Klockan hade blivit nio och publiken hade börjat samlas framför scenen, sorlet hade fått en stark ton av förväntan, ni vet så där som det blir när det snart är dags för artisten att äntra scenen. Då kommer en ung kraftig man med stort skägg och glasögon, med gitarr i högerhanden genom publiken. Han hoppade upp på scen och satte sig på stolen framför mikrofonen mitt på scen och berättade att han heter Sebastian Wijk och fått äran att få spela före den fantastiska artisten Lissie.
Han slog ett första ackord på sin akustiska gitarr och lät sin kraftfulla stämma ljuda över den stora hallen på Göta Källare. Sebastian Wijk var förband och kanske inte alla kände till honom, men en sak är säker: deras respekt växte.
Sebastian Wijk har en stark, känslig stämma med mycket melankoli och vemod i rösten. Hans stil påminner om David Gray.
Den sköna avslappande naturliga stilen är ett kännetecken för detta nya singer/songwriter-löfte. Bara det att Sebastian Wijk under våren genomför en turné på Waynes Coffee visar hur han vill komma nära sin publik.
Tidigare i år släppte han sitt album Down Below, som fått bra kritik.
Lissie äntrade scenen med enkel vit tshirt, jeans och långt ljust hår. Greppade sin elgitarr och började med en mjukare sång. Utstrålar något som påminner om Patti Smith med sin naturlighet och osminkade attityd.
Elisabeth Maurus som tagit sig artistnamnet Lissie började faktiskt sin karriär som skådespelare, bara nio år gammal då hon lokalt spelade ”Annie” i Little Orphan Annie i 80 föreställningar. Några år senare övergav hon emellertid teatern för att lära sig spela gitarr. Det är väl något som märks. Hon är bekväm på scen, pratar gärna mellan låtarna, är naturlig på scen och bjöd in publiken att sjunga med i hitlåten, vilket många också gjorde medan de gungade med i rytmen.
Hon började mjukt med folkrockballad men drog sen igång med mer fartiga hits och då tände hennes publik. Hennes röst räckte för kvällen inte riktigt till för de långsamma balladerna, kanske var hon förkyld. Hennes energi på scen är dock oerhört imponerande och både hon och bandet kommer allra mest till sin rätt i de rockigare låtarna.
När hon drog igång låten Coco om hur jobbigt det kan vara att vara tonåring då klappade nog hela publiken med.
Det var tydligt att hon har en stor publik som kan hennes låtar. Före ”Everywhere I go” jublade publiken.
Låter ”Oh Mississippi” var också ett mäkta populärt extranummer. ”Oh Mississippi”, skrev Lissie tillsammans med Ed Harcourt.
Foto: Linnea Hedlin
Musikbloggaren Gervide var också där.
Det som jag och min date för kvällen, Malin är rörande överens om är att Lissies skiva inte gör henne rättvis. Lissie måste upplevas. Live. Punkt slut.
Upplev henne! Nu!Hon får ett strålande betyg av mig. 5/5 och det är inte för att hon är min vän. Jag har sågat mina vänner för. Hon får högsta betyg därför att hon förtjänar det. Lissie är en liveakt av sällan skådat slag!
Läs även andra bloggares åsikter om Sebastian Wijk, Lissie, Göta Källare