Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Animerat

Filmrecension: Wallace & Gromit – Hämden har vingar – äntligen en ny långfilm om detta underbara par

by

Wallace & Gromit – Hämden har vingar
Betyg 4
Global premiär på Netflix 3 januari 2025
Regi Nick Park and Merlin Crossingham
Originaltitel: Wallace & Gromit: Vengeance Most Fowl

Underbara Wallace och Gromit är tillbaka. Det var ett par år sedan en långfilm med Wallace och Gromit kom, Varkaninens förbannelse som gick upp på bio 20025.

Den här gången för lergubben och den ständige uppfinnaren Wallace och hans kloka hund Gromit möta utmaningen av AI. Är AI, artificiell intelligens som byggs in i robotar, hjälpredor som gör livet lättare eller kan de bli våra fiender när en ondsint programmering tar över?

En riktig familjefilm, precis som en sådan ska vara: underhållande, spännande, engagerande för barnen och samtidigt ger den en del att tänka på för den vuxne. Denna nya långfilm med Wallace och Gromit är helt underbar: äventyrlig, komisk, varm, välgjord, rafflande.

Wallace bor, tillsammans med sin hund Gromit, på 62 West Wallaby Street som ligger i en del av Wigan i Lancashire. Att Wallace tycker om att uppfinna, det vet alla som sett någon av kortfilmerna eller långfilmen. Han har uppfunnit en metod åt sig själv som tar honom ur sängen på morgon, placerar honom i ett skönt bad och sedan för honom vidare till frukostbordet där brödskivorna serveras nyrustade med marmelad. Allt sköts genom att Gromit får trycka på en knapp eller två.

Gromit däremot är lite trött på all teknik och söker sig gärna ut i trädgården för att få en fridfull stund där han kan sitta ned och njuta av grönskan och i lugn och klippa gräs eller ansa en häck eller bara njuta av blommorna. Wallace förstår inte att för Gromit är det helt underbart att få sitta där och göra saker i den takt han själv vill. Gromit har inget behov av att åstadkomma något stort arbete i trädgården. Det förstår Wallace inte alls utan skapar en tomte-robot åt Gromit. Roboten Norbot ser ut som en liten tomte och sätter igång och klipper häck och gräsmatta och jobbar i full fart i trädgården. Stackars Gromit förlorar sin enda lugna vrå.

Samtidigt sitter stortjuven Fjädern, Feathers McGraw, inlåst i fängelse på livstid för stöld en av blå jättediamant. Feathers McGraw är minst lika smart och påhittig som Wallace och i fängelser smider han planer för att försöka fly.

På polisstationen i Wigan i Lancashire planerar polischefen Mackintosh sin pension. Han är stolt över att tillsammans med Wallace kunnat gripa tjuven Feathers McGraw som stal en blå diamanten. Diamanten har polischefen tryggt inlåst i en liten skattkista, berättar han för den unga nya polisen, PC Mukherjee som verkar vara smartare än polischefen och smart nog att inte visa honom det. Ett sista uppdrag ska polischefen utföra innan han äntligen ska njuta av sin pension. Den blå diamanten ska visas på en utställning och han, polischefen, ska föra den dit och visa upp den.

Att allt inte blir som polischefen eller Wallace tänkt sig, det är inte svårt att lista ut. Och frågan är hur smart det är att använda sig av AI-robotar. Ja det blir både spännande och roligt och tankeväckande, precis som en bra familjefilm ska vara.

Filmerna om Wallace & Gromit har nått ut stort och fått en hel del priser. Den första kortfilmen, A Grand Day Out , nominerades till Oscar för bästa animerade kortfilm 1991. Kortfilmerna The Wrong Trousers och A Close Shave följde. Fullängdsfilmen The Curse of the Were-Rabbit släpptes 2005. De tre sistnämnda fick varsin Oscar.

Wikipedia berättar om tekniken Wallace & Gromit-filmerna är skapade med:
Wallace & Gromit – filmerna är inspelade med stop motion-animationsteknik. Efter detaljerad storyboarding, uppsättning och modellering av plasticine , spelas filmerna in en bildruta i taget och flyttar karaktärernas modeller något för att ge intrycket av rörelse i den slutliga filmen. Som är vanligt med andra animationstekniker, kan stop motion-animeringen i Wallace & Gromit duplicera bildrutor om det är lite rörelse, och i actionscener används ibland flera exponeringar per bildruta för att producera en falsk rörelseoskärpa . Eftersom en sekund film utgör 24 separata bildrutor, tar även en kort halvtimmesfilm som A Close Shave mycket tid att animera. Allmänna citat om animeringshastigheten för en Wallace & Gromit -film visar att inspelningshastigheten vanligtvis ligger på cirka 30 bilder per dag per animatör.

Filmrecension: 10 liv – spännande och rolig för hela familjen om busiga katten Buster

by

Screenshot

10 liv
Betyg 4
Svensk biopremiär 4 oktober 2024
Regi Christopher Jenkins
Svenska röster Elif Grahn Linroth, Emil Smedius, Göran Gillinger, Irene Lindh, Lawrence Mackrory, Ludwig Westman, Magnus Mark, Olivia Jiang, Oscar Harryson, Sabina Valois m fl.

Spännande och roligt om en bortskämd och rejält självisk katt, Buster, som förlorar sitt nionde liv i en olycka. När Buster hamnar hos Grace, portvakten i katternas himmel, får han ett erbjudande att få nio liv till. Portvakten ser lurig ut då hon skickar iväg honom till sitt nya liv.

10 liv är en berättelse om att kunna ändra sig och att få nya chanser och om att hitta vad som är det viktigaste i livet. Den är dråplig och emellanåt en nagelbitare – jag tänker att temat gör att det är viktigt att också prata om filmen efteråt. Den ger säkert både stora och små en del att fundera på.

Foto ur filmen

Denna animerade film är släppt i Sverige med svenskt tal och med censuren från sju år. Det betyder att barn från sju år kan gå på filmen utan att ha en vuxen med. Det fungerar förstås, men jag skulle ändå rekommendera att en vuxen följer med för att kunna prata om filmen efteråt. Dessutom är den väl värd att se för den vuxna också.

Som liten kattunge vandrar Buster omkring och söker ett hem. Då blir han nästan överkörd av den unga forskaren Rose som tar hand om honom. De två, Rose och Buster, blir oskiljaktiga. Rose forskar om bin och ett motmedel mot en form av sjukdom som drabbar många bin. Om bin dör ut kommer människan att få svårt att överleva. Illustrerad Vetenskap skriver:
Om bina dör ut kommer det att medföra stora problem, eftersom de flesta frukter och grönsaker som vi äter skulle försvinna. Många vilda blommor skulle också dö ut, eftersom honungsbin samlar pollen och nektar från hundratals arter. Däremot skulle sädesslagens pollinering inte påverkas, eftersom de är vindpollinerade.

Buster är rätt odräglig i början. Det är svårt att tycka om honom nästan. Det är på gränsen. När Larry dyker, Roses tidigare pojkvän, blir Buster arg och besvärlig. Buster är som ett bortskämt barn.

Ett plus är att alla bovar inte är genom-onda. Också några av de elaka har goda sidor. Det är trist med filmer där några är rakt igenom onda och andra är goda. Livet är oftast inte så, de flesta kan göra bra saker och dåliga saker. Fast Roses mentor, Professor Craven, är filmens mest elaka karaktär. Han är falsk och lurar Rose och har egna planer och vill döda alla bin. Han väcker inte någon sympati. Men det finns andra som tillhör professorns gäng som inte bara är dumma.

Filmen har några små detaljer som irriterar mig. Ett exempel är att Buster får mjölk att äta vilket inte är bra för katter. Traditionen säger att katter älskar mjölk, men egentligen är deras matsmältningssystem inte utformade för att klara av laktosen (en typ av naturligt socker som finns i mjölkprodukter) i mjölk. Faktum är att många katter kommer att utveckla diarré om de utfodras med komjölk.

Busters två ögon har olika färg. Det kännetecknet följer med honom i de olika liven. När han får sina nya nio liv är dessa liv inte som katt. Han får uppleva att vara råtta och fisk, bland annat.
I några av hans nya liv där han är ett annat djur med fortfarande ett blått och ett grönt öga träffar han Rose. Han försöker få henne att förstå att han är Buster. Det är intressant att återfödelse tas upp i en film för barnfamiljen. Många människor i Sverige tror på det idag och det finns många som kan berätta om exempel där de tycker sig känna igen någon som gått ur tiden och som sedan återkommit i ett nytt liv.

10 liv är utan tvekan både underhållande och har flera teman som det finns mycket att diskutera kring. En film och berättelse som dröjer sig kvar och ger många tankar. Mycket välgjord animation och med duktiga svenska röster.

Filmrecension: Tandfen i trubbel – en vacker, stark hyllning till naturen, livet, fantasin och magin

by

Tandfen i trubbel
Betyg 4
Svensk biopremiär 17 maj2023
Regi Caroline Origer
Svenska röster Dan Ekborg, Josefine Götestam, Laura Jonstoij Berg, Alexander Sherwood med flera
Barntillåten

En svindlande färd från féernas värld till människornas dimension. Jag älskar animationerna i denna familjefilm om Violetta, en ung tandfé som hela tiden misslyckas i sin examen. Godkänd examen krävs för att få utföra uppdrag som tandfé, för att få ta sig till människornas väg och leta upp tappade tänder och trolla fram en leksak till barn. Som alla högkvalitativa familjefilmer talar den både till barn och vuxna.

Direkt vid filmens start förmedlas en stark känsla av äventyr och en hissnande känsla av att färdas i universum och genom olika dimensioner. Berättelsen är överraskande och är en vacker, stark hyllning till naturen, livet, till fantasin och magin och en skildring av möten mellan olikheter. En hyllning vill varje individs unika existens och hur vi kan blomma ut när vi får vara den vi är. Och det gäller alla, var och en av oss, människa lika väl som för en fé.

Violetta misslyckas katastrofalt med sitt tandfé-prov vilket hon inte kan acceptera. Hon är kaxig som bara den och tänker bevisa att hon duger lika bra som alla andra genom att utan lov bege sig till människornas farliga värld. För att kunna bege sig dit måste hon stjäla en magisk pärla av en annan fé. Violetta har inga problem med att stjäla eller att bryta mot regler. Hon är busig och ställer ofta till trassel. Hon är rätt jobbig och irriterande. Hon lyckas ta sig till människornas värld och där träffar hon tolvåriga Maxie som är olycklig för att hon tvingats flytta från sitt älskade träd till stan. Maxie och Violetta gör en överenskommelse om att hjälpa varandra.

Det är intressant att se hur olika miljöer barnens uppväxt skildras i en familjefilm idag mot för femtio år sedan. Maxie har precis flyttat tillsammans med sin mamma till mammans pojkvän Samir som av sitt namn och sina söners namn att döma har ett ursprung i Mellanöstern. Samir är en aktiv klimataktivist. Familjeskildringar har utvecklats.

Visst är det lätt att bli irriterad på Violetta, hon ställer till det och förstör saker i sin vildhet. Men det är så det kan bli när någon inte får blomstra. Den som inte klarar att jämka sig in sig i mallen för hur alla förväntas vara kan bli utagerande och jobbig, som Violetta.

Denna berättelse är rolig, underhållande och har oväntade vändningar. Den överraskade mig och jag blev fylld av energi av den och kände mig glad.

Filmrecension: Hopper och jakten på mörkrets hamster

by

Hopper och jakten på mörkrets hamster
Betyg 3
Svensk biopremiär 1 april 2022
Regi Ben Stassen och Benjamin Mousquet
Manus Dave Collard
Svenska röster: Tousin “Tusse” Chiza, Anis Don Demina, Ellen Bergström, Claes Ljungmark, Magnus Mark, Oscar Harryson, Anton Olofson Raeder, Anders Öjebo, Lucas Krüger m fl.

En saga om att hitta sin egen styrka, att acceptera sig själv. Filmens hjälte är Hopper, adoptivson till kung Peter, som är hare. Hopper är hälften hare och hälften kyckling, vilket han har svårt att acceptera. Han vill vara hare till hundra procent. Han tycker dessutom att han är klumpig. Berättelsen är en variant på en saga vi hört berättas många gånger: en ung prins känner sig misslyckad, ger sig ut på äventyr tillsammans med några vänner som liksom han själv är udda personligheter. De möter svårigheter och utmaningar och under färden utvecklas de var och en och möter sina rädslor – och som grädde på moset måste de kämpa mot en ond farbror som vill stjäla kungariket från hjältens pappa.

Ett stort plus med denna animerade familjefilm är att de svenska rösterna görs mycket bra, av Tousin “Tusse” Chiza som ger röst åt Hopper. Hans vänner, skunken Meg och sköldpaddan Abe, får sina röster av Ellen Bergström och Anis Don Demina. Rösternas kvalitet och filmens höga kvalitet på animeringen ger betyg 3. Däremot är berättelsen inte särskilt nyskapande. Vi har hört den massor av gånger förut. En prins vill vara hjälte som sin pappa och ger sig ut på äventyr där han dessutom räddar kungariket från den onda farbrodern.

Slutkampen innehåller en lång scen med slagsmål och action, tröttsamt tycker jag för min del. Världen behöver inte mer filosofi som trumpetar ut att den som slåss bäst vinner. Slutscenen drar ned betyget, faktiskt.

Filmen bygger på figurer födda ur den amerikanske serietecknaren Chris Grines serieböcker. Det skulle inte förvåna mig om det kommer någon uppföljare. Jag tror att många, speciellt de yngre, kommer att vilja möta Hopper och hans vänner, den ängsliga sköldpaddan Abe och den modiga sjunken Meg igen. I original går Hopper under namnet Chickenhare, hjälte i serieböckerna The House of Klaus och Fire in the Hole. Chris Grine har nominerats till det prestigefyllda Will Eisner-priset för sin skapelse Chickenhare.

Artisten Tousin Chiza blev Tusse med hela svenska folket när han vann Mello 2021 med låten Voices. Han säger om sin roll:
– Det känns fantastiskt att få ge röst till min första huvudroll. Jag och Hopper har mycket gemensamt, han känner sig annorlunda och till en början försöker han gömma de sidorna för att försöka passa in. Men när han tillslut anammar alla sina delar så förstår han hur speciell han verkligen är. Jag har skrattat så mycket och inspirerats av berättelsen, som jag bara kan beskriva som ett enda stort äventyr tillsammans med Ellen och Anis.

Filmrecension: Familjen Addams 2 – bedrövlig berättelse

by

Familjen Addams 2
Betyg 2
Svensk biopremiär 29 oktober 2021
Regi Greg Tiernan, Conrad Vernon, Laura Brousseau, Kevin Pavlovic

Efter ett mediokert första försök att återintroducera världens mest spöklika familj så hade nog många nu hoppats på en förbättring, att regissörerna Greg Tiernan och Conrad Vernon skulle ha lärt sig av sina misstag. Ett av många fel i föregångaren var att merparten av speltiden lades på karaktärer och händelser utanför den titulära familjen. Det gjordes försök att skapa lättsam samhällssatir med kopplingar till gentrifiering och ett ihåligt samhälle där falska leenden och tomma ord dominerar det sociala umgänget.

Familjen Addams 2 sätter istället familjen och den mörka komiken i centrum. Vi får se prov på ett antal magstarka inslag som får både vuxna och barn i publiken att grimasera. Ingenting verkar vara tabu, alltifrån avföring, slem och likdelar förekommer sporadiskt. Detta skapar en morbid och bisarr atmosfär som är lika komisk som den är motbjudande, något som kan ses som essensen av familjen Addams.

Karaktärer som den överdramatiska Gomez och den strama Morticia är lika underhållande som alltid. Men det är återigen den sadistiska och sarkastiska Wednesday Addams som skiner. Hennes grymma och hänsynslösa lekar är en fröjd att beskåda och antalet hånleenden per sekund är betydligt fler än sist. Estetiskt har förbättringar gjorts och denna gång leks det med ljus och färger, i ett par korta ögonblick kan man tro att filmen är ett avlägset syskon till någon av Tim Burtons stopmotion-filmer. Detta borde innebära en självklar seger och en avsevärt bättre slutprodukt.

Tyvärr så förstörs alla möjligheter att sudda bort den bittra eftersmaken från den första filmen i och med en berättelse som kör raka vägen in i en kalkonfarm. Att saker och ting måste förändras och förnyas är självklart, den versionen av Familjen Addams som gick att se på TV för nästan 60 år sedan är inte längre kompatibel med varken publiken eller dess värderingar. Därför måste filmskaparna hitta en balans där arvet kan existera tillsammans med förhoppningarna att ta konceptet vidare. Men istället för att snyggt och stiligt binda samman dåtid och nutid så bombarderas tittarna med gräslig popmusik och med scener som kunde vara hämtade från den mest banala TikTok-video.

För det är i det traditionella som Familjen Addams 2 är som bäst, då man häpnar inför det groteska eller fnissar åt det brutala och hemska. Men dessa stunder är inklämda mellan helt förskräckliga sekvenser där karaktärerna utför breakdance eller deltar i skramliga biljakter.

Det är som att hela filmen försöker baka en kaka med två olika recept. Resultatet är en oätlig och monstruös sörja. De tvära kasten mellan action, musikal och komik gör att helhetsupplevelsen blir både tröttsam och obekväm att titta på.

Inte blir det bättre av att allting kulminerar i ett klimax som är så pass undermåligt att varenda biobesökare som löst biljett omedelbart borde uppsöka konsumentombudsmannen för att få hjälp med att få pengarna tillbaka.

Familjen Addams 2 har inslag som visar varför denna dysfunktionella familj har behållit sin popularitet i över 60 år, men tyvärr så räcker inte det för att kompensera för en bedrövlig berättelse och slarvig regi.