Hellsings klassiker Ägget får nypremiär i Malmö

Sandra Stojiljkovic i föreställningen … Läs mer om Lennart Hellsings klassiker Ägget får nypremiär i Malmö

Filmrecension: Shelter – actionspäckad thriller om övervakningssamhällets faror

Shelter Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Shelter – actionspäckad thriller om övervakningssamhällets faror

Sången och ett skönt ”chilla – sound” får främst kvinnor att smälta – Hannes på Pustervik

13/2 2026 Pustervik i … Läs mer om Sången och ett skönt ”chilla – sound” får främst kvinnor att smälta – Hannes på Pustervik

Sagolika äventyr avlöser varandra i visuell högtidsstund – Trädet under jorden på Göteborgs Dramatiska Teater

Manus: Kristina Sigunsdotter (efter bok … Läs mer om Sagolika äventyr avlöser varandra i visuell högtidsstund – Trädet under jorden på Göteborgs Dramatiska Teater

Recension: Tolv på scen – och en hel lokal i rörelse

Club Killers på Kollektivet Livet - … Läs mer om Recension: Tolv på scen – och en hel lokal i rörelse

Charmant agerande från rapp duo lyfter fram legendarisk utrikesreporter och kåsör – Lunchteater med Johanna Wilson & Anna Littorin

vecka 7 10-13/ 2 2026 Big Bang på … Läs mer om Charmant agerande från rapp duo lyfter fram legendarisk utrikesreporter och kåsör – Lunchteater med Johanna Wilson & Anna Littorin

Teaterkritik: En liten roman vibrerar av mörker och barmhärtighet

När Lars Norén i slutet av … Läs mer om Teaterkritik: En liten roman vibrerar av mörker och barmhärtighet

Teaterkritik: Frankenstein – imponerande och visuellt stark föreställning med strålande skådespelarinsatser

Frankenstein Av Nick Dear Baserad på en … Läs mer om Teaterkritik: Frankenstein – imponerande och visuellt stark föreställning med strålande skådespelarinsatser

Filmrecension: Kärlekens många röster – en varm, rolig komedi om en dejt

Kärlekens många röster Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Kärlekens många röster – en varm, rolig komedi om en dejt

Filmrecension: Ett privat liv – underbart förvillande med blandning av flera genrer

Ett privat liv Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Ett privat liv – underbart förvillande med blandning av flera genrer

Filmrecension: Den svenska länken – klart sevärd även om den är lite för komisk

Den svenska länken Betyg 3 Global … Läs mer om Filmrecension: Den svenska länken – klart sevärd även om den är lite för komisk

Filmrecension: Goat: Bäst – Världen – drar åt skilda håll

Goat: Bäst i Världen Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Goat: Bäst – Världen – drar åt skilda håll

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in