Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Årets största operaupplevelse Richard Wagners ”Nibelungens ring”

by


Årets största operaupplevelse Richard Wagners ”Nibelungens ring” under en vecka- på Wermlands Operan i Karlstad.

Nu är det klart alla bokningar av resor och hotell är nu klara inför årets största operaupplevelse Richard Wagners ”Nibelungens ring” med premiär på Wermlandsoperan i Karlstad i påskveckan och med första föreställning den 18 april.

Det kommer att bli fem veckor fyllda med Wagners helt fantastiska musik och jag tror faktiskt att jag skulle kunna se alla ”ringarna”, men tyvärr lägger det ekonomiska utrymmet vissa hinder i vägen och framförallt är det övernattningskostnaderna som spökar även om det finns möjlighet att köpa hotellpaket med bra rabatt.

Det blir säkert en alldeles speciell upplevelse att se verket i den nyrenoverade teatern och speciellt är jag nyfiken på hur man skall hantera uppsättningen med tanke på storleken av både salong och orkester, men jag litar både på dirigent orkester, regissör och framförallt det fina uppbådet av sångare, för rättvisans skull, ingen nämnd ingen glömd.

Vill du läsa mer om uppsättningen besök Wermlands Operans nya hemsida .

Där finns ett utmärkt handlingsreferat och bakgrund samt förklaringar, men också uppgifter om vem som sjunger de olika partierna.

Du kan också besöka min hemsida där du kan läsa mer om uppsättningarna från KO och Den Kongelige Opera i Köpenhamn.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Från Göteborgs Filmfestival – Love like poison

by

Love like poison
Betyg: 3

Anna (Clara Augarde) är hemma från internatet p.g.a. ett lov. Hon har just fått reda på att hennes pappa har lämnat dem. Kvar i huset är hennes något förkrossade mamma och hennes sjuke farfar. Mamma Jeanne (Lio) är kyrkan trogen och hon tyr sig till den lokala prästen. Anna, 14 år, ägnar delvis sitt lov åt att konformera sig och delvis åt att upptäcka sig själv och sin kropp. Hon träffar Pierre, en jämnårig kille som försöker ta henne med storm.

Love like poison är den franske regissören Katell Quillévérés långfilms debut och jag måste säga att hon har gjort ett klart godkänt arbete. Hon väver samman tre generationers lustar och fårhållningssätt till dem, om än med glimten i ögat när det gäller farfar Jeans (Michel Galabru), som är lite av filmens lutigkurre. Dock hålls han på jämn nivå och det största fokuset ligger på en osäker Anna som stundtals visar på en märlig relation till sin farfar.

Jag kan tycka att den var lite ljummen och man hade gärna fått dra ut lite mer på svängarna. Då tänker jag främst på de lite mindre rollerna, där jag tyckte mej se stor potential. Men en stor eloge till musiken i filmen. Jag tycker Katell vid flera tillfällen lyckas pricka med hjälp av den och det i samverkan med stora kyrksalar. Det är bland annat amerikansk folkmusik och även ett härligt litet uppträdande av den unge Pierre (Youen).

Relaterat: Mer från filmfestivalen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Skivrecension: Jester – Strange Days

by


Jester – Strange Days
Betyg: 2

Jester är Jonatan Lundberg med rötterna i Norrland, men där många andra grupper och artister spelar på detta norrlandsattribut så försöker Jester tvätta bort Deportees-stämpeln och göra något större. Frågan är om det verkligen är rätt val? Det är så lätt att hamna i skvalpopsträsket om man inte hittar sin nisch.

Jag har ingenting konkret att invända mot direkt när jag lyssnar på albumet men när jag ska försöka beskriva det i ord så är det klyschorna som ryker fram och det är väl ganska symptomatiskt för själva musiken också – jag saknar ett lyft. En förhöjning, något extra. En särprägel.

Vissa låtar glimrar trots det till lite extra, det första spåret Outerspace och tredje spåret Granted är båda bedårande på sitt egna vis och skulle mycket väl kunna göra sig rättvisa i valfri spotifylista för levandeljuskvällar. Jonatans röst är len, behaglig och i schack – på gränsen till smörtråkig men det får funka på något smått souligt sätt.

Låten Leave us alone kan tänkas komma att vevas på radio i framtiden om den blir upplockad. Kanske är jag lite bitter över att Jester inte lever upp till mina förhoppningar kring norrlandsmusiker, de som skämt bort oss med realism, excellent lyrik och skönsång med dialekt. Men det verkar som i aspirationen om något mer så hamnar Jester i ett mellanläge som kanske inte var helt avsiktligt. Det pampiga men tomma pianoplinkandet säger inget nytt och sentimentaliteten blir aldrig riktigt äkta. Jag misstänker att någonstans i jakten på perfektion så tappade man bort det viktigaste i musiken, nämligen känslan. Den äkta, råa känslan. Till dess att Jester finner den igen så är det lite schlagervibbar över allting.
Ge albumet och Jester en chans, det kan hända att det faller dig precis i smaken – om inte så har du bara missat en timme av ditt liv.

Helsingborgs Dagblad har också recenserat.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Revolutionen på 4.000 meters höjd

by

Bolivias president, Evo Morales, är historisk på många sätt. Han är Bolivias 80:e president och är ledare för det socialistiska partiet MAS (Movimiento al socialismo).

Det som gör honom mycket annorlunda är att han leder en lös sammanslutning av kokaodlande bönder från landets ursprungsbefolkning som motsätter sig försöken från Bolivias och USA:s regeringar att utrota kokaodlingen.
Morales är den förste presidenten av indianskt (aymaraindian) ursprung i Bolivia, där folkmajoriteten tillhör ursprungsbefolkningar. Morales är dessutom den första presidenten i boliviansk historia som fått mer än 50 procent av rösterna i ett val.

Evo Morales leder Bolivia på en för landet ny väg. Bolivia har sedan västvärlden kom dit varit ett land med stora klyftor där ursprungsbefolkningen behandlats illa och inte haft samma rättigheter som andra grupper i samhället.
Vinsterna på naturrikedomar som naturgas har gått till utländska företag och Bolivias befolkning har inte haft någon glädje av vinsterna. Evo Morales styre siktar på att bygga ett nytt Bolivia, fritt från den rasism som genomsyrat samhället ända sedan koloniseringen.

Leandro Schclared Mulinari är journalist och arbetade i Bolivia 2008-2009 och har nu gett ut boken ”Revolutionen på 4.000 meters höjd” som ger en ordentlig bakgrund till vad som händer i Bolivia under Evo Morales.

I boken analyserar Leandro Schclarek Mulinari den bolivianska revolutionens specifika karaktär, dess möjligheter och begränsningar. Många har fascinerats av hur Bolivias folk gjort motstånd mot nyliberalismen och USA-imperialismen. För vänsteraktivister och sociala rörelser över hela världen visar Bolivia att det går att förändra samhället även om man har mäktiga motståndare.

Ett citat från Evo Morales säger ganska mycket:
Vi vill bara leva gott, inte bättre. Att leva bättre innebär att exploatera; bättre innebär att utarma, att stjäla. Att leva gott är att leva i brödraskap.

Frågan är hur länge hans radikalisering av Bolivia kommer att få fortsätta utan att USA lägger sig i? Att inte sträva efter att leva bättre, att vara nöjd med att leva gott, står ju i motsats till hela den västerländska välfärdsideologin som bygger på att utvecklingen ska ske i rasande fart.

Det märks att bokens författare kan mycket om Bolivia. Det är otäckt vad lite vi får höra om Bolivia i svenska medier och jag uppskattar att lära mig mer om den bolivianska samhällsutvecklingen genom boken.

Delar av boken var lite tröga att läsa, när de blev lite väl redovisande. Men det är sådant som det kan vara bra att veta var jag kan hitta uppgifterna, om jag behöver dem senare. För mig, som svensk, har jag förstås svårt att uppskatta de mest kollektiva dragen i Evo Morales politiska rörelse, men jag fick en insyn i vad som händer i Bolivia och en förståelse för varför.

Revolutionen på 4.000 meters höjd
Författare: Leandro Schclarek Mulinar
Murbruks förlag
ISBN: 978-91-979072-1-7

Relaterat: Bokens blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Imponerad av nya tv-serien med Sherlock Holmes i SVT

by


Sherlock Holmes som figur har varit med mig sedan ungdomstiden så moderniserade varianter närmar jag mig med tungt bagage och kritiskt öga. Guy Ritchies filmatisering av Holmes i Robert Downey Jr:s gestaltning fick till exempel inte godkänt av mig. Holmes verkade mest tyngd av sitt skarpa intellekt i den filmen, just den egenskapen som ju är hela Sherlock Holmes. Desto mer imponerad är jag över Benedict Cumberbatch gestaltning av honom i miniserien ”Sherlock” som började sändas i går i SVT. Där får Sherlock Holmes vara just så där ung och obegripligt intelligent som jag minns honom ifrån böckerna, en härligt udda figur.

Att han i skaparna Steven Moffat och Mark Gatiss tappning tagit plats i nutiden är också ett bra grepp då Holmes avläsande blick på dagens prylar har ett värde i sig och också får publiken att känna sig lite smarta. För att en repig IPhon tyder på en slarver till ägare vet de flesta, men att skavmärken till laddningskontakten indikerar alkoholism kanske inte är lika självklart. Det är också riktigt roligt att se Holmes luta sig tillbaka med tre stora nikotinplåster som hjärnstimulans, för naturligtvis kan en nutida Sherlock Holmes inte dra i sig några pipstopp.

Martin Freeman som en krigsskadad Watson är också bra och han balanserar upp Sherlock Holms entusiasm för mord och annat makabert. De två kärleksgnabbas dessutom så där fint som bara gamla kärlekspar kan och de skapar den där undertonen där man frågar sig om de kanske också kan bli ett par. Det tror jag däremot vi aldrig kommer att få reda på men att Sherlock Holmes gillar Watson råder det inget tvivel om.

Ja, det finns många underfundiga och ironiska kommentarer till originalberättelsen om Holmes. Att bara döpa första avsnittet till ”En studie i Rosa” är ju en sådan och den hyllar ju också det färgstarka originalet. I kväll går första avsnittet i repris och de två nästkommande bokar jag in mina kommande söndagar för.

Fakta
Originaltitel: Sherlock
Produktionsland: Storbritannien
Produktionsbolag: Hartswood Film, Masterpiece, BBC
Produktionsår: 2010
Manus: Steven Moffat, Mark Gatiss, Stephen Thompson – baserade på Sir Arthur Conan Doyles böcker
Producent: Sue Vertue

I rollerna:
Sherlock Holmes – Benedict Cumberbatch
Dr John Watson – Martin Freeman
Mrs Hudson – Una Stubbs
Molly Hooper – Loo Brealey
Kommissarie Lestrade – Rupert Graves

Relaterat: Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Dalarnas Tidningar, SherlockHolmes.se och Sveriges Television.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,