Kvarteret Skatan
Betyg 3
Sverigepremiär 16 mars
TV-serien Kvarteret Skatan har fått en film där vi får möta karaktärerna från tv.
Det är en skruvad film om relationer, för en ung målgrupp. Jag är inte särskilt road av skruvade komedier – det finns några få mästerverk i den genren som tilltalar mig. Jag hade trots det roligt när jag såg Kvarteret Skatan som film. Inte hela tiden, ibland blir det för mycket, för överdrivet, men jag skrattade tillräckligt mycket för att bli på gott humör.
Filmen bygger vidare på karaktärerna i tv-serien. Sommaren närmar sig och vännerna i Kvarteret skatan planerar sin traditionsenliga semester i Laholm. Men egentligen vill ingen åka dit, förutom Ulf (David Batra).
Magnus och Frida har problem i sin relation och är nära skilsmässa och har fått rådet av en terapeut att fira semester på egen hand för att rädda äktenskapet. Jenny, gängets eviga singel, har också egna planer. Hon har träffat Rune, en stenrik norrman med eget privatplan, som hon är jätteförälskad. Jenny och Rune har planerat en semester bara de två med champagne och lyx i Saint Tropez.
Ulf drabbas av panik inför utsikterna att tvingas fira semester ensam med sin nya fru. För Ulf är den gemensamma semestern i en stuga i Laholm drömsemestern. När hans vänner säger att de inte kan följa med blir han helt desperat och häver ur sig lögnen att han är svårt sjuk i cancer.
Det blir förstås en hel del förvecklingar och krångel. Det är inte lätt för Ulf att upprätthålla lögnen att han är svårt sjuk i cancer.
Kvarteret Skatan reser till Laholm lockar fram en hel del skratt. Av och till träffar den rätt också i skildring av relationer både mellan par och vänner. Fast förstås, av och till rejält skruvad. Till och med jag som inte brukar vara road av svenska komedier har kul. Sedan är det förstås inte en film som kommer att gå till filmhistorien. Men alla filmer behöver ju inte göra det och för rätt målgrupp är den helt klart underhållande.
I rollerna: Johan Glans, Vanna Rosenberg, David Batra, Rachel Mohlin, Klara Zimmergren, Mads Ousdal
Regi: Mikael Syrén
Läs även andra bloggares åsikter om David Batra, Johan Glans, filmrecension, komedi
Kommentera