Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Peter Bjorn and John

Lyssna: Peter Bjorn and John – Rusty Nail

by

Peter Bjorn and John firar 20 år och släpper nytt album nästa år – här kan du lyssna på första albumsingeln Rusty Nail.

Ett pressmeddelande berättar:
Internationellt hyllade svenska bandet Peter Bjorn and John firar 20 år nästa år och släpper nytt album. Albumet, som får titeln ”Endless Dream”, släpps via INGRID den 13 mars och därefter åker bandet på stor USA-turné med start i Los Angeles. I dag släpps första albumsingeln Rusty Nail.

Peter Bjorn and John bildades 2000 efter att Björn Yttling och Peter Morén, som lärt känna varandra i gymnasiet, träffade John Eriksson i Stockholm. Två år senare släppte bandet sitt självbetitlade debutalbum och därefter släppte de ett album varannat år: Falling Out (2004), Writer’s Block (2006) och Seaside Rock (2008). Ett år senare kom Living Thing (2009), följt av Gimme Some (2011) – och sedan tog bandet sin längsta releasepaus hittills – fem år – innan Breakin’ Point kom 2016. Två års arbete följde därefter innan releasen av senaste albumet Darker Days (2018) och lagom till 20-årsjubileet kommer alltså ett nytt album: Endless Dream (2020).

Arbetet med Endless Dream tog vid direkt efter releasen av Darker Days, som var ett album där trion sökte sig tillbaka dit allt en gång började.

”Vi var på en bra plats”, säger Peter Morén om arbetet med nya skivan.

John Eriksson: ”Den här gången är tonen ljus. Det handlar om folk som söker efter färg i en mörk värld.”

”Vi insåg att vi ville skala bort all onödig skit. Vi sågs och repade låtarna i samma rum och spelade in tillsammans på INGRID-studion, men i post-produktionen fick var och en själv ta hand om sin låt. Sen möttes vi igen och det resulterade i det här albumet”, säger Björn Yttling.

USA-turné 2020:
March 23, Los Angeles, Teragram Ballroom
March 24, Santa Ana, La Santa
March 25, Oakland, The New Parish
March 27, Portland, Doug Fir Lounge
March 28, Seattle, The Crocodile
March 29, Boise, Treefort Music Festival
March 31, Salt Lake City, Urban Lounge
April 1, Denver, Bluebird Theatre
April 3, Saint Paul, Amsterdam
April 4, Chicago, Empty Bottle
April 5, Detroit, Loving Touch
April 7, Philadelphia, Johnny Brenda’s
April 8, Washington, Union Stage
April 10, New York, Webster Hall
April 11, Boston, Brighton Music Hall

Titta: Peter Bjorn and John – “One For The Team”, “Gut Feeling” och “Every Other Night” i ett interaktivt klipp

by

Se “One For The Team”, “Gut Feeling” och “Every Other Night” via ett interaktivt klipp,
genom att använda tangentbordet kan man byta mellan de tre olika videorna.

Peter Bjorn and John släppte den 21 september sina tre första singlar från det kommande albumet Darker Days (19 oktober). Den i oktober släppte bandet för första gången en tre-i-ett musikvideo där man genom ett interaktivt klipp som tittare kan se alla tre videorna samtidigt, alternativt välja vilken video man vill titta på genom att välja P för ”One For The Team”, B för ”Gut Feeling” och J för ”Every Other Night”.

Ett pressmeddelande:
Till det unika tre-i-ett-klippet arbetade bandet med deras sedan länge visuella samarbetspartner Ted Malmros från Shout Out Louds, som även ligger bakom musikvideon till Peter Bjorn and Johns tidlösa hit ”Young Folks” vilken har setts över 100 miljoner gånger och gjort sig förtjänt av en svensk Grammis. Utöver den har Malmros även skapat musikvideos åt First Aid Kit, Kygo, Lykke Li och Shout Out Louds.

Det var ett lätt beslut att arbeta med Malmros då det gick i linje med bandets inställning kring albumet Darker Days, vilket var att hålla saker okomplicerade. Det nya albumet som släpps den 19 oktober blir deras åttonde och under processen står de själva för allt låtskrivande och producerande på de 11 låtarna. I höst ger sig Peter Bjorn and John ut på en headline-turné i Europa och USA. Se samtliga datum HÄR.

Här nedan finns de tre videorna var för sig, men vill du se videon med alla tre inbakade får du klicka här.

Skivrecension: Peter Bjorn and John med Gimme Some

by


Band: Peter Bjorn and John
Titel: Gimme Some
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 28 mars 2011

Gimme Somme är Peter, Bjorn and Johns sjätte album i ordningen och det tredje sedan genombrottet hos den större publiken med Writer’s Block. Gruppen består av Peter Morén, Björn Yttling och John Eriksson, bildades 1999 och de släppte sitt debutalbum – det självbetitlade Peter Bjorn and John – 2002.

Jag fastnade för Peter, Bjorn and Johns musikaliska blandning av tuggummi och indiepop – som så många andra – just med albumet Writer’s Block och framförallt låten Young Folks som släpptes 2006. Sedan dess har bandet släppt både Seaside Rock och Living Thing och den 28 mars dyker deras nya album upp, en liten pärla benämnd Gimme Some.

Och visst ger de någonting. Någonting som är väldigt mycket indiepop och något annat också, och verkligen en uppsving i deras musikaliska karriär. Jag gillar den aning av kaxighet som dyker upp i flera låtar och som jag inte hört så tydligt i valken Writer’s Block eller Living Thing. Det är för det mesta just så medryckande som riktigt bra svensk pop kan vara ibland och uppblandat med så mycket bra texter som ofta svensk indiepop är. Jag gillar väldigt mycket av tongångarna i Gimme Somme och kanske speciellt den inledande Tomorrow has to wait. Den inledande gitarrslingan förebådar något riktigt bra och både Tomorrow has to wait och följande Dig a little deeper sätter sig som klister, på en gång.

Den enda låten som inte riktigt fastnar är Second chance, det blir alldeles för mycket refräng och alldeles för lite innehåll men det är å andra sidan det enda spåret på albumet det går att anklaga för en sådan sak, synd att just den blev en singel. Peter, Bjorn and John har alltid lyckats skapa låtar som sätter sig utan att vara tjatiga, vilket också är sant för de flesta spåren på Gimme Some, Second chance undantaget.

De bästa låtarna på skivan är Dig a little deeper, som är oerhört charmig med sina sextiotalsvibbar, och Eyes, en låt som inte bara är den mest medryckande låten på skivan utan också berättar en liten historia jag verkligen fastnar för. Också Down like me är en lågmäld fullträff efter de lite mer högljudda (Don’t let them) Cool Off och Black book. På Gimme Somme finns det några spår jag inte tycker om men de allra flesta sätter sig direkt i sin blandning av kaxighet och lågmäldhet och fina gitarrslingor. Gimme Somme är verkligen en bra bit på vägen.

Läs också: Kulturbloggen intervjuar John från Peter Bjorn and John

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kulturbloggen träffar John från Peter Bjorn and John

by

Peter Bjorn and John är den svenska trion som slagit igenom stort i USA, där de redan hunnit spela på talk shows och varit förband åt Depeche Mode, men som i hemlandet fortfarande är förhållandevis anonyma.

Den 28:e mars släpper de sitt sjätte album Gimme Some. Kulturbloggen fick träffa John Eriksson som spelar trummor i bandet.

Hur skulle du beskriva dig själv som människa och som musiker?

Det är svårt att beskriva sig själv som människa, det är kanske i sådana fall hurdan man tror att man är eller saker man fått höra från sina vänner. Jag brukar få höra att jag är humoristisk, lite känslig och lite skeptisk på ett positivt sätt. Att beskriva sig själv som musiker är enklare för det är vad jag definierar mig som. Jag kan ju ingenting annat – jag kan knappt simma. Som musiker är jag oerhört bred, jag har spelat i såväl klassiska symfoniorkestrar som i rock- och elektroniska uppsättningar. Jag är rutinerad men inte nöjd och fortfarande nyfiken.

När började du intressera dig för musik?

När jag var fem år gjorde mina föräldrar det stora misstaget att ge mig en virveltrumma och en cymbal och sedan dess har trumsetet bara vuxit.

Vilken var den första skivan du köpte?

Det var 1984 av Van Halen – den som Jump var med på. Jag minns det för jag var kring nio-tio år då och Jump var den första låten som jag fick gåshud av.

Vad lyssnar du mest på för musik nu?

Efter att ha gått igenom många omvägar – fusion, lo-fi, rock, klassisk konstmusik och alternativ hip hop – är jag tillbaka på 1984 av Van Halen igen.

Hur träffades bandet och när började ni spela tillsammans?

Vi tre började spela ihop i slutet av 1999. Jag träffade Björn på en kräftskiva och när jag var som fullast frågade han om jag ville testa att spela med honom och Peter. Eftersom jag var full så sa jag ja. De hade redan haft olika projekt ihop, bland annat ett experimentellt jazzband som ropade ut könsord på scen.

Vilka var era influenser när ni bildades?

Peter och Björn lyssnade jättemycket på Costello och jag hade knappt hört honom. De enda låtarna jag hade hört tyckte jag var rätt jobbiga. De försökte få det åt Costello-hållet och jag försökte få det bort från Costello-hållet.

Vad hade ni för ambitioner?

Som jag ser det finns det bara två sätt. Antingen ser man bandet som en hobby och en möjlighet att dricka öl eller så är man seriös från början. Det senare stämde in på oss. Vi ville att det skulle bli något vi kunde leva på i framtiden samtidigt som det kändes rätt så osannolikt i början. Det tog ett tag att skapa något eget – rockmusiken har ju utvecklats så mycket att det är svårt att göra något som är helt nytt. Alla band försöker på något sätt ta hjälp av musikhistorien för att göra sin version av det man känner är rock. Se bara på Robyn och Klas Åhlund som leker med discogenren och lyckas skapa något som känns fräscht och inspirerande.

Har ni tagit hjälp av musikhistorien på er nya skiva?

Det är svårt att göra något som är nytt men det kommer alltid komma musiker som lyckas göra rockmusik inom de ramar som finns fast kanske till och med bättre än vad som gjorts förut. På vår nya skiva ville vi göra power pop eller punk med en Peter Bjorn and John-tvist.

Ni har varit förband åt Depeche Mode, hur var det?

Jag var inte syntare som ung – jag hade egentligen varit gladare om det var Van Halen som frågat – men Björn höll på att pissa på sig. Vi hade faktiskt lyssnat på Master and Servant ganska intensivt när vi gjorde förra skivan. Den låten har en fantastisk uppbyggnad med tre intron innan sången kommer igång vilket vi försökt efterhärma i flera av våra låtar. Mottagandet vi fick i USA var faktiskt mycket grymmare än vi vågat tro.

Det känns som att ni är större i USA än i Sverige…

Det är sjukt. Vi spelade i en klubb i USA som släppte in hundra personer, sedan fick vi veta att det hade varit tretusen som hade försökt komma in och i Sverige vet knappt min morbror vilka vi är så det är en stor skillnad. Det har nog lite med namnet att göra. För svenskar låter det kanske lite töntigt medan det för amerikanare låter sexigt och exotiskt.