Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Action

Filmrecension: 21 Bridges – spännande, fartfylld och bra, trots mycket skjutande

by

21 Bridges
Betyg 4
Svensk biopremiär 22 november 2019
Regi Brian Kirk

21 Bridges är en spännande, fartfylld action – och egentligen borde jag inte gillat den alls. Den har en hel del skjutande i sig och det är något jag ofta tycker är långtråkigt. Jag föredrar aktion och spänning som byggs upp psykiskt och med små medel. Men jag föll för denna fartfyllda action ändå. Ett skäl är förstås Chadwick Boseman, som spelar huvudrollen, den skjutglade polismannen Andre Davis. Chadwick Boseman blev ett namn för den stora biopubliken när han tog på sig rollen som Black Panther i Marvel-filmerna och han visar nu att han är en actionhjälte som håller. Andra duktiga skådespelare som ger filmen dess höga betyg är Sienna Miller och J.K. Simmons (Whiplash) som spelar två av Davis poliskollegor.

Filmen har dessutom en hel del av den amerikanska moralen i sig som jag har svårt att köpa. Vi får i början av filmen se den trettonårige pojken vara med på sin pappas begravning. Pappan som var polisman dog i tjänsten och självklart går Andre Davis i pappans fotspår och blir polis. Vi får i filmens början se en fruktansvärd predikan om hämnd som en präst håller. Jag har aldrig en predikan som liknar den i svenska sammanhang. Denna så vanliga filosofi om hämnd är så utpräglad amerikansk. Men … Ja trots detta rycktes jag med i filmen. Det var inte en död sekund. Spännande trots att en hel del ändå var förutsägbart.

Andre Davis har ett problem i tjänsten, han har skjutit ihjäl fler brottslingar än någon annan polis och utreds av internutredningen. När åtta polismän blir ihjälskjutna vid ett råd som går fel på alla sätt och vis får Andre Davis uppdraget att leda utredningen och hans kollegor som annars är skeptiska till honom knyter stora förhoppningar att han ska se till att de två rånarna som skjutit ihjäl poliserna ska bli ihjälskjutna under jakten på dem.

Men något är inte som det borde. Andre Davis inser att något inte stämmer. De två misstänkta mördarna är småskurkar och borde inte ens varit på den platsen. Hur kunde dessa två småskurkar hamna i den situationen, på den platsen? De var utskickade för att stjäla 30 kg kokain och hittar 300 kg. Vem har lurat dem och varför?

Filmen är, förstås, snyggt fotad. Till stor del utspelas den på Manhattan, ön i New York. Andre Davis inser att de två misstänkta befinner sig på Manhattan och han ger order om att hela ön ska stängas av. Alla dess broar stängs, tunnelbanan stängs, vägarna stängs och Manhattan fylls av polisen som letar mördarna. Det är snyggt filmat, snyggt ihopklippt.

Regissören Brian Kirk har tidigare gjort avsnitt till en rad kända tv-serier, bland dem Game of Thrones, Dexter och The Tudors. Bakom 21 Bridges ligger Joe och Anthony Russo som producerade Avengers: Infinity War.

I sin genre är 21 Bridges bra. En hårdkokt, rafflande actionfilm med duktiga skådespelare. Den tillhör väl inte filmerna som dyker djupt ner i våra existentiella frågor men det ger ändå upphov till saker att fundera kring. En korrumperad polis serverar två argument till varför någon polis skulle syssla med knarkhandel: 1. Droger kommer alltid att finnas och om inte de gör det så gör någon annan. 2. Poliserna som jobbar på Manhattan har så dåliga löner att de inte har råd att bo på Manhattan. Och eftersom de har så dåliga löner blir de alkoholister och har hög skilsmässostatistik.

Argumentet att droger alltid har funnits är inte hållbart, egentligen. Det är uppenbart att det finns högt uppsatta personer med mycket makt och inflytande som inte vill ha slut på droghandeln. Med tanke på all militär teknik och drönare som finns idag kan vi vara säkra på att USA och en del andra stormakten mycket väl skulle kunna få slut på världens droghandel, om de verkligen ville. Argument 2: om en yrkesgrupp har dåliga löner beror det på ett samhällssystem som göder fastighetsägare och ger dem möjlighet att suga ut hyresgäster – och dåliga löner kan höjas med andra metoder än att delta i narkotikaförsäljning.

Det finns en del viktiga saker att fundera kring som filmen tar upp, även om den är en underhållnings-action.

Filmrecension: Predator – tröttsam

by

Predator
Betyg 1
Svensk biopremiär 14 september 2018

En film som är som ett tv-spel – oändligt med pangpang och skjutande. Tröttsamt. Varför göra film som är som ett tv-spel? Tja regissören Shane Black och manusförfattarna Black och Fred Dekker räknar väl med att håva in ett antal dollarmiljoner. För min del gillar jag actionfilmer – men det ska finnas någon tanke med scenerna och inte vara onödigt skjutande. Det är bara tröttsamt.

I juni 1987 hade en amerikansk science fiction-actionfilm med titeln Predator sbiopremiär i USA i regi av John McTiernan med Arnold Schwarzenegger i huvudrollen. Handlingen i den filmen:
En grupp kommandosoldater kallas in för ett räddningsuppdrag i Centralamerika ledda av major Alan “Dutch” Schaeffer (Arnold Schwarzenegger). Gruppen släpps ner i Guatemalas djungel innanför gränsen i fiendeland för att där spåra överlevande från en helikopter som skjutits ner. Till en början går allt som planerat, och man finner det gerillanäste där gisslan hålls.

Kommandosoldaterna blir emellertid varse att gerillasoldaterna i lägret är oskyldiga, då den ansvariga inte synes vara mänsklig. Plötsligt blir en i gruppen brutalt dödad, därefter ännu en, och sedan allt fler. Gruppen blir jagad av en fiende som inte är från djungeln – det visar sig att “Rovdjuret” inte ens kommer från samma planet.

I denna nya film med samma namn dyker dessa hemska utomjordingar upp igen men nu ännu farligare (suck). Den här gången starkare, smartare och dödligare än någonsin.

En ung pojke råkar av misstag råkar trigga deras återkomst till jorden. Nu ska jorden räddas av ett gäng avdankade soldater och en missnöjd NO-lärare.

Handlingen skulle kunna blivit intressant om det inte var så noga med att allt skulle vara ännu farligare, ännu starkare, ännu mer förfärligt utan istället byggt på hur det skulle kunna bli om utomjordingar kommer till jorden. Fast då hade det förstås inte varit en film som byggde på en Schwarzenegger-film.

Som Predator förvaltats av regissör och producent är det bara tröttsamt pangande, ett actionäventyr där jag längtade till filmens slut hela tiden. Suck.

Kritiken utomlands har inte varit nådig heller. New York Post kallar den förolämpande usel och skriver:
Racially offensive quips, flagrant sexism and Tourette syndrome gags all contribute to this witless, scare-free junk.

Entertainment Weekly skriver:
Not only is it utterly unnecessary, it’s also surprisingly bad.

Denna nya Predator är den fjärde filmen Predator-serien, eller den sjätte om de två filmerna där Predator möter Alien ska räknas.

I rollerna: Boyd Holbrook, Trevante Rhodes, Jacob Tremblay, Keegan-Michael Key, Olivia Munn, Sterling K. Brown, Alfie Allen, Thomas Jane, Augusto Aguilera, Jake Busey, Yvonne Strahovski

Filmrecension: Mile 22

by

Mile 22
Betyg 4
Svensk biopremiär 7 september 2018

Ett riktigt actionäventyr med full fart och spänning från start till slut i stort sett. Gillade du actionfilmerna Patriots Day och Deepwater horizon då lär det här vara en film för dig. Det är samma team bakom filmen, det vill säga Peter Berg (manus och regi) och Mark Wahlberg.

Mark Wahlberg har sedan han slog igenom internationellt som skådespelare blivit en symbol för amerikansk action. Han har en karriär som musiker före filmkarriären. Under sin musikkarriär var han känd som Marky Mark och han var rappare och låtskrivare.

Mark Wahlberg har viss anknytning til Sverige. han är av svenskt, fransk-kanadensiskt och irländskt ursprung. Hans far var halvsvensk.

Handlingen i Mile 22 kretsar kring ett elitförband med amerikanska underrättelseoffierer får hjälp av en hemlig taktisk specialstyrka i ett försök att smuggla en ljuskygg och hemlig polis som sitter på väldigt känslig information som kan skada rikets säkerhet.

Filmen går att se med olika ögon. Den som inte gillar filmen tolkar den som macho och att den är snårig. Men som action är den välgjord och det snåriga gör ju att den inte är förutsägbar. Men visst, det är mycket pangade och explosioner, det är en äkta amerikansk actionprodukt.

Mark Wahlberg gör en av huvudrollerna, som James Silva. En annan stor skådespelare som sällan gör dåligt ifrån sig är John Malkovich som här spelar Bishop.

I rollerna:
Mark Whalberg, John Malkovich, Lauren Cohan. Iko Uwais och Ronda Rousey.

Filmrecension: Mission: Impossible – Fallout – riktigt, riktigt bra in i minsta detalj

by

Mission: Impossible – Fallout
Betyg 4
Svensk biopremiär fredag 3 augusti 2018
Censur: 11 år i vuxens sällskap (annars 15 år)

Denna sjätte film i Mission Impossible-serien har gått mycket bra i USA och slagit de andra filmerna i serien. The Hollywood Reporter rapporterar att filmen innan den går upp i Sverige har dragit in 61,5 miljoner dollar i USA och det gör att den actionpackade filmen slår rekord om man jämför med de tidigare ”Mission: Impossible” – filmerna

Det är inte förvånande. Filmen är riktigt, riktigt bra. Ja till och med jag som inte är något stort fan av actionfilmer med biljakter och slagsmål blev riktigt underhållen. Den är spännande, välgjord in i minsta detalj och jag är säker på att både den som gillar actionfilmer överlag och den som inte gör det tycker att de två och en halv timmarna som filmen tar (ja den är längre än normallängd) går snabbt. Det är inte en död sekund i filmen.

Även om vissa saker är lite lätt att förutsäga i filmen är dess spänning i hög klass. Det är dock rätt många oväntade vändningar och överraskande händelser.

Tom Cruise spelar som vanligt IMF-agenten Ethan Hunt och han har sitt team (spelas av Alec Baldwin, Simon Pegg, Ving Rhames) – det är som vanligt. Och de ska rädda världen från ett grymt hot. Anarkisten Solomon Lane (spelas av Sean Harris) som gripits av Ethan Hunt har efterföljare, som kallar sig apostlar, som i Lanes anda skapar kaos i världen med våld. De har till och med skapat en smittkoppsepidemi som dödat massor av kvinnor och barn. Deras filosofi/ideologi är att världen idag är så grym, så orättvis att enda sättet att skapa en ny och bättre värld är genom våld och lidande.

Apostlarna är på väg att köpa plutonium på svarta marknaden för att skapa några gigantiska bomber som ska döda miljoner av jordens befolkning. Ethan Hunt och hans team får i uppdrag att förhindra detta. Det blir en svår uppgift med många förvecklingar, dessutom finns det flera än IMF som anser att de bör utföra uppdraget. Snart blir det förvecklingar och frågan är vem som är ute för att rädda världen och vem som är ute i skumrask-syften. Är ens Ethan Hunt ute med gott syfte?

Filmen är så välgjord in i minsta detalj: ljuden är suveränt och till och med slagsmålen har perfekt skapad koreografi och en lång rad duktiga skådespelare, inte minst de två svenska Joel Kinnaman och Rebecca Ferguson.

Egentligen tycker jag inte om Tom Cruise, bland annat för att han är affischnamn för scientologerna som är en sekt som gjort många människor olyckliga. Men han är en rutinerad filmskådespelare och denna 56-åring för bra ifrån sig i filmen. Det är bara att strunta i hans scientologiska bakgrund i två och en halv timme och låta sig dras in i action-äventyret.

Den första filmen i serien, Mission: Impossible kom 1996 i regi av Brian De Palma med Tom Cruise i huvudrollen som Ethan Hunt. Filmen hade Sverigepremiär den 13 september 1996.

Filmrecension: Jurassic World – Fallen Kingdom

by

Jurassic World – Fallen Kingdom
Betyg 3
Svensk biopremiär 8 juni 2018

En film som pendlar mellan skräckfilm och drama. I de delar den är som bäst ställer intressanta frågor av existentiell art. En film som hade vunnit på högre kvalitet på dialogerna, som sänker filmens helhetsintryck ett steg. Det är bara för klichéartat och ibland för förutsägbart. Om vi ser en av de allra farligaste dinousaurier i en bur och en av filmens hjältekaraktärer säger att den absolut inte får komma lös – då vet vi att den kommer att springa bärsärkagång efter ett tag. Jag är också trött på filmer med för många meningslösa jaktserier som där dinosaurier jagar människor som springer för livet.

Är forskare som var först med att utvinna kraft ur en atomkärna ansvara för följderna när andra forskare utvecklade deras forskning till att konstruera vapen som dödat oändligt många människor? Det är en av flera, faktiskt, intressanta frågeställningar som nya dinosaurie-filmen Jurassic World – Fallen Kingdom berör. En annan aktuell fråga som dyker upp efter att ha sett filmen är hur vi ska hantera AI, artificiell intelligens: när människor skapar något som liknar det som är levande. Ett tema som tv-serien Westworld dyker djupt in i.

I Jurassic World – Fallen Kingdom handlar det framför allt om dinosaurierna, förstås. Utan att avslöja någon spoiler så finns det ytterligare en fördjupning i ämnet, som säkert kan utvecklas och bli väldigt intressant i uppföljaren. För en uppföljare blir det förstås.

Jurassic World: Fallen Kingdom är är uppföljaren till Jurassic World (2015) och är regisserad av den spansk-amerikanska regissören Juan Antonio Bayona och skriven av Colin Trevorrow och Derek Conolly med Steven Spielberg som producent. Filmen är den femte delen i Jurassic Park-serien och den andra delen i den nya planerade Jurassic World-serien.

Det har gått tre år sedan den extravaganta nöjesparken Jurassic World förstördes av okontrollerade dinosaurier. Dinosaurierna lever på ön Nublar som de inte kan ta sig ifrån. Nu hotas dinosaurierna och kan utrotas för andra gången från jorden, eftersom ön har en vulkan som vaknat till liv. Owen (Chris Pratt) och Claire (Bryce Dallas Howard) blir övertalade att delta i en räddningsexpedition. Den stenrike Lookwood har en isolerad ö dit dinosaurierna ska flyttas.

Så klart kan det inte gå så lätt. Det finns alltid människor som drivs av enorm girighet och varför inte sälja dinosaurierna till stenrika diktatorer och andra hänsynslösa personer?

Om du gillar att se dinosaurier på film är den här filmen givetvis ett måste för dig. Det är ännu fler dinosaurier med än på någon av de tidigare i hela serien. I många scener har animatroniska dinosaurier använts för att kunna representera djuren på ett mycket verkligare sätt. Animatronic innebär en animation i 3D. En animatronic är en sorts robot gjord för specialeffekter, främst inom film. Roboten är ofta täckt av ett färgat “skinn” (gjort av gummi, till exempel latex eller gmfoam). Insidan av roboten är uppbyggd med ett skelett som kan vara gjort av exempelvis metall, och maskinen är kopplad med sladdar och kan styras med kontroller.

Filmen ställer flera moraliska frågor. Har dinosaurier som kommit till genom kloning samma rätt att existera och skyddas som andra utrotningshotade djurarter? Dinosaurier var utrotade: var det rätt att väcka dem till liv, är det rätt att ändra på historiens gång? Eftersom vetenskapen ännu inte klonat fram dinosaurier blir frågorna symboliska och handlar om människans vetenskapliga framsteg på andra sätt. Allt människan skapar kan förändra livet, världen – och hur ska mänskligheten anpassa sig till den förändrade världen?

Filmen är två timmar och åtta minuter och är tillåten för sjuåringar i vuxens sällskap (annars elva år). Jag är tveksam till att låta sjuåringar se så mycket våld. För min del hade filmen blivit flera steg bättre om våldet begränsats. Det är nästan otäckt att inse att vi som sitter i publiken kan sitta och tänka “äntligen” när den farliga dinosaurien tuggar i sig en av de vidriga personerna.