Film: Niceville
Betyg: 5
Svensk biopremiär: 23 september 2011
Niceville handlar om kvinnor i 1960-talets Mississippi och skildrar det strängt segregrade samhället. Segregationen slår på flera håll. Vita och färgade/svarta får inte umgås, de får inte ens sitta vid samma bort och äta. De färgade kvinnonrna arbetar som hembiträden åt de rika vita kvinnorna, i många fall har de små barnen mycket bättre kontakt med sina svarta barnsköterskor än sina frustrerade vita mammor.
De välbärgade vita kvinnorna förväntas inte göra något annat än att hålla sig vackra, bli gifta och sedan vara chefer över hushållet hemma, eventuellt kan de dessutom vara lite engagerade i någon form av välgörenhet. Kvinnorna är fångar i sina roller, männen i sina och hudfärgen är en stor mur mellan människorna.
Vi har egentligen sett varianter på den här berättelsen förr. Det som gör den här versionen så bra är flera saker: skådespelarnas insatser och att rollbesättningen verkligen är vald med omsorg, fotot och bilderna som berättar så mycket. Regissören litar också på bilderna och låter och som betraktare vila i en stark bild ibland. Framför allt har regissören vågat låta filmen ta sin tid, den är två timmer och 26 minuter och det är viktigt för att låta all parallellberättelser och spegelhistorier få ta sin tid att utveckla.
USA har en hel del att göra upp med i sitt rasistiska förflutna. Filmen ”Niceville” har laget på den amerikanska biotoppen i fyra helger och jag förstår att den berör amerikanarna starkt. Eftersom Oscarspriserna är till stor del en amerikansk affär är jag säker på att Niceville kommer att nomineras till en hel del Oscarspriser, förmodligen kommer den att ha stor chans att vinna priset som bästa film också.
Det är en bra film, en välgjord film och en stark film, jag undrar om någon kan se den utan att bli berörd och känna tårarna vara på väg. Delar av filmen är förutsägbar, men inte alls allt.
Om filmen från filmbolagets reklamutskick:
Filmen bygger på den omtalade och bästsäljande boken ”Niceville” som skildrar tre extraordinära kvinnor i 1960-talets Mississippi. Societetsflickan Skeeter (Emma Stone) återvänder från universitetet fast besluten att bli författare, men vänder upp och ner på både sina vänners liv, och hela den lilla staden där de bor, när hon beslutar sig för att ge sig i kast med ett hemligt skrivprojekt: En bok baserad på färgade kvinnors berättelser om hur det är att arbeta i de vita överklassfamiljernas hem.
Oscar®nominerade Viola Davis (”Lyckan, kärleken och meningen med livet) spelar hushållerskan Aibileen, som är den första som berättar sin historia – vilket inte ses med blida ögon av hennes vänner i den sammansvetsade färgade församlingen. Snart vågar dock fler kvinnor träda fram med sina berättelser. Men att bryta mot societetens oskrivna lagar utsätter dem alla för en risk. Niceville är en tidlös historia om systerskap över gränser och möjlighet till förändring.
I övriga roller ser vi Bryce Dallas Howard och Octavia Spencer. NICEVILLE regisseras av Tate Taylor.
Läs även andra bloggares åsikter om Niceville, film, rasism, Oscar, filmrecension