Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Hans Södergren

Filmrecension: Jag kommer hem igen till jul – nja vi har sett det förut

by

Jag kommer hem igen till jul
Betyg 2
Svensk biopremiär 8 november 2019
Regi Ella Lemhagen
I rollerna Peter Jöback, Suzanne Reuter, Johannes Bah Kuhnke, Jennie Silfverhjelm och Loa Falkman

En lång rad av de stora svenska skådespelarnamnen och en del bra musik om du gillar Peter Jöback – men det räcker inte. Det är en berättelse vi hört i många varianter tidigare. En världsstjärna, Simon (spelas av Peter Jöback) kommer till snöigt svenskt landskap för att fira jul. I det lilla samhället finns, förstås, en mängd mörka hemligheter och i familjen i synnerhet.

Simons storebror Anders (spelas av duktiga Johannes Bah Kuhnke, som väl haft bättre filmer att agera i) arrangerar en årlig julkonsert och Simon har övertalats att vara med. Inte till storebrors glädje. Storebror har alltid levt i skuggan av sin bror.

Familjehemligheter, som de inblandade trodde var begravda, väcks till liv. Konflikter på alla håll. Visst, sådant kan vara intressant och engagerande. Men det kan också vara förutsägbart och ett upprepande av saker som redan berättats i bättre förpackningar.

Mycket fin sång är det, nubbvisor, julvisor och klassisk julmusik. Julmat, julpynt och mycket snö är det och bilder från lantlig kyrkomiljö, scener som väl är tänkta ge gemytlig julkänsla.

Berättelsen spretar också åt för många håll. Det är mörkt och hopplöst på alla håll och kanter.

Filmrecension: Mysteriet Henri Pick – varm, rolig, underhållande

by

Mysteriet Henri Pick
Betyg 4
Svensk biopremiär 8 november 2019
Regi Rémi Bezançon
Manus Rémi Bezançon, Rémi Bezançon, David Foenkinos och Vanessa
I rollerna Fabrice Luchini, Camille Cottin, Alice Isaaz

Ännu en lyckad fransk film som går upp på svenska biografer. Den utspelar i lantlig miljö i Bretagne och är både humoristisk, underhållande och får oss att fundera lite kring hur viktig litteratur är.

Mysteriet Henri Pick är en varm och rolig berättelse med en underbart språk om mysteriet kring en romansuccé. En ung förlagsredaktör hittar ett makalöst manuskript i en samling av refuserade böcker. Hon ger ut boken som är skriven av en Henri Pick, en man som är avliden. Men det är hela är rätt mystiskt. Änkan efter Henri Pick ifrågasätter att hennes man verkligen skrivit boken. Enligt henne skrev han aldrig något mer avancerat än en inköpslista.

Den erkände litteraturkritikern Rouche anar att något inte stämmer och bestämmer sig för att, tillsammans med Henri Picks dotter, undersöka saken närmare. Vem var egentligen Henri Pick?

Skådespelarna är alla duktiga och det är fina miljöer. Bland annat ser vi Fabrice Luchini i rollen som Jean-Michel Rouche. Fabrice Luchini känns igen från filmer som Cykla med Molière, Bakom stängda dörrar, Mysteriet i Slack Bay.

Det är en film som får mig att helt glömma att jag sitter i en biosalong, jag sugs in i berättelsen och känner det som att jag är med där. Hollywood Reporter skriver om filmen: Henri Pick är en lättsmält och sofistikerad pusseldeckare.
Det skriver jag under på.

Filmrecension: Terminator: Dark Fate – många explosioner är det

by

Terminator: Dark Fate
Betyg 2
Svensk biopremiär 25 oktober 2019
Regi Tim Miller
Filmen längd 2 tim 8 min
I rollerna ser vi bland andra Mackenzie Davis, Natalia Reyes, Gabriel Luna, Diego Boneta, Linda Hamilton och Arnold Schwarzenegger.

Linda Hamilton och Arnold Schwarzenegger är tillbaka i sina roller från Terminator-filmerna. Frågan är om ens de mest inbitna Terminator-fansen blir lyckliga av filmen. Jag tycker att en film ska vara så bra att den kan stå för sig själv, att man inte ska behöva ha sett de tidigare för att få ut något av en film.

Handlingen nu utspelar sig två decennier efter slutet på Terminator 2. Dani som räddade världen lever nu tillsammans med sin bror ett enkelt liv i Mexico. Och då kommer en ny hemsk och oerhört avancerad Terminator för att döda henne. Två krigare är de enda som möjligen kan rädda henne: en supersoldat, Grace, och Sarah Connor.

Mycket action är det. Mycket våld är det. Explosioner. Ärligt talat är det rätt tröttsamt. Det är till och med svårt att orka hålla koncentrationen på filmen. Det är liksom inget nytt, inget överraskande. Det är sådant vi har sett förr. Alldeles för många gånger.

Att filmen inte får ännu lägre betyg beror främst på att Linda Hamilton är bra i sin roll.

Filmrecension: Amanda

by

Amanda
Betyg 4
Svensk biopremiär 25 oktober 2019
Regi Mikhaël Hers
Medverkande: Vincent Lacoste, Isaure Multrier, Stacy Martin m fl.

En film om att leva vidare efter en tragedi och att utvecklas som människa. En vacker och berörande film som utspelar sig i Paris-miljöer. En film som ger hopp om mänskligheten. Trots att filmens inte är särskilt dramatisk är den engagerande.

Huvudpersonen David lever ganska mycket för dagen, han driver runt om dagarna, hankar sig fram på mindre ströjobb och är rätt nöjd med tillvaron. En dag träffar han Han Lena som precis flyttat till Paris och blir blixtförälskad. Men plötsligt förändras allt i och med ett terrordåd. Hans syster Sandrine omkommer och flickvännen Lena blir svårt skadad. Där står David och måste ta ansvar för sin systers sjuåriga dotter Amanda.

David och Amanda, en vuxen man och ett barn, måste tillsammans hitta ett sätt att leva vidare trots den svåra tragedin. För Frankrike är det en del av deras vardag, många har drabbats av terrorattacker och måste hitta sätt att leva vidare efter att livet förändrats radikalt. David och Amanda hittar varandra på ett mjukt och respektfullt sätt och trots att deras liv tillsammans efter tragedin puttrar på i ganska lugn takt och inga stora konflikter uppstår känns det äkta och skänker lite hopp och glädje.

Filmrecension: Gemini Man

by

Gemini Man
Betyg 3
Svensk biopremiär 11 oktober 2019
Regi Ang Lee

Om du gillar motorcykeljakter där förarna klarar av de mest häpnadsväckande, livsfarliga, momenten – ja då är det här absolut en film för dig. Regissören Ang Lee är en av de skickligaste actionregissörerna.

Den versionen jag såg var i 3D+, som är ett spännande 3D-format där 60 3D-bilder visas per sekund som är framtagen från ett original med 120 bilder per sekund. Bilderna blir oerhört starka och vissa scener var som om publiken satt mitt i all action. Ännu så länge är det dock bara några biografer som har utrustning till att visa filmer i 3D+. Jag misstänker att filmens motorcykeljakter och en del andra actionladdade scener skapats med hänsyn till och tanke på formatet. Och det blir alltid lite haltande. Om ett drama berättas för teknikens skull och inte för dramatiken – det är alltid något som går förlorat då.

I centrum för handlingen är lönnmördaren Henry Brogan (spelas av Will Smith). Han är hänsynslöst skicklig på att mörda. En dag vill han inte längre fortsätta som mördare. Det är ett beslut hans uppdragsgivare inte är nöjda med. De skaffar en ersättare, en ung man som har i uppdrag att ersätta honom och dessutom döda honom. Denna unga man visar sig vara en klon av just Henry Brogan.

Så det finns en del lite intressanta saker att fundera kring, men i stort sett är det ändå en action gjord mest för att vara underhållande action. Godkänd av och till men för min del var det lite tröttsamma, överdrivna motorcykeljakten som tar ner helhetsintrycket.