Hamilton – Men inte om det gäller din dotter
Betyg 3
Svensk biopremiär 7 september 2012
Det här är en klassisk rak actionfilm med Hamilton som en stark hjälte. På ytan är det en enkel actionfilm: ett barn kidnappas och varken de svenska myndigheterna eller de amerikanska kan eller vill egentligen ta itu med brottet. Amerikanarna sätter tillgången till olja före allt annat. Enda chansen att rädda den kidnappade flickan är att Hamilton sätter ihop en egen liten grupp som tar sig in i kidnapparnas näste.
Om du tröttnat på de filmer där Hamilton vacklar och brottas med sitt psyke då har du en film för dig. Hamilton, spelad av Mikael Persbrandt, är tillbaka på sitt arbete inom den hemliga militära tjänsten. Han har kommit över katastrofen då hans familj utraderades i en hämndaktion. Han är nära vän med Ewa Tangly, en kvinnlig chef på Säpo och han är gudfar åt hennes dotter.
Filmen tar ut en del politiska svängar och den tar upp aktuella nutidsfrågor, främst kring terrorism. USA är ”the bad guy”, liksom fundamentalistiska muslimska terrorister men det finns också rättrådiga muslimer, annars vore det inte en film som bygger på Jan Guillous böcker.
Ett skrämmande fråga som är värd att fundera på efter filmen är hur övervakade människor är idag med kameror och satelitkameror.
Visst, Hamilton – Men inte om det gäller din dotter – är inget stort drama, det är en rak actionfilm, men som sådan är den godkänd. Ett extra plus får den för att det alltid är roligt när en rad duktiga svenska skådespelare är med, som Lennart Hjulström som DG och Reuben Sallmandet som Pierre Tanguy och Frida Hallgren som Ewa Tanguy, att rollerna inte ställer allra högsta krav på skådespelarnas insats är visserligen sant, men det är en hygglig actonfilm utan större dramatiskt djup och med en del politiska släggor.
Läs även andra bloggares åsikter om Hamilton, Jan Guillou, Mikael Persbrandt, action, film, filmrecension