• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

White Lies, Crocodiles med flera på Cirkus

1 mars, 2011 by Jonatan Södergren

Varje gång jag har sett White Lies har jag slagits av hur kraftfulla de är live. Nu har de även fått en helt annan scennärvaro, jag tror till och med att jag skymtade ett leende på Harry McVeighs läppar under konserten.

Bandet har dessutom vuxit med en medlem sedan senast jag såg dem, vilket säkerligen har bidragit till det maffiga soundet.

Den första publikfavoriten var To Lose My Life som spelades som tredje låt. Överhuvudtaget var det låtarna från den två år gamla debutskivan, typ Farewell to the Fairground och Death, som fick bäst mottagande.

Bigger Than Us som de avslutade konserten med är en av behållningarna från nya skivan.

Crocodiles, ett av banden som öppnade för White Lies, är ett av de intressantaste psykedeliska noise-banden just nu. De är kanske inte särskilt nyskapande men det är alltid fantastiskt med band som har en sådan attityd och som går in för musiken till hundra procent.

Hearts of Love har kanske tidernas bästa refräng och I Wanna Kill är helt enkelt genialiskt. Neon Jesus låter mer som Primal Scream än vad Primal Scream någonsin har gjort. Förhoppningsvis får vi se Crocodiles på en svensk festival i sommar.

Även San Diego-trion Transfer och ett svenskt band som hade vunnit en tävling spelade under kvällen.

Kulturbloggen intervjuade White Lies inför släppet av deras senaste skiva – den intervjun kan du läsa här.

520 var också på där, de har även några snygga bilder från konserten.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Cirkus, Crocodiles, Death, Transfer, White Lies

Drive-By Truckers med ”Go-Go Boots” – det handlar om var man kommer ifrån

28 februari, 2011 by Redaktionen

Artist: Drive-By Truckers
Titel: ”Go-Go Boots”
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 14 februari

Drive-by Truckers musik har alltid handlat om var man kommer ifrån. På bandets tredje album Southern Rock Opera, filtrerar frontmannen Patterson Hood ner sin barndom i den amerikanska södern i ett temaalbum om Lynyrd Skynyrds uppkomst och fall, Alabama-guvernören George Wallace och det bandet kallar ”the duality of the southern thing”.

Denna dualism, kännetecknad av rik musikkultur som tyngs ner av historia av rasism och segregation, präglar flera av Drive-by Truckers nio album. I ett försök att hylla den amerikanska södern, utan att för den del undvika dess problematiska historia, har Drive-by Truckers gjort några av 2000-talets skarpaste observationer gällande amerikansk kultur.

Bandets nionde album på femton år släpps mindre än ett år efter förra albumet The Big To-Do och markerar ett skifte av ljudbild och fokus. Där förra albumet var ett hårdrockande porträtt av amerikansk arbetarklass och småstadsliv är Go-Go Boots en mer avskalad affär där bandets rocksound samsas med country och soul. Country har alltid varit ett förekommande inslag i bandets musik medan soul hittills varit outforskat territorium.

Vilket är lite förvånande med tanke på att Hoods far är ingen mindre än David Hood, legendarisk studiomusiker från Muscle Shoals, Alabama som arbetat tillsammans med Percy Sledge, Staple Singers och Willie Nelson. På Go-Go Boots har Patterson Hood och hans bandmedlemmar med Shonna Tucker och Mike Cooley i främsta ledet tagit inspiration från den musik som kännetecknar platsen de kommer ifrån.

Go-Go Boots vinner på sin avskalade instrumentation. Till skillnad från The Big To-Do som ibland vältrade sig i rockklyschor och hårda riff handlar Go-Go Boots om känsla och värme. Två låtar som sticker ut Everybody Needs Love och Where’s Eddie skrivna av den bortglömda soulsångaren Eddie Hinton. Shonna Tucker sjunger Where’s Eddie som om det vore hennes egen låt och det är den finaste sångprestationen hittills på ett Drive-by Truckers album.

Gitarristen Mike Cooley, som oftast står för bandets mest bredbenta rock bidrar med tre av albumets countrylåtar där Cartoon Gold är höjdpunkten. Den råbarkade Cooley är en perfekta partner till den mer subtila Hood och på Go-Go Boots briljerar han med sin svarta humor.

Patterson Hoods fascination för religiöst hyckleri får sitt utlopp på titelspåret samt The Fireplace Poker, som tillsammans med The Wig He Made Her Wear från The Big To-Do bildar en trilogi om småstadspräster och mord. Ray’s Automatic Weapon förtäljer historian om en Vietnam-veteran vars psykiska hälsa sakta glider ifrån honom medan Used To Be A Cop handlar om en misslyckad polis och familjefar som bittert reflekterar över sitt liv. Det avslutande numret Mercy Buckets är en trohetsed till en vän där Hood detaljerar alla saker han skulle göra för en vän i nöd; ”I will bring you buckets of mercy, and put a smile back on your pretty face. I’ll bring a shovel if you want it, carry your secrets to the grave” Det är storartad och vackert och Patterson Hoods finaste stund som låtskrivare.

Go-Go Boots är ett starkt album av ett band som ständigt utvecklas och förbättras. Sedan Southern Rock Opera har de gjort kraftfull och angelägen musik. Go-Go Boots är inget undantag och vi får bara hoppas att bandet får det erkännande de förtjänar. Här visar Drive-by Truckers en oanad bredd och bevisar återigen varför de är ett av USA:s allra viktigaste rockband.

Relaterat: Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om Drive-By Truckers, recension, musik, skivnytt

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Drive-By Truckers, Musik, Recension, skivmusik

Kulturbloggen ser fram emot årets häftigaste konsertvecka

28 februari, 2011 by Jonatan Södergren

På måndag öppnar Velvet Underground/Jesus and Mary Chain-hybriden Crocodiles för White Lies, som nyligen släppt sin andra skiva, på Cirkus.

På tisdag kommer depprockarna The National på besök.

På onsdag står valet mellan Storbritanniens nya hopp The Vaccines som spelar på Debaser Slussen och Hercules and Love Affair som spelar på Debaser Medis. Samtidigt har Autisterna releasefest på Hornstull Strand.

På fredag spelar Junip med José Gonzalez i spetsen på Debaser Medis och på lördag återvänder Manchester-bandet Hurts för en spelning på Berns.

Tre av banden, White Lies, Junip och Hurts, har Kulturbloggen intervjuat.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Autisterna, Crocodiles, Hercules and Love Affair, Hurts, Junip, The National, The Vaccines, White Lies

Sebastian Wijk åker på vårturné på Waynes Coffee

28 februari, 2011 by Redaktionen

Sebastian Wijk är aktuell med ett singer/songwriter-album som jag rankar som ett av årets bästa i sin genre.
Nu åker han på turné och på ett lite annorlunda sätt: hans turné går via Waynes Coffee.

Här är pressmeddelandet om detta:

Sebastian Wijk släppte sitt debutalbum ”Down Below” tidigare i år och i mars åker han ut på en unik turné med konserter på Waynes Coffee i ett tiotal städer. Sebastian kommer varje dag lägga upp en videodagbok på youtube från turnén.

Albumet beskriver Sebastian själv som en samling låtar som står för smärta, hopp och kärlek. Det är berättelser från hjärtat och själen. Sebastian Wijk släppte tidigare i höstas sin EP ”Throw away Letter” och har gjort ett antal bejublade spelningar, bland annat på SMFF-galan. Han gästade även Adam Tensta på två spelningar i Helsingborg.

Mer information: http://www.sebastianwijk.com/

Lyssna på Sebastian Wijk på Spotify: Sebastian Wijk – A Throw-Away Letter

Turnéplan
16.3 Stockholm, Waynes Coffee, Götgatan, 18.00
17.3 Umeå, Waynes Coffee, 18.00
18.3 Skellefteå, Waynes Coffee, 16.00
19.3 Härnösand, Waynes Coffee, 18.00
20.3 Falun, Waynes Coffee, 18.00
22.3 Uppsala, Waynes Coffee, 18.00
23.3 Karlstad, Waynes Coffee, 18.00
24.3 Örebro, Waynes Coffee, 17.00
25.3 Malmö, Babel, Support till Me And My Army *
26.3 Lund, Waynes Coffee, 18.00
27.3 Malmö, Waynes Coffee, 18.00
28.3 Jönköping, Waynes Coffee, 18.00
29.3 Stockholm, Waynes Coffee, Kungsgatan, 18.00
5.5 Visby, Munkkällaren *
7.5 Göteborg, Röda Sten *
21.5 Karlskrona, Wämö Folkets Park *

Biljettinfo
Fri entré till konserterna på Waynes Coffee.

Läs även andra bloggares åsikter om Sebastian Wijk, musik, singer/songwriter, skivnytt, turné, Waynes Coffee

Arkiverad under: Musik Taggad som: Musik, Sebastian Wijk, singer/songwriter, skivnytt, Turné, Waynes Coffee

Kulturbloggen träffar John från Peter Bjorn and John

27 februari, 2011 by Jonatan Södergren

Peter Bjorn and John är den svenska trion som slagit igenom stort i USA, där de redan hunnit spela på talk shows och varit förband åt Depeche Mode, men som i hemlandet fortfarande är förhållandevis anonyma.

Den 28:e mars släpper de sitt sjätte album Gimme Some. Kulturbloggen fick träffa John Eriksson som spelar trummor i bandet.

Hur skulle du beskriva dig själv som människa och som musiker?

Det är svårt att beskriva sig själv som människa, det är kanske i sådana fall hurdan man tror att man är eller saker man fått höra från sina vänner. Jag brukar få höra att jag är humoristisk, lite känslig och lite skeptisk på ett positivt sätt. Att beskriva sig själv som musiker är enklare för det är vad jag definierar mig som. Jag kan ju ingenting annat – jag kan knappt simma. Som musiker är jag oerhört bred, jag har spelat i såväl klassiska symfoniorkestrar som i rock- och elektroniska uppsättningar. Jag är rutinerad men inte nöjd och fortfarande nyfiken.

När började du intressera dig för musik?

När jag var fem år gjorde mina föräldrar det stora misstaget att ge mig en virveltrumma och en cymbal och sedan dess har trumsetet bara vuxit.

Vilken var den första skivan du köpte?

Det var 1984 av Van Halen – den som Jump var med på. Jag minns det för jag var kring nio-tio år då och Jump var den första låten som jag fick gåshud av.

Vad lyssnar du mest på för musik nu?

Efter att ha gått igenom många omvägar – fusion, lo-fi, rock, klassisk konstmusik och alternativ hip hop – är jag tillbaka på 1984 av Van Halen igen.

Hur träffades bandet och när började ni spela tillsammans?

Vi tre började spela ihop i slutet av 1999. Jag träffade Björn på en kräftskiva och när jag var som fullast frågade han om jag ville testa att spela med honom och Peter. Eftersom jag var full så sa jag ja. De hade redan haft olika projekt ihop, bland annat ett experimentellt jazzband som ropade ut könsord på scen.

Vilka var era influenser när ni bildades?

Peter och Björn lyssnade jättemycket på Costello och jag hade knappt hört honom. De enda låtarna jag hade hört tyckte jag var rätt jobbiga. De försökte få det åt Costello-hållet och jag försökte få det bort från Costello-hållet.

Vad hade ni för ambitioner?

Som jag ser det finns det bara två sätt. Antingen ser man bandet som en hobby och en möjlighet att dricka öl eller så är man seriös från början. Det senare stämde in på oss. Vi ville att det skulle bli något vi kunde leva på i framtiden samtidigt som det kändes rätt så osannolikt i början. Det tog ett tag att skapa något eget – rockmusiken har ju utvecklats så mycket att det är svårt att göra något som är helt nytt. Alla band försöker på något sätt ta hjälp av musikhistorien för att göra sin version av det man känner är rock. Se bara på Robyn och Klas Åhlund som leker med discogenren och lyckas skapa något som känns fräscht och inspirerande.

Har ni tagit hjälp av musikhistorien på er nya skiva?

Det är svårt att göra något som är nytt men det kommer alltid komma musiker som lyckas göra rockmusik inom de ramar som finns fast kanske till och med bättre än vad som gjorts förut. På vår nya skiva ville vi göra power pop eller punk med en Peter Bjorn and John-tvist.

Ni har varit förband åt Depeche Mode, hur var det?

Jag var inte syntare som ung – jag hade egentligen varit gladare om det var Van Halen som frågat – men Björn höll på att pissa på sig. Vi hade faktiskt lyssnat på Master and Servant ganska intensivt när vi gjorde förra skivan. Den låten har en fantastisk uppbyggnad med tre intron innan sången kommer igång vilket vi försökt efterhärma i flera av våra låtar. Mottagandet vi fick i USA var faktiskt mycket grymmare än vi vågat tro.

Det känns som att ni är större i USA än i Sverige…

Det är sjukt. Vi spelade i en klubb i USA som släppte in hundra personer, sedan fick vi veta att det hade varit tretusen som hade försökt komma in och i Sverige vet knappt min morbror vilka vi är så det är en stor skillnad. Det har nog lite med namnet att göra. För svenskar låter det kanske lite töntigt medan det för amerikanare låter sexigt och exotiskt.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Gimme Some, John Eriksson, Peter Bjorn and John

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1423
  • Sida 1424
  • Sida 1425
  • Sida 1426
  • Sida 1427
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in