Kulturmagasinet Kulturbloggen

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Action

Filmrecension: Predator – tröttsam

by

Predator
Betyg 1
Svensk biopremiär 14 september 2018

En film som är som ett tv-spel – oändligt med pangpang och skjutande. Tröttsamt. Varför göra film som är som ett tv-spel? Tja regissören Shane Black och manusförfattarna Black och Fred Dekker räknar väl med att håva in ett antal dollarmiljoner. För min del gillar jag actionfilmer – men det ska finnas någon tanke med scenerna och inte vara onödigt skjutande. Det är bara tröttsamt.

I juni 1987 hade en amerikansk science fiction-actionfilm med titeln Predator sbiopremiär i USA i regi av John McTiernan med Arnold Schwarzenegger i huvudrollen. Handlingen i den filmen:
En grupp kommandosoldater kallas in för ett räddningsuppdrag i Centralamerika ledda av major Alan “Dutch” Schaeffer (Arnold Schwarzenegger). Gruppen släpps ner i Guatemalas djungel innanför gränsen i fiendeland för att där spåra överlevande från en helikopter som skjutits ner. Till en början går allt som planerat, och man finner det gerillanäste där gisslan hålls.

Kommandosoldaterna blir emellertid varse att gerillasoldaterna i lägret är oskyldiga, då den ansvariga inte synes vara mänsklig. Plötsligt blir en i gruppen brutalt dödad, därefter ännu en, och sedan allt fler. Gruppen blir jagad av en fiende som inte är från djungeln – det visar sig att “Rovdjuret” inte ens kommer från samma planet.

I denna nya film med samma namn dyker dessa hemska utomjordingar upp igen men nu ännu farligare (suck). Den här gången starkare, smartare och dödligare än någonsin.

En ung pojke råkar av misstag råkar trigga deras återkomst till jorden. Nu ska jorden räddas av ett gäng avdankade soldater och en missnöjd NO-lärare.

Handlingen skulle kunna blivit intressant om det inte var så noga med att allt skulle vara ännu farligare, ännu starkare, ännu mer förfärligt utan istället byggt på hur det skulle kunna bli om utomjordingar kommer till jorden. Fast då hade det förstås inte varit en film som byggde på en Schwarzenegger-film.

Som Predator förvaltats av regissör och producent är det bara tröttsamt pangande, ett actionäventyr där jag längtade till filmens slut hela tiden. Suck.

Kritiken utomlands har inte varit nådig heller. New York Post kallar den förolämpande usel och skriver:
Racially offensive quips, flagrant sexism and Tourette syndrome gags all contribute to this witless, scare-free junk.

Entertainment Weekly skriver:
Not only is it utterly unnecessary, it’s also surprisingly bad.

Denna nya Predator är den fjärde filmen Predator-serien, eller den sjätte om de två filmerna där Predator möter Alien ska räknas.

I rollerna: Boyd Holbrook, Trevante Rhodes, Jacob Tremblay, Keegan-Michael Key, Olivia Munn, Sterling K. Brown, Alfie Allen, Thomas Jane, Augusto Aguilera, Jake Busey, Yvonne Strahovski

Filmrecension: Mile 22

by

Mile 22
Betyg 4
Svensk biopremiär 7 september 2018

Ett riktigt actionäventyr med full fart och spänning från start till slut i stort sett. Gillade du actionfilmerna Patriots Day och Deepwater horizon då lär det här vara en film för dig. Det är samma team bakom filmen, det vill säga Peter Berg (manus och regi) och Mark Wahlberg.

Mark Wahlberg har sedan han slog igenom internationellt som skådespelare blivit en symbol för amerikansk action. Han har en karriär som musiker före filmkarriären. Under sin musikkarriär var han känd som Marky Mark och han var rappare och låtskrivare.

Mark Wahlberg har viss anknytning til Sverige. han är av svenskt, fransk-kanadensiskt och irländskt ursprung. Hans far var halvsvensk.

Handlingen i Mile 22 kretsar kring ett elitförband med amerikanska underrättelseoffierer får hjälp av en hemlig taktisk specialstyrka i ett försök att smuggla en ljuskygg och hemlig polis som sitter på väldigt känslig information som kan skada rikets säkerhet.

Filmen går att se med olika ögon. Den som inte gillar filmen tolkar den som macho och att den är snårig. Men som action är den välgjord och det snåriga gör ju att den inte är förutsägbar. Men visst, det är mycket pangade och explosioner, det är en äkta amerikansk actionprodukt.

Mark Wahlberg gör en av huvudrollerna, som James Silva. En annan stor skådespelare som sällan gör dåligt ifrån sig är John Malkovich som här spelar Bishop.

I rollerna:
Mark Whalberg, John Malkovich, Lauren Cohan. Iko Uwais och Ronda Rousey.

Filmrecension: Mission: Impossible – Fallout – riktigt, riktigt bra in i minsta detalj

by

Mission: Impossible – Fallout
Betyg 4
Svensk biopremiär fredag 3 augusti 2018
Censur: 11 år i vuxens sällskap (annars 15 år)

Denna sjätte film i Mission Impossible-serien har gått mycket bra i USA och slagit de andra filmerna i serien. The Hollywood Reporter rapporterar att filmen innan den går upp i Sverige har dragit in 61,5 miljoner dollar i USA och det gör att den actionpackade filmen slår rekord om man jämför med de tidigare ”Mission: Impossible” – filmerna

Det är inte förvånande. Filmen är riktigt, riktigt bra. Ja till och med jag som inte är något stort fan av actionfilmer med biljakter och slagsmål blev riktigt underhållen. Den är spännande, välgjord in i minsta detalj och jag är säker på att både den som gillar actionfilmer överlag och den som inte gör det tycker att de två och en halv timmarna som filmen tar (ja den är längre än normallängd) går snabbt. Det är inte en död sekund i filmen.

Även om vissa saker är lite lätt att förutsäga i filmen är dess spänning i hög klass. Det är dock rätt många oväntade vändningar och överraskande händelser.

Tom Cruise spelar som vanligt IMF-agenten Ethan Hunt och han har sitt team (spelas av Alec Baldwin, Simon Pegg, Ving Rhames) – det är som vanligt. Och de ska rädda världen från ett grymt hot. Anarkisten Solomon Lane (spelas av Sean Harris) som gripits av Ethan Hunt har efterföljare, som kallar sig apostlar, som i Lanes anda skapar kaos i världen med våld. De har till och med skapat en smittkoppsepidemi som dödat massor av kvinnor och barn. Deras filosofi/ideologi är att världen idag är så grym, så orättvis att enda sättet att skapa en ny och bättre värld är genom våld och lidande.

Apostlarna är på väg att köpa plutonium på svarta marknaden för att skapa några gigantiska bomber som ska döda miljoner av jordens befolkning. Ethan Hunt och hans team får i uppdrag att förhindra detta. Det blir en svår uppgift med många förvecklingar, dessutom finns det flera än IMF som anser att de bör utföra uppdraget. Snart blir det förvecklingar och frågan är vem som är ute för att rädda världen och vem som är ute i skumrask-syften. Är ens Ethan Hunt ute med gott syfte?

Filmen är så välgjord in i minsta detalj: ljuden är suveränt och till och med slagsmålen har perfekt skapad koreografi och en lång rad duktiga skådespelare, inte minst de två svenska Joel Kinnaman och Rebecca Ferguson.

Egentligen tycker jag inte om Tom Cruise, bland annat för att han är affischnamn för scientologerna som är en sekt som gjort många människor olyckliga. Men han är en rutinerad filmskådespelare och denna 56-åring för bra ifrån sig i filmen. Det är bara att strunta i hans scientologiska bakgrund i två och en halv timme och låta sig dras in i action-äventyret.

Den första filmen i serien, Mission: Impossible kom 1996 i regi av Brian De Palma med Tom Cruise i huvudrollen som Ethan Hunt. Filmen hade Sverigepremiär den 13 september 1996.

Filmrecension: Jurassic World – Fallen Kingdom

by

Jurassic World – Fallen Kingdom
Betyg 3
Svensk biopremiär 8 juni 2018

En film som pendlar mellan skräckfilm och drama. I de delar den är som bäst ställer intressanta frågor av existentiell art. En film som hade vunnit på högre kvalitet på dialogerna, som sänker filmens helhetsintryck ett steg. Det är bara för klichéartat och ibland för förutsägbart. Om vi ser en av de allra farligaste dinousaurier i en bur och en av filmens hjältekaraktärer säger att den absolut inte får komma lös – då vet vi att den kommer att springa bärsärkagång efter ett tag. Jag är också trött på filmer med för många meningslösa jaktserier som där dinosaurier jagar människor som springer för livet.

Är forskare som var först med att utvinna kraft ur en atomkärna ansvara för följderna när andra forskare utvecklade deras forskning till att konstruera vapen som dödat oändligt många människor? Det är en av flera, faktiskt, intressanta frågeställningar som nya dinosaurie-filmen Jurassic World – Fallen Kingdom berör. En annan aktuell fråga som dyker upp efter att ha sett filmen är hur vi ska hantera AI, artificiell intelligens: när människor skapar något som liknar det som är levande. Ett tema som tv-serien Westworld dyker djupt in i.

I Jurassic World – Fallen Kingdom handlar det framför allt om dinosaurierna, förstås. Utan att avslöja någon spoiler så finns det ytterligare en fördjupning i ämnet, som säkert kan utvecklas och bli väldigt intressant i uppföljaren. För en uppföljare blir det förstås.

Jurassic World: Fallen Kingdom är är uppföljaren till Jurassic World (2015) och är regisserad av den spansk-amerikanska regissören Juan Antonio Bayona och skriven av Colin Trevorrow och Derek Conolly med Steven Spielberg som producent. Filmen är den femte delen i Jurassic Park-serien och den andra delen i den nya planerade Jurassic World-serien.

Det har gått tre år sedan den extravaganta nöjesparken Jurassic World förstördes av okontrollerade dinosaurier. Dinosaurierna lever på ön Nublar som de inte kan ta sig ifrån. Nu hotas dinosaurierna och kan utrotas för andra gången från jorden, eftersom ön har en vulkan som vaknat till liv. Owen (Chris Pratt) och Claire (Bryce Dallas Howard) blir övertalade att delta i en räddningsexpedition. Den stenrike Lookwood har en isolerad ö dit dinosaurierna ska flyttas.

Så klart kan det inte gå så lätt. Det finns alltid människor som drivs av enorm girighet och varför inte sälja dinosaurierna till stenrika diktatorer och andra hänsynslösa personer?

Om du gillar att se dinosaurier på film är den här filmen givetvis ett måste för dig. Det är ännu fler dinosaurier med än på någon av de tidigare i hela serien. I många scener har animatroniska dinosaurier använts för att kunna representera djuren på ett mycket verkligare sätt. Animatronic innebär en animation i 3D. En animatronic är en sorts robot gjord för specialeffekter, främst inom film. Roboten är ofta täckt av ett färgat “skinn” (gjort av gummi, till exempel latex eller gmfoam). Insidan av roboten är uppbyggd med ett skelett som kan vara gjort av exempelvis metall, och maskinen är kopplad med sladdar och kan styras med kontroller.

Filmen ställer flera moraliska frågor. Har dinosaurier som kommit till genom kloning samma rätt att existera och skyddas som andra utrotningshotade djurarter? Dinosaurier var utrotade: var det rätt att väcka dem till liv, är det rätt att ändra på historiens gång? Eftersom vetenskapen ännu inte klonat fram dinosaurier blir frågorna symboliska och handlar om människans vetenskapliga framsteg på andra sätt. Allt människan skapar kan förändra livet, världen – och hur ska mänskligheten anpassa sig till den förändrade världen?

Filmen är två timmar och åtta minuter och är tillåten för sjuåringar i vuxens sällskap (annars elva år). Jag är tveksam till att låta sjuåringar se så mycket våld. För min del hade filmen blivit flera steg bättre om våldet begränsats. Det är nästan otäckt att inse att vi som sitter i publiken kan sitta och tänka “äntligen” när den farliga dinosaurien tuggar i sig en av de vidriga personerna.

Filmrecension: Mad Max: Fury Road – ok för sin genre men mycket skjutande och bomber är det

by

madmax

Titel: Mad Max: Fury Road
Betyg 3
Svensk biopremiär 14 maj 2015

Mad Max: Fury Road är en rejält upphaussad fjärde film om Max Max. Den första, med Mel Gibson, i huvudrollen kom 1970. Statens biografbyrå beslöt vid sina granskningar 1980, 1982 och 1983 att filmen och dess två första efterföljare inte får visas offentligt i Sverige, trots distributörens förkortningar. Beslutet gällde fram till år 2005. Däremot har den visats på svensk TV och är tillgänglig hos videouthyrare.

När George Miller, hjärnan och regissören bakom de kultförklarade Mad Max-filmerna nu är tillbaka med en ny fjärde film om vägkrigaren Max Rockatansky (den här gången med Tom Hardy i rollen som Max) är det inte alls fråga om något visningsförbud, tvärtom är det med ett stort intresse från såväl filmkritiker som publik filmen nu visas.

maxmaxtomhardyMax är en ensamvarg i en härjad värld där mänskligheten förstört miljö, naturen och det mänskliga. De få platser där det finns vatten och jorden inte är så förstörd att det går att odla något de har beslagtagits av onda män som regerar med en extrem machokultur. Det är smått ironiskt att den vidrigaste makthavaren, evige Joe, ser ut som en medlem i den typ av hårdrockband som klär ur sig i äckliga masker – och när evige Joes soldater åker omkring och bombar och skjuter med kpist gör de detta ackompanjerade av hårdrockgitarrist som sitter upphängd på ett av krigsfordonen.

Mad Max har bestämt sig för att vandra ensam för att överleva, men han hamnar i skottgluggen mellan den vidriga diktatorn evige Joe och en liten grupp kvinnliga rebeller ledda av Imperatorn Furiosa (spelad av Charlize Theron).

Miljön är en mörk och ödslig öken, en postapokalyptisk mardröm, som hämtad ur ett tv-spel. Generation tv-spel är väl också den främsta målgruppen för filmen som består av mycket skjutande, många bomber exploderar, mycket våld är det. Den första halvtimmen av filmen består nästan enbart av skjutande och skjutande. Det är rätt tröttsamt och inte alltid helt lätt att veta vem som attackerar vem eller varför. Det är en ful värld, det är äckligt och vidrigt.

Evige Joe är en kombination av hårdrockare och en religiös fundamentalist. Hans soldater är hjärntvättade och tror att de efter väl förrättade krigsarbete ska antingen komma till underbara Valhall och leva där i lättja eller återfödas igen och åter få chansen att kriga väl och komma till Valhall. Driften med extrema fundamentalister som ISIS är uppenbar.

Denna machokultur där alla kämpar för Evige Joe och på hans villkor, för att han ska kunna ha ett harem av kvinnor och kunna få fram barn som är friska, är uppbyggd på att avgrundsegenskaper. Jag undrar varför alla sådana här filmer som utspelar sig i en värld efter världens undergång alltid måste vara så förutsägbara. Världen är alltid som en öken och mänskligheten är förråad, förvildad och ingen konflikt kan lösas på något annat sätt än med våld och mord.

madmaxfuriosaNå för att vara denna form av film är den välgjord. Miljön måste vara till stor del uppbyggd digitalt – och det är välgjort, åtminstone i den filmversion jag såg. Jag slapp tack och lov att se 3D-versionen. Berättelsen har några överraskande bitar – och de starka kvinnorna är en av filmens behållningar. Tom Hardy är bra i rollen som Max Rockatansky och Charlize Theron är bra i rollen som den kvinnlig rebelledaren.

Att action kan vara väldigt tröttsamt och bra för kisspaus, det visste jag redan förut – och den här filmen har några sådana lämpliga kisspauser. Men den är, för sin genre, en av de bättre, både när det gäller överraskningar rent dramamässigt, miljöerna, fotot och skådespelarnas insatser. Därför får den ändå betyg 3, vilket är högt för sin genre. Men jag förmodar att den som är ett stort fan av den här formen av action sätter högre betyg.

Fredrik Sahlin på SVT ger betyg 3:
Om man nu bortser från det ovedersägliga faktum att jag blivit 30 år äldre än sist, och att det bara finns en Mad Max, och det är en ung Mel Gibson, är återbesöket ändå förvånansvärt kärt.
Gamla fans kommer att känna igen sig, men får nu ”Mad Max – extra allt”. George Miller, som regisserat alla fyra, har låtit göra basgångarna ännu fetare, fordonen tyngre, miljöerna maffigare, storskurken storskurkigare, und so weiter.

Rekvisitörerna och kostymörerna ska för övrigt ha en extra eloge för imponerande uppfinningsrikedom, som bara genom sin närvaro ger stycket en behövlig nyans av smågalen humor.

Aftonbladet gav också betyg 3.

Mad Max - Fury Road