• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

ångest

Filmpodcast: Filmlådan #3 – Evil Dead (2013)

14 november, 2013 by Redaktionen

evil deadFilmlådan går in på sitt tredje avsnitt där remaken av Evil Dead recenseras. Topp 3 är läskigaste/otäckaste filmscenerna där starka upplevelser, barndomens övernaturligheter, bläckfiskfobier, vansinnets makt och rädslan att tappa sitt jag diskuteras ingående. Det hela mynnar ut i en terapisession där smaken är som baken – klyvd med en köttyxa..

Skräck och ångest i vår spooktacular-special!

 

 

 

Ladda ner som mp3.

SPELSCHEMA

00.00-15.25 EVIL DEAD (2013)
15.25-52.06 TOPP 3 LÄSKIGASTE/OTÄCKASTE SCENER
52.06-01.09.23 VAD VI HAR SETT [The Conjuring, Attack of the Mushroom People, Seed of Chucky, Hardware, Rob Zombie’s Halloween, Halloween: Resurrection]

 

Länk till iTunes

 

http://traffic.libsyn.com/filmladan/avsnitt3.mp3

Arkiverad under: Film Taggad som: ångest, evil dead, Filmkrönikan, podcast, Skräck

Konstnären bakom pseudonymen Flora Swahn berättar själv inför premiären av fem kortfilmer

13 april, 2012 by Redaktionen

Idag (13 april 2012) är det exakt ett år sedan polisen var och knackade på min dörr. Anledningen var det konstprojekt jag drivit under min sista tid på Konstskolan i Stockholm där jag läste ett konstnärligt basår; Silversvanen.

Under pseudonymen Flora Swahn bloggade jag om ångest, vardagstristess och självmordstankar. Eftersom projektet kretsade mer kring litterär gestaltning än fotografi och mer traditionell konst i det webbaserade experimentet fortsatte jag även efter slututställningen på min egna fritid. Ända fram tills polisen bad mig avbryta, på grund av viss oro från allmänheten, det vill säga. Då rundade jag av det hela. Men polisen som var hemma hos mig var inte road av mitt konstprojekt utan polisanmälde det. Det fick jag först veta när Sveriges Radio intervjuade mig.

Reaktioner från övrig media lät inte vänta på sig, både Dagens Nyheter och Aftonbladet skrev om det. Men höjdpunkten var ändå när Lars Vilks bloggade om händelsen.

Att inblandade känt sig lurade, och därför blivit irriterade på konstprojektet, har jag viss förståelse för. Ingen vill känna sig dum, speciellt inte i ett så pass rikstäckande konstprojekt som Silversvanen ändå blev. Men mina intentioner var aldrig att lura eller dumförklara någon. Istället skulle fokus ligga på snedvrida diskussioner om ungdomlig depression, som ofta beskylls på populärkultur. Som exempel, i USA där flertalet skolskjutningar ägt rum men där förklaring till händelserna handlat om vilken sorts musik förövaren lyssnat på (Marilyn Manson) eller vilka tv-spel han spelat (GTA) istället för eventuell bristande sociala relationer (fysisk och/eller psykisk mobbning osv) som kan ligga till grund. Så när jag ämnade döda Flora helt publikt inför mångas förfasan var det inte bara för att göra folk upprörda, utan för att få dem att ta del av hennes livsöde och vad som lett fram till vad som fått henne att ”ta självmord”. Och då skulle de märka hur ensam och bespottad hon var, och att de inte hade så mycket med hennes musik- eller filmsmak att göra. Således har vissa kritiker menat att mitt konstprojekt var helt misslyckat, eftersom folk reagerade och hjälpte till innan ”hon” hann ta sitt liv, men meningen var heller aldrig att visa att världen är tom på kärleksfulla, omtänksamma och engagerade människor utan att påvisa hur ensamma och utsatta människor kan känna sig så isolerade att deras skrik efter hjälp är blott viskningar i döva öron. Ända fram tills tak och väggar rämnar, på allvar.

Så även om debatten blev lite missvisande känner jag ändå inte att det misslyckades. Dessutom påvisades hur många av bloggläsarna som var där och tog del av hennes liv som om hon vore blott en dokusåpadeltagare, snarare än använde bloggen som ett redskap för att faktiskt förstå henne som människa och i vilken situation hon satts i utav samhället.

Efter en tid, när allting lagt sig kring Silversvanen, fortsatte jag mitt konstnärliga utforskande. Den här gången inom filmens gränser. Och eftersom jag inte ansåg att begreppet kortfilm eller konstfilm riktigt räckte till för att beskriva vad jag gjorde kallade jag den för ”poesifilm”; svävande bilder som visar lika mycket ”mellan raderna” som i faktisk bild. Resultatet blev ”Fancy But Pointless” (se inbäddat klipp) som är en ungefärlig kvarts resande i ensamhet och sociala tillkortakommanden. Jag såg den helt enkelt som en naturlig utveckling av mitt konstprojekt Silversvanen såväl konstnärligt som tematiskt. Självklart är att det även finns annat där att se också, men det lämnar jag hellre till tittaren att se och utforska.

Efter den poesifilmen fick jag blodsmak och fortsatte göra kort/konst/poesifilm. Efter ett tag hade jag fem stycken klara och nästa vecka – fredagen den 20:e april 2012 – kommer dessa visas i sin helhet på Slottsbiografen i centrala Uppsala, där Ingmar Bergman gick mycket på bio som ung. Nu kommer nya Uppsalaskildringar och livsöden gestaltas i samma lokaler. Mer information återfinns i ett officiellt Facebook-evenemang: http://www.facebook.com/events/193026634147223/

Fredrik Gertz: konstnär, poet och kulturbloggare

Läs även andra bloggares åsikter om Silversvaren, Flora Swahn, konst, konstpolitik, kultur, kulturpolitik, ångest

Arkiverad under: Film, Kulturpolitik Taggad som: ångest, Flora Swahn, Konst, konstpolitik, Kultur, Kulturpolitik, Silversvaren

Från premiär på Stadsteatern för tre Ibsenpjäser

4 oktober, 2010 by Rosemari Södergren



Människans oförmåga att tillåta sig själv att vara lycklig, att skam- och skuld står i vägen för att leva i kärlek. Det är ett tema för tre olika Ibsenpjäser som alla hade premiär på Stockholms stadsteater lördag den 2 oktober: Rosmersholm, Byggmästare Solness och Lille Eyolf.

Alla tre spelar på temat om kontrasten mellan ideal och verklighet och hur vi bär på skam och skuld som hindrar oss att leva fullt ut. Alla tre föreställningarna samma uppsättning skådespelare: Samuel Fröler, Petronella Barker, Jakob Eklund, Åke Lundqvist, Jan Mybrand, Helena Af Sandeberg och Ida Engvoll.
De delar ganska jämnt mellan biroller och huvudroller.

Föreställningarna spelades i ett sjok på premiärdagen men spelas var för sig under hösten. Det är kortare pjäser utan paus och absolut oerhört intressanta för alla som funderat på frågor kring kärlek och relationer. Människans oförmåga att tillåta sig själv kärlek. hur människor låter sig tungas av skam och skuldkänslor.

Föreställningarna spelas på ett scengolv i stort sett utan dekor och med tre väggar med tapeter med stora bilder på norska fjäll med stugor klättrande längs bergsväggarna. Avskalat med rymd.

Människorna i dessa tre Ibsenpjäser går som om de bokstavligt och för evigt är instängda på botten av en dal längst in i fjorden. Som regissören Ole Anders Tandberg skriver i programmet:

Runt om tronar fjäll åt alla håll. Solglimten på fjälltopparna lockar narraktigt som funnes det ett förlovat land på andra sidan. Där finns den fria tanken och där finns kanske också den sexuella extasen, fri från skuld. Där, i drömmen och i döden.
Solness vill bygga ett hus med höga torn men lider av svindel. Dröm förblir dröm. Människan kommer inte ut ur verklighetens fängelse. Inte ur ur dalgången. Åtminstone inte med idealen i behåll.

De tre föreställningarna går att boka och se var för sig men det går också att boka dem och se i ett sjok. Det är rätt intressant att se tre föreställningar med likartat tema, samma skådespelare fast i olika berättelser.

Kattkorgen var också med på premiären av de tre Ibsenföreställningarna.

 

Relaterat:
Dagens Nyheter, Kulturnytt och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Stadsteatern, Ibsen, recension, teater, ångest, ideal

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: ångest, Ibsen, ideal, Recension, Stadsteatern, Teater

Makthaverskan och Pascal på Debaser Malmö

27 februari, 2010 by Redaktionen

Makthaverskan

Kanske har det med stora förväntningar att göra, men förbandet Makthaverskans poppunk låter väldigt tam och intetsägande. Deras absolut största tillgång, sångerskan Maja Milner vars frenesi på skiva krossar de flesta kollegor, faller platt tillbaka i ett hav av onyanserat gitarrmangel. Och inte på ett bra sätt (när man brukar prisa, säg, My bloody valentine just därför får man se upp med vad man skriver). De febriga post-broder-daniel-låtarna glider in i varandra och det är jobbigt att försöka lyssna efter hooks och refränger som man känner igen. Kanske finns här en ljudtekniker som borde skjutas, för så här jämntjockt låter det ju inte på skiva. Tråkigt, jag ville ju gilla det här.

pascal liveBild: kyssmig.com

Pascal däremot gör nog ingen besviken. Det är så skönt med såna här band som vågar vägra inställsamma mellansnack eller fåniga presentationer av bandmedlemmarna. Ingen marknadsföring, bara rock. De nya långsammare, poppigare låtarna smälter perfekt tillsammans med de gamla punkiga och varje skrik och cymbalslag sitter där det ska. Det svajjiga ljudet är här till en fördel istället och låtar som ”Älska mig eller skjut mig”, ”Ensam på en krog i hamburg” (”Den här låten handlar om ensamhet”) och Elvis formligen kör över den, för att vara Debaser, extremt stora publiken.

Innan spelningen är jag förvånad i att så många hittat hit till dessa relativt smala band men sen inser jag att det väl är symptomatiskt; det är i lågkonjuktur och under borgerliga regeringar som den här musiken behövs som mest. Det är då man inser att brilliant musik inte behöver vara introvert och svår. Tvärtom kan frustrationen vara det allra nödvändigaste att få ur sig. Jag läste någonstans att ”band som pascal är format av sina brister snarare än sina tillgångar”. Har man sett dom live inser man att ingenting kunde vara mer fel. Band som Pascal formar sitt ångestdrivna, råa sound av ren nödvändighet. För att vissa saker, som en ohämmad kärlek till musik, kan inte annat än att skrikas ut.

Läs en fantastiskt bra recension av Makthaverskans debutskiva här.

Läs om Orkanen närmar sig här.

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: ångest, grottrock, makthaverskan, pascal, pop, punk, rock

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterkritik: Tolvskillingsoperan – Brecht skulle applådera det oväntade slutet

Tolvskillingsoperan Regi Sofia Adrian … Läs mer om Teaterkritik: Tolvskillingsoperan – Brecht skulle applådera det oväntade slutet

Sällsam musikteater bekräftar komplexiteten hos genialisk interpret – Monicas vals på Göteborgs Stadsteater

Av Klas Abrahamsson Regi: Ragna … Läs mer om Sällsam musikteater bekräftar komplexiteten hos genialisk interpret – Monicas vals på Göteborgs Stadsteater

Teaterkritik: Matilda The Musical – bubblande glädje, lekfullhet och rebelliskt

Matilda The Musical Av Roald Dahl Manus … Läs mer om Teaterkritik: Matilda The Musical – bubblande glädje, lekfullhet och rebelliskt

Filmrecension: Reality – avslöjar makten ohyggliga ansikte

Reality Betyg 4 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Reality – avslöjar makten ohyggliga ansikte

Filmrecension: Priscilla – vad är poängen?

Priscilla Betyg 2 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Priscilla – vad är poängen?

Spännande klanger stiger ur reflekterande nyskriven jazz – Serendippo av Karl Wallmyr

Karl Wallmyr Serendippo 4 HOOB … Läs mer om Spännande klanger stiger ur reflekterande nyskriven jazz – Serendippo av Karl Wallmyr

Filmrecension: Scrapper – lite för lättsamt ytlig

Scrapper Betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Scrapper – lite för lättsamt ytlig

Filmrecension: 100 årstider – dess styrka är också dess svaghet

100 årstider Betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: 100 årstider – dess styrka är också dess svaghet

Som vore de tålamodsprövande övningarna tagna ur Scenskolans metodik – Försök 3 och 2 på Göteborgs Stadsteater

Koncept, text, & regi: Iggy … Läs mer om Som vore de tålamodsprövande övningarna tagna ur Scenskolans metodik – Försök 3 och 2 på Göteborgs Stadsteater

Lyssna: The Jesus and Mary Chain – Jamcod

Foto: Mel Butler The Jesus and Mary … Läs mer om Lyssna: The Jesus and Mary Chain – Jamcod

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
    • Kulturdebatt
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Spela utan svensk licens
Få snabb tillgång till betting utan svensk licens med Trustly

Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/
nya casinon utan svensk licens
Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar
Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in