• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Tjuvstart på Stockholms filmfestival 2010 för journalister och filmbloggare

8 november, 2010 by Rosemari Södergren


Stockholms filmfestival 2010 börjar den 17 november. För journalister och en del filmbloggare och annat filmfolk har festivalen på sätt och vis startat idag, måndag 8 november. Då började nämligen två intensiva veckor med förhandsvisningar av en del av festivalens filmer, för medier. Det är kul att bloggare också räknas till medier i dag.
Några av oss från Kulturbloggen sitter på två stolar, vi är både medlemmar i Journalistförbundet och ihärdiga bloggare sedan många år. Det är lite kluvet och ibland svårt att svara på frågan vad vi är: journalister eller bloggare.

Nåväl nu var vi på tjuvstarten av filmfestivalen och först ut av förhandsvisningarna var en japansk film: ”Confessions” av Tetsuya Nakashima.
Det är en historia om hämnd, ruggig hämnd och med suggestiva bildsättningar, skrämmande vackra bilder på det där japanska sparsmakade sättet.
Läraren Yuko Moriguchi är ensamstående mamma till en fyraårig dotter som mördas av elever i hennes klass i högstadiet. När hon kommit fram till vilka elever som varit inblandade i hennes dotters död börjar hennes utstuderade hämnd.

Filmfestivalen är en mångkulturell explosion, vilket visade sig också denna förhandsvisningsdag. Nästa film var från Mexico och det var nog den äckligaste film jag sett, filmen ”We are what we are” av Jorge Michel Gru.
Handlingen utspelar sig i fattiga utanförskapsområden i Mexico City där en familjefar faller ihop på gatan och dör. Poliserna hittar en finger i hans mage och börjar leta efter hans familj. De är kannibaler.
I den efterlämnade familjen börjar en maktkamp mellan hans änka och de tre barnen om vem som ska bli familjens överhuvud och se till att familjen får mat. Ska fortsätta äta horor, som på pappans tid eller ska de jaga annat människokött?
Det är en makaber film att må illa av med många metaforer.

Tredje och sista filmen var den tyska ”The Silence” av Baran Bo Odar.
En 13-årig flicka försvinner och allt påminner om ett mord på en 11-årig flicka 23 år tidigare.
Det är nog en slags tysk motsvarighet till de svenska polisfilmerna, vi lär känna poliserna närmare också. Polismannen David är helt förstörd för han sörjer sin fru som dog fyra månader tidigare och ställer frågor om sorg till de människor han träffar under utredningen.
Den var spännande fast pappan till den försvunna flickan liknade mördaren, eller såg ut som man kunde tänka sig att mördaren skulle se ut 23 år senare, så jag misstog mig ett tag under filmen och trodde att pappan till den nyligen försvunna flickan var den person som mördade flickan 23 år tidigare.
Det blir lite förvillande innan jag förstod att det inte var så.

Det är något särskilt med filmfestivalen och i synnerhet när filmerna kommer från så många olika filmländer.

Både den mexikanska och den tyska filmen är med bland de filmer som deltar i filmfestivalens tävlingsklass.

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholms filmfestival, film, Mexico, kannibaler, Tyskland, Japan, hämnd

Arkiverad under: Film Taggad som: hämnd, Japan, kannibaler, Mexico, Scen, Stockholms filmfestival, Tyskland

Från premiären av Sex roller söker en författare på Stockholms Stadsteater

5 november, 2010 by Rosemari Södergren

Sex roller sökte upp en författare. De ville bli nedtecknade, berättade om och förevigade. Författaren vägrade, han tyckte inte deras livsberättelser var allmängiltiga. Rollerna envisades, men när författaren fortsatte att vägra gick de till en teater och ber en regissör att sätta upp deras roller.
Regissören var just sysselsatt med att repetera inför en föreställning. Han och hans skådespelare tror först att det är några galningar som kommit men blir efter ett tag intresserade och bestämmer sig för att repetera de sex rollernas berättelse.
Men då börjar konflikterna. Rollerna blir inte särskilt nöjda med hur de olika skådespelarna tar itu med deras roll.

Det berättas att de sex rollerna sökte upp Pirandello, som skrivit pjäsen. De ville att han skulle ta deras öden och göra en roman av dem, eller ett drama eller åtminstone en novell. I förord till pjäsen skriver Pirandello:

Där stod de och väntade, var och en med sin egen hemliga plåga, bundna till varandra sedan födseln, sammansvetsade av livets händelser och ville att jag skulle släppa in dem ikosntens värld. De ville att jag skulle ta deras öden och göra en roman av dem, eller ett drama eller åtminstone en novell. De var födda levande och de ville leva.

Pirandello hade dock ingen lust. Han tyckte att han hade skrivit tillräckligt med noveller om hopplöst tragiska personer.

Jag är inte den sorts författare som kan ta sig an vilka livsöden som helst och berätta en historia bara för nöjet att berätta den. Nej, jag är den typ av författare som bara kan skriva historier som har en universell innebörd, en sk filosofisk författare. Jag har oturen att tillhöra den sorten.

De sex rollerna hade ju ingen filosofisk berättelse att tillföra. De vara bara vanliga öden som hör livet till. Men problemet var att de redan hade tagit sin in i författarens fantasi, fötts där och agerade där. Han kunde inte komma ifrån dem. Då skildrade han deras kamp att bli skildrade och satte det i förhållande till vad livet är, vad skådespeleri är, vad teater och konst är och vad det är att författa, skriva och skapa.

En scen är magisk. När skådespelarna ska börja spela upp det rollerna har att berätta saknas en karaktär, bordellmamman. Hon fick inte följa med de sex rollerna när de gav sig av, för mamman i familjen hatar bordellmamman. Scenen går dock inte att spela upp utan bordelltanten.
En av rollerna stökar då till rummet. Han förklarar att bordellmadam hatar stökighet, kanske går det att locka fram henne om de gör rummet rörigt.
Det magiska inträffar. Plötsligt står hon där, fet och vulgär, översminkad och röker och babblar sin danska rotvälska, framlockad av de andra fantasifigurerna.

En bild av när det magiska händer, när det skapade också skapar. När nu Stadsteatern sätter upp denna pjäs igen är det som en högtidsstund för mig.

Skådespelarna som spelar skådespelare driver med sig själv och sin roll som skådespelare också, de sitter till och med och ler åt sig själva ibland. Jag tycker det är bra, det blir som ett sätt att hålla distans och se rollen i rollen om rollen.

För den som är intresserad av teater och vill fundera kring teaterkonsten är väl ”Sex roller söker en författare” ett måste. Men eftersom det är en lättsam och rolig föreställning ger den något också för den som inte alls är intresserad av teater och drama.

Sex roller söker en författare är en pjäs av den italienske dramatikern och författaren Luigi Pirandello, som för övrigt fick Nobelpriset i litteratur 1934. Han har skrivit flera skönlitterära noveller och romaner och för den delen också dikter, men det är ändå för sina pjäser han är mest ihågkommen och hyllad.
Hans mest kända pjäser förutom ”Sex roller söker en författare” är nog ”för att skyla sin nakenhet”, ”Alla ha rätt” och ”Henrik IV”.

Förra gången jag såg ”Sex roller söker en författare” var en repetition i början av oktober 1989, två veckor före dess svenska premiär med den uppsättningen där bland annat Sten Ljunggren spelade rollen som regissören, samma roll som Niklas Hjulström gör nu. Jag kommer alltid att komma ihåg den föreställningen 1989. Efter föreställningen åkte jag hiss ned tillsammans med Sten Ljunggren och han var trevlig och lätt att prata med. På väg hem till Södermalm där jag bodde då, gick vattnet och nästa morgon födde jag min första son.

Här är alla rollerna, observera att regissören alltså är en roll och inte regissören till uppsättningen (regissör till föreställningen är förresten Alexander Mørk-Eidem. )

Skådespelarna som spelar sig själva:
Kristofer Fransson
Frida Hallgren
Gerhard Hoberstorfer
Josefin Ljungman
Ann-Sofie Rase
Rollerna seplar av:
Bergljót Arnadóttir
Kajsa Ernst
Michael Jonsson
Lennart Jähkel
Liv Mjönes
Regissören spelas av Niklas Hjulström
Regiassistenten spelas av Elin Söderquist
Flickan spelas av Tea Nettermalm och Alba Dumolin Engström
Pojken spelas av John Grahl och Gunnar Keisu

Bilden ovan
Foto: Nadja Hallström
Bildtext Kristofer Fransson, Ann-Sofie Rase, Liv Mjönes, Gerhard Hoberstorfer, Josefin Ljungman och Frida Hallberg i Sex roller söker en författare. Premiär 4 november på Klarascenen.

Bilderna nedan, foto Petra Hellberg
Bildtext: Niklas Hjulström och Elin Söderquist i Sex roller söker en författare.

Bildtext: Lennart Jähkel i Sex roller söker en författare.

Bildtext: Liv Mjönes och Lennart Jähkel.

Margareta Sörenson har också bloggat om föreställningen i Expressen Scenbloggen.

Läs även andra bloggares åsikter om Pirandello, Stadsteater, teater, premiär, scen, Sex roller, Niklas Hjulström, Lennart Jähkel

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Lennart Jähkel, Niklas Hjulström, Pirandello, premiär, Scen, Sex roller, Stadsteater, Teater

Recension av Steve Niles & Ben Templesmiths 30 Days of Night – från serie till seriefilm

5 november, 2010 by Redaktionen

Det som från början var ett mindre lyckat filmmanusuppslag blev en braksuccé som grafisk roman för Steve Niles. Tillsammans med Ben Templesmith gjorde han 2002 30 Days of Night (publicerad på IDW Publishing), en nyskapande vampyrserie som mycket tack vare dess bildspråk fick många anhängare.

Handlingen utspelas i Barrow, Alaska där majoriteten av befolkningen varje vinter migrerar söderut eftersom polarvintern mer eller mindre gör en hel månad becksvart. Ett år kommer plötsligt oinbjudna gäster till staden, just som de allra sista gett sig därifrån och bara ett fåtal invånare finns kvar. Dessa blir varse just hur exakt blodtörstiga dessa nykomlingar är.

Serien gavs ut veckovis och samlades i det första seriealbumet senare samma år.

Albumet blev en sensation och följdes upp med flera veckovisa utgåvor, som i sin tur samlades i nästa album, 30 Days of Night: Dark Days 2004.

Här får man följa en av de överlevande, Stella Olemaun, från vampyrattacken av Barrow ett år senare och hennes kamp för att offentliggöra vad som egentligen hände i hennes stad. Tillsammans med några allierade tar hon upp kampen mot vampyrerna på nytt.

Det sista albumet i denna trilogi (men knappast det sista från Steve Niles och Ben Templesmith), Return to Barrow återser vi Barrow, Alaska ånyo. Denna gång är det sheriffen Eben Olemauns bror som kommer dit för att efterträda som sheriff. Lagom till årets 30 dagar av mörker …

Till sist fick dock Steve Niles framgång med sitt filmmanusuppslag, 2007 kom slutligen 30 Days of Night på bio, regisserad av David Slade och med filmmanus av Steve Niles, Stuart Beattie och Brian Nelson. Mottagandet var blandat, här i Sverige var Ronny Svensson positiv men på det stora hela var det nog mest seriefantaster som uppskattade filmen. Tyvärr, den är en underskattad seriefilm tycker jag. Det är en film som nära följer storyn i serien, det är spänning större delen av tiden, bra skådespeleri, och en trevlig tappning av vampyrer som inte är posörer och går runt i korsetter hela tiden.

Trailier

I år (2010) kom så uppföljaren, 30 Days of Night: Dark Days direkt ut på dvd, denna gång regisserad av Ben Ketai som även skrev manuset tillsammans med Steve Niles. Även denna film följer ganska nära storyn i albumet med samma titel, även denna gång med bra skådespeleri, spänning och en ljussättning som tillför filmen atmosfär. Återigen en underskattad seriefilm, precis som sin föregångare och som Solomon Kane, en annan av årets seriefilmer.

Läs även andra bloggares åsikter om 30 Days of Night, serie, film, seriefilm, recension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: 30 Days of Night, Recension, Scen, serie, Seriefilm

Smart drag av Headweb: Nu kan du se deras filmer via Facebook

3 november, 2010 by Redaktionen

Det verkar som delar av filmindustrin börjat vakna till rejält för hur kunder vill ha tillgång till film. Visst, många vill som jag också se film på bio, gärna på en mysig biograf med trevligt fik. Men många vill se filmerna på webben, kanske koppla datorn till en tv-skärm eller se direkt på datorn. Framför allt vill många dels se filmer och tv-serier snabbare än den klassiska långsamma lanseringen och de vill ha tillgång till hela tv-serier.
Det Headweb gör nu är nog ett smart drag: deras filmer blir tillgängliga via Facebook också.
– Det här är en milstolpe för oss och filmbranschen, nu gör vi film ännu mer tillgängligt genom att ha visningar där nästan 4 miljoner svenskar är medlemmar och inloggade dagligen. Att göra detta tillsammans med SF som har en stark position i Norden är väldigt spännande och ärofyllt, säger Peter Alvarsson, VD på Headweb i ett pressmeddelande.

Headweb fortsätter sin expansion i nya kanaler och öppnar världens första videobutik på Facebook. Första film att visas i den nya tjänsten är komedin Hot Tub Time Machine med bl.a. John Cusack. Bakom projektet står Headweb och SF.

Genom Headwebs Facebook-app kan användare se trailers och hyra filmer. För att se film behöver man inte installera någonting, varken till sin dator eller Facebook-konto. Betalning sker enkelt via SMS eller förbetalt Headweb-konto.

– Användare på Facebook älskar film och att kunna erbjuda våra filmtitlar där användarna på nätet spenderar mycket tid tror vi kommer att locka nya skaror till lagliga filmtjänster som Headweb, säger Martin Brandtler, affärsområdeschef på SF.

Hot Tub Time Machine kan ses av nordiska användare på Headweb och på Facebook från den 3 november till ett pris av pris av 39 kr för 24-timmar. Filmen kan upplevas på i alla webbläsare på valfri dator.

Relaterat: Dagens Media

Läs även andra bloggares åsikter om Headweb, film, Facebook

Arkiverad under: Film Taggad som: Facebook, Headweb, Scen

Den förbjudna teatern i Vitryssland avslöjar läget i västvärlden i Eurepica Challenge

1 november, 2010 by Rosemari Södergren

De spelar i smyg, när cafeer har stängt, i gläntor i skogen, i lägenheter … Gruppens medlemmar och deras familjer trakasseras och förföljs dagligen av polisen.
Den vitryska teatern ”Belarus Fre Theatre” får inte spela sina föreställningar i sitt hemland, Vitryssland. Det är ganska skrämmande, bara 60 mil från Sverige ligger Vitryssland, en diktatur i Europa.

Teatergruppen är dock mycket efterfrågad i andra länder och har i höst varit på turné i Sverige med föreställningen ”Europica Challenge” där 14 dramatiker från Europa och USA gett sin bild av västvärlden idag. Vi får följa med flyget med Europica Airlines och landa i de 14 länderna.

Jag såg den sista föreställningen på turnén, som spelades på Lilla scenen på Stockholms Stadsteater. Före föreställningen hade jag läst att den var tre timmar lång och spelades på ryska och engelska. Men tiden gick blixtsnabbt och det var lätt att förstå. Tre timmar var som tre minuter.

Det är en skrämmande, humoristisk, allvarlig och vacker och burlesk och oerhört fysisk föreställning och skådespel som Belarus Free Theatre presenterar.
Skrämmande för allt står inte väl till i västvärlden, men humorn gör att vi ändå kan känna viss värme för våra ibland tafatta försök att behålla värdigheten. Den fysiska spelstilen kräver vältränade skådespelare och det syntes hur smidiga och starka de är. Gruppen jobbar estetiskt unikt med såväl bild som det poetiska sättet att låta ljud och språk skapa rytm i föreställningen.

Det var en stark teaterupplevelse, både för det politiska innehållet och för det unika sättet att jobba med teater, som jag hoppas många svenska teaterutvecklare sett och inspirerats av. Mer sådant vill vi se på den svenska teaterscenen.

I programbladet från Belarus Free Theatre står:
I Vitryssland tvingas vi verka under jorden, men vi kommer fortsätta spela tills vårt land blir en demokrati.

Jag hoppas de får uppleva demokrati i sitt hemland men att de fortsätter spela också därefter.

Belarus Free Theatre togs till den svenska turnén med stöd av Riksteatern. Föreställningen på Stadsteatern ingår i en serie där med gästspel av olika slag. Kommande föreställningar i den serien är ”Rapporter/Djur som dör” som är en Dokumentärteater av Marcus Lindeen, ”Dead Dogs Don´t Bark” med Teatro Chapitô´, ”Icehot” som är en n ordisk dansfestival och ”Onda sagor” av Pär Lagerkvist.

Foto: Riksteatern
Bildtext: Eurepica Challenge av och med Belarus Free Theatre gästspelar 1 november på c/o Stockholms stadsteater

Läs även andra bloggares åsikter om Vitryssland, Eurepica, Europa, dramatiker, scen, fysisk, Riksteatern, Stadsteatern

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Dramatiker, Eurepica, Europa, fysisk, Scen, Vitryssland

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 187
  • Sida 188
  • Sida 189
  • Sida 190
  • Sida 191
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in