Filmen Call Girl är en bra film. Filmkaparen har gjort ett gediget arbete och skådespelarna gör bra ifrån sig. Men visst målar regissören Mikael Marcimain i filmen fram en svensk statminister som på många sätt påminner om Olof Palme. I filmen får vi se en scen där statsministern i en berömd tv-scen intervjuas tillsammans med en berömd skådespelerska, exempelvis. Den scenen finns med i dokumentären om Olof Palme (för övrigt en mycket bra film som skildrar Sverige och vår politiska historia under 1900-talet).
Många är upprörda över att filmens statsminister så tydligt har hämtat drag från Olof Palme och en hel del röster har hörts om att filmskaparen borde ställas inför rätta för förtal av Olof Palme. Ämdå är jag övertygad om att om det blev rättegång skulle filmskaparen inte fällas.
Jag är ingen jurist och jag kan inte plocka fram historiska rättegångar eller lagtext som stöder min teori. Mitt sunda förnuft säger mig dock att det inte borde kunna bli någon fällande dom.
Varför?
Det är trots allt ingen dokumentär. Det är en spelfilm. Så enkelt är det, ändå. Vi lever i en form av demokrati där vi har delvis yttrandefrihet, trots allt. Och den ska vi vara rädd om.
I inledningen av filmen friskriver sig filmregissören där han påpekar att det är ett drama. Visst, filmen bygger på verkliga händelser, delvis. Men samtidigt har filmskaparna konstnärlig frihet och för att förstärka dramat har de ändrat i de verkliga händelserna och lagt till händelser som inte inträffat.
Vi lever inte i en diktatur. Det vore förfärligt om filmskapare ska hämmas av rädsla för att bli åtalade för att de använder fantasin och dramaturgiskt förändrar verkligheten.
Det vore extremt skrämmande om det blev en fällande dom över ett drama som inte gör anspråk på att skildra verkligheten.
Däremot tycker jag det är totalt onödigt och osmakligt att ha en karaktär i filmen som så starkt påminner om Olof Palme och får tittaren att identifiera den karaktären med Olof Palme. Filmen vinner inget på det, den är en tillräckligt stark skildring av männ med makt och hur utsatta och maktlösa flickor som utnyttjas är.
Det enda filmen vinner på skildringen av en korrumperad statsminister är uppmärksamhet och kanske ännu fler som väljer att se filmen. Men jag kan inte tänka mig att filmregissören är så låg att han medvetet valt att använda sig av detta trix. Han måste veta att filmen skulle bli en publikmagnet ändå. Det var totalt onödigt att måla fram en statsminister med samma blå kostym som Olof Palme bar. Helt onödigt. Men det är ändå inget brott att göra onödiga skildringar i en film, som för övrigt är viktig.
En risk finns nu förstås att filmens viktiga skildring av de utsatta och maktlösa unga kvinnorna inte får den plats i debatten som den är värd. Risken är uppenbar att debatten istället fokuseras på skildringen av en statsminister som använder minderåriga till sex.
Kanske skymmer det till och med sikten från att några mycket mäktiga män i samhällets topp faktiskt på riktigt var inblandade i bordellhistorien och att de utnyttjade kvinnor, varav några också var underåriga.
Här är Kulturbloggens recension av Call Girl.
Här är Kulturbloggens recension av dokumentären om Olof Palme.
Relaterat:
Aftonbladet och Expressen och Newsmill och Metro och Göteborgsposten och Dagens Nyheter och SVD1 och SVD2 och SVD3.
