• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Recension av Bingo Rimér med Hugo Rehnbergs En flickfotografs bekännelser

19 oktober, 2010 by Redaktionen

Från illitterat ungdomsligist via uselt betald assistentlön, betalda lyxsemestrar i Las Vegas till framgångsrik tvåbarnsfar och entreprenör. Det är imponerande, hatten av. En riktig ”The American Dream” saga. Förutom faktumet att det rör sig om en svensk. Frågan är om det gör det hela ännu mera imponerande eller lätt tragiskt. Hur som helst så är white trash alltid i grunden white trash.

Samtidigt är boken en kaskad av omogenhet. Omdömeslöshet, sex, droger och festande går ut över arbete, relationer och emellanåt, även framgången. Varenda svenne med drängmentalitet skulle känna igen sig, även om festandet i den här storyn ligger på en överklassnivå istället för stamhaksnivå.

Likt en lättläst kapitelbok betar Bingo av sitt liv genom att göra ett kapitel av olika eror av sitt liv. Illustrerat av svartvita foton insprängt i texten och två samlingar med glossiga färgfoton känns det mer som om man läser en barnbok än en egentlig biografi – skriven av en lagom dålig porrnovellsförfattare. Visst finns det med vissa sexscener och en hel del andra ganska så utsvävande händelser men för att vara flickfotograf och dessutom kalla sig för en Hugh Hefner-wannabe så känns beskrivningarna synnerligen blasé. Kanske är det för att Bingo själv både har en stark integritet vad det gäller känslolivet men nog också egentligen är ganska trött på den ständiga upprepningen av wow-upplevelser som avsugningar, serieslickningar och annat som han sett och upplevt har inneburit för bonddrängen. Att det dessutom är mest mingelfoton och privata bilder istället för särskilt många av hans ”triumfer” är ju också en sak för tyckande. Skall det nu röra sig om flickfotografen så känns det väl mer relevant med just sådana bilder. Bingo är dessutom skicklig på det han gör.

Hef har varit föredömet med sina Playboy bunnies och identiska kloner. Det märks. Så gott som varenda tjej (jag kan tyvärr knappast kalla dem för kvinnor) som omnämns ser ut som Barbiekloner. Platinablonderade, inopererad silikon, rådjursögon, restylane-läppar och en i övrigt rak kroppsform. Största skillnaden är väl att Bingo nog föredrar den hårlösa looken snarare än Hefs naturligt håriga skrev. På ett sätt är det ganska tragiskt att det finns så många tonårsflickor som söker den här formen av uppmärksamhet, påminnande ganska mycket om östblocksannonserna efter räddande män, å andra sidan så är det väl kanske inte så svårt att förstå när drängmentaliteten styr Sverige. Att idag få cred för att både vara intressant utseendemässigt och intellektuellt verkar vara svårt. Antingen blir man en glamour girl eller så skall man sälla in sig i ledet av tråkkläder och genusuppfattningar. Jag vill inte vara alltför fördomsfull (jag känner flera från ”båda” lägren) men visst sjutton känns glamouren betydligt mera lockande?

Samtidigt så får man stifta en bekantskap med den sidan som Bingo nog själv helst inte visar för så många. Sidan av honom som är oerhört familjär, djupt emotionell och en ansvarstagande far. Man kan läsa mellan raderna att systrarna och hans barn är det viktigaste och oavsett hur frånvarande han är från sitt eget hem så är det ändock väsentligt för honom, precis som partnern han gärna ser dela det med honom. Arbetsmyran och festprissen har en rejäl motpol i den här sidan, som nog inte alltid är så lätt att balansera.

Helt klart har han hunnit med mycket i sitt ännu ganska så unga liv, 35 är inte gammalt. Det är dock en sent mogen man som man får bestifta bekantskap med. Det är inte förrän efter 32 som han faktiskt börjar bli ”vuxen” på riktigt. Inte heller boken utvecklas mot mera underhållande och intressant förrän de sista kapitlena. För att säga som hans far; ”Du kommer att sluta på Komvux bland taxichaufförer och prostituerade” – nja, kontor, Hells Angels och glamour girls blev det istället.

Av Jessika Ahlström

En flickfotografs bekännelser
Författare: Bingo Rimér med Hugo Rehnberg
ISBN:978-91-7461-007-9

Läs även andra bloggares åsikter om Bingo Rimér, flickfotograf, foto, böcker, recension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bingo Rimér, Böcker, Foto, Recension

Skrivrecension: New Found Land – The Bell

19 oktober, 2010 by Redaktionen

Den 27 oktober kommer bandet New Found Land ut med sitt andra allbum – The Bell. Men det är inte bara en ny skiva som möter lyssnarna utan även ett helt nytt band, New Found Land har växt så det knakar och det hörs.

Där debutplattan var blyg och trevande så är uppföljaren rikare i sin ljudbild tack vare alla nya bandmedlemmar och nya instrument som har introducerats. New Found Land har gått från att vara en duo till att vara ett stort band där antalet bandmedlemmar beror på vem du frågar, alla siffror från sex och uppåt verkar vara gångbara.
Första spåret på plattan, och till lika titelspåret The Bell är skivans omedelbara höjdpunkt med slingan ”Oaa I could never prepre myself for this” och tropiska inslag. Den sätter sig på hjärnan och förtjänar att få vara kvar där.

Skivan har inga direkta lågvattenmärken men en del låtar agerar mer som utfyllnadsmaterial mellan de riktiga ljusglimtarna. Låten Stay with me har man hört förut och erbjuder egentligen ingenting nytt, men det är trots allt en fin låt som säkerligen kommer att göra sig bra i en spellista för kärlekskranka hjärtan. Det känns som att det är den där obligatoriska lugna låten som måste vara med på alla plattor fast den inte tillför något originellt.
Tillsammans med titelspåret är det Human, A storage plan och Carve out my heart som får definiera albumet och det är i den något mer lekfulla riktningen New Found Land bör ta sin musik.

Skivan avrundas med spåret Jag tar smällen där Anna Roxenholt sjunger på svenska. Tydliga paraleller till Annika Norlin kan dras, men det som New Found Land saknar för att komma upp i den divisionen är något bättre låttexter. Trots att Jag tar smällen är en pärla så är det inget miniepos som Annika Norlin kan lyckas få till.
Det allra sista spåret Streets are different flörtar med den nyfolksvåg som cirkulerat sedan Fleet Foxes släppte sin debut 2008. Med plockande och plinkade strängar tillsammans med rogivande stämmor vaggas lyssnaren till ett behagligt lugn.

The Bell är ingen skiva som kommer få oss att vurma och gå ner på knä så som vi kan göra när Håkan Hellström eller Annika Norlin släpper en ny skiva, men den förändring som New Found Land har genomgått är minst sagt intressant och väldigt trevlig att lyssna på.
Rekomenderas för alla som gillar enkel pop och hypnotiska ballader om att se förbi det bittra i livet.

Lyssna på New Found Land på Myspace.

Läs även andra bloggares åsikter om New Found Land, The Bell, recension, skivnytt, musik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, New Found Land, Recension, skivnytt, The Bell

Kulturbloggen söker bokrecensenter

15 oktober, 2010 by Redaktionen


Gillar du att läsa böcker och vill gärna skriva om dem, fast du drar dig för att starta och driva en egen blogg? Varför inte komma med i gänget på Kulturbloggen?
Vi hinner inte läsa och skriva om alla böcker vi tycker är värda att skrivas om.

Du tjänar inte pengar på det, för det gör ingen av oss. Vi engagerar oss i kultur för att vi älskar kultur. Du får läsa böcker och du blir publicerad. Ibland träffas vi från Kulturbloggen och har kul tillsammans.

Om du är intresserad, maila kulturbloggen snabela gmail punkt com och berätta om dig själv.

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, kulturbloggen, recension, recensenter, litteratur, efterlysning

Arkiverad under: Litteratur och konst Taggad som: Böcker, Bok, efterlysning, Kulturbloggen, recensenter, Recension

I det sista regnet av Janesh Vaidya: om det viktigaste i livet

15 oktober, 2010 by Rosemari Södergren


I det sista regnet av Janesh Vaidya är en av de vackrast skrivna böckerna jag läst på länge.
Janesh Vaidya växte upp i Kerala i södra Indien. Han inspirerades tidigt av sin farmor som var naturläkare, inom ayervedakonsten. Janesh Vaidya reser jorden runt och har föreläsningar och workshops om ayerveda och livet. ”I det sista regnet” är hans debutroman.
Den handlar om man som återvänder till sin indiska by, hans far ligger svårt sjuk på dödsbädden och under resan dit och när han är där minns pojken hela tiden sin farmor, som han hade en tät relation med.
Vistelsen i byn varvas med minnen av farmor och av vad hon hade att lära ut.
Pojken var ibland med när hans farmor undervisa om ayurveda och dess filosofi.
Återbesöket i byn har ett annalkande hot: det ska komma ett kraftfullt, våldsamt förfärligt regn som kommer att döda djur och dränka hus. Det är det sista regnet, som kommer vart 21:a år.

Från baksidan på boken:

– Vad är det sista regnet, farmor?
– Det drar från Arabiska sjön med åska och blixtar. Det fyller hela havet och jagar väldiga vågor mot stranden. Till och med floderna svallar av vågor och översvämmar byn. Efter regnet följer en storm som knäcker grenarna på många träd och raserar byggnader som reser sig högre än tempel. I slutet mojar stormen till blåst och till sist en fläkt.
Efter en liten tystnad återtog den gamla: – Sedan mättas luften av tystnad. Stjärnor faller ur skyn och de goda andarna kommer ner till jorden och besöker sina barn. Bara nu kan man se de döda.
– Kan alla se de döda?
– Inte alla. Bara de som har levat för varandra, de vars hjärtan är förbundna med kärlekens broar, de som har älskat passionerat medan de var i livet.
– Som du och jag, farmor?
Den gamla log och kysste pojken i pannan.

Ni förstår. Det är magiskt och det är vackert och det är ändå praktisk visdom.
När jag läser den har jag ändå svårt att se den som en roman, den känns som väldigt biografisk, med tanke på det som berättas om Janesh Vaidya.
Fast det gör inget, boken är underbar att läsa språkligt och dess visdom är något jag suger åt mig.
Det här är en bok som hade partier som jag absolut inte ville glömma bort, så jag läste den med en anteckningsbok vid sidan om, så jag kunde skriva ner stycken som jag tyckte var extra viktiga att aldrig glömma.

Ett exempel:

De flesta rädslor är illusioner. Börjar man fly från rädslan jagar den alltid efter, och till slut blir man dess slav. Det man måste göra är att sluta springa, vända sig om och se rädslan i vitögat.
Bakom varje rädsla döljer sig en sanning. Finner man den sanningen kan man upptäcka de illusioner som är roten till rädslan.

I pressutskicket för boken står att skådespelaren Michael Nyqvist har sagt om boken:
En själslig och kroppslig förflyttning i ett trollslag, Man vill inte sluta läsa.

Det är bara att hålla med.

Här är författarens hemsida.

I det sista regnet
Författare: Janesh Vaidya
ISBN10: 9100124834
ISBN13: 9789100124830

Läs även andra bloggares åsikter om ayurveda, Janesh Vaidya, recension, Indien. böcker, litteratur, filosofi

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: ayurveda, Bok, filosofi, Indien. böcker, Janesh Vaidya, Recension

Sad Day For Puppets och Television Personalities på Strand

11 oktober, 2010 by Redaktionen

Sad Day For Puppets bjuder på en solid föreställning och hinner med nio låtar på knappt 35 minuter. Shoegaze från Blackeberg har aldrig varit bättre! Material från alla skivorna spelas (fyra från senaste, tre från Unknown colours, ”Hush” från ”Just Like A Ghost EP” och singeln ”Again”).

Tyvärr överröstas Anna Eklunds underbara stämma av den lite för höga volymen på resten av bandmedlemmarnas instrument och den fantastiska atmosfären i deras musik blir inte lika intensiv som på skiva. Men SDFP är ändå tillräckligt bra idag för att bli kvällens höjdpunkt.

Jag hade inga större erfarenhet av Television Personalities, men min research bland äldre spelningars recensioner gav mig inga större förväntningar och det är jag verkligen glad att jag inte hade. När Dan Treacy vinglar upp på scen och drar igång ”Look Back In Anger”, samtidigt som det verkar som att han knappt har koll på var mikrofonen står, är det uppenbart att det kommer att bli en väldigt speciell uppvisning.

Efter ett tag går han med på att spela My Dark Places som ett några i publiken ropat efter, men det fungerar inte alls så de får spela Paradise is for the Blessed istället. Sedan, efter en timme, kommer första avbrottet.
”I don’t do drugs and I don’t smoke, I just have my occasional drink … Every two minutes,” kläcker han ur sig och kliver av scenen för att besöka toaletten. Efter ett par minuter återvänder han och får mig att undra om han inte passade på att få i sig en flaska till under tiden.
Det blir om möjligt ännu vingligare och den delvis minst lika ”glada” publiken börjar splittras. Majoriteten stannar ändå kvar och försöker bidra till en minnesvärd kväll medan ett par börjar bua och någon till och med kastar ett tomt glas på Dan Treacy som inte blir särskilt road av bedriften.
Dan Treacy vill sedan inte sjunga samma sång som bandet, och det börjar argumenteras på scenen. För ett ögonblick önskar jag att allt bara kunde ta slut. Men snart kör de igång igen, och ”She’s My Yoko” blir faktiskt mycket bättre än man trodde!
Bandet kliver till slut av scenen, men återvänder utan huvudpersonen för extranummret. Dan vägrar komma fram och Texas Bob får på egen hand ta hand om ”Part Time Punks”. Till slut kommer även Dan tillbaks up och då räcker det inte bara med en låt. När bandet informerats att det är dags för dem att kliva av scenen blir han kvar ensam på scenen och avslutar med ett gitarrsolo på en hemskt ostämd gitarr.
Jag hade själv inga förväntningar, och då gick det faktiskt att uppskatta underhållningen i denna spelning, men jag tycker ändå synd om dem som förväntat sig så mycket mer av honom.

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Recension, Sad Day For Puppets och Television Personalities, Strand

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 195
  • Sida 196
  • Sida 197
  • Sida 198
  • Sida 199
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in