Sigurdur Flosason
Blue Shoes
4
Inspelad i Köpenhamn juni 2025
Mix och mastring Studio Paradis Island
Prophone Records
Releasedatum: 24/4 2026
Sigurdur Flosason är sannolikt Islands mest eftertraktade saxofonist tillika en av de mest produktiva och högst ansedda. Hittar imponerande tjugosju album på Discogs sedan debuten 1993. för instrumentalisten och kompositören född 1964. Han leder Reykjavik Big Band, förekommer regelbundet som solist hos The Icelandic Symphony Orchestra och var en grundarna till Icelandic Saxophone Quartet. Flosason har tilldelats fem isländska Grammys. Han undervisar ofta i egenskap av gästlärare och befinner sig då och då i Sverige, där hans för mig och andra välkända musicerande dotter Anna Grèta (recenserat henne live och på skiva) bor. Har samarbetat med bland andra Andreas Hellkvist, Hans Olding, dottern och Norrbotten Big Band. Turnéer har företagits till Nordamerika, Asien, flera länder i Europa och givetvis Norden. Den mycket välutbildade musikern har på senare år lierat sig med danska jazzmusiker vilket nya albumet är ett av flera exempel på. Och stilmässigt är den flitige mannen tämligen bred.
På en produktion med generös längd lanseras tolv original, samtliga signerade frontande islänning. Medmusikerna heter Kjell Lauritsen, Kristian Leth och Erik Söderlind. Kvartettens sättning kan beskrivas som förhållandevis originell då lyssnaren får ta del av tre instrument vilka kan inordnas i beteckningen melodidrivna instrument. Batteristen Leth som jag frekvent kunnat avnjuta i en av Jan Lundgrens pianotrios saknar basist i rytmsektionen. Bastonerna framställs istället av landsmannen Lauritsens hammondorgel. Islänningen har jobbat med danskarna tidigare. Stockholmaren Erik Söderlind är en utsökt gitarrist jag haft nöjet att recensera live och på skiva vid upprepade tillfällen sedan cirka ett decennium tillbaka. Vi har också träffats då och då. På några låtar förstärks de av Birger Sulsbrück på percussion. Anför gör Flosason på altsaxofon. En smula förvånande att han håller sig enbart till detta instrument, att han anser att tillräckliga möjligheter till variation ändå erbjuds.
Albumet utstrålar kvalitet men betyget var inte självklart då varje låt inte förmår göra lika stort intryck. Hade förmodligen resulterat i standardhöjning om tre-fyra covers/ standards tolkats och arrats för sättningen. Somliga låtar löper risken att passera förbi, att framstå som lite utslätade. Ett förhållande som blir ett ofrånkomligen faktum, en realitet. Lyckligtvis är Sigurdur Floason en tillräckligt rutinerad kompositör för att skapligt kunna gå i land med uppdraget han gett sig själv, även om vissa spår engagerar mer än andra. Söker man friktion och ett visst mått av tuggmotstånd har man hamnat helt fel. Blue Shoes rymmer för övrigt mycket musik, har en generös längd.
Noterar uppseendeväckande soft stretchad öppning, så varligt handlag att A Small Step påminner om en vaggvisa. Förbyts mjukt till snärtig up tempo-blues. Flosason delar instrumentkollegan Klas Lindquists förkärlek till medhårsstrykande tongångar. Lyckligtvis undviks insmickrande blindskär eftersom här finns finess och fantasifullhet. Just Like You tillhör albumets toppar med rullande orgelsound både som intro och feature jämte läckra licks från min svenska favorit. The Boss Is Blue är titeln på alstret vars sväng bäst lanserar samspelet, en av låtarna förstärkt med percussion. Söderlinds knåpande med snitsiga ackordföljder gör susen. Låtskrivaren är förstås en duktig instrumentalist, vars ton emellanåt kan te sig aningen anonymt. Och i ett par spår musiceras mysigt fast utan att det lyfter.
The Long Dark Nights heter en vacker ballad vars orgelbaserade harmonik liknar en korsning av psalm och trösterik vaggvisa. Sidekick är en okomplicerad shuffle som utvecklas till en av skivans skarpaste sound med Kristian Leth i täten. Här får han verkligen visa framfötterna, träda fram i helfigur. Som sig bör är finalnumret Virgin en snärtigt svängig historia. Märker att det fog för påståendet att albumet är något ojämnt. För att vara en jazzproduktion är cd:n osedvanligt beatbaserad.