• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Cirkus

”All genius all idiot” är en absurd drift med djuriska lustar i hisnande akrobatik

24 maj, 2016 by Lars Wickberg

cirkuslow

Santiago Ruiz Albalate, Ben Smith, Simon Wiborn och Tom Brand.

”Svalbard, All genius all idiot”
Artister och upphovsmän: Santiago Ruiz Albalate (Spanien), Ben Smith (England), John Simon Wiborn (Sverige) och Tom Brand (Tyskland)
Konstnärligt stöd: Peter Jasko
Scenografi: Kasper Svenstrup Hansen
Kostym: Michiel Tange van Leeuwen
Ljus: Zuzana Režná
Yttre öga koreografi: Methinee Wongtrakoon
Yttre öga akrobatik: Bahoz Temaux
Yttre öga musik: Mae Karthäuse
Kreativ producent: Follow the Rabbit/Josefin Lindberg
Premiär 21 maj 2016 på Södra Teatern, Stockholm.

”Fyra mänskliga djur” möttes på Dans- och Cirkushögskolan i Stockholm för några år sedan. Snabbt kände de gemenskap med varandra och det skulle snart visa sig att de också delade storslagna visioner. Gränsöverskridande passion utvecklades till en akrobatisk lek mellan fyra män. ”All genius all idiot” är en experimentell cirkusföreställning som undersöker det mänskliga beteendet.

Instinkt och intellekt blandas vilt. Oväntade infall, utmaningar mot fördomar och brytning med invanda mönster. Ett spel om könsroller och vårt nära släktskap med djuren. Accelererande ”galenskap” utvecklas till vrål, dans, avancerad akrobatik, mimik och levande ljudeffekter. Rap, rock och opera. Ja, ni förstår, detta är en totalupplevelse.

Men det börjar lite sökande och trevande. Tempot stegras långsamt för att efter en timme avslutas i extas. Akrobatiken är i mästarklass och i Cirkus Cirkörs anda. Svettigt och provocerande. Men några barn i publiken lever med och kommenterar högt. Artisterna fångar omedelbart upp dialogen och låter allt bli en del av föreställningen.

Vad är medfödda instinkter? Vad förtränger vi? Kanske befinner vi människor oss närmare djurriket än vi vill kännas vid? En ständigt pågående konflikt, som på Södra Teaterns scen omformas till befriande underhållning.

Stående ovationer och applådåskor omsluter finalen. Blomsterbuketter far genom luften och publiken lämnar salongen för att fortsätta kvällen. Förhoppningsvis tillsammans.

Föreställningen hade premiär i Prag i januari 2016 för att därefter spelas på London International Mime Festival och under Adelaide Fringe. Kompaniet är utbildade på Doch och sammansatt av fyra olika nationaliteter.

Foto: Lars Wickberg

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: Cirkus, Södra teatern

Iggy Pop och Post Pop Depression Tour på Cirkus – en stark konsert

5 maj, 2016 by Rosemari Södergren

iggycirkus2016

Iggy Pop och Post Pop Depression Tour
Cirkus i Stockholm, 4 maj 2016
Betyg 4

Iggy Pop gör nog aldrig sin publik besviken. Han är en legendar. Han har en total självklarhet på scen och står stadigt i sig själv, han bjuder på sig själv men fjäskar aldrig. Publiken var heltänd och jag tror de flesta var mycket nöjda när Iggy gästade Cirkus i Stockholm tillsammans med Queens of The Stone Ages frontman Josh Homme och Joshs bandkompisar Dean Fertita och Troy Van Leeuwen, Arctic Monkeys trummis Matt Helders och gitarristen och bassisten Matt Sweeney.

I våras släppte denna konstellation albumet “Post Pop Depression” som fick mycket positivt mottagande och av bland annat Aftonbladets recensent påstås kunna vara den bästa Iggy-plattan sedan 30 år gamla ”Blah blah blah”. Det är förstås något som kan diskuteras, Iggy Pop har släppt flera starka album. Oavsett är denna uppsättning musiker perfekt för Iggy. Det är tungt, det är rock som möter punk och vissa inslag av pop på ett oemotståndligt sätt. Jag tror ingen i publiken kunde sitta still och många sjöng med, gungade med till varenda låt.

Jag gissar att majoriteten i publiken på Cirkus var fans till Iggy. Utlovat var en blandning av de nya låtarna och en del klassiska Iggy-låtar – och så var det, i en mycket bra blandning dessutom. Men det går inte att komma ifrån att publiken tände till allra mest till de stora Iggy-låtarna, framför allt “Passenger” och “China Girl”, två låtar som de bjöd på före de sju extranumren. “Break Into Your Heart” som av många angetts som den bästa låten på det nya albumet var första låten bland extranumren – och det märktes att just den låten hade hunnit sätta sig bland publiken en del.

Iggy ger sig ut bland publiken,
Iggy ger sig ut bland publiken,
Iggy tycker om sin publik, han bjuder på sig. Han hälsar på de fans som lyckats ta plats långt fram, men han ger sig inte med detta utan ger sig ut bland publiken flera gånger under konserten. Förmodligen är han en mardröm för säkerhetsvakterna. Han gick runt på flera håll och många fick chansen att hälsa och ta närbilder på honom.

Post Pop Depression Tour, ja vad menar han med Post Pop? Efter popmusiken eller efter Iggy Pop? Oavsett är det tourens konsert i Stockholm långt från något som har med depression att göra. Iggy har lyckats komma helt rätt. Tillsammans med Josh Homme och de andra har han hittat både känslan från sina Bowie-producerade 70-talsklassiker från Berlin-perioden och nyare rockrytmer.

Iggy Pop (som förresten egentligen heter James Newell Osterberg) är född 21 april 1947 i Muskegon, Michigan, så han har nyligen fyllt 69 år. Och sina år bär han med den äran. Han är punk, han är rock, han är tuff pop, han är Iggy och han är stor.


Arkiverad under: Musik Taggad som: Cirkus, Iggy Pop, Josh Homme, Konserter, Musik, Passenger, Post Pop Depression Tour, punk, rock

30 år tillsammans med Jonas Gardell – en briljant blandning av humor och allvar

15 april, 2016 by Rosemari Södergren

30arJonasGardell

30 år tillsammans med Jonas Gardell
Premiär på Cirkus i Stockholm 14 april 2016

Jonas Gardell är utan tvekan en av Sveriges mångsidigaste och skickligaste artister, komiker, författare och dramatiker och … Ja vad har han inte gjort? Det var 30 år sedan han debuterade som artist och sedan dess har han berört och underhållit många. För berör gör han. Jonas Gardell tar ställning i livet och i samhället. Nu beger han sig ut på turné med en ny show, där han står ensam på scen och funderar på vad som hänt under dessa 30 år.

30aartillsammans2Han gör det på en scen belamrad med scenkläder och dekor från en mängd av hans tidigare shower, föreställningar och andra verk. Längre bak på scenen, upp mot taket, sitter en stor bildskärm där han visar bilder – och film. Det är ingen lätt uppgift att fånga publikens intresse helt ensam på scen, men Jonas Gardell gör det. Showen är drygt en och en halv timme och tiden går fort.

Humor är en svår konst och vad en människa skrattar högt åt kan grannen bredvid tycka är smått obehagligt. Jag erkänner att jag inte delar Jonas Gardells inställning till vad som är roligt hela tiden, en del skämt tycker jag mest är jobbiga och jag tycker han gör sig själv lite fånig – medan andra skämt får mig att knappt kunna sluta skratta.

Allra bäst är Jonas Gardell när han är allvarlig, tycker jag. Då fångas min uppmärksamhet in totalt och han berör djupt. Men en föreställning som denna är en helhet och Jonas Gardell blandar humor och allvar på ett briljant sätt.

Han är skicklig. Det är inte konstigt att hans premiär på Cirkus har helt fullsatt och att premiärpubliken gav stående ovationer. Hans förmåga att både berätta om sitt liv, om sitt vardagsliv med Mark Levengood, om sitt uppväxt där han kände sig så udda och utanför och samtidigt berätta om hur Sverige var för trettio år sedan och hur det är idag, hur mycket som var sämre då och hur mycket som är sämre. Livet är nog aldrig perfekt, helt enkelt.

En av showens höjdpunkter är när han sjunger en sång ur musikalen “Livet är en schlager” med ackompanjemang av en av världens främsta pianister på film. Jag ska inte avslöja vem.

Och jag tror att det är just för att Jonas Gardell blandar så friskt mellan viktiga samhällsfrågor, personligt familjeliv och barndomsminnen från den tid då maten ofta såldes i konserverade burkar – just denna blandning gör att vi både känner igen oss själva och varandra och vi går därifrån både glada och upprörda – helt enkelt berörda. Vi har skrattat och vi har upprörts över orättvisor i samhället – och vi vill vara med och förändra. Och samtidigt har vi haft en rolig kväll.

För övrigt satte hans funderingar över hur livet var för trettio år sedan igång mig att minnas hus livet var för fyrtio år sedan också – och för femtio år sedan. Det är rätt nyttigt att inse hur mycket som förändrats. Mycket till det bättre och en del till det sämre. Vi behöver nog se saker i livet i vår egen historias perspektiv.

Aftonbladet gav showen betyg 4 och skriver bland annat:
Då och nu. Han pratar om dagsfärska frågor och ger kängor åt Stefan Löfvens statsmannaord. Visar skillnaden mellan Twitter och Facebook. Pratar allvar om Sverigedemokraternas historia, men har också en hatattack mot Askungen.
Rör sig åt olika håll men återkommer till den sjuårige Jonas Gardells beskrivning av sitt ledsna liv. Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta. Det är bra.

Foto: Stellan Herner

30artillsammans3

Arkiverad under: Recension, Scen, Teaterkritik Taggad som: 30 år, Cirkus, Jonas Gardell, monolog, Scenkonst

American Idiot – en musikal där musiken har huvudrollen

21 februari, 2016 by Thomas Johansson

americanidiot

American Idiot på Cirkus Stockholm
Premiär 20 februari 2016
Betyg 4

American Idiot är en musikal, men Blixten som sätter upp den på Cirkus vill inte riktigt ens kalla den för musikal. ”American Idiot är ingen vanlig musikal utan mer som en pampig rockkonsert med sångare, dansare och ett liveband som gestaltar Green Days klassiska hits på scen.” står det i reklamen inför premiären. American idiot är en musikal som exploderar på Cirkus scen. Viktor Norén i rollen som Johnny är extremt bra. Närvaron och rösten på scenen räcker ändå upp till översta raden på läktaren.

21 guns är för mig kvällens absoluta höjdpunkt, men detta är en musikal som inte bara har en eller två stora låtar. Här är dom många. De tre största är American idiot, Boulevard Of Broken Dreams och Wake Me Up When September Ends.

Storyn i American idiot är tunn, men ska den sammanfattas i en mening så handlar den om unga män som sumpar chanser och möjligheter. Manus får nog plats på några postit-lappar. Den kretsar kring de tre vännerna Johnny (Viktor Norén), Tunny (Alexander Lycke) och Will (Petter Snive) som försöker komma på vad de ska göra. Med tillvaron och med livet. Välja kärleken eller det destruktiva livet, om det nu blir något liv över.

Kvinnorollerna är svaga och perifera, och används mest för att ge de manliga karaktärerna mer djup. Detta är en svaghet i musikalen, och då spelar det igen roll att Nina Knutsson (Heather) och Frida Modén (Whatsername) gör sina roller med bravur, men de har inte så mycket att spela med. Scenografin, är väldigt långt från originaluppsättningens. Pengarna tog slut efter det att man hyrt de fyra LCD-skärmarna.

American Idiot en stark musikal, där musiken spelar huvudrollen.

Foto: Micke Sandström

americanidiot2

americanidiot3

americanidiot4

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: American Idiot, Cirkus, Musikal, Scenkonst

Kristina från Duvemåla, nypremiär på Cirkus i Stockholm – fängslande, fascinerande, stark

12 september, 2015 by Rosemari Södergren

kristinafranduvemala1

Kristina från Duvemåla
Musik: Benny Andersson
Text: Björn Ulvaeus
Regi: Lars Rudolfsson
Manus: Lars Rudolfsson och Jan Mark
Nypremiär på Cirkus i Stockholm 12 september 2015

Nypremiären fick stående ovationer av en publik som var helt begeistrad. I princip allt flöt på perfekt: det är sällan jag upplevt en premiär där musiken varit i sådan samklang, där orkester och sångare varit så samspelta med varandra och med scenbygget, dekoren och ljussättningen. Ett skäl till det är väl att en stor del av de medverkande har varit med i den förra versionen i Göteborg.

Uppsättning kommer närmast från GöteborgsOperan, där den har spelats 100 föreställningar för utsålda hus mellan oktober 2014 och maj 2015. Innan dess spelades musikalen på Svenska teatern i Helsingfors från 2012 till 2013. Huvudrollerna på Cirkus görs av samma kvartett som i Helsingfors och Göteborg som efter drygt tre år känner sina rollfigurer väl. I allra högsta grad märktes det på Oskar Nilsson som har rollen som Robert. Hans framförande av den klassiska “Guldet blev till sand” var helt i samma klass som Peter Jöbacks framförande.

Lägg namnet Oskar Nilsson på minnet. Han kom till Kristina från Duvemåla direkt från Musikhögskolan i Stockholm. Där har vi en stor musikalstjärna på uppgående. Det samma gäller de tre andra i kvartetten huvudkaraktärer: Maria Ylipää som gör Kristina. Hon har medverkat i flera musikaler, bland annat på Helsingfors stadsteater och även spelat in både musik, tv och film. Robert Noack som gör rollen som Karl Oskar gick däremot också direkt från Teaterhögskolan i Malmö till rollen som Karl Oskar. Birthe Wingren har spelat både på finska och finlandssvenska teaterscener och gör Ulrika i Västergöhl.

Kristina från Duvemåla bygger på vårt svenska utvandrarepos av Vilhelm Moberg. Många av oss kan berättelsen utantill både framlänges och baklänges, vi har läst böckerna, sett filmen av Jan Troell med Max von Sydow i rollen som Karl Oskar och Liv Ullmann som Kristina, kanske sett musikalen från 1995 eller den nya versionen på GöteborgsOperan eller som teaterföreställningen Utvandrarna på Dramaten. Helt klart kommer vi att prata om denna version länge efteråt också och de som medverkar kommer vi helt klart att få se i andra musikalsammanhang framöver.

kristinafranduvemala_robertDet har nu gått nästan 20 år sedan ridån gick upp för första gången för Kristina från Duvemåla. Musikalens berättelse om utvandrarna som lämnade Sverige i mitten av 1800-talet är ständigt aktuell och minst lika aktuell idag. I en av scenerna i slutet lyftes detta fram extra, då människor mot en blodröd bakgrund lämnade sina hem för att de hotades av våld. Det öppnar för många tolkningar. De flydde från indianer som krävde rätten till sitt land, de är flyktingar genom mänskligheten historia och de är de flyktingar som idag anländer till Sverige. På vägen till Cirkus promenerade jag förbi Sergels torg där det var en stor demonstration till förmån för de flyktingar som flyr idag från Syrien och olika delar av Afrikas horn.

För mig handlar föreställningen om flera saker. Den skildrar människor som tvingas lämna den svenska landsbygden under mitten av 1800-talet på grund av svår fattigdom och svält men också en del som tvingades fly av religiösa skäl. Frikyrkligheten växte fram under den tiden och den som ville läsa bibeln själv och tolka den utan att den statliga kyrkans präster var med hotades av stränga straff. Föreställningen går också in på de existentiella frågorna om gud och livets mening. Kristina skriker ut sin förtvivlan och sina tvivel mot gud. Hur kan en gud ta så mycket ifrån henne? Ja, vad har hon för gudsbild? Det finns mycket att prata om efteråt för de som går tillsammans och ser föreställningen. Självklart skildrar den också ett stycke svensk historia som är viktig att komma ihåg, den skildrar ett Sverige som inte var helt lätt att leva i men också hade sina vackra sidor.

Jag är också oerhört fascinerad av scenlösningarna. Det började med en enkel scen med en mängd stora stenbumlingar. Livet för en bonde på den småländska landsbygden var stenig och kärv. Under berättelsen gång samverkade dekoren med projektioner på den bakre scenväggen där vi upplevde skeppet över oceanen, tåget över den amerikanska bygden och björkarna i det nya landet.

Ur programmet läser jag:
Den aktuella uppsättningen har beskrivits som förädlad, tätare och med ett större djup jämfört med den som hade urpremiär för 20 år sedan. Den närmar sig en starkare känsla av utsatthet, rotlöshet och kringflackande liv som lätt kan jämföras med vår tid.

Det kan jag skriva under, också. Nypremiären är stark, fängslande, imponerande och sällan har fyra timmar gått så försvinnande snabbt.

kristinafranduvemala_bob

kristinapressbild14

kristinapressbild55

Foto: Mats Bäcker

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: Cirkus, Kristina från Duvemåla, Musikal

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 15
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Goplay
Casino utan svensk licens

Nytt

Filmrecension: The Swedish Way – ett historiskt dokument som visar det svenska misslyckandet i all sin tragik

The Swedish Way Betyg … Läs mer om Filmrecension: The Swedish Way – ett historiskt dokument som visar det svenska misslyckandet i all sin tragik

Kulturarv riskerar att gå under i pandemins kölvatten

Längs Sveriges kuster görs en viktig del … Läs mer om Kulturarv riskerar att gå under i pandemins kölvatten

Filmer du inte vill missa: The Swedish Way, Tove, Flee och The Man Who Sold His Skin

Svenska Filminstitutet och … Läs mer om Filmer du inte vill missa: The Swedish Way, Tove, Flee och The Man Who Sold His Skin

Lyssna: Foo Fighters – Waiting On A War

Foo Fighters har släppt ”Waiting On A … Läs mer om Lyssna: Foo Fighters – Waiting On A War

Henrik Schyfferts “Spring Uje spring” får Svenska Filmkritikers pris för bästa film 2020

Svenska Filmkritikerförbundet tilldelar … Läs mer om Henrik Schyfferts “Spring Uje spring” får Svenska Filmkritikers pris för bästa film 2020

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in