Dags för en ny och modern finansiering av public service, skriver Folkpartiet i ett pressmeddelande där de kommenterar det nya förslaget på skatt istället för tv- och radiolicensen.
Utredarna till nytt system för finansiering av public service vill att avgiften blir en skatt som blir högre för den med högre inkomst. På DN Debatt skriver de:
Den gamla tv-licensen försvinner och alla över 18 år ska betala tv-skatt efter inkomst. Det betyder ökade kostnader för många hushåll, medan andra får en lägre avgift eller ingen avgift alls. Den nya modellen är mer rättvis eftersom avgiftsskolket försvinner, skriver utredarna i public servicekommittén.
Många är kritiska, exempelvis Sveriges Radios avgående vd, Mats Svegfors, och företagets tillträdande vd, Cecilia Benkö, underkänner omedelbart utredarnas skatteförslag. Aftonbladet:
”Budgetfinansiering vore ett hårt slag mot vårt oberoende, d v s det som oftast kallas ’armlängds avstånd’ mellan public service och politiken”, skriver Benkö och Svegfors i ett pressmeddelande i natt.
Folkpartiet är, som väntat, positiva och skriver:
– Public service- utredningen landar i stort rätt i de frågor den tar upp. Det är mycket bra att man föreslår en ny modern finansiering. Jag vill dock inte binda mig exakt till hur den nya avgiften ska beräknas.
Det säger Christer Nylander, vice ordförande (FP) i riksdagens kulturutskott, med anledning av att public service- kommittén idag, tisdag, presenterar betänkandet ”Nya villkor för public service”.
– Betänkandet ger ett bra underlag för den politiska process som nu tar vid och jag tror att förutsättningarna för breda överenskommelser är goda, säger Christer Nylander.
Jag måste säga att jag reagerar över uttrycket ”ny, modern”. Vad är det för modernt med skatter som beräknas efter inkomst?
Jag tror inte det förslaget blir lyckat.
Det nuvarande systemet är dock inte heller så bra. Dess historia med tv-pejlare som letar fuskare är inte något att vara stolt över.
En public service som är fri från staten och som inte behöver leva på kommersiella villkor – det behöver ett demokratiskt samhälle. Vi ska värna om public service och dess oberoende.
Hur finansierar vi då det? Det är frågan. Att avgiften dras i samband med när skatt dras, det tycker jag är bra. Det är bättre än nuvarande system. Men jag är tveksam till att den ska utformas som en skatt och att den ska anpassas efter inkomsten.
Varför ska då alla betala den? Jag tycker det är OK att alla delar på den avgiften, eftersom det är oerhört viktigt att det finns en oberoende medieservice. Kanske vi inte tycker det under lugna tider, men vid krissituationer är det oerhört viktigt.
Public service måste dock vara fri från statens påverkan – den måste kunna granska makthavare och staten.
Hur det då ska finansieras, det är ingen lätt fråga. Blir public service mer bunden till staten om finansieringen sker i form av skatt? Jag tror det – och jag är inte ensam om den bedömningen, men om licensavgiften sker i samband med skatteinbetalning, det borde inte vara samma sak.
Relaterat:
Svenska Dagbladet
Läs även andra bloggares åsikter om debatt, samhälle, kulturpolitik, politik, skatter, tv-licens
”Vad är det för modernt med skatter som beräknas efter inkomst?” undrar Rosemari Södergren.
Motfråga: Är det modernt att lugga de skalliga, och därmed berömvärt?
Begreppet ”modernt” är inte liktydigt med ”bra”. Calle Sändare skämtade vid en bus- ringning genom att fråga sitt offer: ”Modernt, är det inte ganska dåligt?” I många fall är det ”modernas” kvalitet oprövad, så om det är bra eller ej har inte att göra med om det är ”modernt” och saknar därmed i relevans av noterbar betydelse, här lika som oftast.
Är det samhällsekonomiskt effektivt att finansiera Riksbankens och public services kostnader via skattsedeln? Svaret är ja. Transaktionskostnaderna blir lägre och därmed uppnås högre ekonomisk effektivitet. Avgifter förutsätter mer administration, eller byråkrati som vissa kallar det, vilket inte är inte gratis, utan istället förknippat med extra kostnader.
Idén om en public service för de som har råd, med tv- licenser, rymmer i sig en självmotsägelse, då servicen därigenom blir för en mindre publik, dvs mindre allmän.
De, vars inkomster har mist att göra med vad de presterar, höginkomsttagarna, behöver dock inte gråta stora krokodiltårar över en statlig skattefinansiering. Överskottet av inkomst, det som är utöver vad Adam Smith kallade subsistensnivån, beskattas procentuellt mest på de med de minsta inkomsterna genom ”momsen”.
Rosemari Södergren, hoppas du är nöjd med svaren och nu är lite klokare än tidigare.
Även om allmänbildningen är svag, har alla rätt att ge uttryck för sin åsikt. Dock är det klädsamt att ha läst på sin läxa, innan man räcker upp handen…
Med vänlig hälsning: Mats Hellqvist