• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmkrönikan: stor filmvecka både på bio och dvd

16 mars, 2012 by Rosemari Södergren

För filmälskare finns det massor att göra i helgen. Flera mycket bra filmer går upp på biograferna och en hel den bra släpps på dvd också.

Margin Call är en av de filmer jag tycker ingen bör missa.
I min recension gav jag filmen betyg 5 och jag skrev bland annat:

Det är en fascinerande skildring och naknare än så har nog aldrig den kapitalistiska ideologin och dess följder skildrats. Den kommer att vara högaktuell när den når de svenska biograferna i mars. Finanskraschens vågor skvalpar väl som mest över Europa då.

Regissören J.C. Chandor låter kameran berätta med täta bilder och karaktärerna är exakt utmejslade. Rollistan är fylld av säkra kort bland skådespelarna som Kevin Spacey, Paul Bettany, Jeremy Irons, Stanley Tucci och Demi Moore. Den som följer tv-serien The Mentalist får här se Simon Baker i en roll han passar perfekt för.

Den fick bra betyg av de flesta andra också:
4 i Aftonbladet, 4 i Göteborgs-Posten och 6 av 6 möjliga i Svenska Dagbladet.

Peter Dalles film ”En fiende att dö för” är väl värd att se. Det är ett spännande drama som utspelar sig utanför kusten på Svalbard under andra världskriget.
I min recension där jag gav betyg 4 skrev jag:

Fotot är vackert och spännande. Svalbard och Antarktis och ett skepp som tar sig fram där – det är fantastiska vyer. Vi får till och med se en isbjörn.

Skildringen är intressant på flera sätt. Inget är svart eller vitt. Den tyske vetenskapsmannen Friedrich brottas med svåra kval, han känner solidaritet med sitt land men han drivs också av en önskan att föra vetenskapen framåt. Han är medlem i nazistpartiet för att han tror att den politiken ska föra något gott med sig. Då, 1939, visste ingen att miljoner människor skulle gasas ihjäl i koncentrationsläger.

Till och med den person som är den största boven (jag tänker inte avslöja vem) har sin svaga punkt.

Det är både ett drama, en actionfilm och en romantisk berättelse och jag fångades in av handlingen hela filmen. Inget är förutsägbart, filmens handling tar oväntade vändningar flera gånger.

Den fick betyg 3 i Aftonbladet och 3 av Kulturnyheterna och 3 av Svenska Dagbladet.

Så har då äntligen den Oscarshyllade Hugo Cabret kommit till de svenska biograferna.
Här är några recensioner av den:
Kulturbloggen betyg 5, betyg 4 i Aftonbladet och i Expressen och betyg 5 i Svenska Dagbladet.

En film som inte tagits emot så bra av kritikerna är ”Kvarteret Skatan reser till Laholm”. Där var vi på Kulturbloggen bland de snällaste som gav filmen betyg 3, vilket Aftonbladet också gjorde. Göteborgsposten liksom Kulturnyheterna gav den betyg 1.
Svensk komedi är svår att göra och bli uppskattad av kritiker. Jag är inte särskilt förtjust i komedier överhuvudtaget, men tyckte att i sin genre var den godkänd.

En film vi tyvärr inte hunnit recensera, men som fått bra kritik av bland annat Expressen är Elle. Expressen:

Binoche spel är sällsynt besjälat. Små nyanser av mänskliga tankar, tvivel och reaktioner fyller upp bildytan och skapar en stark identifiering med rollfiguren. Det är framför allt de vardagliga störningsmomenten som blir ovanligt levande.
Många nakenscener är tvivelaktiga, där framför allt flickorna är väldigt exponerade. Det gränsar till erotisering av det redan laddade ämnet prostitution, men på det stora hela handlar det mer om relationer än om sensationer.

Förutom alla bra biofilmer släpps en lång rad bra filmer på dvd, till exempel Ruben Östlunds Play, Cary Fukunagas Jane Eyre, Shane Meadows This is England, Maktens män med George Clooney och Niceville.

Ni har väl inte missat att Niceville släpptes på dvd i veckan och att det finns chans att vinna ett exemplar. Läs om tävlingen här.

Läs även andra bloggares åsikter om film, filmkrönikan, filmtips, recensioner, Margin Call, Hugo Cabret, En fiende att dö för

Arkiverad under: Film Taggad som: En fiende att dö för, Filmkrönikan, Filmtips, Hugo Cabret, Margin Call, recensioner, Scen

Lorax – Dystopisk men färgsprakande

14 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Lorax
Betyg: 3
Regi: Chris Renaud och Kyle Balda
Åldersgräns: Från 7 år
Sverigepremiär: 23 Mars

En djupt dystopisk framtidsskildring, levererad i en färgglad, aningen psykedelisk och (nästan) barnvänlig förpackning. Så skulle man kortfattat kunna beskriva Universal Studios animerade filmatisering av Dr. Seuss Lorax.

Huvudpersonen är Ted (Zac Efron), en tolvårig pojke som är hopplöst förälskad i gymnasietjejen Audrey (Taylor Swift). Hon har i sin tur en brinnande passion för träd; en slags taniga björkar med kulörta pälstussar högst upp. Alla träd är emellertid skövlade och utdöda sedan många år tillbaka, och ingen, förutom Audrey, bryr sig egentligen om dem längre. Staden de bor i är helt byggd i plast och styrs med järnhand av Mr O’Hare (Rob Riggle), en girig dvärg med page. O’Hare tjänar multum på att sälja luft till invånarna, som annars inte kan andas på grund av utebliven fotosyntes. Som ni kanske förstår är det han som är boven i dramat.

För att vinna Audreys kärlek beger sig Ted iväg, utanför stadens murar, på jakt efter ett träd. Där får han möta The Once-ler (Ed Helms), en gammal man som berättar om hur han i sin ungdom, full av bekräftelsebehov och entreprenörsanda, var den som orsakade skövlingen av alla träd. Han berättar också historien om en orange, mustaschprydd, liten varelse vid namn Lorax (Danny DeVito) – Trädens försvarare…
Visuellt är Lorax glättig och lättsmält. Marshmallows regnar från skyn och människornas ansikten blänker av animerad perfektion. Med jämna mellanrum bubblar glada musikalnummer upp och jag inser generat att innanför kängorna viftar mina tår rytmiskt med i takten. Rakt igenom detta skär dock en sylvass domedagsprofetia: Om vi inte gör något nu har vi snart ingenting kvar. Kontrasten är abrupt. Ungefär som om Al Gore befruktat en gummibjörn. Fast på ett bra sätt.

Filmen gjorde mig stundtals faktiskt mer illa till mods än roade mig. Även barnen i salongen verkade drabbas av en viss olustkänsla. Den stojiga och uppspelta stämningen som rådde under de första fem minuterna gick snabbt över i en, för deras åldersgrupp, beundransvärd tystnad. Bara vid några enstaka tillfällen kunde man höra glada fniss, och i slutet av en särskilt svårmodig scen hörde jag en pojke bakom mig som med allvarstyngd röst konstaterade: ”Det sista trädet…”.

I min mening är Lorax en klart sevärd film. Visst, alla skämt når inte hela vägen fram, och musikalnumren kan kännas en aning besvärande. Man kan också hävda att vi fick nog med ”rädda moder jord”-pekpinnar av Avatar för att det ska räcka i flera år framöver. Ändå är Lorax det man vill att den ska vara; snabb, färgsprakande och lite flamsig, med tokroliga bifigurer som ramlar omkull och ger ifrån sig märkliga läten. Man får det man förväntar sig, samt ett klängigt litet magknip som bonus.

Text: Josefina Linde

Läs även andra bloggares åsikter om Lorax, film, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Lorax, Scen

Vinn filmen Niceville på dvd

14 mars, 2012 by Redaktionen

Oscar-belönade Niceville
På Blu-ray och DVD 14 mars

Octavia Spencer – Oscar-belönad för Bästa kvinnliga biroll.

Filmen Niceville fick betyg 5 i Kulturbloggens recension. Den bygger på Kathryn Stocketts succéroman.

Octavia Spencer blev Oscar-belönad för Bästa kvinnliga biroll.

Niceville utspelar sig i nittonhundrasextiotalets Mississippi och är en inspirerande berättelse om mod och vänskapen mellan tre starka kvinnor, som förenas i ett hemligt bokprojekt. Men projektet bryter mot samhällets oskrivna lagar och gör att kvinnorna lever farligt. Filmen är full av gripande humor och dramatik – du får dessutom se ett starkt, aldrig tidigare visat bonusmaterial. Niceville är en tidlös och övertygande berättelse om vänskap över gränser och förmågan att skapa förändring.

Kulturbloggen har en tävling där du kan vinna ett exemplar av filmen som dvd.

 

Tävlingen är nu avgjord. Här kan du läsa om vilka som vann.

Så här gör du för att vara med och tävla om filmen som dvd:

1. Du mailar oss och berättar varför just du ska vinna filmen.
2. Berätta vad du tycker är bra med Kulturbloggen.com
3. Maila till tavla (snabel-a) kulturbloggen.com
4. Glöm inte att skicka med din postadress. Om vi inte vet vart vi ska skicka biljetterna, om du vinner, är det rätt meningslöst att vinna.
5. Maila snabbt, tävlingen stänger den 20 mars 2012 klockan 24.00.

Bonusmaterial DVD
• Deleted Scenes
• ”The Living Proof” Music Video

Kulturbloggens recension av Niceville.

Läs även andra bloggares åsikter om Niceville, tävlingar, film

Arkiverad under: Film Taggad som: Niceville, Scen, Tävlingar

5 Broken Cameras vann prestigefyllda priset på Tempo Dokumentärfestival

10 mars, 2012 by Redaktionen

5 Broken Cameras vann prestigefyllda priset på Tempo Dokumentärfestival. Grattis och hurra från Kulturbloggen. Ett väntat och bra beslut av juryn.

Här är listan över alla vinnare på dokumentärfilmsfestivalen:

Stefan Jarl International Documentary Award går till 5 Broken Cameras av Emad Burnat och Guy Davidi
Det finns inget tillkonstlat över 5 Broken Cameras. Så här ser en vardag på västbanken ut. Det är allt. Fem gånger slås en kamera sönder i ambitionen att få visa det. Hanterandet av betraktarens öga blir själva berättelsens nav. Däremellan, personligt, frustrerat, envistoch kärleksfullt. En livets dikt som inte låter sig stoppas.
Tempo Documentary Award 2012 går till At Night I Fly av Michel Wenzer.
TDA 2012 går till en både rörande och upprörande film som med intelligent och poetisk gestaltning belyser teman som mänsklighet, acceptans och alla individers rätt att berätta sin historia. Osentimentalt men ändå känslomässigt och med konstens kraft som röd, stark, tråd lyckas den visa upp en ny sida av en värld som vi trodde var överexploaterad på film.
Hedersomnämnande Tempo Documentary Award går till Colombianos av Tora Mårtens
Vi vill ge ett hedersomnämnande till en närgången och finstämd film som på en imponerande hög visuell och konstnärlig nivå berättar en gripande historia om syskonkärlek. Två unga män ger filmaren ett osedvanligt förtroende som hon lyckas förvalta och förmedla till tittarna. Det här är en berättelse som pockar på en fortsättning: Vi vill veta mer! Vad hände sedan?
Tempo Short Award går till The Quiet One av Emelie Wallgren och Ina Holmqvist.
Vinnaren av TSA 2012 berättar imponerande lyhört en vardaglig men, i dessa tider, tematiskt angelägen och viktig historia. Det är en konsekvent genomförd film som lyckas med det svåra konststycket att totalt och naturligt se verkligheten från huvudpersonernas
perspektiv. Språkets betydelse kan aldrig underskattas, vare sig det är många olika som vackert blandas eller ett och samma som behöver läras in. Oavsett om målet är gemenskap och kommunikation eller bara att kunna säga – pepparkaksgubbe.
Hedersomnämndande Tempo Short Award går till Don’t Mention the Music av Magdalena Dziurlikowska  
Vi vill ge ett hedersomnämnande till en film som, med både humor och frustration som verktyg, förför oss och gör oss på synnerligen gott humör. Den lyckas dessutom berika den dokumentära genren med en personlig kombination av lust, konstnärligt nytänkande och ett visuellt uttryckssätt utöver det vanliga.
Shortdox: Radio går till Robin Radio Short av Robin Färdig
Motivering: På tre minuter lyckas den här dokumentären berätta ett helt liv. Med allvar och en oerhörd närvaro som bara kan uppstå när en berättelse är ärlig mot sig själv och sin publik så lyckas Robin Färdig visa oss en ny kristallklar glimt ur verkligheten.
Tempo Radio Award går till Madonnan och skökan av Mia Blomgren
Motivering: ”Mia Blomgren har med sin personliga stil återigen klivit över tröskeln till ett hem någonstans i Sverige, mött en människa och fått oss att häpna. I Madonnan och skökan möter vi 70-åriga Helena som prostituerat sig i årtionden. Ramverket är enkelt: En småputtrig vardag i ett radhus, egensinniga detaljer och programmakaren som nyfiket och envist frågar och frågar. Resultatet: I Madonnan och skökan får lyssnaren syn på sina egna fördomar och kontakt med den ljuva känslan av att varje människas liv är unikt
– det som radiomediet uppnår när det är som allra bäst.”
New Doc 2012 går till Irene Lopez för filmen Pinocchio utan näsa

”Med känsla för det visuella uttrycket och med en träffande färgskala skildras ett Sverige utanför storstaden. Regissören visar med stark närvaro en ung människas smärta och svårigheter att bottna i sig själv, utan sentimentalitet. Juryn är övertygade om att regissören i framtiden kommer fortsätta göra filmer som berör – och hoppas att hon även kan finna tillit i det enkla inneboende i varje scen, för då kommer filmerna nå oanade höjder!

Tempo Pitch går till The Lost One av Liselotte Wajstedt

Till en stark, personlig historia. Till en filmare med ett eget filmspråk och ett äkta engagemang. Vi följer gärna den röda tråden på en resa bakåt i tiden, i Sameland.


Läs även andra bloggares åsikter om 5 Broken Cameras, Tempo dokumentärfilmfestival, film, filmfestival, dokumentärfilm

Arkiverad under: Scen Taggad som: 5 Broken Cameras, Filmfestival, Scen, Tempo dokumentärfilmsfestival

Carnage: Konflikthantering á la Polanski

9 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Carnage
Betyg: 4
Regi: Roman Polanski
Sverigepremiär: 17 februari

Vuxna människor. Det finns något oerhört gulligt i hur enträget de försöker intala sig att de står över sandlådepolitik och hårda ord. Hur de skakar händer, levererar breda läppstiftsleenden och tvättar alla arga tankar med mjukmedel. De trycker ilskan ner i halsen tills de sprängs.

Roman Polanskis Carnage är en 80 minuter lång redogörelse, i realtid, för ett försök till civiliserad konfliktlösning mellan två föräldrapar. Kate Winslet och Christofer Waltz spelar paret Cowan, John C. Reilly och Jodie Foster spelar paret Longstreet. De möts i paret Longstreets välmöblerade lägenhet för att på ett moget sätt diskutera det bråk mellan deras elvaåriga söner, som resulterat i att paret Cowans son slagit till paret Longstreets son med en pinne och därigenom skadat hans båda framtänder.

Den obekväma stämningen och känslan av konstlad artighet klibbar som en våt trasa, och det blir snabbt uppenbart att intresset för en diplomatisk lösning inte är lika stort från alla de inbegripna parterna. Winslets karaktär gör flera ansatser till att avsluta mötet, men tvingas hela tiden sjunka tillbaka ner i soffan för ytterligare en portion smulpaj, samtidigt som hennes mans mobiltelefon aldrig verkar vilja sluta ringa. Jodie Fosters karaktär Penelope, som börjar inse att hon är den enda som verkligen bryr sig, blir mer och mer frustrerad över de andras tämligen likgiltiga inställning till det inträffade, och inte heller blir hon uppbackad av sin man! Replikskiftet blir allt mer hätskt ju längre tiden går, och all tillbakahållen irritation och stress får dessutom Winslets karaktär att plötsligt börja kräkas helt okontrollerat över paret Longstreets vardagsrumsbord. Vad som började som ett så nobelt försök att visa pojkarna hur man hanterar osämja på ett myndigt sätt övergår successivt i totalt kaos.

Skådespelarinsatserna är verkligen helt oklanderliga. Man bara måste älska John C. Reilly som en tafatt, hamsterhatande mama’s boy, och Christofer Waltz som kall och cynisk advokat. Kate Winslet är underbart neurotisk och Jodie Foster predikar om moral och att rädda världen. Filmen ger i sin helhet ett mycket genomtänkt intryck och det finns tillräckligt många klockrena detaljer för att den skulle klara av både en andra och tredje tittning.

Carnage är kort och intensiv, den svischar förbi, men det är också en del av charmen. Man hinner skratta, förfasas och skruva på sig, men knappt andas. En humoristisk liten guldklimp, fylld av sylvassa kommentarer och förlösande utspel. Carnage hjälper en att minnas, att bakom lager av prydliga kläder och impulskontroll, står en vevande liten unge och skriker sig högröd i ansiktet.

Text: Josefina Linde

Läs även andra bloggares åsikter om Carnage, Polanski, film, recension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Carnage, Polanski, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 126
  • Sida 127
  • Sida 128
  • Sida 129
  • Sida 130
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in