Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Politik

Missa inte: Dokumentär om Olof Palme sänds i tre delar i SVT

by

palme_dokumentar

När detta skrevs är det annandag jul 2012. Igår kväll, juldagens kväll, sändes första avsnittet av tre i dokumentären om Olof Palme. Dokumentären är en längre version av filmen som gått på svenska biografer under hösten. Filmen är en stark upplevelse och handlar om mycket mer än om Olof Palme. Jag gav filmen betyg 5 och jag var långt ifrån den ende filmkritikern som gav filmen högt betyg. (Här är min recension av filmen.)

Kristina Lindström och Maud Nycander, filmskaparna bakom dokumentären har fått alla det tre sönerna till Olof Palme och hans fru Lisbet att delta och berätta om livet med honom. Men filmens behållning är inte bara att komma närmare Olof Palme som person utan också att vi får en bild av Sverige under 1900-talet. Varenda en som är intresserad av samhällsfrågor och vill förstå det svenska samhället bör se dokumentären.

När jag såg första avsnittet är det så tydligt hur språkbegåvad Olof Palme var. Han talade engelska utan svensk brytning, vilket inte många av dagens politiker gör. Han talade dessutom både franska och tyska. Frågan är om Sverige har några politiker idag på riksnivå som har sådan bildning.

Det viktigaste med Olof Palme var förstås inte hur utbildad han var utan att han på ett så tydligt sätt kunde formulera sin politiska vision. Det känns som att dagens socialdemokrater ibland går vilse och inte alls är lika tydliga med varför de är socialdemokrater.

Det finns mycket att fundera kring och diskutera kring efter att ha sett filmen. TV-dokumentären har med mer, eftersom den är längre – och jag hoppas människor bänkar sig framför tv:n eller ser avsnitten efteråt i SVT Play. Här kan du se första avsnittet i SVT Play. Avsnitt 1 sänds i repris den 27 december klockan 01.55 och 2 jan 2013 10.00.

Avsnitt 2 visas den 27 december klockan 21.00 i SVT1. Avsnitt 3 visas 1 jan 2013 21.00.
Här kan du läsa mer om visningarna och hitta tider för repriser och länkar till visningar i SVT Play.

Dokumentär om Olof Palme
Svensk dokumentär från 2012. Del 1 av 3.

Den uppmärksammade dokumentärfilmen, här i en längre serieversion. Inledningen skildrar Olof Palmes uppväxt på ett högborgerligt Östermalm, hans ungdomsår, studierna i USA, hans politiska uppvaknande och mötet med Lisbet. Olof Palme framstår som de ungas röst, en svensk Kennedy som gör kometkarriär efter att ha blivit upptäckt av Tage Erlander. Under ett händelserikt 60-tal blir Palme bl.a. högertrafikgeneral och möter militanta kårhusockupanter i Stockholm. 1969 väljs Olof Palme till Socialdemokraternas partiordförande och blir landets nye statsminister.

SVT1 tisdag 25 december kl 21.00: Palme

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Call Girl kommer inte att bli fälld för förtal av Palme, trots att den tydligt pekat ut honom som pedofil

by

Filmen Call Girl är en bra film. Filmkaparen har gjort ett gediget arbete och skådespelarna gör bra ifrån sig. Men visst målar regissören Mikael Marcimain i filmen fram en svensk statminister som på många sätt påminner om Olof Palme. I filmen får vi se en scen där statsministern i en berömd tv-scen intervjuas tillsammans med en berömd skådespelerska, exempelvis. Den scenen finns med i dokumentären om Olof Palme (för övrigt en mycket bra film som skildrar Sverige och vår politiska historia under 1900-talet).

Många är upprörda över att filmens statsminister så tydligt har hämtat drag från Olof Palme och en hel del röster har hörts om att filmskaparen borde ställas inför rätta för förtal av Olof Palme. Ämdå är jag övertygad om att om det blev rättegång skulle filmskaparen inte fällas.

Jag är ingen jurist och jag kan inte plocka fram historiska rättegångar eller lagtext som stöder min teori. Mitt sunda förnuft säger mig dock att det inte borde kunna bli någon fällande dom.

Varför?

Det är trots allt ingen dokumentär. Det är en spelfilm. Så enkelt är det, ändå. Vi lever i en form av demokrati där vi har delvis yttrandefrihet, trots allt. Och den ska vi vara rädd om.

I inledningen av filmen friskriver sig filmregissören där han påpekar att det är ett drama. Visst, filmen bygger på verkliga händelser, delvis. Men samtidigt har filmskaparna konstnärlig frihet och för att förstärka dramat har de ändrat i de verkliga händelserna och lagt till händelser som inte inträffat.

Vi lever inte i en diktatur. Det vore förfärligt om filmskapare ska hämmas av rädsla för att bli åtalade för att de använder fantasin och dramaturgiskt förändrar verkligheten.

Det vore extremt skrämmande om det blev en fällande dom över ett drama som inte gör anspråk på att skildra verkligheten.

Däremot tycker jag det är totalt onödigt och osmakligt att ha en karaktär i filmen som så starkt påminner om Olof Palme och får tittaren att identifiera den karaktären med Olof Palme. Filmen vinner inget på det, den är en tillräckligt stark skildring av männ med makt och hur utsatta och maktlösa flickor som utnyttjas är.

Det enda filmen vinner på skildringen av en korrumperad statsminister är uppmärksamhet och kanske ännu fler som väljer att se filmen. Men jag kan inte tänka mig att filmregissören är så låg att han medvetet valt att använda sig av detta trix. Han måste veta att filmen skulle bli en publikmagnet ändå. Det var totalt onödigt att måla fram en statsminister med samma blå kostym som Olof Palme bar. Helt onödigt. Men det är ändå inget brott att göra onödiga skildringar i en film, som för övrigt är viktig.

En risk finns nu förstås att filmens viktiga skildring av de utsatta och maktlösa unga kvinnorna inte får den plats i debatten som den är värd. Risken är uppenbar att debatten istället fokuseras på skildringen av en statsminister som använder minderåriga till sex.
Kanske skymmer det till och med sikten från att några mycket mäktiga män i samhällets topp faktiskt på riktigt var inblandade i bordellhistorien och att de utnyttjade kvinnor, varav några också var underåriga.

Här är Kulturbloggens recension av Call Girl.
Här är Kulturbloggens recension av dokumentären om Olof Palme.

Relaterat:
Aftonbladet och Expressen och Newsmill och Metro och Göteborgsposten och Dagens Nyheter och SVD1 och SVD2 och SVD3.

Ang. finansiering av public service: Vad är det för modernt med skatt?

by

Dags för en ny och modern finansiering av public service, skriver Folkpartiet i ett pressmeddelande där de kommenterar det nya förslaget på skatt istället för tv- och radiolicensen.

Utredarna till nytt system för finansiering av public service vill att avgiften blir en skatt som blir högre för den med högre inkomst. På DN Debatt skriver de:
Den gamla tv-licensen försvinner och alla över 18 år ska ­betala tv-skatt efter inkomst. Det betyder ökade kostnader för många hushåll, medan andra­ får en lägre avgift eller ingen avgift alls. Den nya modellen är mer rättvis eftersom avgiftsskolket försvinner, skriver utredarna i public servicekommittén.

Många är kritiska, exempelvis Sveriges Radios avgående vd, Mats Svegfors, och företagets tillträdande vd, Cecilia Benkö, underkänner omedelbart utredarnas skatteförslag. Aftonbladet:
”Budgetfinansiering vore ett hårt slag mot vårt oberoende, d v s det som oftast kallas ’armlängds avstånd’ mellan public service och politiken”, skriver Benkö och Svegfors i ett pressmeddelande i natt.

Folkpartiet är, som väntat, positiva och skriver:

– Public service- utredningen landar i stort rätt i de frågor den tar upp. Det är mycket bra att man föreslår en ny modern finansiering. Jag vill dock inte binda mig exakt till hur den nya avgiften ska beräknas.

Det säger Christer Nylander, vice ordförande (FP) i riksdagens kulturutskott, med anledning av att public service- kommittén idag, tisdag, presenterar betänkandet ”Nya villkor för public service”.

– Betänkandet ger ett bra underlag för den politiska process som nu tar vid och jag tror att förutsättningarna för breda överenskommelser är goda, säger Christer Nylander.

Jag måste säga att jag reagerar över uttrycket ”ny, modern”. Vad är det för modernt med skatter som beräknas efter inkomst?
Jag tror inte det förslaget blir lyckat.

Det nuvarande systemet är dock inte heller så bra. Dess historia med tv-pejlare som letar fuskare är inte något att vara stolt över.
En public service som är fri från staten och som inte behöver leva på kommersiella villkor – det behöver ett demokratiskt samhälle. Vi ska värna om public service och dess oberoende.

Hur finansierar vi då det? Det är frågan. Att avgiften dras i samband med när skatt dras, det tycker jag är bra. Det är bättre än nuvarande system. Men jag är tveksam till att den ska utformas som en skatt och att den ska anpassas efter inkomsten.

Varför ska då alla betala den? Jag tycker det är OK att alla delar på den avgiften, eftersom det är oerhört viktigt att det finns en oberoende medieservice. Kanske vi inte tycker det under lugna tider, men vid krissituationer är det oerhört viktigt.

Public service måste dock vara fri från statens påverkan – den måste kunna granska makthavare och staten.
Hur det då ska finansieras, det är ingen lätt fråga. Blir public service mer bunden till staten om finansieringen sker i form av skatt? Jag tror det – och jag är inte ensam om den bedömningen, men om licensavgiften sker i samband med skatteinbetalning, det borde inte vara samma sak.

Relaterat:
Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Nu måste alla myndigheter granskas – och speciellt Transportstyrelsen

by

Den ena skandalen efter den andra kommer i ljuset nu. Den ena myndigheten efter den andra visar sig ha haft folk i ledningen som anser sig ha rätt att lägga enorma pengar på fester.
Säpos som hade Bond är ett skrämmande osmakligt exempel och att det nu visar sig att FRA är storslösare, det förvånar mig inte ett dugg. En myndighet som jobbar med att att bevaka folket drar troligen till sig en särskild slags personal.

Men det finns myndigheter som slösar med skattebetalarnas medel på annat sätt också. Ta Transportstyrelsen som ett exempel. Vilken service erbjuder de medborgarna? Ofta väldigt usel och så fördröjd att det är ren skandal.
För två år sedan blev jag bestulen på min plånbok och där låg mitt körkort. Att spänna körkortet gick lätt, det kunde jag göra via Internet. Två dagar sedan fick jag ett telefonsamtal. En man hade hittat min plånbok: rensad på pengar med körkortet fanns kvar. Då försökte jag kontakta Transportstyrelsen för att dra tillbaka förlustanmälan. Det var omöjligt att få kontakt med en levande själ på Transportstyrelsen. Jag satt i telefonkö i mer än en halvtimme flera gånger – sedan hade jag bara inte tid att sitta ännu längre i telefonkön utan gav upp. Jag mailade dem och fick inget svar, jag skickade vanligt brev till dem. I mail och i brev berättade jag att körkortet kommit tillrätta och så bad jag om något svar från dem, så jag visste att de fått mitt brev. Jag ville veta att körkortet inte var spärrat. Det är bra att veta när jag hyr bil, till exempel. Nej, jag fick inget svar att Transportstyrelsen.

Ska de ha löner av våra skattepengar när deras servicenivå inte är högre än så?

Jag kan dra upp massor av fall som visar hur usel Transportstyrelsens service är. I slutet av maj skickade en ung man jag känner in en ansökan om tillstånd att ta körkort. Nu har tre månader gått och han har inte fått något svar.

Nej, det är skandal.

Jag har ingen aning om ifall Transportstyrelsen lägger pengar på stora fester istället. Det spelar ingen roll. De slösar med våra skattemedel när de inte kan upprätthålla högre service till oss medborgare.

Nu är det dags att granska alla myndigheter – och då är det inte alls bara vilka fester de har och hur de gör upphandling till dem som bör granskas. Vad ger myndigheterna för service till oss medborgare? Behandlar myndigheterna oss medborgare som kunder de är rädda om, eller behandlar de oss som lägre stående varelser som får ta vad vi får?

Nu måste alla myndigheter granskas, som Socialdemokraterna föreslår.

Relaterat: Aftonbladet och Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Anna Troberg: Jag undrar varför helt unika kulturskatter inte skyddas

by


I förra veckan var jag på IFLA:s (International Federation of Library Associations) årliga världskongress i Helsingfors. Mitt budskap till de hundratals bibliotekarier som samlats där var enkelt: ”Ta inte skit från bokförlagen! Ta inte skit från politikerna! Ni är den verkliga rikedomens väktare. Ni kan förändra världen. May the force be with you.” (Det kan ni för övrig se på video här cirka 34-ish minuter in i videon.)

Just nu bombarderas nämligen biblioteken av skit från både bokförlag och politiker. Bokförlagen anser att biblioteken förstör bokmarknaden genom att, chock horror, låna ut böcker gratis, medan politikerna tror att man kan bedriva en meningsfull biblioteksverksamhet på luft och ett glatt humör. Båda antagandena är naturligtvis fel, men de är icke desto mindre en otrevlig verklighet som våra bibliotek behöver tackla varje dag.

Andra som ropar för döva politikeröron är Riksantikvarieämbetet. Förra året skrev den dåvarande riksantikvarien, Inger Lilliequist, en debattartikel i SvD om hur det numera är tämligen riskfritt att förstöra våra gemensamma fornminnen. Varken politiker eller rättsväsende tycks anse att just denna del av kulturarvet är skyddsvärd. Själv undrar jag mest varför helt unika kulturskatter inte skyddas, medan man tillsätter tre specialåklagare och en taskforce om femton man för att se till att ingen fildelar topplistekultur som är ungefär lika utrotningshotad som vildkaniner på Gotland.

Ovanpå allt detta meddelade nyligen moderaternas skolpolitiska talesperson, Tomas Tobé, att det där med estetiska utbildningar är ett föga produktivt aber som man gör bäst i att dra ner på. Uttalandet är ganska typiskt för moderaternas generella syn på kultur. Man bryr sig om topplistekulturen för att den lätt omsätts till pengar. Att den kräver någons sorts grundläggande kulturell infrastuktur för att alls uppstå verkar vara ett steg för långt att tänka.

Kultur föder kultur. Om man väljer att strunta i biblioteken, om man skiter i att våra gemensamma fornminnen går förlorade och stryper barns och ungdomars möjlighet att möta och själva skapa kultur på och utanför nätet, så får vi nog också leva med det faktum att framtiden kommer att blicka tillbaka på vår tid som en mörk kulturell medeltid där generellt ointresse, bestsellerism och repression tilläts sätta agendan för kulturen.

Bara det senaste året har jag skrivit om detta otaliga gånger på mina bloggar. Jag har skrivit om det i Norran, SvD Kultur, Aftonbladet och Göteborgsposten. Jag kommer att fortsätta att skriva om det tills någon lyssnar eller tills jag trillar av pinnen.

Kultur är nämligen ingen lyx man bara ska få unna sig om man har tid och pengar. Kultur är mycket mer än så och när politikerna trasar sönder den kulturella infrastrukturen, så trasar de sönder en viktig del av det fundament som hela samhället vilar på. Jag kan inte låta bli att undra var alla de som brukar rycka ut för att rädda kulturen från oss hemska pirater är när kulturen angrips på riktigt? Jag vet då inte, men jag har noterat att de inte tycks ha något emot att lämna över den lite mer oglamorösa kampen för biblioteken, fornminnena och den nya generationens kulturskapare till oss. Är det månne för att de är lite för gamla och trötta och vill spara de krafter de har kvar till slutkampen om de heliga topplistorna?

Text: Anna Troberg

Anna Troberg är författare och partiledare för Piratpartiet. Hon bloggar även på annatroberg.com och på Nyheter 24. Hon har tidigare varit bokförlagschef och har bland annat skrivit romanen “Chefer från helvetet” (W&W, 2007) under pseudonymen Rosetta Sten. Följ henne på Twitter, Google+, Facebook och YouTube.

Tidigare texter här på kulturbloggen:
”Den motvilliga självbiografin”
”Den svenska kulturdebatten är ganska ofta ’gäsp’”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,